Mina reflektioner

Archive for september 2018

Idag besökte jag Barkarbystaden

with 6 comments

Idag besökte jag Barkarbystaden, en ny stadsdel i Järfälla kommun som till stora delar kommer att ligga på det gamla området för flygflottiljen F8, hela den före detta landningsbanan kommer att bebyggas. När min familj flyttade från Skåne till Stockholm i januari 1966 bosatte vi oss i det närbelägna Jakobsberg, då var aktivitetsnivån hög på flygflottiljen, på nätterna landade och startade det jaktplan i samband med övningar, men verksamheten avvecklades och efter många turer bebyggs nu det gamla flygfältet.

Centralt i Barkarbystaden kommer det att ligga en tunnelbanestation med samma namn, i det området har dock inte exploateringen påbörjats ännu, de delar jag besökte idag var de västliga delarna av Barkarbystaden som ligger nära IKEA Barkarby och den handelsplats som växt upp därikring, där är exploateringen i full gång. Orsaken till mitt besök var att jag skulle titta på hållplatslägena för den kommande busslinjen med självkörande bussar som under oktober ska starta i Barkarbystaden, bussarna kommer att vara av samma typ som de som gick i Kista i vintras, dock är det denna gång en SL-linje varför de kommer att vara lackerade i rött, precis som de flesta SL-bussar är. I ett första skede kommer bussarna att ha en värd ombord även om bussen kör av sig själv, men i en nära framtid förväntas bussarna kunna framföras helt autonoma, med andra ord utan personal ombord på bussen.

Bussarna kommer att utgå från Stora torget i Barkarbystaden, ibland undrar jag varför man fortfarande bygger torg, de är i och för sig oftast en central plats och en plats där folk samlas, men torgen hade förr i tiden en betydligt större betydelse. Man gick till torget för att handla, hämta vatten från stadens brunn och utbytta nyheter, idag handlar vi på ICA Maxi, vattnet finns i kranen och nyheterna hittar man på nätet, på torget sitter folk bara och solar, dock inte idag för det blåste så in i helvete.

En djungel av spårvidder

with 6 comments

I järnvägens barndom fanns det en ren djungel av spårvidder, ju smalare spårvidd ju lägre kostnader för anläggningen, att man därmed behövde lasta om gods mellan olika järnvägar med olika spårvidder spelade på 1800-talet inte så särdeles stor roll då arbetskraften var billig på den tiden. Sedermera har man kommit att bygga om ett antal av de fd smalspåriga järnvägar till normalspår (1435 mm) för att b l a slippa omlastningen av gods som på 1900-talet blev väsentligen dyrare p g a stigande lönekostnader.

Spårvidden på järnvägen mäts mellan rälernas innersidor, dessa spårvidder var de vanligaste på banor med allmän trafik i Sverige:

1435 mm, 4′ 8½, även kallad ”normalspår”, är den vanligaste spårvidden. De flesta större järnvägar i Sverige har byggts med normalspår, detsamma gäller de flesta spårvägssystemen i Sverige, med undantag av Roslagsbanan är idag samtliga järnvägar med kommersiell/reguljär drift normalspåriga. Normalspår används i Sverige även i Stockholms tunnelbana, samt på spårvägarna i Göteborg, Norrköping och Stockholm.

891 mm, tre svenska fot, Sveriges vanligaste smalspårvidd, Roslagsbanan har fortfarande reguljär trafik på 891 mm spårvidd, övriga banor som finns kvar med denna spårvidd är museijärnvägar. Spårvidden 891 mm är väldigt svensk, den finns bara i Sverige, när SL nu har beställt nya motorvagnar till Roslagsbanan så kommer dessa enkom kunna provköras på Roslagsbanan, det finns m a o ingen annan plats i världen där dessa kan köra.

1067 mm, 3 ½’, fanns i Sverige huvudsakligen i Blekinge, samt även i delar av Småland och Halland. Järnvägen mellan Kristianstad och Karlskrona som ursprungligen byggdes med 1067 mm kom sedermera att breddas till normalspår. I b l a Australien och Japan har denna spårvidd näst intill betraktats som den normala, trots detta byggs numera de flesta nya järnvägar med normalspår, 1435 mm.

600 mm, två ”internationella” fot. Mycket vanlig spårvidd på industribanor vid tegelbruk, torvmossar m fl, men har också förekommit på sju ”riktiga” banor i Sverige. Spårvidden har haft stor en användning och förekommer i även dag på torvmossar och för interntransporter inom industrier.

