Mina reflektioner

Archive for juli 2019

Museirunda i Nynäshamn, del 2 Nynäshamns järnvägsmuseum

leave a comment »

Idag tog jag pendeltåget till Nynäshamn och stationen Nynäsgård för företa en museirunda i Nynäshamn, jag började med att besöka Nostalgimuseet Mopedum som jag inte besökt tidigare, därefter fortsatte jag till Nynäshamns järnvägsmuseum som jag besökt många gånger sedan det öppnade 1994.

Järnvägsmuseet i Nynäshamn drivs av helt ideella krafter och kan därför inte jämföras med exempelvis järnvägsmuseet i Gävle, det finns dock mycket intressant att se såvida man är intresserad av järnvägar och då Nynäsbanan i synnerhet. Nynäsbanan öppnades som en privat järnväg 1901, bolaget blev statligt 1957 men först 1962 införlivades banan med SJ, Nynäsbanan kom därmed vara en av de sista järnvägar som förstatligades i enlighet med riksdagsbeslutet 1939 om att i princip samtliga järnvägar skulle förstatligas, med undantag för järnvägar som främst betjänade ett enskilt företag. Idag ingår Nynäsbanan i Stockholms pendeltågssystem och har kraftigt moderniserats med början under 90-talet. Under de kommande åren lär även godstrafiken öka i och med öppnandet av Stockholms hamnars nya hamn i Norvik strax norr om Nynäshamn som kommer få en anslutning till Nynäsbanan.

Nynäshamns järnväg har främst fokus på Nynäsbanans historia, men man hittar även fordon som inte har någon anknytning till Nynäsbanan och Stockholmsområdet, för den järnvägsintresserade är Nynäshamns järnvägsmuseum väl värt att besöka. På Nynäshamns järnvägsmuseum kan exempelvis bese ånglok av litterat B och E, ett tidigt dieselelektriskt lok från 1936, därutöver ett antal av de lokaltågsvagnar som användes i Stockholmsområdet innan pendeltågstrafik kom igång 1968.

Efter att ha vandrat runt i närmare två timmar på Nynäshamns järnvägsmuseum begav jag mig åter hemåt med pendeltåget.

Museirunda i Nynäshamn, del 1 Mopedum

with 2 comments

Idag tog jag pendeltåget till Nynäshamn och stationen Nynäsgård för företa en museirunda i Nynäshamn, jag började med att besöka Nostalgimuseet Mopedum som jag inte besökt tidigare.

Mopedum drivs av en privatperson med ett passionerat intresse och ligger ca 300 meter från Nynäsgårds pendeltågsstation i källarvåningen i den fd simhallen i Nynäshamn som lades ned 1993. Museet levererar verkligen nostalgi för den som minns 50-, 60- eller 70-talet, redan i den första montern skulle jag gett upp försöket att räkna saker jag använt, sett eller ägt om jag nu skulle haft några sådana planer. Under en och en halvtimme strosade jag runt och betraktade såväl montrarna som uppbyggda tidstypiska miljöer från 50-, 60- och 70-talen, det fanns väldigt många objekt som framkallade minnen hos mig. Det finns saker jag saknar, men det finns saker som jag definitivt inte saknar, de bruna och orangea möblerna och tapeterna från 70-talet framkallar inga ljuva minnen, dessa kan jag vara utan. Jag kommer absolut att återvända till Mopedum, dagens besök gav helt klart mersmak, det finns så många saker att granska och titta närmare på.

Efter besöket på Mopedum fortsatte jag till Nynäshamns järnvägsmuseum, så det blev med andra ord två museibesök idag.

Idag blev det en stadspromenad som avslutades med ett besök på Skansen

with 2 comments

Idag var det återigen en varm dag, +25, planen för dagen var att åka till Malmköping och besöka familjedagen på museispårvägen där, men då prognoserna antydde temperaturer om +27-28 grader i Malmköping bestämde jag mig för att avstå, att ta sig till och från Malmköping tar ett par timmar och då jag inte är något fan av värme bestämde jag mig för att avstå.

