Sonen kom hem med ett bröd

Igår kom sonen hem från skolan med ett bröd han bakat i hemkunskapen, det lilla men goda kuvertbrödet passade utmärkt till kvällens pastarätt.

Sonen får gärna komma hem med fler bröd från skolan framöver.

Annons

Besök fornlämningarna i Molnby

Förberedelser för bygget av en ny depå för Roslagsbanan i Molnby pågår och precis som vanligt när det kommer till stora infrastrukturprojekt sker arkeologiska utgrävningar i området innan arbetarna och entreprenadmaskinerna släpps in.

I Molnby, som ligger i Vallentuna kommun kommer SL att bygga en ny depå för Roslagsbanans nya fordon. Området där depån ska ligga är rikt på fornminnen, varför en arkeologisk förundersökning skedde under våren 2015, efter en utvärdering har nu en mer djupgående slutundersökningar inletts

Nu kan du följa med på en tur bland gravar och lämningar efter förhistoriska boplatser och historisk bebyggelse, där det visas föremål som hittats och där det berättas om platsens historia och dess invånare.

Tider:

• Onsdag 28/9 kl. 14.00
• Söndag 9/10 kl. 14.00
• Onsdag 12/10 kl. 14.00
• Onsdag 26/10 kl. 14.00
• Söndag 30/10 kl. 14.00
• Onsdag 9/11 kl. 14.00

För vägbeskrivning, se SLLs hemsida (SLL står för Stockholms läns landsting)

Vi äter bara 5% av våra äpplen

Av alla äpplen som växer i våra trädgårdar äter vi bara upp 5%, i alla fall enligt uppgift i gårdagens Studio ett i P1 och jag har ingen orsak att betvivla uppgiften.

När jag var liten tog min mamma tillvara på allt som växte i trädgården på landet, av äpplen blev det mängder med äpplemos, torkade äppelringar till vinterns flingor.

Idag verkar detta med att safta och sylta vara en bortglömd konst, men det finns nog fler förklaringar än bristande kunskap, det handlar nog även om att förvaringsutrymmena för mat inte är särdeles generösa idag, det är inte många som har ett skafferi eller en jordkällare idag. Själv har jag inte ens ett äppleträd.

Sonen har hittat en ny favorit på Gröna Lund

Sonen har hittat en ny favorit på Gröna Lund, radiobilarna, han upptäckte dessa när han för några veckor sedan besökte Gröna Lund tillsammans med en kompis som inte är lika förtjust i berg- och dalbanorna som sonen är.

Idag började sonen med att åka sina favoriter, Vilda Musen, Twister och Jetline, men därefter fastnade han vid radiobilarna, jag tappade snabbt räkningen på hur många gånger han körde radiobil för att därefter springa runt och återigen ställa sig i kön.

Idag var det fö den sista helgen som Gröna Lund hade öppet för säsongen, på torsdag och fredag är det öppet då är det konserter, sedan stänger Gröna Lund för detta året.

Museibanans dag i Mariefred

Idag åkte jag och sonen till Mariefred för att njuta av en tur med en mängd olika ånglok, museibanans dag är ju att betrakta som en säsongsavslutning inte bara för Östra Södermanlands järnväg, utan för ”ånglokssäsongen” i stort då de flesta andra museijärnvägar sedan ett par veckor stängt ner för säsongen.

Väl framme i Läggesta möttes i av en mäktig syn, ett tåg med dubbelkopplade ånglok, Emsfors och Nian kom in på stationen, tågsättet delades och vi fick åka med Nian till Taxinge Näsby, vår vana trogen tog vi plats på en av de öppna plattformarna och njöt av resan i den ljumma septembersolens sken. Efter vändningen i Taxinge fortsatte vi mot Mariefred via Läggesta, under resan passade vi på att utöva ett annat intresse, fågelskådning, vi såg b l a havsörn och ormvråk.

Väl framme i Mariefred gick vi en promenad på stan, vilken för vår del främst innebar två varv runt Gripsholms slott där vi med kikarna i högsta hugg granskade fågellivet. Besöket i Mariefred avslutades med ett besök i godsmagasinet, där sonen hittade ett par gamla modelljärnvägskataloger i fyndlådan, därefter avslutade vi dagen i Mariefred och återvände till Läggesta varifrån vi tog SJs moderna dubbeldäckare hem till Stockholm.

