Mina reflektioner

Archive for mars 2019

I sommar rustas Fridhemsplans tunnelbanestation upp

with 2 comments

De som passerat Fridhemsplans tunnelbanestation under den senaste tiden har säkerligen noterat att det händer saker på den gröna linjens plattform, ex har reklamtavlor plockats ned och vissa väggar har börjat demonteras.

Det som pågår är förberedande arbeten inför den stora ombyggnaden som kommer att ske i sommar, stationen kommer att hållas stängd under cirka 3 månader, under tiden kommer tåg att kunna passera stationen, men det blir inga stationsuppehåll. Den blå linjen berörs inte av ombyggnaden, den går som vanligt och samtliga entrér är öppna.

Under sommaren kommer befintlig inredning att rivas, inklusive de så kallade Stridbecksvalven som bildar ett valv över spårområdet. Därefter byggs nya plattformsväggar och ny inredning såsom bänkar och belysning installeras.

Bilden visar en modell av hur Fridhemsplans tunnelbanestation kommer att se ut efter ombyggnaden under sommaren 2019, tittar man noga ser man att en av figurerna i modellen har ramlat.

En skrattmås kan facinera

with 3 comments

När jag i torsdags väntade på M/S Rex i Ekensberg passade jag på att skåda lite fåglel, en så alldaglig fågel som en skrattmås fångande mitt intresse, men skrattmåsen har inte alltid varit så alldaglig som den är idag i Stockholmsområdet. Varför fångade då skrattmåsarna mitt intresse, jo en av dessa hade sommardräkt med chokladbrunt huvud, den första skrattmås jag såg i år med sommardräkt.

Vid 1800-talets början fanns endast ett fåtal par med skrattmåsar i Skåne samt på Gotland och Öland, därefter bredde arten ut sig alltmer för att nå sin peak omkring 1970 då beräknades det finnas kring 270.000 par i Sverige. Därefter har antalet Skrattmåsar minskat och idag beräknas antalet par till 90.000, orsaken till minskningen är inte klarlagd men det kan bero på såväl försämrade häckningsmiljöer som ett ökat minkbestånd, minkarna plundrar precis som rävar boen på såväl ägg som fågelungar.

Sommartid har skrattmåsen ett chokladbrunt huvud, vintertid ett vitt huvud med endast en mörk fläck vid ögat samt en fläck vid örat. Med början i slutet av juli flyttar de flesta skrattmåsar söderut, men en del stannar kvar, man kan vintertid dagligen se skrattmåsar vid öppet vatten i centrala Stockholm. De skrattmåsar som övervintrat söderöver har när de kommer tillbaka igen på våren sin sommardräkt med det chokladbruna huvudet klar, medans de skrattmåsar som övervintrat i Sverige fortfarande har kvar sin vinterdräkt.

Under försommaren hittar man stora skrattmåskolonier i ett par sjöar i Stockholmsområdet, exempelvis i Lissmasjön, Råstasjön, Säbysjön och Ågestasjön.

Till vänster i bild, en skrattmås i sommardräkt, till höger i bild en ung skrattmås som är född under sommaren 2018 i sin vinterdräkt.

Ett besök på Medeltidsmuseet

with 3 comments

Idag var vädret diplomatiskt uttryckt riktigt tråkigt, duggregn och grått, så jag och son valde att åka till Stockholms Medeltidsmuseum, en sak som bidrog till valet av museum var att vi kunde röra oss under inomhus eller tak under större delen av resan dit och hem.

Idag lärde jag mig något nytt, de återuppbyggda byggnaderna i museet består till en viss del av tegelstenar som återanvänts från de husrester man fann i samband med utgrävningarna framför Riksdagshuset 1978 – 1980, just 1978 besökte jag ofta utgrävningsplatsen i samband med att jag hade ett sommarjobb inne i stan, antingen åkte jag dit under lunchen eller efter jobbet.