Istället fick det bli en stadspromenad här hemmavid, en promenad som kom att avslutas på Skansen. Jag klev av vid Slussen och promenerade genom Gamla stan för att kunna gå i skugga, därefter blev det en sväng upp på Östermalm för att återigen kunna gå i skugga. När jag nådde Djurgården sprang jag på en spårvägsintresserad Japan som stod och fotograferade såväl de moderna och museala spårvagnarna som rullar på Djurgården, spårvagnar är inte så vanliga i Japan. Det som rönte hans största intresse under vår konversation var att Sverige bytt från vänster- till högertrafik, Japan är ju ett av de ca 50 länder som fortfarande tillämpar vänstertrafik och dom lär knappast byta sida, det skulle kosta alldeles för mycket och behovet är nog tämligen ringa då dom saknar fasta förbindelser med länder med högertrafik. När jag kom hem mailade jag engelskspråkiga artiklar om bytet till högertrafik, samt länkar till bilder i ämnet, en mycket nöjd japan svarade mig efter några minuter och tackade.

Jag fortsatte ner till museipiren vid Galärvarvet där jag besökte isbrytaren Sankt Erik och fyrskeppet Finngrundet innan jag travade vidare till Skansen och Hazeliusporten varifrån jag tog bergbanan upp på berget där huvuddelen av Skansen är beläget, jag har ju årskort och då har man såväl fri entré som fria resor med bergbanan. Idag hade jag fokus på husen och gårdarna, jag besökte Delsbogården, Folkets hus, Moragården, Skånegården och Väla skola, djuren var ganska värmetrötta, men jag såg dom flesta. Höjdpunkterna bland djuren var vargungarna samt lappugglans två ungar, såväl lappugglornas och vargarnas ungar är födda i början av maj, de oemotståndliga men trötta lappuggleungarna syns på bilden nedan.

Kvällen kom att gå i månlandningens tecken…. jag har följt SVT1 hela kvällen, precis som jag gjorde 1969 (men på sommaren -69 fanns bara en TV-kanal), jag inser en sak, jag har deltagit i mängder med riskanalyser i olika projekt. Jag skulle gärna deltagit i de riskanalyser som gjordes inför Apollo 8, Apollo 9, Apollo 10 och slutligen Apollo 11, dom torde varit synnerligen spännande.

Idag är det femtio år sedan den första månlandningen

with 5 comments

Idag har det gått femtio år sedan den första månlandningen, den 20 juli 1969 landade Apollo 11´s månlandere ”The Eagle” på månens yta, därefter skedde ytterligare fem lyckade landningar på månen, så totalt har bara tolv människor stått på månens yta. Den sista eller kanske ska man säga den senaste månlandningen skedde i december 1972.

Varför inte någon besökt månen sedan 1972 kan man ju fundera över, men låt mig dra två paralleller, Nordpolen besöktes för första gången 1909 och Sydpolen för första gången 1911, därefter tog det nästan 50 år innan polerna åter beträdes. Så slutsatsen är att när man väl uppnått målet är det svårt att motivera att man ska åka dit igen, men snart så kommer säkerligen månens yta åter beträdas av människor, gissningsvis är det en kines som kommer att stå där någon gång under 2020-talet.

Åter till månlandningen, som ung kille minns jag månlandningen mycket väl, i sommarstugan i Västmanland satt vi sommaren 1969 som klistrade framför den mycket lilla svart vita TV:n, vi såg såväl landningen i sig och Neil Armstrongs första steg på månen. TV bilderna var diplomatiskt uttryckt grumliga, men det skrevs historia och TV i HD kvalité var ett okänt begrepp på den tiden när vi enkom hade en TV kanal. Efter några månader fick Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm tillgång till några stenar från månen, tillsammans med min mamma och min lillebror köade vi tålmodigt för att få se en av månstenarna, det var förstås en upplevelse att få se ett föremål från en främmande himmlakropp.

