Mina reflektioner

Archive for januari 2019

En promenad på Södermalm med slutmål vid Liljeholmstorget

leave a comment »

Idag tog jag och sonen tunnelbanan in till stan, vi klev av vid Skanstull och kryssade runt på Södermalm en stund innan vi tog klivet över Årstaviken via Årstabron.

På den södra sidan av Årstaviken tog vi oss ned för en såphal backe till Liljeholmskajen, tack och lov hade jag broddar på skorna och ett räcke att hålla mig i. Liljeholmskajen är ett relativt nytt bostadsområde (se bild nedan), som vanligt konstaterar jag att det är hur enkelt som helst att bygga bra bostäder till de som har råd att betala, men betydligt svårare att bygga anständiga bostäder till de som är mindre bemedlade. Oavsett, vem skulle inte vilja bo i ett av höghusen vid Liljeholmskajen, sjöutsikt och på andra sidan breder Södermalm ut sig med Tantolunden och i fonden ser man Högalidskyrkan.

Väl framme vid Liljeholmstorget nyttjade sonen ett presentkort hos GameStop som han fått i julklapp, han köpte ett golfspel till det PS4 spel han fick i födelsedagspresent, därefter handlade vi mat hos ICA Kvantum i Liljeholmen, en av de absolut bästa mataffärerna i Stockholmsområdet. Till sonens stora besvikelse hade dom dock ingen provsmakning av salami idag, det hade dom nämligen sist vi var där, så han fick nöja sig med att provsmaka tomater. Min stegräknare i mobilen angav att vi gått närmare 10 kilometer idag, men det stämde absolut inte, på de såphala gatorna blev stegen korta och försiktiga, så 6 á 7 kilometer låg nog närmare sanningen.

En hal och kylig promenad i stan

with 3 comments

När jag begav mig hemifrån under den tidiga förmiddagen var det 6 á 7 minusgrader, plus lite blåst, så jag tog inte bara på mig broddar för att slippa halka, jag tog även på mig långkalsonger för att slippa frysa.

Isen låg på stora delar av Riddarfjärden, men det fanns gått om öppet vatten och områden med isflak eller issörja, ändå såg jag grupper av människor som var ute och gick på isen, vid Gamla stans tunnelbanestation var en grupp italienare ute och halkade runt på isen. Jag försökte förklara för dom att det är strömt på platsen då det finns ett utlopp från Mälaren i närheten, deras kunskap om is var uppenbarligen mer begränsad än deras kunskaper i engelska, men deras kunskaper i engelska räckte inte till för att förstå faran med att vara ute på isen. Då mina kunskaper i italienska är mer begränsade än deras låga kunskaper om is så gav jag upp efter 10 minuter och gick därifrån, dom fortsatte i alla fall och tog selfies när dom vandrade runt på det ”frusna vattnet”, dom ville väl gå på vattnet precis som Jesus.

Jag fortsatte runt Riddarholmen, förbi Stadshuset och utefter Norr Mälarstrand, på andra sidan Riddarfjärden såg jag skridskoåkare åka utefter Söder Mälarstrand, men dom är nog mer förberedda på ett bad och har säkerligen större isvana än de italienska turisterna. Efter en stund började jag känna vindens kyleffekt, minus 5 och en vind som i byarna når 10 m/s motsvarar 14 – 15 minusgrader, så jag vek av från min tänkta rutt och fortsatte promenaden på det inre av Kungsholmen.

Efter att kryssat runt på Kungsholmen under en timmes tid passerade jag butiken Sakta som säljer produkter för äldre, när sonen var liten sålde dom även barnsäkerhetsprodukter. Jag gick in och tittade lite på broddar, det var fullt av äldre personer som provade broddar och specialskor, så för en gångs skull drog jag ner medelåldern när jag kom in i lokalen, det tillhör inte vanligheten numera. Jag tittade runt och såg att det fanns ett stort utbud av broddar, ska komplettera min samling av broddar, men kön till kassan var lång idag, så det tar jag en annan gång. Promenaden avslutades med matinköp på Copp Daglivs innan det var dags att bege sig hemåt.

Den fria entrén på statliga museer blir sannolikt kvar

leave a comment »

I och med att Kristdemokraternas och Moderaternas budgetreservation gick vinnande ur striden om vilken budget som skulle gälla under 2019 kommer den fria entrén till vissa statliga museer att försvinna under nästa år. Så blev det sannolikt inte, i och med att en ny regering tillträder idag så kommer sannolikt den fria entré till de statliga museer som sedan 2016 haft fri entré att bibehållas, även om den fira entrén inte omfattas av uppgörelsen mellan C, MP, L och S.