När vi besökte den uppbyggda galgbacken på museet, medeltiden var en grym tid, läste vi om ett antal lagar och rättsfall från medeltiden, vilka ytterligare förstärkte min bild av medeltiden som en grym tid. Om vi lämnar medeltiden för en stund så vet jag att det i början av 1600-talet dräptes och mördades ca 80 personer per år i Stockholm, i en stad som då hade ca 20 000 invånare, omräknat till dagens befolkning i Storstockholm om ca 2,3 miljoner skulle detta innebära att ca 10 000 personer skulle dräpas eller mördas i Stockholmsområdet per år. I hela Sverige har sedan 1900-talets början ca 100 personer årligen dräpts eller mördats, så allt var m a o inte bättre förr.

Jag gillar ju stadspromenader med tema, dagens besök på Medeltidsmuseet gav mig inspiration till en promenad på temat avrättningsplatser och galgbackar i Stockholms stad, jag erkänner direkt att detta låter lite väl grymt och makabert, men jag gillar stadspromenader med tema och historien och verkligheten ser ju dessvärre ut som den gör.

En promenad i närområdet

with 5 comments

Idag bjöd knappast vädergudarna på något gudomligt promenadväder, men med tanke på att vädret under morgondagen uppenbarligen kommer att bli ännu sämre så var det näst intill självklart att bege sig ut på en promenad idag.

Jag och sonen tog en promenad i närområdet, en stor del av promenaden företogs utefter sträckningen av den fd Enskedebanans linjesträckning, en förortsspårvägslinje som var en föregångare till dagens tunnelbanelinje mot Farsta, det kommer att bli ett separat inlägg i det ämnet vad det lider. Vi fortsatte promenaden genom gamla Enskede via Enskede IP vid Sockenplan och till slut hamnade vi i Svedmyra, där vi precis som förra lördagen kom att handla på BEA ICA Kvantum. Denna gång hade vi dock fokus på maten, det blev med andra ord inget besök i deras ”källare” där man i princip kan hitta allt, precis som i ett varuhus på 60- och 70-talet.

Veckans fordon – ångloket Hamra

leave a comment »

När familjen skaffade en sommarstuga i närheten av Köping 1966 fanns det två vägar att köra därifrån och hem till Jakobsberg, antingen körde man norr eller söder om Mälaren. Jag föredrog när vi åkte söder om Mälaren för då stannade vi allt som oftast till i Mariefred och åkte med den då nyöppnade museibanan Östra Södermanlands järnväg mellan Mariefred och Läggesta.

Ångloket Hamra blev snabbt en favorit hos den då 5-6 åriga killen, med sina då ljust blåmålade vattentankar stack Hamra ut jämfört med de övriga ångloken, Hamra är numera helt svartmålad, men jag har fortsatt ett gott öga till just ”Hamra” när jag besöker Mariefred och Östra Södermanlands järnväg. Hamra köptes av Separator AB i Tumba från Orenstein & Koppel år 1902, efter att industribanan lagts ned såldes Hamra till ett kalkbrott på Gotland där det användes i närmare. tio år. 1961 övertogs Hamra av Östra Södermanlands järnväg, loket renoverades under mycket primitiva förhållanden vid den dåvarande museibanan i Lina (i Södertälje) och sattes i trafik 1964. Hamra har dock varit avställd en tid, inget ovanligt för gamla ånglok då de emellanåt måste genomgå störe underhållsinsatser, men jag kommer nog snart få resa med ett tåg som dras av Hamra mellan Mariefred och Taxinge.

 

Idag arbetade jag till sjöss

with 6 comments

Idag gick jag till sjöss, fartyget Rex som går som vinterbåt på pendelbåtlinjen 89 mellan Ekerö (Tappström) och Klara Mölarstrand vid Stadshuset i centrala Stockholm, skulle granskas ur ett tillgänglighetsperspektiv. Jag klev på Rex vid Ekensberg och det gav mig gott om tid att fotografera och mäta under fartygets gång in till Stadshuset Ekensberg.