 

Idag jobbade jag till sjöss

Idag tog jag en tur med den nya pendelbåten mellan Ekerö (Tappström) och Klara Mälarstrand (Stadshuset) för att titta på hur det förhåller sig med tillgängligheten och vad som eventuellt skulle kunna förbättras.

Det blev en härlig resa via Riddarfjärden, Essingeöarna och Kungshatt innan fartyget lade till i Tappström, jag måste medge att jag avundas de som har möjligheten att pendla med den nya linje 89.

Förutom en underbar sjöresa möts man av trevlig personal ombord på ”Kungshatt”, dessutom erbjuds man en liten men billig frukostbuffé för 40 kr, var kan man äta frukost för 40 kr i Stockholm? förmodligen bara på ”Kungshatt”.

Tillgängligheten? Det går alldeles utmärkt att resa med Kungshatt om man är rullstolsanvändare, vid vissa bryggor blir det dock en ganska stor lutning på landgången, detta beror dock inte på båten utan på bryggans utformning.

Några djur såg vi i alla fall

När vi i går besökte Kolmården var inte djuren i fokus, men medans vi testade linbanan kunde vi förstås inte undgå att få se djuren när linbanan tyst gled förbi ovanför dem, giraffer, lejon, björnar, älgar för att bara nämna några.

Att stänga Safariparken för biltrafik och istället låta besökarna betrakta djuren från en linbana är nog ett av de klokaste beslut som Kolmården ha fattat, man ser helt klart fler djur från linbanan än man såg från bilen.

Dessutom fick jag för första gången se Kolmårdens stora berg- och dalbana i trä, en imponerande attraktion, även om jag själv aldrig skulle våga åka den.

En annorlunda dag på jobbet

Idag blev det en minst sagt annorlunda dag på jobbet, för sonen var det minst sagt obegripligt att pappa skulle få åka till Kolmården på arbetstid.

Det var dock inte djuren som var i fokus, utan linbanan ”Safari”, syftet med resan var att skaffa erfarenheter inför eventuella framtida linbanor i stadsmiljö, sådana är aktuella i såväl Göteborg som i Stockholm, i Stockholm handlar det först och främst om en linbana mellan Häggviks station och Väsjön, ett nytt bostadsområde i Sollentuna.

Under några timmar i Kolmården testade vi hur det fungerar att stiga på och av om man är blind, synskadad eller rullstolsanvändare, med oss hem fick vi många intressanta erfarenheter och lärdomar som kommer att komma till nytta i det fortsatta arbetet.

 

Inga problem att locka ut sonen i skogen

På tunnelbanan på väg till jobbet lyssnade jag precis som vanligt på en podcast, idag lyssnade jag på Naturmorgon i P1 från i lördags morse, idag var temat barn och natur, hur lockar man barnen att släppa blicken från surfplattan och följa med ut i skogen.

Tack och lov har jag inga problem att få med sonen ut i naturen, en tur till Angarnsjöängen, Sandemar eller Ågestasjön för att skåda fåglar lockar, detsamma gör en långpromenad i Nackareservatet. Sonen promenerar utan att klaga en mil, en och en halv mil eller mer, han till och med klagar om han anser att vi gått för lite.

En grundförutsättning för att få med sig barnen ut i naturen eller på en promenad i stan är nog att man själv är intresserad, jag har själv alltid gillat att promenera, så uppenbarligen faller inte äpplet så långt i från trädet, sonen har gillat att gå ända sedan han klev ur barnvagnen.

Dagens bild – kvinnan med cykeln

När jag och sonen i går besökte visningen av Odenplans pendeltågsstation uppmärksammade vi att det försiggick en ”enmansdemonstration”, eller kanske mer korrekt en ”enkvinnodemonstration” vid entrén till Odenplan, skulle man uttrycka sig mer politiskt korrekt handlade det nog om en ”enhendemonstration”. Hon ringde med jämna mellanrum på cykelns ringklocka för att göra oss i kön uppmärksamma på sitt budskap.

Hon protesterade mot att man inte kommer att få kliva på- eller av med sin cykel vid pendeltågsstationen vid Odenplan, precis som man idag inte får göra vid Stockholms central och vid Arlanda.

Jag har full förståelse för att man framgent inte kommer att tillåta att cyklar medförs till och från Odenplans pendeltågsstation, men jag lyfter ändå på hatten för kvinnan som stod där med sin cykel, jag beundrar hennes engagemang och imponeras av att hon gör något personligt istället för alla dessa Facebook och Twitterkampanjer och jag tror att fler än jag noterade både henne och hennes budskap.