Mina reflektioner

Archive for januari 2020

En promenad till Ältasjön

with 5 comments

Jämfört med i går då det var rejält grått bjöd söndagen på ett fantastiskt vinterväder, undrar om man kan kalla det ett fantastiskt vinterväder när det är helt snöfritt? Oavsett så bjöd söndagen på sol och dessutom var det näst intill vindstilla, något man inte är bortskämd med.

Då jag ville hinna hem till den engelska fotbollen som började klockan tre fick det även idag bli en promenad i närområdet, så jag och sonen begav oss in i Nackareservatet och vidare mot Ältasjön. Detta är en promenad som vi går ganska så ofta, man kan variera sträckorna man går, så man kan både förkorta och förlänga promenaden, idag tog vi en kortare variant om ca 7 km.

Jämfört med igår var inte bara vädret bättre, det var betydligt fler flanörer ute, det finns nog en koppling till vädret. Under promenaden talade vi om istiden, den diskussionen kom igång i och med att vi passerade en av Stockholms större jättegrytor som ligger strax öster om Skarpnäck.

Vi talade även om hur mediabevakning av krig, konflikter och andra större händelser som har ökat kraftigt under senare år, berättade om två exempel för sonen som visade att bevakningen inte var så stor förr.

När min mormor dog 1978 hittade jag en lokaltidning från Blekinge från den 7 juni 1944, alla vet ju vad som hände dagen innan, den allierade invasionen i Normandie. Jag bläddrade igenom tidningen i jakt på en artikel om invasionen, först på sista sidan hittade jag en liten notis om denna historiska händelse, svensk landsortspress bevakade på den tiden i princip bara sin hembygd, vad som hände ett stenkast bort eller i utlandet var inte så hiskeligt viktigt.

Ett annat exempel var Falklandskriget 1982, därifrån kom det i princip inga rörliga bilder, i alla fall inte på TV i Sverige och efter en kontroll med engelska vänner förstod jag att detta inte var ett svenskt fenomen, det var samma sak i Storbritannien.

Nu blev det inte bara diskussioner, vi stannade till och tittade på fåglar mm, någon is ligger det förstås inte på Ältasjön, så vi såg förstås inga skridskoåkare. Långfärdsskridskor är ju annars den vinteraktivitet som man med stor sannolikhet kan utöva i Stockholmsområdet, men inte denna vinter. Själv kan jag inte åka skridskor, men min pappa åkte mycket långfärdsskridskor och skridskoseglade även under många år, men efter ett fall med påföljande skada så slutade han klokt nog för ett par år sedan.

Ovanstående vy i anslutning till Ältasjön har jag publicerat många gånger på bloggen, numera täcks nog samtliga årstider, även varianten en snö och isfri vinter.

 

Written by melkerlarsson

19 januari, 2020 at 15:53

En promenad i ett grått närområde

with 2 comments

Idag tog jag en promenad i närområdet med morgonens Naturmorgon från P1 i hörlurarna, nu vaknade jag tjugo minuter efter att programmet slutat så jag lyssnade på programmet som podd.

Det inslag som fascinerade mig mest var onekligen det om det fågelbo med koltrastungar som upptäckts i samband med en julgransplundring på en innergård vid Mariatorget. Man kan undra hur dessa fågelungar kommer att klara livhanken, blir det en köldknäpp ligger dom nog ganska så illa till.

Ett koltrastpar producerar normalt 2 á 3 kullar per år, undrar hur många kullar detta par lyckas föda fram då dom börjat redan vid nyår? Inslaget i Naturmorgon var nog det färgstarkaste jag såg eller hörde under dagens promenad, i övrigt var det en synnerligen grå och tråkig dag.

Written by melkerlarsson

18 januari, 2020 at 21:50

Pollensäsongen startar tidigt i år

with 6 comments

Nu har hasselbuskarna börjat blomma och snart är även alen på gång, som pollenallergiker känns detta väl inte så roligt, började äta allergitabletter i veckan då jag börjat känna av vissa besvär.

Den milda vintern har uppenbarligen bjudit på en del överraskningar, en vän har hittat trattkantareller, körsbärsträden i Kungsträdgården har delvis börjat blomma och påskliljorna har börjat skjuta upp ur jorden, ur led är tiden kanske man skulle kunna säga.

Det är dock inget helt unikt, vintern 2007 – 2008 hade vi enkom två dagar med snö hemmavid, trettondagen och långfredagen, vid båda tillfällena smälte snötäcket snabbt bort. Att jag minns detta beror på att den då tvåårige sonen fick en pulka i julklapp 2007, på trettondagen var han sjuk, så då blev det ingen pulkaåkning, men det blev det på långfredagen då jag drog runt honom på vår mycket tillfälligt snötäckta innergård.

