Mina reflektioner

Vart tog brandgult vägen?

with 6 comments

På vägen till jobbet i morse lyssnade jag på en podcast, Vetenskapsradion historia från P1, mot slutet av programmet talades det om förändringar av språket, bland annat om förändrade benämningar av färger och som ett exempel nämndes brandgul.

Då hajade jag till, det var ju så orange benämndes när jag var liten, jag sa alltid brandgul när jag växte upp under 60-talet, när jag övergick till att säga orange minns jag inte men förmodligen någon gång under 80-talet och idag det är länge sedan jag hörde någon kalla orange för brandgul.

Jag minns särskilt att vi talade om brandgula löv om hösten, idag skulle jag inte komma på tanken att benämna de orangea höstlöven som brandgula och skulle jag göra det skulle nog sonen stirra på mig och undra vad jag menade.

Written by melkerlarsson

16 mars, 2017 den 18:36

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Språket förändras 🙂 Jag tror faktiskt min mamma fortfarande säger brandgult (men hon säger nog orange ibland också) vilket också var det ord jag använde till där… någon gång på 80-talet som du säger. Ja ja, det får en att inse att man inte är helt ung längre 🙂

    Gillad av 1 person

    Anneri

    16 mars, 2017 at 20:11

    • Min mamma sa också mestadels brandgult, även om hon som språklärare borde ha accepterat det mer anglosaxiska orange.

      Gillad av 1 person

      melkerlarsson

      16 mars, 2017 at 22:47

  2. Jag har faktiskt också tänkt på just det ordet och att vi inte använder det längre. Det var ju helt naturligt förr men skulle låta lite konstigt nu. Jag måste nog fråga mina ungar om de kommer ihåg att de har hört det ordet 🙂

    Gillad av 1 person

    ibod11

    16 mars, 2017 at 21:20

    • Jag frågade våra EXjobbare på jobbet, dom är runt 20, dom tittade på mig som om jag kom från en annan planet när jag nämnde ordet ”brandgult”, en hade hört sin mormor säga ”brandgul”, jag kände mig helt plötsligt väldigt gammal.

      Gilla

      melkerlarsson

      16 mars, 2017 at 22:30

  3. Spännande! Jag blev så intresserad av det här att jag var tvungen att googla på det. Själv har jag använt båda termerna i hela mitt liv, även som barn växlade jag mellan dem vilket måste betyda att ”orange” användes före 80-talet. Däremot blev det kanske mer rotat då …
    Det står om ”brandgul” att det är det gamla svenska namnet på färgen, men att ”orange ” användes första gången i Sverige som ”färgord” redan 1791. Det kommer tydligen från franskans ord för apelsin?
    Kanske inte så konstigt att jag har använt båda i hela mitt liv med tanke på hur länge det funnits med i bilden 🙂
    Men, även jag har märkt att unga människor inte fattar vad brandgul betyder, vilket jag kan tycka är lite konstigt? ”Brandgul” beskriver ju färgen ganska bra tycker jag, men med alla låneord från andra språk blir det förmodligen konstigt i alla fall.

    En del tycker att man ska prata så att ungdomar förstår? Forma sig efter språkets förändring? Det köper jag om det bara är för att bygga på, men inte alls om det handlar om att inskränka.
    Jag tycker att det är sorgligt hur lite ett väl utvecklat svenskt språk är värt idag, och jag upplever vårt språk som en strävan efter att bli minimalistiskt. Jag har ingen förståelse för att man ska lära sig mindre stället för mer, även om jag begriper att det passar vissa individer alldeles ypperligt 😉 Naturligtvis har vi inte alla samma intresse av språk och skrift.
    Min egen son kan irriterat fråga vad vissa ord jag använder betyder, i mitt tycke ganska banala och självklara ord. Det är ju inte så att jag använder avancerad grammatik och tekniska termer, men han kan ändå tycka att det jag säger är svårt, Han vill hellre att jag beskriver ordet med en mening istället för att, som han säger, ”krångla till det”. Hur nu en hel mening kan vara mindre krånglig en ett enda ord? Det är en inställning jag inte kan förlika mig med. (här skulle min son frågat mig, ”vad betyder förlika”?)
    Nej, jag vägrar att ”fördumma” mig för att vara ungdomar till lags 😉
    Låt dem istället fråga vad det är man säger så kanske de har en chans att bygga på sitt ungdomligt fattiga språk. Det tror jag inte att de dör av …

    Nu kom jag ifrån ämnet en aning, men språk intresserar mig och då blir det lätt att jag ”drar iväg” 😀

    Gillad av 1 person

    Lollo

    16 mars, 2017 at 21:41

    • Instämmer till fullo, sänker man nivån på språket generellt så dränerar man språket, kunskap och språkliga nyanser, anpassar man sig alltid till den i rummet som har svårast att förstå blir det i slutändan en inskränkning. Såvida någon har svårt att förstå orden och språket får detta hanteras på annat sätt så att denna på sikt kan komma in i ”gemenskapen”.

      Gillad av 1 person

      melkerlarsson

      16 mars, 2017 at 22:23


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: