Dagens bild – Långa köer på Gröna Lund

Idag besökte vi Gröna Lund, till det mesta var det 30 – 45 minuters kö innan man (sonen) fick åka, tack och lov är han tålmodig och köar utan gnäll, för han vet ju vad som väntar när han kommer fram.

Trots köerna hann han åka alla sina favoriter, dock inte Jetline, ty för Jetline är han fortfarande någon centimeter för kort för.

Annons

Crostini med grovhackad tapenade

Crostini kan man ju servera på alla upptänkliga sätt, oftast köper jag crostinin färdig (alltså brödet eller skorpan) ibland gör jag dessa själv.

Om man vill kan man ju bara ställa fram Crostinin, inkl de tillbehören man har hemma, sedan får gästerna själva komponera efter tycke och smak, men då jag sällan bjuder särskilt många åt gången känns det mer inbjudande att ha förberett och låta gästerna avnjuta dessa ihop med ett svalt glas vitt vin.

En favoritkombination:

• Crostini
• På crostinin brer jag naturell philadelphiaost (det finns ju en uppsjö av kopior, ex ICA´s egen, som går precis lika bra)
• Därefter en liten skiva lufttorkad skinka eller salami
• På toppen en grovhackad tapenade, ex zucchini och paprika

Samtliga crostini placeras på ett lämpligt serveringsfatet, därefter ringlar jag över lite olivolja och strör på lite flingsalt, bara för gästerna att hugga in.

Berg- och dalbanor, usch!

Innan jag skaffade barn besökte jag i princip aldrig nöjesfält, med undantag för att gå på en eller annan konsert på Gröna Lund, och på Tivoli i Köpenhamn, jag har m a o inte sett så många berg- och dalbanor i mitt liv.

När sonen var liten var jag tvungen att åka några ”barn berg- och dalbanor” med honom och det gav knappast mersmak, men mersmak fick sonen. Han älskar berg- och dalbanor sedan jag släppte loss honom på egen hand i de stora berg- och dalbanorna under ett besök på Tivoli i Köpenhamn förra sommaren.

Under besöket på Liseberg för ett tag sedan åkte han Balder med stor förtjusning, jag bara köade med honom. För mig är det fullständigt obegripligt att man frivilligt åker berg- och dalbana, jag tycker att det är ännu mera obegripligt att man åker i berg- och dalbanor som ser ut att vara byggda av tändstickor, men jag litar på att de är säkra så jag släpper upp sonen i dem, men själv stannar jag mer än gärna på marken.

Köa med sonen och stanna på marken kommer jag att få göra idag, för idag ska vi till Gröna Lund.

En resa med blixtrar och dunder

Idag åkte jag och sonen till Uppsala för att åka med Lennakatten från Uppsala östra ut över Uppsalaslätten och genom de trollska skogarna.

Under uppehållet i Marielund inhandlade vi sonens nya favoritglass i järnvägscafét, en isglass i form av en vattenmelonskiva, medans han åt den började det mullra på avstånd.

När tåget satte sig i rörelse mot Almunge och Faringe började det mörkna betänkligt, efter en stund omgavs vi av blixtrar och dunder, sedan kom regnet. Sonen och jag stod som vanligt väl skyddade på en av vagnarnas öppna plattformar och njöt av naturens skådespel, passande hette ångloket för dagen ”Thor” – åskguden.

Detta var min och sonens tredje resa med Lennakatten för året och det lär bli fler.

Monument vid Sjöhistoriska museet

Sverige är ju sedan länge förskonat från krig, därför hittar man få eller inga kyrkogårdar där soldater och civila offer ligger i långa rader. Även de krigsrelaterade monumenten är få och de som finns relaterar till krig som ägde rum för länge sedan.

Runt Sjöhistoriska museet i Stockholm hittar man dock tre monument i denna kategori:

• 

  Veteranmonumentet

  Veteranmonumentet från 2013, ett smakfullt utformat monument, som inte känns det minsta ”krigiskt”, vilket dessutom är försett med en rullstolsramp. Dessvärre antar jag att detta monument ”störs” under de allehanda arrangemang som äger rum vid Sjöhistoriska, om jag vore veteran skulle jag vid ett besök för att hedra en omkommen vän reagera om platsen befolkades av folk som drack öl och åt mat.