Kostnaderna för detta jätteprojekt var förstås enorma, flera procent av den amerikanska stadsbudgeten plöjdes ner i detta nationella projekt, men samtidigt måste man inse att det förmodligen var väl investerade pengar, månlandningen drev den amerikanska industrin framåt, det togs fram nya material och datorerna tog ett rejält utvecklingssteg, även om vi idag skulle betrakta den tidens datorkapacitet som löjligt låg (en av dagens mobiltelefoner skulle förmodligen övertrumfa den datorkapacitet som fanns i kontrollcentret i Houston, Texas).

För dem som vill uppleva månlandningen i komprimerad form rekommenderar jag SVT och Vetenskapens världs dokumentär om den första månlandningen, under 59 minuter får du uppleva allt och dessutom i färg, något helt annat än den svartvita och grumliga versionen jag såg sommaren 1969 i vår sommarstuga i Västmanland. I kväll tänker jag ha en helkväll framför TVn, 18:15 börjar ”Månlandningen 50 år – ett jättekliv för mänskligheten” på SVT1 och den håller på till 23:40 med avbrott för nyheter, detta ser jag verkligen fram emot.

För alla oss som vill återuppliva månlandningen 1969 minut för minut har jag samlat några hållpunkter, då vi inte hade sommartid 1969 anges tiderna som normaltid, inom parantes anges dock tiderna i den nu gällande sommartiden:

20 juli 1969

  • 21.17 (22:17) Månlandaren landar på månen

21 juli 1969

  • 03.39 (04:39) Dörren till landaren öppnas, tre timmar tidigare än planerat, astronauterna hade kastat i sig maten och var nog rejält sugna på att beträda månen om man säger så
  • 03.56 (04:56) Neil Armstrong sätter sin fot på månen
  • 04.14 (05:14) Buzz Aldrin står nu också på månen
  • 04.40 (05:40) Den amerikanska flaggan hissas på månen
  • 06.10 (07:10) Neil Armstrong påbörjar sin klättring tillbaka in i månlandaren
  • 18.55 (19:55) Lyfter månlandaren från månens yta

 

En promenad i skogens skafferi

with 2 comments

Idag var det sista arbetsdagen innan min andra semesterperiod börjar, den varar en vecka, därefter arbetar jag igen innan det är dags för den tredje och avslutande semesterperioden denna sommar.

Efter att ha arbetat hemma under förmiddagen tog jag min dramaten och gick bort till Hemköp i Skarpnäck för att handla mat, efter att ha packat in maten hemmavid firade jag min kommande semestervecka med en promenad i Nackareservatet trots värmen, det var +26 idag. Denna sommar har ju varit relativt torr i mina trakter, men jämfört med föregående sommar så har det regnat något mer och inte varit lika varmt, under dagens promenad såg jag bara en mindre björk som hade ”slokat”, till skillnad mot förra sommaren då det var mängder med uttorkade björkar i mitt närområde.

Ett huvudsyftet med dagens promenad, förutom att få röra på sig, var att kolla vad skogens skafferi hade att erbjuda så här års avseende såväl bär och svamp, gällande bär så fanns det gott om blåbär, men de var ganska små och inte så saftiga, så mycket svamp hittade jag inte, två små torra kantareller. Det krävs betydligt mer regn för att det ska bli fart på kantarellerna i mitt närområde, men man behöver inte röra sig mer än 5 á 10 mil härifrån för att hitta betydligt fler kantareller och där har det förstås regnat mer än i Nackareservatet.

Idag blev det bangolf i Tyresö

with 7 comments

Idag spelade jag och son bangolf (minigolf) i Tyresö, där hittar man några av de bästa filtbanorna i Stockholmsområdet, ett bevis på detta är att klubben då och då står som värd för elitserien i bangolf, senast nu i maj. Då Sverige är en framstående nation inom bangolf innebar det att några av världens bästa spelare var på plats.

När jag och sonen spelade idag tillhörde vi inte världens bästa spelare, men vi spelar bättre och bättre för varje runda, framförallt har sonen utvecklat sig sedan vi första gången spelade minigolf i Akalla 2014. En pappa som börjar närma sig 60 har väl inte så stor potential när det kommer till utveckling, men kul är det med minigolf Efter två rundor över 18 hål, stegade vi mot Tyresö centrum för att handla, jag hade min dramaten med mig då det bland annat skulle inhandlas kattsand vilken väger en hel del.