Trots att jag känner av allergin så finns det en klar uppsida med den frånvarande vintern, risken för att halka och slå sig är obefintlig, en sak jag med tilltagande ålder börjat tänka på mer och mer, eller kanske oroa mig för mer och mer. Så denna vintersäsong har jag ännu inte behövt trä på broddarna på skorna, inget ont som inte för något gott med sig så att säga.

Tack och lov lär jag slippa den värsta av dom alla tills våren anländer på riktigt, björken, den är enligt uppgift inte så lättlurad som andra träd, så den kommer nog i gång först när den ska.

Ett möte vid Globen

with 2 comments

Idag hade jag ett möte utomhus, riktigt behagligt under denna ljumma januarimånad, medans jag väntade på övriga mötesdeltagare strövade jag runt och funderade lite över stationens historia, vilken jag väl känner till.

Under 110 år har det bedrivits spårtrafik i olika former vid dagens station Globen, under mer än fyrtio år stannade spårvagnarna här och under snart 70 år har tunnelbanetågen stannat här, men allt har en ände. I en nära framtid kommer stationen avvecklas till förmån för en ny underjordisk station mer centralt under Slakthusområdet.

Stationen öppnades som en spårvagnshållplats med namnet ”Slakthuset” 1909, när tunnelbanetrafiken öppnade på sträckan (Slussen) – Gullmarsplan – Stureby 1951 byggdes stationen förstås om och anpassades för tunnelbanetåg, men namnet Slakthuset bibehölls. 1958 var det dock dags för det första av två namnbyten, stationen döptes då om till Isstadion, vilket kanske var något mer välklingande än Slakthuset och det stämde dessutom överens med den förändring som skedde i området. Det var som Isstadion jag lärde känna stationen under 70- och 80-talet, en smal perrong där man fick köa för att såväl komma ut som komma ner efter matcherna på Isstadion och Söderstadion. 1989 invigdes Globen, stationen byggdes om rejält, bland annat breddades plattformen, dessutom bytte stationen namn till Globen. Station Globen är därmed den tunnelbanestation som bytt namn flest gånger.

Det är dock inte slut på förändringarna, om ett antal år, osäkert när, kommer stationen dessutom att försvinna, för att som fågel Fenix återuppstå under jord längre in på det fd Slakthusområdet. Detta i och med att dagens gröna linje mellan Gullmarsplan och Hagsätra kommer att bli blå i och med den pågående utbyggnaden av Stockholms tunnelbana. Tvärbanans hållplats, som man kan skymta i bakgrunden på bilden ovan kommer dock att finnas kvar, medans tunnelbanestationerna Globen och Enskede gård kommer att läggas ned och spår, stationer mm kommer att avlägsnas.

Varför saknas näsan?

leave a comment »

Varför saknas näsan på de antika skulpturerna? Den frågan kan man ställa sig efter att ha besökt Medelhavsmuseet i helgen. Det finns flera förklaringar till det. Statyerna har ju oftast legat under jorden ett tag, så känsliga delar har lossnat under årens gång, såsom näsan och utstickande ”manliga delar”.

Men redan under antiken skändade man statyer, ex genom att hugga av näsan, samma sak har nyligen skett med Zlatanstatyn i Malmö, misstänker att man under antiken även med glädje begick våld mot de utstickande ”manliga delarna”. Så inget är egentligen nytt under solen, man skändar med andra ord fortfarande statyer på samma sätt som man gjorde för mer än tvåtusen år sedan.

Vi matade fåglarna på Skogskyrkogården

leave a comment »

Idag promenerade jag och sonen i närområdet, det blev en sväng till Skogskyrkogården där vi fyllde på med lite utgångna fröer hemifrån. Fåglarna lät sig väl smaka av pumpafrön och skalade solroskärnor, dessa båda innehåller ju mycket fett vilket är precis vad fåglarna behöver på vintern.

Hittills har vintern inte varit särdeles utmanande för småfåglarna i mitt närområde, det är fortfarande snöfritt så det finns gott om mat, men smäller kylan till blir det svårare. Det milda vädret har nog lockat en del småfåglar att stanna i mellansverige, detta är dock en chansning. Är du på plats när våren kommer så kan du ”tinga” de attraktiva reviren innan dina kollegor som flyttat ner till Danmark, Holland eller Tyskland infinner sig, men blir det en rejäl köldknäpp är exempelvis en kungsfågel ingen vinnare, för då finns han inte längre kvar i livet när kollegorna som valt att flytta återvänder under mars och april. Det handlar m a o om en chansning!