• Nere vid Djurgårdsbrunnsviken hittar man monumentet över de svenskar som omkommit eller stupat i FN tjänst, ex i Kongo på 60-talet.
• Intill Sjöhistoriska museet hittar man statyn ”Sjömannen”, vilken hedrar  de ca 2000 svenska sjömän som fick sätta livet till under andra världskriget då deras
  

  Monument över svenskar som stupat i FN tjänst

  fartyg sänktes av tyska u-båtar eller minor, men även av sovjetiska u-båtar (i Östersjön).

• Fortsätter man bortom Sjöhistoriska hittar man en byst föreställande Folke Bernadotte, som mördades i Israel 1948 då han befann sig där på ett medlaruppdrag, inte direkt ett krigsmonument utan snarare en påminnelse om ett försök till att skapa fred i en konflikt som lever vidare än idag.

Veteranmonumentet

En bro med blommor

Under gårdagens promenad utefter Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen passerade vi en gångbro som var vackert smyckad med blommor.

En härlig detalj och imponerande att man i den rådanade värmen lyckas hålla blommorna så fina. Promenaden fortsatte upp till Frihamnen och Värtahamnen där vi handlade på ICA Kvantum i Värtan innan vi åkte hem.

 

Dagens bilder – Gårdagens konstiga väder

Gårdagens konstiga väder, storm och åska, har satt sina spår i Stockholm, när vi idag promenerade efter Djurgårsbrunnsviken såg vi mängder med träd som fallit offer för gårdagens extremväder.

En härlig detalj i Göteborg

När vi efter en sen middag i Göteborg tog en kvällspromenad som tog oss genom Haga och bort till Järntorget uppmärksammade sonen mig på dessa härliga detaljer på en fasad på Södra Allégatan 6.

På ett antal av tegelstenarna fanns hällristningar, eller i alla fall utsmyckning i form av hällristningar på tegelstenarna på fasaden.

Posthotellet i Göteborg

När vi besökte Göteborg i förra veckan bodde vi på ”Posthotellet”, vi fick ett fint och svalt rum, 21 – 22 grader på rummet trots värmeböljan i staden.

Sonen (och jag) som är intresserade av historia uppskattade bilderna på väggarna som påminde om byggnadens tidigare funktion som postkontor, dessutom uppskattade vi utsikten från hotellrummet, vi hade utsikt mot Göteborgs Centralstation och hade därmed full koll på tågen.

Men vi uppskattade även annat, peronalens bemötande var i toppklass, frukostbuffén lämnade inget övrigt att önska och hotellet som sådant hade en smakfull design.

 

Det blev många besök på Harrys i Göteborg

När vi besökte Göteborg i förra veckan besökte vi Harry´s första kvällen, den vanligtvis så kräsna sonen älskade stället och maten, så vi kom att återvända till Harry´s även den andra och den fjärde kvällen under vår vistelse.

Nu var det inte bara sonen som uppskattade Harry´s, det gjorde även vi vuxna, sonen älskade deras barnmeny, såväl Hamburgaren som deras Kärleksplättar. Vi vuxna gillade Ostburgaren (med härliga smala pommes), fisk- och skaldjursgrytan, spetskålen, skomakarlådan och den grillade entrecóten.

Konceptet som sådant får ett högt betyg, även om jag är lite skeptisk till detta med kedjerestauranger, minns Hamlet i Stockholm på 70-talet, som numera lever vidare i Linköping.

Den enda plumpen i protokollet var den sista kvällen, när några motbjudande ”Brats”  fick sin mat före oss trots att vi beställde vår närmare 40 minuter innan dessa två ”Brats” beställde sin, i mina ögon synnerligen motbjudande.

Spetskål

Ostburgare

Kärleksplättar

Hamburgare (barn)