Medans jag väntade på M/S Rex i Ekensberg var det tämligen kallt och ruggigt, men då det var en yrkesmässig resa kunde jag inte invänta en dag som erbjöd ett bättre väder, men vad gjorde det, väl ombord var det såväl varmt som ombonat, så det vägde upp den kyliga väntan vid Ekensberg.

Pendelbåtlinjen mellan Ekerö och Stadshuset, via de mellanliggande bryggorna vid Kungshatt, Ekensberg och Lilla Essingen är numera permanent efter att under två års tid drivits som ett försök, den trafikeras numera året runt och även på helger. Under vintertid trafikeras pendelbåtlinjen av fartyget M/S Rex som är en vinterbåt, ett fartyg som har en förmåga att gå igenom is, nackdelen med en vinterbåt är att dessa normalt har en lägre hastighet varför man under våren, sommaren och hösten sätter man in sk sommarbåtar som har en högre topphastighet och oftast en lägre energiförbrukning.

M/S Rex är byggd 1937, då hetta fartyget M/S Vesta och gick i Göteborgs skärgård, därefter gick fartyget i trafik i Norge innan det kom till Stockholm och fick sitt nuvarande namn, naturligtvis har fartyget sedan 1937 byggts om och moderniserats ett flertal gånger, det är bara att konstatera att fartyg har ett långt liv i jämförelse med exempelvis en buss.

Ringvägen blev inte riktigt som det var tänkt

with one comment

Ringvägen går i dag i en halvcirkel från Skinnarviksberget via Skanstull till Vita Bergen, men Ringvägen var i den ursprungliga stadsplanen från 1880-talet var Ringvägen tänkt att gå ända nere i från Söder Mälarstrand genom Vita Bergen till Stadsgården, och Danvikstull, men så blev det inte.

Såväl kopplingen till Söder Mälarstrand som sträckan genom Vita Bergen hade krävt omfattande sprängningsarbeten, Ringvägen skulle ha delat Vitabergsparken i två delar med Sofia kyrka på den ena sidan och friluftsteatern där Parkteatern ofta framför sina pjäser sommartid på den andra sidan. Det märkliga är att Ringvägens planerade sträckning genom Vita Bergen fanns med på kartor långt in på 1970-talet trots att planerna på en förlängning av Ringväg genom Vita Bergen sedan länge torde varit obsoleta.

Vid Skinnarviksberget hade man väl i princip behövt spränga bort det mesta av berget som idag är en populär plats för såväl fågelskådning och för de som bara vill njuta av utsikten. Även om dynamiten introducerats ett tjugotal år innan planerna lades fram på 1880-talet hade det blivit ett granlaga och kostsamt arbete att ta sig igenom såväl Skinnarviksberget och Vita Bergen, vilket förmodligen är förklaringen till att planerna aldrig realiserades.

Vill man få en uppfattning om hur Ringvägen var tänkt att gå mellan Söder Mälarstrand och genom Vita Bergen rekommenderar jag denna länk.

Kartutsnittet nedan är hämtat från SLs Stockholmskarta från 1975 där Ringvägens tänkta sträckning tvärs igenom Vita Bergen fortfarande finns utritad, först i slutet av 70-talet försvann Ringvägens tänkta sträckning genom Vita Bergen från SLs kartor.

En promenad i närområdet

with 2 comments

Idag blev det en promenad i närområdet, man behöver ju inte alltid ta tunnelbanan någonstans för att promenera, det finns ju så mycket att uppleva på hemmaplan, riktningen på promenaden styrdes av att jag behövde företa ett yrkesmässigt studiebesök vid Skogskyrkogårdens tunnelbanestation.

Inledningsvis var det ganska så blåsigt om än soligt, efter ett tag avtog dock vinden och då blev det helt plötsligt betydligt behagligare att vistas utomhus. Vi inledde med att gå till Skogskyrkogårdens tunnelbanestation, där tog jag lite bilder samt noterade i mitt anteckningsblock, det är inte så ovanligt att jag under lediga dagar passar på att besöka platser som jag behöver titta på rent yrkesmässigt såvida jag ändå är i närheten.