 

Idag besökte jag Vegastaden

with 2 comments

Idag kom jag yrkesmässigt att besöka Vega i Haninge, där pågår sedan ett par år utbyggnaden av en ny stadsdel som närmast den nyöppnade stationen har eller kommer att få en ganska tät stadsstruktur precis som är fallet i exempelvis Barkarbystaden i Järfälla, Järvastaden i Solna och Ursvik i Sundbyberg. Under senare år har det blivit alltmer populärt att bygga klassisk kvartersstad i kollektivtrafiknära lägen. Man kan väl bara konstatera att folk efterfrågar områden med en ”kvarterstruktur” eller ”stenstad”, så varför inte ge dom det.

Totalt byggs ca 3500 lägenheter i Vega, vilket innebär ca 10 000 invånare om man använder nyckeltalet tre boende per lägenhet, närmast stationen byggs som sig bör täta stadskvarter, längre ifrån stationen byggs radhus och villor, fullt logiskt då man nära en station ska bygga tätare för att fler ska få promenadavstånd till stationen. När Vega är färdigbyggt beräknas ca 4000 personer kliva på pendeltåget här varje dag, in till Stockholms city tar pendeltågsresan 24 minuter och tågen går varje kvart, att god kollektivtrafik finns på plats i ett tidigt skede är tyvärr tämligen ovanligt, det finns tyvärr många exempel på motsatsen. Ett exempel är Skarpnäck, där jag själv bor, där tog det nästan tio år från att de första husen färdigställdes tills dess att tunnelbanan öppnade 1994. Vid stationen finns en liten bussterminal som angörs av fyra busslinjer, vilket ger goda bussförbindelser till ett par stora köpcentrum och andra stadsdelar i Haninge och Huddinge.

Gällande servicen är det väl än så länge lite si och så med den, såvida man inte tar bussen till köpcentrumen vid Länna eller Port73 är det ont om matbutiker i Vega, en ICA butik kommer dock att öppna under 2021. Den enda serviceinrättning jag såg medans jag promenerade runt i Vegastaden var pressbyrån vid stationen, inget annat, men än så länge bor det bara ca 2000 personer i Vegastaden så underlaget är för närvarande inte särdeles stort. Dock missade jag Wofflans stenugnsbageri som jag hittade på nätet först efter att jag kommit hem, men det låg inte inom de cirklar jag rörde mig i. Det förbereds dock för service i form av butiker, caféer och restauranger i de fastigheter som byggs allra närmast Vega station. Bebyggelsen ger för stunden ett lite ostrukturerat intryck det står några färdiga hus här och där, det pågår byggnadsarbeten lite här och där, på andra platser har man bara hunnit bearbeta marken och på andra platser har inga aktiviteter påbörjats.

Nedan en visionsbild av den framtida färdigbyggda Vegastaden, med pendeltågsstationen central placerad och omgiven av en ganska tät kvartersbebyggelse, men det lär dröja några år innan känslan av en stad fullt ut infinner sig när man besöker Vegstaden.

Åter till stationen, på den ena väggen i biljetthallen hittar man ett konstverk av Ulla Fredriksson, konstverket består av drygt 500 runda klotlampor i olika storlekar som pulserar svagt och skapar ett intryck av en glödande yta. Verkets titel är Flos Solis Maior, en äldre latinsk benämning på en stor solros, stationens namn, Vega, har tillsammans med solrosen inspirerat konstnären till verkets form då Vega är den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Lyran. Riktigt snyggt om någon skulle få för sig att fråga mig.

Vi passerade en grushög

with 5 comments

Av det som en gång var Söderhallen och Spårvägsmuseet återstår numera bara en hög av betong, grus och sten, jag och sonen känner onekligen en viss saknad. Spårvägsmuseet har han och jag tillsammans besökt mer än etthundra gånger. Otaliga är de lördagar och söndagar som vi tillbringat där tillsammans under åren 2009 – 2017, men tack och lov kommer Spårvägsmuseet att återuppstå i Hjorthagen (Gasverksområdet) under 2020 om allt går enligt plan.

