Rucolapesto

Jag har gjort rucolapesto några gånger under den senaste tiden, en synnerligen god och billig variant av pesto. Traditionellt serveras pesto i Sverige till pastarätter, men man kan gott vidga vyerna och servera denna variant av pesto även till kyckling- och kötträtter.

Ingredienser:

• Rucola, ca 65 – 70 g
• 1 dl solrosfrön
• 2 vitlöksklyftor, skalade
• 2 krm salt
• 1 tsk citronsaft
• 2 msk vatten
• 1 dl riven parmesan
• 1 ½ – 2 dl olivolja
• 1 krm nymald svartpeppar

Gör så här:

• Mixa allt utom oljan i en matberedare, rör ner oljan i en tunn stråle, för en lite slätare pesto mixa lite till.
• Lägg upp peston i en skål och servera.
• Kommentar: en matberedare bör inte ersättas av en stavmixer då ingredienserna geggar ihop sig och fastnar i skärbladen.

Annons

Gränsen mellan Uppland och Södermanland i Gamla stan

När jag och sonen i söndags gick genom Gamla stan och passerade de flesta gator och gränder man kunde passera besåg vi även den gamla gränsen mellan Uppland och Södermanland, eller som stavningen på stenen lyder ”Upland” och ”Sudermannaland”, det är tur att vi genom åren haft en och annan stavningsreform.

Att ha en landskapsgräns mitt i Gamla stan låter ju lite opraktiskt, idag är den dock flyttad till den mer naturliga platsen Slussen, men orsaken till en landskapsgräns mitt i det medeltida Stockholm lär varit kyrklig, biskopen i Strängnäs och ärkebiskopen i Uppsala ville helt enkelt dela på själarna i landets största stad, Stockholm, ju fler själar desto mera makt.

Nu var ju Stockholm ingen storstad på medeltiden, här bodde något över 5000 personer, i de två andra stora städerna i riket, Kalmar och Åbo bodde 2 – á 3000 personer, så i princip skulle alla människorna i rikets tre största städer fått plats här hemma i Skarpnäck som har idag ca 10 000 invånare.

Europas största stad på den tiden, Paris, hade närmare 100 000 invånare, alltså ungefär lika många invånare som i Gävle har idag. Övriga Svenska städer hade på medeltiden ett par hundra invånare, inte så mycket mer. Visby hade en diffus tillhörighet på 12 – 1300 talet, så den staden räknar jag i sammanhanget inte som svensk.

Senare kom som tidigare nämnts landskapsgränsen att flyttas till Slussen, 1942 kunde biskopen i Strängnäs och ärkebiskopen i Uppsala sluta bry sig om själarna i Stockholm, för då inrättades Stockholms stift, även om de yttre delarna av Stockholms län fortfarande faller under biskopen i Strängnäs och ärkebiskopen i Uppsala, men jag tror inte att de idag räknar själar med samma fanatism som under medeltiden.

Mitt livs första pizza

Här på Gustav Adolfs torg låg vad som förmodligen var Sveriges första renodlade pizzeria, Piazza Opera, nu hade det ju serverats pizza tidigare i Sverige, men pizzerian Opera blev när den öppnade 1969 startskottet för en våg av pizzerior i Sverige. Bara 10 år senare fanns det åtminstone en pizzeria eller pizzabutik i varje Stockholmsförort.

Vid minst ett tillfälle besökte min familj Opera och testade denna nya maträtt, pizza, jag kom ihåg att jag tyckte att det var jättegott. Vad jag åt för pizza har jag inget minne av, jag får väl skylla på att det var mer än 45 år sedan så minnet sviker på den punkten, men jag antar att det var en Vesuvio med tomat, ost och skinka, samma pizza som idag är min tolvårige sons favoritpizza.

Piazza Opera är sedan länge försvunnen, när den lades ner har jag ingen aning om, men den har lämnat ytterligare ett bestående avtryck i svensk mathistoria, det var nämligen där som pizzasalladen lanserades, då jag aldrig sett pizzasallad i andra länder antar jag att det är en svensk företeelse.

Ikväll ska jag och sonen för övrigt äta pizza, sonen lär som vanligt välja en vesuvio, vad jag väljer vet jag inte, det får bli ett spontant beslut när vi satt oss till rätta på vår lokala pizzeria, jag har nämligen många favoriter på menyn.

Återigen en stadspromenad med kyrkotema

Idag blev det återigen en stadspromenad för mig och sonen, återigen blev temat kyrkor, precis som i går, vi promenerade kors och tvärs genom Gamla stans gränder och kom att besöka Storkyrkan, Tyska kyrkan och S:t Jacobs kyrka vid Kungsträdgården.

Vi inledde promenaden med att besöka Tyska kyrkan, där har jag aldrig varit förut, vi anlände precis när högmässan tagit slut så jag fick tillfälle att lyssna på lite tyska konversationer som fördes mellan kyrkobesökarna. Tyska kyrkan imponerade på såväl mig och sonen, ett underbart kyrkorum med fina sentida glasmålningar. Därefter styrde vi kors och tvärs genom Gamla stans mer okända gränder innan vi klev in i Storkyrkan, vilket är Stockholms domkyrka sedan Stockholms stift inrättades 1942, höjdpunkten i Storkyrkan är naturligtvis träskulpturen med Sankt Göran och Draken från 1489. I Storkyrkan dröjde vi oss kvar så pass länge att vi tog av oss ytterkläderna och hängde dessa över axeln.