Därutöver fanns det mängder med udda spårvidder i Sverige, ex 1217 mm och 802 mm, men en är särskilt intressant:

1093 mm, fanns på järnvägen från Köping till Riddarhyttan och Uttersberg, har förmodligen tillkommit genom missförstånd huruvida engelska eller svenska fot skulle tillämpas. Från början byggdes banan med spårvidden 1067 mm, man beställde såväl lok och vagnar, men sen gick det snett, dom skriftliga källorna är ganska få, man dokumenterar ju inte gärna sina misstag.

Det gick dock förmodligen till så här: den mekaniska verkstaden som hade fått beställningen på ångloken hörde av sig till beställaren och frågade huruvida spårvidden var räknad utifrån engelska eller svenska fot. Beställaren svarade, men svarade fel, så när loken kom fram till Köping passade de inte på spåren, loken gick inte att bygga om, så man fick om såväl vagnarna som spåren och sedan försökte man mörka alltihop. Efter ett par år upptäcktes dock detta i samband med en inspektion som myndigheterna gjorde av banan. Engelska och Svenska fot skilde sig åt, tack och lov fick vi sedermera meterreformen.

3,5 engelska fot (1067 mm) motsvarade 3,59 svenska fot, man förväxlade uppenbarligen foten och nämnde 3,59 engelska fot i stället för 3,59 svenska fot.

Några vanliga spårvidder utomlands:

1000 mm, har i Sverige bara använts på stadsspårvägen i Kiruna och på den aldrig öppnade spårvägen i Ulricehamn, samt på hästspårvägen i Göteborg, men är vanlig i ex Schweiz, Spanien och på många spårvägssystem, ex i Helsingfors.

1524 mm (idag även 1520 mm), används på järnvägarna i Ryssland och i forna ryska stater, ex Finland.

1600 mm, på Irland, det är märkligt att Irlands järnvägar byggdes med en annan spårvidd än de engelska med tanke på hela Irland på den tiden var engelskt.

1664 – 1674 mm, änvänds i Portugal och Spanien.

Written by melkerlarsson

18 september, 2018 at 19:46

Ett igenväxt spår

with 5 comments

När jag under förra veckan besökte Kårsta station passade jag i väntan på tåget tillbaka till stan på att promenera en bit efter den numera nedlagda sträckan norr om stationen. Trafiken på sträckan Kårsta – Rimbo lades ner 1981, några hundra meter norr om Kårsta station har spåret fått ligga kvar, nu har dock naturen alltmer fått ta över spårområdet.

Även om sträckan lades ner 1981 så kom spåren att användas för uppställning och växling under ytterligare ett antal år, b l a ställdes nylevererade vagnar upp på spåret under början av 90-talet i väntan på att de skulle trafiksättas, likaså ställdes äldre vagnar upp här under samma period i väntan på skrotning. Därefter har naturen alltmer tagit över spåret och idag skulle det krävas en massiv röjning för att spåren åter skulle kunna tas i bruk.

Roslagsbanan till Rimbo, igenväxt banvall

 

Minigolf, årets sista runda?

with 3 comments

Ett flertal bangolf/minigolfbanor har redan stängt för säsongen, men några har fortfarande öppet här i Stockholmsområdet, Sundbybergs bangolfklubb har fortfarande öppet och kommer att ha öppet under helger september ut, sedan stänger även dom för säsongen.

Ett par andra bangolfanläggningar har fortsatt öppet under helgerna i september, Akalla (betongbanor) och Aspudden (äventyrsgolf), idag valde vi att besöka Sundbybergs bangolfklubb, vi spelade en runda på filtbanan och en runda på äventyrsgolfbanan, en härlig upplevelse i septembersolens sken. Huruvida detta blev de sista minigolfrundorna utomhus för säsongen återstår att se, de kommande helgerna är delvis redan inbokade, men kanske kan vi få till ytterligare en eller annan runda innan säsongen definitivt är över.

Idag blev det ett besök på Skansen

with 3 comments

Idag blev det ett besök på Skansen för min del, under den heta sommaren blev det inte så många Skansenbesök, det blev för övrigt inte så mycket annat gjort heller under sommaren när hettan låg som en våt filt över landet.

Idag var vädret dock perfekt för ett Skansenbesök, +15 – 16, till skillnad från mina fåtaliga sommarbesök visade djuren upp sig, under sommaren har jag tittat in på Skansen ett flertal gånger för att försöka få en skymt av vargarnas ungar, men såväl föräldrar som ungar har gömt sig i grönskan.

Idag fick jag dock se såväl föräldrarna som de tre vargungarna som vid det här laget storleksmässigt börjar närma sig sina föräldrar. Vargarnas ungar finner sig dock i den hierarki som råder, när föräldrarna ryter till gör dom omedelbart som föräldrarna säger.

Written by melkerlarsson

15 september, 2018 at 21:34

Bakad silverlök med tapenade

with 4 comments

Bakad lök gör sig utmärkt som det som på italienska brukar benämnas som contotini, ett tillbehör, små rätter som serveras tillsammans med huvudrätten, vilket i Italien skulle kunna vara en mindre köttbit eller en korv.