Därefter gick vi in på själva Skogskyrkogården, trots att jag besökt Skogskyrkogården ett stort antal gånger hittar man alltid något nytt eller ser något gammalt ur en annan vinkel på detta arkitektoniska mästerverk och världsarv, så även denna gång. Vi avslutade promenaden med en runda på Skarpnäcks koloniområde, det var det fortfarande ganska lugnt även om många kolonister har börjat vårstäda såväl sin kolonistugor som sina lotter, men själva odlingen har nog inte kommit i gång ännu.

Som ett extra plus så kom vi hem i god tid för att se kvartsfinalen i Svenska cupen mellan Djurgården och Hammarby, säsongens första Stockholmsderby.

Written by melkerlarsson

10 mars, 2019 at 15:10

En promenad utefter Örbybanan

with one comment

Idag promenerade jag och sonen utefter Örbybanans nedlagda del mellan Stureby och Örby, via de mellanliggande hållplatserna Örbygränsen och Juliaborg. Resten av Örbybanan (spårvägslinje 19) mellan Slussen och Stureby är sedan 1951 konverterad till tunnelbana.

Örbybanan invigdes i oktober 1930, initialt gick den Slussen – Katarinavägen – Folkungagatan – Götgatan – Skansbron – Enskedefältet – Stureby – Juliaborg – Örby, under linjens första år kom sträckningen på Södermalm att ändras en hel del på grund av ombyggnaden av Slussen och bygget av Södertunneln.
I oktober 1933 kom linjen att trafikera Södertunneln med stationer vid Slussen – Södra Bantorget (dagens tunnelbanestation Medborgarplatsen) – Ringvägen (dagens tunnelbanestation Skanstull) – Skansbron – Enskedefältet – Stureby – Juliaborg – Örby. När Skanstullsbron invigdes 1946 kom linje 19 på sträckan Slussen – Stureby att trafikera exakt den sträcka som än i dag är en del av tunnelbanans linje 19.

1946 hade linje 19 (Örbybanan) följande hållplatser:

  • Slussen
  • Medborgarplatsen (byte namn från Södra Bantorget till Medborgarplatsen under 40-talet när Medborgarhuset öppnade)
  • Ringvägen (dagens Skanstull)
  • Johanneshov (dagens Gullmarsplan)
  • Slakthuset (dagens Globen)
  • Linde (lades ner 1946)
  • Enskede gård
  • Enskedefältet (dagens Sockenplan)
  • Svedmyra
  • Stureby
  • Örbygränsen
  • Juliaborg
  • Örby

När tunnelbanan Slussen – Hökarängen invigdes 1 oktober 1950 blev Örbybanan en matarbana som trafikerade sträckan Gullmarsplan – Örby, spårvagnstrafiken upphörde den 4 juni 1951, den 9 september 1951 invigdes tunnelbanan mellan Gullmarsplan och Stureby. Sträckan Stureby – Juliaborg – Örby revs upp och ersattes med en busslinje.

Idag ägnade sig jag och sonen åt spårvägsarkeologi när vi promenerade utefter den sedan 68 år nedlagda Örbybanan mellan Stureby och Örby, från Sturebys tunnelbanestation följde vi Sågverksgatan man kunde tydligt se var spårvägen gått, bergskärningar och stödmurar kunde ses utefter hela Sågverksgatan.

Den första hållplats vi passerade var Örbygränsen vid korsningen mellan Sågverksgatan, Skönsmovägen och Iggesundsvägen, där kunde man tydligt se att det legat en hållplats, en spårvägshållplats bidrog till stadsutvecklingen genom att exempelvis dra till sig service, att det vid hållplatsen Örbygränsen funnits en koncentration av butiker framgick med önskvärd tydlighet. Hållplatsen lades ner 1951, i samband med att Sveriges affärsstruktur genomgick en smärre revolution i och med introduktionen av snabbköpet, men tidigare återfanns säkerligen såväl en frukt- och grönsaksaffär, en mjölkbutik och en speceriaffär i anslutning till hållplatsen.  

