Mina reflektioner

Veckans fordon – ångloket Lessebo

with 3 comments

Ångloket Lessebo tillverkades av Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna 1891 för Kosta – Lessebo järnväg, när denna bana lades ner 1948 såldes loket till Munkedals järnväg i Uddevalla varifrån det 1955 överfördes till Järnvägsmuseet, sedan 2003 disponerar Östra Södermanlands järnväg loket även om Järnvägsmuseet fortsatt är ägare av loket.

När jag som liten besökte Järnvägsmuseet, som låg i Stockholm fram till 1970 då det flyttades till Gävle, minns jag inte att Lessebo var utställt på museet, däremot minns jag loket från de vykort man kunde köpa och jag fascinerades som barn av detta lilla gröna ånglok, en stor kontrast till alla de svarta ångloken man då såg på museet och ibland i reguljär trafik. Även om järnvägen i Sverige elektrifierades tidigt kunde man då och då under 60-talet se ånglok i reguljär trafik, i slutet av 60-talet hade SJ ca 70 ånglok kvar, men de användes relativt sporadiskt. Det sista ånglok jag såg i reguljär trafik var faktiskt vintern 1973-1974, när SJ plockade fram ett antal ånglok under den då rådande oljekrisen.

Sedan loket kom till Östra Södermanlands järnväg har det använts relativt sparsamt, jag och sonen har dock fått tillfälle att åka med ett par tåg som dragits av detta vackra gröna ånglok under våra många besök vid Östra Södermanlands järnväg. Lessebo har en spårvidd om 600 mm, den smalaste spårvidden som tillämpats för järnvägar med allmän trafik, den normala spårvidden är 1435 mm, om just spårvidder kan du läsa mer om i ett annat av mina inlägg.

”Lessebo” trafikerar treskenspåret på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle i maj 2015 i samband med Järnvägsmuseets 100-års jubileum

 

 

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Synd att dessa gamla tåg inte används än idag. Tror de var mer pålitliga och hållbara än nutidens:) Tror också de var en större upplevelse att åka med.

    Gillad av 1 person

    Eva

    18 februari, 2019 at 09:37

    • Ånglok har en hög charmfaktor, men de är ineffektiva, personalkrävande och dyra i drift. Sammantaget gjorde detta att vi i Sverige tidigt gick över till eldrift, en annan orsak var att vi ville göra oss oberoende av importerad kol. I början av 1900-talet stod kol för ca 15% av värdet av den svenska importen, i Sverige fanns inte särdeles mycket brytbar stenkol.

      Gillad av 1 person

      melkerlarsson

      18 februari, 2019 at 20:59

      • Det var intressant med kolet.

        Gilla

        Eva

        19 februari, 2019 at 08:58


Lämna ett svar till Eva Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.