Hjulmarknad med ”hj”

Idag besökte sonen och jag traditionsenligt årets Hjulmarknad, vid ”ettans” ändhållplats mötte en buss av äldre modell upp, vilken tog oss de sista hundra metrarna ut till Frihamnshallen.

Väl inne i Frihamnshallen möttes vi av såväl modelljärnvägar, som spännande och intressanta böcker, efter en timme lämnade vi Frihamnshallen med några kilo böcker i påsen och promenderade till ICA Kvantum i Värtan för att lördagshandla.

I spårvagnarnas spår – Norra Lidingöbanan

Norra Lidingöbanan lades ner i juni 1971, när jag inför helgen frågade sonen vad han ville göra under helgen så var en av hans önskningar att promenera utefter en spårvägslinje som lades ner för över fyrtio år sedan – Norra Lidingöbanan.

Norra Lidingöbanan, fd Dalängens hållplats

Inte mig emot, så i söndags tog vi tunnelbanan till Ropsten och promenerade över den gamla Lidingöbron, kallt var det, vid brofästet på Lidingösidan tog vi till vänster och följde den Norra Kungsvägen på jakt efter rester av en spårvägslinje som lades ner för över fyrtio år sedan.

Framme vid fd hållplats Dalängen blev det jackpott, under mossan hittade vi den gamla plattformen.

Vi fortsatte och kom till Hersbyholm, några hundra meter bortom dagens Lidingö centrum, stationshuset är bevarat, men är idag en Japansk restaurang. När norra Lidingöbanan öppnade 1907 var nog Japan ett tämligen okänt land för de flesta svenskar, antalet svenskar som kommit i kontakt med Japansk mat var nog försvinnande få, annat är det i dag.

Norra Lidingöbanan, fd Hersbyholms station

Vi fortsatte utefter den gamla banvallen och passerade den gamla vagnhallen, som idag är omvandlad till gym och hotell, efter att ha studerat vagnhallen fortsatte vi ut till ändhållplatsen Kyrkviken.

Vid Kyrkviken vände vi och promenerade åter mot Lidingö centrum, där vi förenade nytta med nöje, mina medhavda tygkassar fylldes med allehanda godsaker hos Coop Skeppet i Lidingö centrum.

Trafiknostalgiska förlaget har en trevlig bok om Norra Lidingöbanan för den som vill veta mera om Norra Lidingöbanan.

NK’s julskyltning

På väg från ett möte passerade jag NK på Hamngatan. Noterade att julskyltningen i skyltfönstrerna var på plats, ett måste när sonen och jag åker in till stan nästa gång.

Varför gör inte vi som björnarna?

Varför gör inte vi som björnarna? Drar oss tillbaka i november och stiger upp framemot april?

När man omges av ett grätt novemberväder känns tanken lockande – i alla fall kändes det så under gårdagens Skansenbesök, när sonen och jag betraktade hösttrötta björnar som inom en vecka eller två lär sova djupt.

Dagens bild – ibland kommer man riktigt nära

Lappuggla, Skansen

Ser fram emot vård av barn (vab)

I går kväll visade sonen en del förkylningstendenser, i morse vaknade jag med en genomförkyld son vid min sida.

Han har hostat och nyst om vartannat hela dagen, så det lär bli en vecka som präglas av detta, m a o vård av barn, men å andra sidan är det lite mysigt att i november få vara hemma och mysa lite med en sjuk son när det är grått och kallt utanför fönstret, det var tack och lov länge sedan han var sjuk.

Barnkalas tar på krafterna

Idag var sonen och jag på barnkalas, tack och lov ett enkelt sådant, till skillnad från alla de överarrangerade barnkalasen med diverse olika teman. Vilka verkar sprungna ur ett annat behov än barnens, föräldrarnas (mammornas) behov av att imponera.

Men ljudvolymen var som vanligt extremt hög, det ringer fortfarande i öronen nu på kvällen, både jag och sonen är trötta. Dock undrar jag fortfarande varför det serveras tårta på barnkalas? Jag har ännu inte varit på ett barnkalas där barnen ätit mer än någon enstaka tugga av tårtan.

Man kryssar mellan vattenpussarna

På morgonen kryssar sonen och jag mellan vattenpussarna när jag går med honom till skolan, det är blött, det är mörkt och det är ruggigt, november visar sig från sin sämsta sida.

På hemvägen från jobbet åker man genom en enda lång mörk tunnel, trots att tunnelbaneresan till hälften företas ovan jord och har jag tur slipper jag fälla upp paraplyet när jag klivit av hemma i Skarpnäck (det är lättare att bära hem de tunga matkassarna och jag slipper paraplyet)

November måste vara årets tråkigaste månaden!

MJ Mässan, ett paradis

Idag besökte jag och sonen modelljärnvägsmässan i Älvsjö, ett paradis för såväl små som stora killar, för publiken bestod nog till 90 – 95% av just killar i varierande åldrar.

Drömmen om en egen modelljärnväg började nog gro hos såväl mig som hos sonen, vi får se.

Inte så ofta

En buss som inte går så ofta, närmare bestämt bara tre gånger per år, en tur i varje riktning på allhelgonadagen, julafton och juldagen, i alla fall om man vill åka ända in på Görvälns griftegård.

Idag åkte sonen och jag med 552X från Jakobsbergs station till Görvälns griftegård, det var ungefär samma gäng på bussen som vanligt, många pensionärer samt jag och sonen, flera av vår medresenärer kände vi igen från tidigare resor till Görvälns griftegård varav en del hälsade igenkännande på oss.