Oktoberkänsla i augusti

När jag klev upp i morse visade termometern +5, jag kunde knappt tro mina ögon.

En titt ner på gatan sa mig dock att detta förmodligen var sant, bilarnas fönsterrutor var täckta av imma. När jag och sonen en och en halvtimme senare gick till skolan hade temperaturen stigit en aning, +8.

Det är bara att inse att hösten är i antågande.

En icke inbjudande entré för rullstolsburna

 Jag har sett många entrér avsedda för rullstolsburna och funktionshindrade, den som finns på Gävleborgs länsmuseum är den minst inbjudande, i alla fall när museet är stängt, hur den ter sig när museet är öppet vet jag ej. Man får dock lätt intrycket att man kommer att rulla rakt ner i fängelsehålan.

En liten men intressant manuell disk

Manuella diskar är i de mindre butikerna ett minne blott, men under sommarens alla resor med Roslagsbanans veterantåg besökte sonen och jag regelbundet Österskärs handel för att köpa en glass, eller lite godis under tågets uppehåll i Österskär.

Den lilla manuella disken fångade mitt intresse, där hittade jag fint kött mm, skulle gärna köpt en bit, men att i sommarvärmen släpa hem köttet till Skarpnäck fick mig att avstå, men kanske under en vinterutflykt.

Vem saftar och syltar numera?

Att det finns de som fortfarande saftar och syltar hyser jag ingen tvekan om, men antalet personer som gör det idag torde vara ganska så få jämfört med för 40 á 50 år sedan.

Visst känner jag folk som saftar och syltar, men det handlar inte om några större mängder, mer om enstaka punktinsatser för att imponera på vänner och bekanta, jag kan nog hänföras till den kategorin.

När jag växte upp på 60-talet, var det annorlunda, min mamma saftade och syltade för fullt från mitten av juli och in i september. Hon fyllde  jordkällaren på landet med drottningsylt, jordgubbssylt, lingonsylt, hallonsylt, saft av varierande sorter och mycket annat, allt togs tillvara såväl från trädgården som från de omgivande skogarna. Under höstens vistelser på landet fraktades detta etappvis hem till lägenheten i Jakobsberg, något minne av köpt saft eller sylt har jag inte från min barndom.

Trots att det är få som saftar och syltar idag, så innehåller alla de mattidningar som droppar ner i min brevlåda under sensommaren mängder med recept och tips med bäring på saftande och syltande. För de flesta av oss som läser dem förblir nog att safta och sylta enkom en dröm, så även för mig, även om jag gör vissa punktvisa insatser på området.

Dagens bild, en annorlunda betongsugga

En betongsugga kan vara hur tråkig som helst, eller så kan man spetsa till den litegrand, hemma i Skarpnäck är dom utformade som lejon, i Visby utformade som får och i Gävle är dessa föga överraskande utformade som bockar.

Lego är inte som förr

En gång i tiden var Lego bitar, idag är det färdiga skapelser (byggsatser) med mängder av specialbitar. När jag var liten under 60- och 70-talet kunde man näst intill kopiera de färdiga Legobilarna, Legohusen mm med de Legobitar man hade hemma i legolådan. Idag är det inte möjligt, sortimentet av specialbitar är oändligt och dessa återfinns bara i dom färdiga byggsatserna.

När sonen och jag nyligen besökte Spårvägsmuseet och därmed även Leksaksmuseet som delar lokaler med spårvägsmuseet blev min 6-årige son inte allt för imponerad av Legobyggsatserna från pappas barndom (60- och 70-tal) – han tyckte att dessa var tämligen fyrkantiga och tråkiga. Allt var m a o inte bättre för, förutom en sak, priserna på Lego, dessa har rusat i höjden.

Dagens bild – inte så inbjudande som det ser ut

Sonen och jag hittade detta konstverk utanför entrén till Västra skogens tunnelbanestation, visst ser det ibjudande ut? Men då kuddarna är gjorda i betong så bedrar skenet, så särdeles mjuka var dom m a o inte. Konstverket som sådant uppskattades av såväl mig som sonen, väl värt ett besök, om du ändå är på plats passa på att ta en tur med Sveriges längsta rulltrappa.