Dagens bilder – Gärdesloppet

Gamla bilar är ju alltid intressanta, personligen är jag mest intresserad av de bilar som till vardags rullade runt på vägarna när jag växte upp på 60-talet, många av modellerna har jag åkte med, andra bara sett passera, men bilarna var onekligen vackrare på den tiden.

Dagens bilder – Spårvagnens dag på Djurgården

Idag var det Spårvagnens dag på Djurgården, förutom intensiv trafik med äldre museivagnarna var det öppet hus i Alkärrshallen, där kunde barn prova att köra en spårvagn, det hölls även föredrag och precis som vanligt såldes böcker mm.

Vi sökte skydd undan regnet på Armémuseum

Idag vräkte regnet ner över staden, jag och sonen tog tillfället i akt att besöka Armémuseum.

Det tog mig och den nioårige sonen mer än tre timmar att gå igenom museets tre etage, trots att vi inte var där för första gången, det finns alltid något nytt att upptäcka, ett föremål kan alltid betraktas ur ett nytt perspektiv, särskilt om man är nio år.

Kontroversiell konst på T-centralen

När jag växte upp under 60- och 70-talet stod kampen mot §32 högt på agendan, det var en viktig stridsfråga för arbetarrörelsen på den tiden.

Konsten på T-centralen känns numera väldigt mycket 70-tal, ett eko från det förflutna, av och till har det höjts röster om att den ska ”förändras” för att den är för ”politisk”.

Oavsett om man står till höger eller vänster torde man kunna inse att konsten speglar samhället för 40 år sedan och att de stämningar som då rådde varken kan eller ska suddas ut.

En promenad i gamla Gefle

Ett stenkast från centrala Gävle hittar man gamla Gefle, pittoreska kvarter med företrädesvis trähusbebyggelse och gator belagda med kullersten.

När jag och sonen besöker Gävle tar vi alltid en kvällspromenad i gamla Gefle, så även denna gång, efter att ha ätit middag på Buddys City promenerade vi gata upp och ner i gamla Gefle.

Långt innan miljörörelsen fanns

När jag och sonen i lördags promenerade tillbaka till centrala Gävle från Sveriges Järnvägsmuseums 100 års jubileum passerade vi Gävle Koloniträdgårdar, devisen på skylten vid entrén till koloniområdet fångade såväl mitt som sonens intresse.

Sonen fascinerades av det ålderdomliga typsnittet, jag av devisen i sig ”Du skall vårda det träd i vars skugga du sitter”, så sant, och det skrevs nästan 60-år innan Rachel Carsons bok ”Tyst vår” gavs ut, vilken väl får anses utgöra miljömedvetandets och miljörörelsens födelse.

Korrekt marknadsföring

När sonen och jag i helgen besökte Gävle passerade vi tandläkarmottagningen ”Borr & Tång”, kanske lite avskräckande, men korrekt marknadsföring.

Jag har aldrig dragit ut en tand, men det har den nioårige sonen gjort.

Hemkomst från Birka

Idag mötte jag upp sonen vid Stadshuskajen, han hade varit på skolutflykt till Birka, det var en nöjd men trött son som klev över landgången.

Jag har inte varit på Birka sedan jag gick i fyran, det var 1974, så det var ett tag sedan, men då sonen gillade besöket så lär jag snart komma dit igen.

Neonljussafari i Gävle

När sonen och jag besökte Gävle i helgen promenerade vi en hel del i staden, precis som vi alltid brukar göra.

Under dessa promenader ägnade vi oss bland annat åt att spana efter gamla neonljusskyltar, det har vi gjort förr, vi skådade några gamla favoriter, men vi hittade även nya favoriter.

Uppenbarligen hittar man fler gamla neonskyltar i de mindre svenska städerna än i Stockholm, vad detta beror på vet jag ej, men den kulturskatt som neonskyltarna faktiskt utgör bevaras uppenbarligen bäst i en mindre stad.

Lördagens marknad på Sveriges järnvägsmuseum

När Sveriges järnvägsmuseum i Gävle i lördags firade att museet fyllde 100 år kunde man förutom att njuta av ångloken även besöka en hel del andra kringarrangemang på museiområdet, ex sekelskiftesmarknaden.

Såväl jag som sonen blev lite köpsugna, jag lockades av de ätbara lokalproducerade produkterna, sonen av allt annat, särskilt ankungarna, som dock inte var till salu. Men då vi skulle pressa ihop alla våra tillhörigheter i min ryggsäck inför söndagens Furuviksbesök avstod vi från att köpa något, ryggsäcken var tillräckligt tung som den var.

Efter en titt i ”Gävligt Gott´s” stånd insåg jag dock att jag bara måste besöka deras butik nästa gång jag och sonen besöker Gävle och fylla en tygkasse med allehanda godsaker, för i deras stånd fanns det mycket som lockade mig.