Archive for december 2012
Nyårsafton
Hummer
Nyårsafton är en dag med färre måsten än den julafton vi avverkade för en vecka sedan, dessutom kan man ta ut svängarna när det gäller mat. Sedan flera år är jag fruktansvärt trött på julmat, den domineras av kött och salt mat, men till nästa jul stryker vi den traditionella julmaten helt till förmån för något festligare och mer lättsmält.
I dag kan man dock ta ut svängarna, det blir fyra rätter utspridda över eftermiddagen och kvällen, allt för att man ska känna sig behagligt mätt under hela dagen, dessutom är det roligare för mig som står i köket, allt behöver inte vara klart på en gång. Det bästa av allt, det är en ren familjeangelägenhet för mig, frun och sonen, inga gäster här inte och det enda måstet i matväg är gratinerad hummer.
Bristen på julskinka är en myt
I år varnade branschorganisationer med anknytning till grisuppfödning för att det skulle bli brist på julskinka, men det blev det förstås aldrig, på annandagen fanns det gott om skinka i butikerna.
Nu är alla ”måsten” avklarade
Nu är alla måsten avklarade, nu återstår det bästa – Ledigheten! Den äkta julledigheten och den varar t o m den 9 januari, först då ska jag vara tillbaka på jobbet.
Själv förstår jag inte riktigt hur alla dessa ”måsten” har uppkommit, måste man verkligen träffa den och den och den bara för att det är jul – dom torde man kunnat träffa redan i november eller i januari eller februari när allt lugnat ner sig. Likaså förstår jag inte varför det ska pressas in julfester på arbetsplatser, aktiviteter i skolan mm som man förväntas delta i. Kan man inte sprida ut dessa över året i stället?
Dagens bild (Juldagens bild) – en tur med Lidingöbanan
Juldagen innebar en paus i julfirandet, sonen och jag tog en tur med Lidingöbanan, resan omgavs av ett vackert vinterlandskap, efter lite mer än tjugo minuter nådde vi slutstationen Gåshaga Brygga.
Vi var dock inte de enda som var ute på en nöjestripp, i spårvagnen satt även ett gäng japanska turister – med kameror förstås.
Vid slutstationen klev dom av och fotograferade såväl de 68- åriga spårvagnarna som det omgivande vinterlandskapet innan dom precis som oss återvände med spårvagnen till Ropsten.
Julafton och klockan är snart tre
Det är julafton och klockan närmar sig tre, den heligaste tidpunkten av dem alla på året, för då ska alla oavsett om dom vill eller inte bänka sig framför TVn för att se Kalle Anka, för så bjuder traditionen.
Själv har jag inte sett Kalle Anka på julafton sedan 70-talets början, då var det i svart vitt, i alla fall hemma hos oss för vi hade en svart vit TV, i år står jag som vanligt i köket, så jag lär inte ”få se” Kalle Anka i år heller – som numera lär vara i färg.
Vilka är det då som tittar? Inte är det barnen, dom kan numera se Kalle Anka såväl dygnet runt som året runt.
Framför TVn hittar man traditionskramarna, dom som inte vill byta ut en endaste filmsekvens för då är julen förstörd. Det är ungefär samma personer som tyckte att jorden gick under den julafton som Arne W. inte längre var julvärd och någon annan helt plötsligt tände ljuset i TV.