Söderhallen var en kombinerad vagnhall för bussar och spårvagnar, anläggningen började användas för för bussar 1955 och för spårvagnar 1956, bussarna uppställda på det nedre planet och spårvagnarna var uppställda på det övre planet. Som spårvagnsdepå fungerade Söderhallen bara under elva år, när högertrafiken infördes 1967 avvecklades de sista spårvägslinjerna i Stockholms innerstad och därmed upphörde även spårvägsuppställningen i Söderhallen. Bussarna kom efter något år att flyttas upp från det nedre planet och kom att servas och ställas upp där spårvagnarna tidigare stått uppställda. Under åren 1990 – 2017 inrymdes Stockholms spårvägsmuseum på det nedre planet.

Bussverksamheten avvecklades den 22 juni 2017 då de sista bussarna tursattes från Söderhallen, dagen efter togs den nya Fredriksdalsdepån i Hammarby sjöstad i bruk. Spårvägsmuseet stängdes den 10 september 2017, så gjorde även Leksaksmuseet som huserat i Spårvägsmuseets lokaler, Leksaksmuseet återfinns numera i Fisksätra tillsammans med museet HAMN. Läs mer om det nya Spårvägsmuseet på Region Stockholms webbplats.

 

Idag blev det ett möte ombord på ett fartyg

with 2 comments

Idag tittade jag lite extra på fartyget E/S Sjövägen som lämpligt nog trafikerar Pendelbåtslinje 80 och som i dagligt tal benämns just ”Sjövägen”, normalt benämns ju fartyg M/S eller i vissa fall S/S, men Sjövägen benämns E/S då det är ett elektriskt drivet fartyg. 

  • E/S = electric ship
  • M/S = motor ship
  • S/S = steam ship

E/S Sjövägen är ett av få elektriskt drivna fartyg i Sverige, mellan turerna laddas det vid Nybroplan, det var just under en sådan laddningspaus om 1 1/2 timme som jag var ombord, förutom att E/S Sjövägen är det enda eldrivna fartyget i SLs- och Vaxholmbolagets trafik är det ett av de fartyg som har den bästa tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Det sistnämnda var orsaken till mitt besök ombord, det har beställts två snarlika fartyg och även om tillgängligheten på E/S Sjövägen är mycket god finns det möjligheter till ytterligare förbättringar. De nya fartygen kommer att komma i trafik under den kommande vintern, dock inte eldrivna, det ska bli spännande att se resultatet även om jag vet att det kommer bli mycket bra.

En promenad på östra Södermalm

with 3 comments

Idag återkom värmen till Stockholm, 23 á 24 plusgrader under dagen, så det blev en promenad på Östra Södermalm för min och sonens del. Vi klev av vid Slussen och promenerade sedan vi Mosebacke torg upp på Söders höjder, vid Mosebacke torg passade jag på att berätta för sonen om radio- och TV programmet ”Mosebacke monarki” som var något av det roligaste man kunde se på TV i slutet av 60-talet, i alla fall tyckte jag det.

En av höjdpunkterna var Helmer Bryds orkesters ”Norge, Norge är ett ruttet land” som framfördes i flera av avsnitten, inte för att jag tycker att Norge är ett ruttet land, men texten uppfattades som ganska så kul av mig som ung kille i skiftet mellan 60- och 70-talet. Därefter fortsatte vi ner till Katarina kyrka, ”här ligger kändisarna på rad” skrev jag i ett tidigare blogginlägg och nu har dom fått sällskap av skådespelarna Gösta Ekman och Michael Nyqvist.

Efter besöket på Katarina kyrkogård styrde vi stegen mot Fjällgatan och Sofia, under ivriga samtal om historia och kontrafaktisk historia, som främst berörde svenskt 1600-tal och andra världskriget, fortsatte vi via Nytorget och Götgatan ner till Skanstull där vi handlade på Hemköp innan vi tog tunnelbanan hemåt.