Veckans fordon – Stockholmsmustangen

Under andra världskriget blev spårvägen i Stockholm kraftigt nedsliten, på grund av brist på såväl drivmedel som gummi hade många busslinjer drabbats av stora inskränkningar så spårvagnarna användes näst intill bristningsgränsen. Ursprungligen hade man tänkt lägga ned spårvägen under 1940-talet och ersätta den med trådbussar, men krigsutbrottet omöjliggjorde detta, det stod snart klart att spårvagnar skulle rulla i Stockholm många år till, men det behövdes en ny spårvagnstyp med bättre kapacitet än de gamla vagnarna.

Under 1944 beställde Stockholms spårvägar totalt 80 spårvagnar hos General Motors i Stockholm, av dessa var 70 avsedda för Stockholm och 10 för Malmö. Senare beställdes trettioen motorvagnar av liknande typ från Hägglund & Söner i Örnsköldsvik. Att General Motors byggde spårvagnar kan nog te sig något märkligt, men deras monteringsfabrik för bilar i Södra Hammarbyhamnen i Stockholm var under och direkt efter andra världskriget tämligen sysslolösa då den inte fick några bildelsleveranser under kriget. Dessutom var bilar i praktiken osäljbara under kriget då man som privatperson knappast skulle få någon tilldelning av vare sig drivmedel eller gummi till däcken.

När kriget upphörde började GM återigen montera bilar varför Hägglund & Söner fick tillverka de återstående mustangerna, sammanlagt byggdes mustangerna i tre olika serier:

• A25, 70 st, byggdes av GM (därutöver byggdes 10 st till Malmö spårvägar)
• A26, 20 st, byggdes av Hägglunds
• A27, 11 st, byggdes av Hägglunds

På grund av materialbrist, vilket var ett vanligt problem i samband med krigsslutet kunde de första vagnarna sättas i trafik först 1946, ursprungligen skulle de levererats 1945. En leveranstid på lite över två år från beställning är dock med dagens mått mätt en snabb leverans. Från början var det tänkt att mustangerna skulle gå som enkelvagnar utan släpvagnar, men man insåg snart att detta blev allt för dyrt, kopplade man på en släpvagn sparade man helt enkelt personal- och underhållskostnader jämfört med om man satt ut en motorvagn till i trafik. Så Stockholms spårvägar beställde 70 st släpvagnar från Hägglunds, vilka kom att betecknas B25.

Mustangerna utrangerades vid högertrafikomläggningen den 3 september 1967. De blev därmed de sista vagnarna som gick i trafik i Stockholms innerstad, två av Stockholms mustanger klarade sig undan skrotning: vagn 410 (A25), som återfinns i Spårvägsmuseets samlingar, samt vagn 500 (A27), som finns på museispårvägen Malmköping.

På Djurgårdslinjen, linje 7N, kan man ibland åka med en Malmömustang, vilken är målad i Stockholms Spårvägars himmelsblå färg, i Malmö behöll man en spårvägslinje efter övergången till högertrafik, vagnarna byggdes därför om för högertrafik, spårvägen i Malmö lades dock ner redan 1973.

Bilden nedan visar A27 no 500 på tillfälligt besök i Stockholm i samband med att Djurgårdslinjen firade 25 år (i vänstertrafikutförande)

Annons