Museum i Stockholm som från 2016 fick fri entré och som fortsatt lär komma ha det:

  • Armémuseum, Etnografiska museet, Hallwylska museet, Historiska museet, Kungliga myntkabinettet, Livrustkammaren, Medelhavsmuseet, Moderna museet, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet, Sjöhistoriska museet, Skoklosters slott, Statens centrum för arkitektur och design och Östasiatiska museet
    • Kungliga myntkabinettet är fn stängt p g a flytt

Museum utanför Stockholm som från 2016 fick fri entré och som fortsatt lär komma ha det:

  • Marinmuseum i Karlskrona, Världskulturmuseet i Göteborg, Flygvapenmuseum i Linköping och Moderna museet i Malmö

Jag rekommenderar även att man skaffar ett Kulturarvskort, som ger 50% rabatt på besöket till en mängd museum runt om i Sverige. Huruvida ett museum har fri entré eller ej är inte avgörande för mitt beslut om vilket museum jag och sonen ska besöka denna helg eller nästa helg.

 

 

Såphalt ute – Broddar på!

with 6 comments

Idag arbetade jag hemma, mitt på dagen passade jag på att uträtta några ärenden i närområdet, efter nattens blidväder och regn var hela Skarpnäck som en enorm skridskobana, det var såphalt.

Jag tog fram broddarna och satte dom på skorna, trots detta valde jag andra vägar än tänkt för att slippa gå på osandade gångvägar med frusen is när jag gick ut för att besöka frisören och hämta ett paket. Hos frisören kunde jag precis som vanligt konstatera att det bara var gråa hårstrån som föll ner runt frisörstolen, men det bryr jag mig inte om, närmar man sig sextio är inget annat att vänta.

Man kan konstatera att gatorna är betydligt bättre snöröjda och halkbekämpande än vad gångvägarna är, vilket bekräftas av Stockholms trafikkontor.

Veckans fordon – Stockholmsmustangen

leave a comment »

Under andra världskriget blev spårvägen i Stockholm kraftigt nedsliten, på grund av brist på såväl drivmedel som gummi hade många busslinjer drabbats av stora inskränkningar så spårvagnarna användes näst intill bristningsgränsen. Ursprungligen hade man tänkt lägga ned spårvägen under 1940-talet och ersätta den med trådbussar, men krigsutbrottet omöjliggjorde detta, det stod snart klart att spårvagnar skulle rulla i Stockholm många år till, men det behövdes en ny spårvagnstyp med bättre kapacitet än de gamla vagnarna.

Under 1944 beställde Stockholms spårvägar totalt 80 spårvagnar hos General Motors i Stockholm, av dessa var 70 avsedda för Stockholm och 10 för Malmö. Senare beställdes trettioen motorvagnar av liknande typ från Hägglund & Söner i Örnsköldsvik. Att General Motors byggde spårvagnar kan nog te sig något märkligt, men deras monteringsfabrik för bilar i Södra Hammarbyhamnen i Stockholm var under och direkt efter andra världskriget tämligen sysslolösa då den inte fick några bildelsleveranser under kriget. Dessutom var bilar i praktiken osäljbara under kriget då man som privatperson knappast skulle få någon tilldelning av vare sig drivmedel eller gummi till däcken.

När kriget upphörde började GM återigen montera bilar varför Hägglund & Söner fick tillverka de återstående mustangerna, sammanlagt byggdes mustangerna i tre olika serier:

  • A25, 70 st, byggdes av GM (därutöver byggdes 10 st till Malmö spårvägar)
  • A26, 20 st, byggdes av Hägglunds
  • A27, 11 st, byggdes av Hägglunds

På grund av materialbrist, vilket var ett vanligt problem i samband med krigsslutet kunde de första vagnarna sättas i trafik först 1946, ursprungligen skulle de levererats 1945. En leveranstid på lite över två år från beställning är dock med dagens mått mätt en snabb leverans. Från början var det tänkt att mustangerna skulle gå som enkelvagnar utan släpvagnar, men man insåg snart att detta blev allt för dyrt, kopplade man på en släpvagn sparade man helt enkelt personal- och underhållskostnader jämfört med om man satt ut en motorvagn till i trafik. Så Stockholms spårvägar beställde 70 st släpvagnar från Hägglunds, vilka kom att betecknas B25.

Mustangerna utrangerades vid högertrafikomläggningen den 3 september 1967. De blev därmed de sista vagnarna som gick i trafik i Stockholms innerstad, två av Stockholms mustanger klarade sig undan skrotning: vagn 410 (A25), som återfinns i Spårvägsmuseets samlingar, samt vagn 500 (A27), som finns på museispårvägen Malmköping.