Men det är bara fantasin som begränsar, så servera gärna den bakade löken som en sidorätt till en pastarätt eller som tillbehör till en kötträtt, eller rent av som antipasti eller tapas.

Ingredienser:

  • 4 st silverlökar, skalade och delade
  • 2 msk olja, gärna olivolja
  • Flingsalt
  • Svartpeppar
  • minst 2 msk tapenade, jag brukar använda tapenade baserade på tomat, (ICA/Zeta), men ta den tapenade som du tycker om, klickar gärna på 1 msk tapenade per lök

Gör så här:

  • Lägg lökhalvorna i en ugnssäker form
  • Ringla över oljan och krydda med flingsalt och peppar
  • Baka i ugn på 200 grader i ca 30 minuter tills ytan på lökarna börjar få lite färg
  • Klicka på tapenade och servera (kan serveras såväl varm, ljummen som avsvalnad)

Ett smörrebröd med en italiensk prägel

with 3 comments

Smörrebröd, den Danska nationalrätten, har jag skrivit om tidigare, men nu jag komponerat en ny variant på smörrebröd, när det kommer till smörrebröd är det egentligen bara fantasin som begränsar vad man ska lägga på rågbrödet, för ytterligare inspiration titta gärna på mina tidigare förslag, recept, på smörrebröd:

Ingredienser:

  • Mörkt rågbröd
  • Smör
  • Lufttorkad skinka
  • Rucola
  • Pesto
  • Parmesan

Gör så här:

  • Smöra brödet (skär av kanterna om dessa är hårda)
  • Lägg Lufttorkad skinka underst
  • Bygg på med rucola med pesto, tips: klipp rucolan grovt i en mugg och blanda den med peston innan du lägger den på smörrebrödet
  • Toppa med parmesan, grov eller finriven

Written by melkerlarsson

13 september, 2018 at 18:25

Tunnelbanan kommer till Sickla om 7 á 8 år, men skylten är redan på plats

with 3 comments

Det kommer att dröja 7 á 8 år innan tunnelbanestationen i Sickla öppnar, men den välkända symbolen för Stockholms tunnelbana, den trekantiga skylten med ett blått ”T” är redan på plats.

Om 7 á 8 år kommer station Sickla att öppna, det kommer att finnas två uppgångar från den underjordiska stationen Sickla, en uppgång kommer att finnas invid dagens station för Saltsjöbanan och Tvärbanan, den andra uppgången kommer att ligga längre österut i Sickla köpkvarter, ungefär där bilden är tagen, mitt emot dagens ICA Kvantum i Sickla.

Nostalgiturer på Lidingöbanan

with 2 comments

Två söndagar i september kör Stockholms spårvägar nostalgiturer med den gamla Lidingövagnen nummer 17 mellan Ropsten och Gåshaga Brygga.

Två turer går söndagarna den 16 och 23 september 2018:

  • Avgångstider från Ropsten 12.15 och 14:15
  • Avgångstider från Gåshaga brygga 13.14 och 15:14
    • Du kan stiga på och av vid alla hållplatser längs linjen

Pris: vanlig SL taxa gäller

Se vidare Stockholms Spårvägars hemsida.


 

 

Ett besök i verkligheten

with 5 comments

I går var jag ju i Uppsala och reste med Lennakatten som rullar på en del av det som en gång i tiden var en del av det stora smalspåriga järnvägsnätet i Uppland som allmänt benämndes som SRJ, Stockholm Roslagens Järnväg. I dag blev det en resa i tjänsten med Roslagsbanan till Kårsta, även detta en del av det gamla SRJ, som idag ägs av SL. Roslagsbanan är den enda kvarvarande smalspåriga järnvägen i Sverige och i norden som har kommersiell trafik, de övriga återstående smalspåriga järnvägarna är samtliga museijärnvägar.

Orsaken till min resa till Kårsta var en inkommen kundsynpunkt, så istället för att sitta på kontoret och titta på gamla ritningar åkte jag ut till platsen, det är oftast det enklaste. Jag kunde ganska snabbt identifiera problemet och har även klurat ut några alternativa lösningar, nu ska bara mina förslag till lösningar stämmas av innan synpunkten kan åtgärdas.

Kårsta station är sedan sträckan Kårsta – Rimbo lades ner 1981 ändstation för en av Roslagsbanans tre linjer, stationen har inte så många resenärer, ca 200 påstigande per dygn, men det är inte så dåligt för en tätort som har ca 500 invånare. Stationshuset på bilden är numera inte upplåtet för resenärer, där huserar i dag en firma som erbjuder ex fotvård och massage.