Mina reflektioner

En stadspromenad i vårsolens sken

with 2 comments

Nu har våren kommit till stan, såväl känslomässigt som rent metrologiskt, visst hade vi en period av vårlikt väder i februari, men nu värmer solen som den ska en äkta vårdag.

Idag blev det en promenad från centrala Stockholm, via betongöknen Brunkebergstorg och den lummiga Skeppsholmen tills vi avslutade med en runda på Södermalm innan vi kom till slutmålet Skanstull.

På vägen passerade vi matningsflotten vid Strömmen, visst kan man fortfarande se fåglar där, men säsongen lider mot sitt slut så man ser såväl färre arter som individer. Idag såg vi sothöna, stadsduva, skrattmås, knölsvan, kaja, kanadagås, gräsand, vigg, gråtrut och storskarv, när vi kommit ut på Skeppsholmen såg vi årets första vitkindade gäss.

Från Skeppsholmen tog vi Djurgårdsfärjan till Slussen varifrån promenaden fortsatte uppför söders höjder, utsikten från Katarinavägen och Fjällgatan var extra njutningsfull en dag som denna.

Vid Nytorget var det fullt med folk som åt brunch på de hippa restaurangernas uteserveringar och fikade på kaféerna, en del gjorde det enkelt för sig, köpte en take away latte och satte sig ner på gatan i solen. Utefter en av längorna med kulturhus satt det säkerligen bortåt etthundra personer med varsin pappmugg med kaffe latte, när jag var i 20-25 års åldern var Nytorget ingen plats man besökte särdeles ofta, där hände i princip ingenting, men tiderna har förändrats under de mer än trettio år som gått sedan dess.

Efter att ha snurrat runt bland kvarteren runt Ringvägen avslutades promenaden vid Skanstull där vi handlade mat på Hemköp vid Skanstull.

Annonser

Veckans fordon – ångloket Thor

leave a comment »

Thor byggdes 1909 av ASJ Falun för Byvalla–Långshyttans Järnväg (BLJ), Thor var järnvägens största lok. Vid BLJ införde man aldrig tryckluftsbroms utan fortsatte med bromsare utplacerade på vagnarna ända fram till nedläggningen.

Loket drog det sista tåget på BLJ 1964 varefter det ställdes upp utanför Långshyttans station, loket kom dock att vandaliseras, precis som skett på många andra platser i Sverige, varför loket såldes till museiföreningen Upsala–Lenna Jernväg 1974. Efter tre års renovering, där bland annat en luftpump installerades så att loket kunde dra tåg med vagnar med tryckluftsbroms, kom loket i trafik på museijärnvägen Upsala–Lenna Jernväg 1977. Efter ett haveri 1991 gjordes en mer omfattande renovering av Thor som blev klar 1997, efter detta har Thor varit det ånglok i Sverige som körs längst sträcka per år (ca 500 mil per år). Thor är Lennakatten största ånglok i drift, det större ångloket SRJ 28 som oftast benämns ”Stortysken” är för närvarande inte driftdugligt.

Jag och sonen har gjort otaliga resor på Lennakatten med tåg dragna av Thor, förmodligen är Thor det ånglok som såväl jag och sonen rest med mest. Det är alltid lika underbart att stå ute på den öppna plattformen på vagnen och låta fartvinden svalka en, det gäller dock att stå på en plattform som är vänd bort från loket, annars riskerar man att få sotflagor på sig.

För bilar räknar man ju förbrukningen per mil (10 km), så låt oss göra det även ångloket Thor som förbrukar ca 80 kg kol/mil och ca 1000 l vatten/mil

 

 

Written by melkerlarsson

22 mars, 2019 at 08:34

I sommar rustas Fridhemsplans tunnelbanestation upp

with 2 comments

De som passerat Fridhemsplans tunnelbanestation under den senaste tiden har säkerligen noterat att det händer saker på den gröna linjens plattform, ex har reklamtavlor plockats ned och vissa väggar har börjat demonteras.

Det som pågår är förberedande arbeten inför den stora ombyggnaden som kommer att ske i sommar, stationen kommer att hållas stängd under cirka 3 månader, under tiden kommer tåg att kunna passera stationen, men det blir inga stationsuppehåll. Den blå linjen berörs inte av ombyggnaden, den går som vanligt och samtliga entrér är öppna.

Under sommaren kommer befintlig inredning att rivas, inklusive de så kallade Stridbecksvalven som bildar ett valv över spårområdet. Därefter byggs nya plattformsväggar och ny inredning såsom bänkar och belysning installeras.

Bilden visar en modell av hur Fridhemsplans tunnelbanestation kommer att se ut efter ombyggnaden under sommaren 2019, tittar man noga ser man att en av figurerna i modellen har ramlat.

En skrattmås kan facinera

with 3 comments

När jag i torsdags väntade på M/S Rex i Ekensberg passade jag på att skåda lite fåglel, en så alldaglig fågel som en skrattmås fångande mitt intresse, men skrattmåsen har inte alltid varit så alldaglig som den är idag i Stockholmsområdet. Varför fångade då skrattmåsarna mitt intresse, jo en av dessa hade sommardräkt med chokladbrunt huvud, den första skrattmås jag såg i år med sommardräkt.