På Djurgårdslinjen, linje 7N, kan man ibland åka med en Malmömustang, vilken är målad i Stockholms Spårvägars himmelsblå färg, i Malmö behöll man en spårvägslinje efter övergången till högertrafik, vagnarna byggdes därför om för högertrafik, spårvägen i Malmö lades dock ner redan 1973.

Bilden nedan visar A27 no 500 på tillfälligt besök i Stockholm i samband med att Djurgårdslinjen firade 25 år (i vänstertrafikutförande)

Tid – Normaltid

with 2 comments

Långt tillbaka i tiden behövdes ingen normaltid, befolkningen levde relativt isolerade i sina byar och städer, man rörde sig inte över några större ytor och reste man så var det inte särdeles organiserat, resan tog den tid den tog. Så den lokala tiden i Stockholm eller i Jönköping dög gott.

När järnvägen slog igenom blev det förstås ohållbart med lokala tider. Det blev krångligt med tidtabeller, och lokförarna hade problem med att hålla reda på tiden. Många järnvägsbolag införde därför en egen järnvägstid för att kunna hantera sin planering, vilket i stället gjorde tidtabellerna närmast omöjliga att begripa för allmänheten som levde kvar i sin lokala tid som rådde på den ort där dom bodde. Skillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 minuter, mellan Stockholm och Göteborg 24 minuter. För att inte folk som följde den lokala tiden inte skulle komma försent till tågen följde järnvägstiden tiden i Göteborg.

I längden blev detta förstås ohållbart, men vilken tid man skulle välja som normaltid blev det strid om, i 15 år debatterades detta i riksdagen. Stockholm och Göteborg var huvudkandidaterna, men att Göteborgstiden skulle gälla i landet var inte något som kunde accepteras i huvudstaden. Efter debatter och utredningar kom man precis som idag fram till en kompromiss, svensk normaltid skulle ligga mitt emellan Stockholm och Göteborg.

Nu måste man komma ihåg att det var värre annorstädes, i USA, som har betydligt större tidsskillnader krävdes det i princip en doktorsexamen i matematik för att kunna räkna ut hur du skulle byta mellan de olika järnvägsbolagen vid en större järnvägsknut, ex Chicago. De amerikanska järnvägsbolagen la sin tidtabell utifrån den stad de hade sitt huvudkontor. Så det krävdes att du dels visste var huvudkontoret låg och vilken tid som gällde där för de bolag du skulle byta mellan, därefter behövde du räkna ut tidsskillnaden mellan huvudkontoren och applicera den på ditt tågbyte i Chicago, allt var inte bättre förr om man säger så.

Written by melkerlarsson

16 januari, 2019 at 08:27

Ett besök i Högalidskyrkan

leave a comment »

När jag och sonen promenerade på Södermalm i lördags kom vi att passera Högalidskyrkan, en av de få kyrkor i Stockholms innerstad vi inte besökte under våra kyrkosafaris under januari – februari 2018. Orsaken till att vi då inte besökte Högalidskyrkan berodde på att det pågick en förrättning i kyrkan, ett dop.

I lördags var dock inte kyrkan ”upptagen”, så vi kunde äntligen besöka Högalidskyrkan, för att vara en relativt ny kyrka (invigd under 1920-talet) är den synnerligen spännande. I sammanhanget måste man faktiskt komma i håg att ett stort antal av kyrkorna i Stockholms innerstad är 1900-tals kyrkor, exempelvis min absoluta favorit Engelbrektskyrkan. Såväl jag och sonen uppskattade Högalidskyrkan, helt klart pampig såväl invändigt som utvändigt.

Kyrkans arkitekt, Ivar Tengbom, jordfästes i Högalidskyrkan 1968 och gravsattes kremerad i en pelare i kyrkan. När jag och sonen passerade hans grav undrade sonen lite över hur hans barn (avlidna) eller barnbarn skulle kunna ta sig upp till hans grav och lägga en blomma vid den då den var belägen ca 3 meter ovanför golvet. Att gravsätta icke kremerade personer inne i en kyrka, undantaget kungligheter, har inte varit tillåtet sedan 1800-talets början, mig veterligen var Gustav den femte den sista kunglighet som gravsattes i en kyrka, i Riddarholmskyrkan 1950.

En Korp har dykt upp hemmavid

with 3 comments

Under senare tid har det uppehållit sig en Korp inne i det tättbebyggda Skarpnäck, jag antar att det är en och samma fågel. Jag har sett den ett otal gånger och hört den ännu fler gånger.