Därefter fortsatte vi ner mot Juliaborg utefter Skönsmovägen som är byggd på den gamla banvallen, vi passerade den före detta hållplatsen Juliaborg vid korsningen mellan Örby slottsväg och Huddingevägen, därefter fortsatte vi till ändhållplatsen intill Örby skola. Vi tog ungefärligen samma väg tillbaka, men vi styrde stegen mot Svedmyra och ICA BEA i Svedmyra, en av de få butiker i Stockholmsområdet som fortfarande kan titulera sig som ett varuhus, ett Mecka för oss varuhusromantiker som är uppväxta på 60-talet.

Slutstationen låg invid Örbyskola, på den yta som idag tas i anspråk för en bollplan, för att se hur det såg ut på den tiden spårvägen vände här följ denna länk.

Veckans fordon – spårvagnen A29

leave a comment »

Spårvagnarna av typen A29 var de sista spårvagnarna som beställdes av Storstockholms Lokaltrafiks föregångare, Stockholms spårvägar, många trodde med rätta på den tiden att A29 skulle bli de sista spårvagnarna som levererades till Stockholm, så blev dock inte fallet i och med att det under 90-talet åter började byggas spårvägslinjer i Stockholm.

Vagnarna som var 30 st till antalet var avsedda för de sydvästra förortslinjerna 13, 14, 16, och 17, de levererades 1954 – 55 av Hägglund & Söner. Motorer och pådragsutrustning kom från äldre spårvagnar som levererats i början av 1920-talet. När dessa linjer 1964 ersattes av tunnelbana, skrotades de flesta av vagnarna, men några blev ombyggda till snöblåsningsvagnar för tunnelbanan och vagn nr 170 blev hamnade på Spårvägsmuseet.

Vagnarna av typen A29 trafikerade under åren 1954 – 1964 linjerna:

  • 13 Fridhemsplan – Mälarhöjden (i högtrafik)
  • 14 Fridhemsplan – Fruängen
  • 16 Slussen – Mälarhöjden
  • 17 Slussen – Fruängen (i högtrafik)

När tunnelbanan ersatte spårvagnarna i april 1964 kom tunnelbanan till de sydvästra förorterna trafikeras av tre linjer:

  • 13 T-CentralenÖrnsberg
  • 14 T-CentralenFruängen
  • 24 T-CentralenTelefonplan (en högtrafiklinje måndag – fredag, inledningsvis även på lördagar)

Den enda vagn som överlevde i originalskick var A29 nummer 170 som sedan början av 90-talet förevisats på Spårvägsmuseet, i juni 2015 fick vagnen lämna spårvägsmuseet för att återigen tas i trafik på Djurgårdslinjen i Stockholm. Vagnen blev klar i tid till Djurgårdslinjens 25 års jubileum under försommaren 2016.

Ett antal av de före detta spårvagnarna av typen A29 blev efter att dessa tagits ur trafik snöblåsningsvagnar i tunnelbanan, de går vintertid kopplade mellan ett par äldre tunnelbanevagnar. Snöblåsningsvagnens uppgift är att blåsa bort snön från den sk tredje skenan, strömskenan. I Stockholm tar tunnelbanan ström från toppen på strömskenan, bildas en is- eller snöansamling på denna försvåras strömupptagningen, då sätts snöblåsningsvagnarna in såvida inte uppvärmningen av strömskenan räcker till. Snöblåsningsvagnarna har under senare år kommit att användas alltmer sällan, dels är de personalkrävande, dels har deras uppgift alltmer kommit att övertas av modernare fordon. Nedan ses en fd A29 som snöblåsningsvagn i samband med att snöblåsningståget vänder i Skarpnäck i december 2012.