Vid 1800-talets början fanns endast ett fåtal par med skrattmåsar i Skåne samt på Gotland och Öland, därefter bredde arten ut sig alltmer för att nå sin peak omkring 1970 då beräknades det finnas kring 270.000 par i Sverige. Därefter har antalet Skrattmåsar minskat och idag beräknas antalet par till 90.000, orsaken till minskningen är inte klarlagd men det kan bero på såväl försämrade häckningsmiljöer som ett ökat minkbestånd, minkarna plundrar precis som rävar boen på såväl ägg som fågelungar.

Sommartid har skrattmåsen ett chokladbrunt huvud, vintertid ett vitt huvud med endast en mörk fläck vid ögat samt en fläck vid örat. Med början i slutet av juli flyttar de flesta skrattmåsar söderut, men en del stannar kvar, man kan vintertid dagligen se skrattmåsar vid öppet vatten i centrala Stockholm. De skrattmåsar som övervintrat söderöver har när de kommer tillbaka igen på våren sin sommardräkt med det chokladbruna huvudet klar, medans de skrattmåsar som övervintrat i Sverige fortfarande har kvar sin vinterdräkt.

Under försommaren hittar man stora skrattmåskolonier i ett par sjöar i Stockholmsområdet, exempelvis i Lissmasjön, Råstasjön, Säbysjön och Ågestasjön.

Till vänster i bild, en skrattmås i sommardräkt, till höger i bild en ung skrattmås som är född under sommaren 2018 i sin vinterdräkt.

Ett besök på Medeltidsmuseet

with 3 comments

Idag var vädret diplomatiskt uttryckt riktigt tråkigt, duggregn och grått, så jag och son valde att åka till Stockholms Medeltidsmuseum, en sak som bidrog till valet av museum var att vi kunde röra oss under inomhus eller tak under större delen av resan dit och hem.

Idag lärde jag mig något nytt, de återuppbyggda byggnaderna i museet består till en viss del av tegelstenar som återanvänts från de husrester man fann i samband med utgrävningarna framför Riksdagshuset 1978 – 1980, just 1978 besökte jag ofta utgrävningsplatsen i samband med att jag hade ett sommarjobb inne i stan, antingen åkte jag dit under lunchen eller efter jobbet.

När vi besökte den uppbyggda galgbacken på museet, medeltiden var en grym tid, läste vi om ett antal lagar och rättsfall från medeltiden, vilka ytterligare förstärkte min bild av medeltiden som en grym tid. Om vi lämnar medeltiden för en stund så vet jag att det i början av 1600-talet dräptes och mördades ca 80 personer per år i Stockholm, i en stad som då hade ca 20 000 invånare, omräknat till dagens befolkning i Storstockholm om ca 2,3 miljoner skulle detta innebära att ca 10 000 personer skulle dräpas eller mördas i Stockholmsområdet per år. I hela Sverige har sedan 1900-talets början ca 100 personer årligen dräpts eller mördats, så allt var m a o inte bättre förr.

Jag gillar ju stadspromenader med tema, dagens besök på Medeltidsmuseet gav mig inspiration till en promenad på temat avrättningsplatser och galgbackar i Stockholms stad, jag erkänner direkt att detta låter lite väl grymt och makabert, men jag gillar stadspromenader med tema och historien och verkligheten ser ju dessvärre ut som den gör.

En promenad i närområdet

with 5 comments

Idag bjöd knappast vädergudarna på något gudomligt promenadväder, men med tanke på att vädret under morgondagen uppenbarligen kommer att bli ännu sämre så var det näst intill självklart att bege sig ut på en promenad idag.

Jag och sonen tog en promenad i närområdet, en stor del av promenaden företogs utefter sträckningen av den fd Enskedebanans linjesträckning, en förortsspårvägslinje som var en föregångare till dagens tunnelbanelinje mot Farsta, det kommer att bli ett separat inlägg i det ämnet vad det lider. Vi fortsatte promenaden genom gamla Enskede via Enskede IP vid Sockenplan och till slut hamnade vi i Svedmyra, där vi precis som förra lördagen kom att handla på BEA ICA Kvantum. Denna gång hade vi dock fokus på maten, det blev med andra ord inget besök i deras ”källare” där man i princip kan hitta allt, precis som i ett varuhus på 60- och 70-talet.

Veckans fordon – ångloket Hamra

leave a comment »

När familjen skaffade en sommarstuga i närheten av Köping 1966 fanns det två vägar att köra därifrån och hem till Jakobsberg, antingen körde man norr eller söder om Mälaren. Jag föredrog när vi åkte söder om Mälaren för då stannade vi allt som oftast till i Mariefred och åkte med den då nyöppnade museibanan Östra Södermanlands järnväg mellan Mariefred och Läggesta.

Ångloket Hamra blev snabbt en favorit hos den då 5-6 åriga killen, med sina då ljust blåmålade vattentankar stack Hamra ut jämfört med de övriga ångloken, Hamra är numera helt svartmålad, men jag har fortsatt ett gott öga till just ”Hamra” när jag besöker Mariefred och Östra Södermanlands järnväg. Hamra köptes av Separator AB i Tumba från Orenstein & Koppel år 1902, efter att industribanan lagts ned såldes Hamra till ett kalkbrott på Gotland där det användes i närmare. tio år. 1961 övertogs Hamra av Östra Södermanlands järnväg, loket renoverades under mycket primitiva förhållanden vid den dåvarande museibanan i Lina (i Södertälje) och sattes i trafik 1964. Hamra har dock varit avställd en tid, inget ovanligt för gamla ånglok då de emellanåt måste genomgå störe underhållsinsatser, men jag kommer nog snart få resa med ett tåg som dras av Hamra mellan Mariefred och Taxinge.