Promenaden avslutades med ett besök i S:t Jacobs kyrka vid Kungsträdgården innan vi promenerade till Hemköp City för matinköp innan det var dags för hemfärden med tunnelbanan. På vägen hem började sonen lista kyrkor han vill besöka framgent, inte för att jag är troende, men inte mig emot, jag gillar kyrkor.

En Söderpromenad med tema

Idag hade jag och sonen bestämt oss för att ta en promenad på Söder (Södermalm), något direkt mål eller tema för promenaden hade vi inte satt upp, men det blev ett spontant tema – kyrkor.

Jag är på intet sätt religiös, lämnade kyrkan för 40 år sedan och sonen har hittills inte uppvisat några sådana tendenser, men vi gillar kyrkor båda två, så när vi passerade Katarina kyrka så gick vi in och tittade, sonen gillade besöket, så när vi senare passerade Maria Magdalena kyrka vid Hornsgatan ville han gå in även där och det gjorde vi. Promenaden fortsatte ner mot Hornstull och vi planerade att även besöka Högalidskyrkan, men den kunde vi bara betrakta från utsidan, för där inne pågick någon aktivitet som vi inte ville störa.

Såväl Katarina kyrka och Maria Magdalena kyrka är 1600-tals kyrkor, medans Högalidskyrkan precis som många av kyrkorna i Stockholms innerstads yttre delar är byggd under 1900-talet, personligen tycker jag att Högalidskyrkan tillsammans med Engelbrektskyrkan är de mest spännande kyrkorna i Stockholms innerstad.

Picklad blomkål

Sedan tidigare gör jag regelbundet pizzasallad under helgen för att på så sätt kunna servera grönsaker till veckans måltider på ett enkelt sätt.

Nu har jag hittat ett recept på picklad blomkål som även det låter sig förberedas under helgen och vips har man grönsaker som bara kan plockas fram och ställas på bordet under vardagarna när man har mindre gott om tid.

Ingredienser:

• 3 dl vatten (se vidare under ättika)
• 2 dl socker
• 1 dl ättika (såvida du använder ättikssprit 12% öka mängden till 2 dl och reducera mängden vatten till 2 dl)
• ½ msk senapsfrö
• 1 krm kummin (exempelvis spiskummin)
• 1 litet blomkålshuvud i buketter
• 1 rödlök skuren i båtar

Gör så här:

• Koka samman vatten, socker, ättika och kryddorna, häll därefter lagen över blomkålen och rödlöken.
• Förvara i kylskåp, håller åtminstone ett par dagar.

En annorlunda betongsugga – ett lamm

Jag har genom åren tagit och publicerat en del bilder på lite annorlunda betongsuggor, ofta har dessa en lokal prägel, men inte alltid. När jag i veckan besökte Jakobsbergs centrum noterade jag att man där har betongsuggor inspirerade av Järfälla kommuns vapen med ett ”tillbakaseende lamm”.

Nu har väl lamm inte så mycket med Järfälla kommun att göra, men kommunen valde 1955 att fastställa kommunvapnet med det ”tillbakaseende lammet” som sitt vapen.

 

 

Pizzan slank ner och snön försvinner

Idag gick jag och sonen ner till den lokala pizzerian för att äta, jag unnade mig med andra ord att återigen vara en lat pappa, men det är win win, jag slipper att laga mat och sonen blir supernöjd.

På vägen till och från pizzerian kunde vi konstatera att den snö som föll förra veckan är på väg att smälta bort, i kväll visar termometern + 5, vilket är 18 grader varmare än de – 13 som termometern visade i söndags morse när jag och sonen åkte till Ågestasjön för att skåda fåglar. Så inom en eller annan dag lär snötäcket vara ett minne blott, ute i skog och mark lär det vara rejält blött och lerigt till helgen.

En höjdpunkt på Skansen

En av höjdpunkterna på Skansen är de småfåglar som äter solrosfrön direkt ur handen, dessa halvtama småfåglar hittar man dock inte lite varstans på Skansen, vill man mata fåglar direkt ur handen ska man söka sig till området framför berguvens voljär.

Jag och sonen har sedan några år tillbaka med oss solrosfrön när vi besöker Skansen, framförallt under den kalla årstiden, då är fåglarna mer benägna att komma fram och äta, hittills har sonen haft besök av blåmes, nötväcka och talgoxe i sin hand. Gråsparvarna och pilfinkarna håller sig i kring oss och hoppas att det ska falla några smulor från bordet, men de hoppar aldrig upp i handen och plockar åt sig några solrosfrön.

Beträdd ej gräsmattan

När jag och sonen besökte Skansen i helgen såg vi denna ganska komiska skylt, den ägde nog sin riktighet i somras eller möjligen under hösten, men den känns nu i januari ganska så passé. Å andra sidan ser det ut som att det ska bli varmare i slutet av veckan, försvinner snön så har skylten helt plötsligt en funktion igen.