Korpen har tidigare varit ovanlig i stora delar av Sverige, men under 1970-talet ökade den kraftigt och nu häckar korpen i princip i hela Sverige. Tidigare återfanns Korpen främst i Småland, norra Dalarna och i inre Norrland. När jag började skåda fåglar på 70-talet var den ganska ovanlig i Stockholmsområdet, nu ser man den allt som oftast exempelvis i de närbelägna Nackareservatet och Ågestasjön. Denna vinter är det dock första gången jag ser en Korp mitt inne i ett tättbebyggt område och den verkar dessutom vara ganska så stationär här hemmavid.

Bilden nedan är dock inte min, den kommer från www.fageln.se – en fågelbok på nätet

Written by melkerlarsson

14 januari, 2019 at 08:17

En promenad på det fashionabla Östermalm

with 6 comments

Igår promenerade jag och sonen på Södermalm, idag blev det en promenad som till stora delar gick på det mer fashionabla Östermalm.

Vi klev av vid Gamla stan och tog en promenad förbi Riksdagshuset, där det förmodligen rådde full aktivitet i dag, vi avstod dock från att lägga oss i regeringsförhandlingarna, så vi fortsatte ner till matningsflotten i Norrström. Där matade vi fåglarna med medhavt överblivet bröd, särskilt skrattmåsarna uppskattar bröd, men det var inte bara skrattmåsar på plats, vi såg även:

  • Fiskmås
  • Gråtrut
  • Gräsand
  • Kaja
  • Knipa
  • Knölsvan
  • Sothöna
  • Stadsduva
  • Storskrake
  • Sångsvan
  • Vigg

Därefter fortsatte vi upp på Östermalm, vi spanade efter gamla nedlagda biografer och gick in i Hedvig Eleonora kyrka vid Östermalmstorg, med tanke på förra vinterns kyrkosafaris kunde sonen direkt relatera till kyrkor med en liknande utformning såsom ex Adolf Fredrik. Uppenbarligen lär man sig mycket när man är ute och promenerar med sin pappa.

Vi avslutade promenaden vid Hakberget, en höjdpunkt för oss som är intresserade av spårvägsarkelogi gärna besöker om och om igen, det finns få platser i Stockholm där man kan hitta så tydliga spår efter det spårvägsnät i innerstaden som avvecklades i och med övergången till högertrafik i september 1967. Jag har skrivit om denna pärla tidigare, sedan jag och sonen var där sist har någon ställt ut några hemsnickrade spårvagnar på spåren i den gamla vändslingan, förmodligen teknologer från Tekniska högskolan. Promenaden avslutades med matinköp på ICA Supermarket i Fältöversten.

En promenad på Söders höjder

with 2 comments

Idag tog jag och sonen en promenad på Södermalm, en kuperad stadsdel, därav rubriken ”En promenad på Söders höjder”.

Vi tog tunnelbanan till Medborgarplatsen, därifrån styrde vi stegen utefter Skaraborgsgatan uppemot Mariaberget, en del av staden som under 60-talet var tänkt att ”saneras” som man sa på den tiden, vilket i praktiken innebar att samtliga hus skulle rivas, så blev det dock tack och lov aldrig. Erfarenheterna från ”saneringen” av de sk Klarakvarteren i centrala Stockholm förskräckte och det organiserades ett motstånd, så Mariabergets pittoreska bebyggelse står ännu kvar. En av höjdpunkterna på Mariaberget är Monteliusvägen som byggdes i slutet av 90-talet, därifrån har man en magnifik utsikt över Riddarfjärden, Riddarholmen och Kungsholmen.

Vi fortsatte upp mot Skinnarviksberget, men när vi kommit fram till berget i sig vände vi, däruppe var det nämligen ”halt som fan”, såg personer som var betydligt yngre än mig som hade svårt med balansen, så att halka runt på Skinnarviksberget var nog inget för en gubbe som börjar närma sig sextio. Så vi gick nerför berget och styrde stegen mot Högalid och Högalidskyrkan, som vi inte kunde besöka under våra ”kyrkoturnéer” förra vintern då vi besökte i stort sett samtliga kyrkor i Stockholms innerstad, men vi har några kvar. Vårt besök i Högalidskyrkan lär jag återkomma till i ett kommande inlägg.

Dagens promenad avslutades vid Liljeholmstorget där vi handlade mat i en av Stockholms bästa mataffärer, ICA Kvantum Liljeholmen, vid delikatessdisken erbjöds det provsmakning av salami och skinkor, sonen hann nog med att stoppa i sig de flesta sorterna.