Koltrasten nedan får nöja sig med vad han hittar på marken och på fågelbordet, men hans kollegor sprätter ju ganska bra så han får sin beskärda del av godsakerna. Att det är en hanne framgår tydligt då koltrasthonorna inte har en så accentuerad och färgglad näbb, de har dessutom en mer brun fjäderdräkt.

En minnesplats på Sergels torg

with 4 comments

På min väg till Medelhavsmuseet idag passerade jag Sergels torg, där har det skapats en liten minnesplats för offren från det Ukrainska passagerarflygplan som Iran sköt ner i veckan strax efter start från flygplatsen i Teheran.

Även om detta är fruktansvärt tragiskt hoppas jag att Irans erkännande kommer att ta processen framåt och slutligen ge ett svar till de anhöriga till de 176 personer som dog i samband med detta öderstiga misstag, för jag tror faktiskt att det var ett misstag, om än ett mycket förödande misstag. Liknande förödande misstag har ju tyvärr skett förr, såväl dåvarande Sovjetunionen och USA har ju skjutit ner trafikflygplan med helt oskyldiga personer ombord.

Written by melkerlarsson

12 januari, 2020 at 00:01

Idag besökte jag Medelhavsmuseet

leave a comment »

Under jul- och nyårsledigheten hittade jag en ny podd, Rompodden, som handlar om Romarrikets historia, jag har lyssnat på mängder av avsnitt och detta inspirerade mig till dagens besök på Medelhavsmuseet. En annan inspirationskänsla fann jag i det gråa och blåsiga vädret.

Nu är ju Medelhavsmuseets samlingar från det antika Rom inte så särdeles stora, fokus ligger helt klart på Cypern där stora svenska arkeologiska utgrävningar genomfördes under 1920- och 30-talet, samt förstås Egypten då grunden till dagens Medelhavsmuseum lades i och med öppnandet av det Egyptiska museet under slutet av 1920-talet. Dock berörs även det antika Grekland och Rom, så jag fick min dos av antiken.

Min favorit på Medelhavsmuseet är de tvåtusen terrakottafigurerna från Cypern, nåja i Stockholm är dom bara tusen, resten finns på Cypern, men en spegel skapar en illusion om hur de torde ha sett ut när det begav sig vid kultplatsen vid Ajia Irini på Cypern för över tretusen år sedan. Jag beundrar dessa terrakottafigurer dels när jag går runt på Medelhavsmuseet, dels innan jag avslutar mitt besök, då återvänder jag till terrakottafigurerna och sitter där en stund och betraktar dom i lugn och ro.

På bilden nedan syns enkom en handfull av de tusen terrakottafigurerna.

Jag föredrar min egen huvudkudde

with 2 comments

När jag i lördags besökte Östasiatiska museet skådade jag detta huvudstöd, inte så mjukt som det ser ut då huvudstödet är utfört i keramik.

Förmodligen var dessa ganska vanliga i Kina under historisk tid då det fanns ett flertal keramiska huvudstöd i Östasiatiska museets samling, men jag föredrar ändå mina två dunkuddar som jag köpt på Jysk framför ett hårt huvudstöd i keramik, om än ett vackert huvudstöd.

Är detta den enda snö jag kommer få se i år?

with one comment

Snön lyser än så länge med sin frånvaro här i Stockholm, förutom en dag med pudersnö i början av december och lite pudersnö på trettondagsaftonens kväll, vilken snabbt smälte bort. Idag hävdar SMHI att vi ska få +9 á 10 mitt på dagen och blickar man framåt så finns det inga minusgrader i sikte under de kommande 10 dagarna.

Vill barnen leka i snö får man helt enkelt ta med dom till Kungsträdgården där ismaskinen på den traditionella och konstfrusna skridskobanan har byggt upp ett par rejäla snöhögar och det är många barn som passar på att bekanta sig med snön på allehanda vis.

Mitt intryck är att det snöat mindre i Stockholmsområdet under de senaste tio åren i jämfört med när jag växte upp, men jag kan ha fel, när man börjar närma sig sextio tenderar man ju till att tycka att det var bättre förr, fler vita jular. Men när jag tänker efter lige mer noga minns jag en jul, tror det var 1973, då var det +10 á 11 grader dagen före julafton, men sedan har vi ju klimatförändringen och jordens uppvärmning. En del av förklaringen till färre vita jular går nog att hänföra till naturliga cykler, men människans påverkan är ju förstås enorm och därmed måste vi alla bidra.

Nu återkommer jag till min käpphäst, varför ska vi vänta eller peka finger mot politiker och vänta på att dom ska göra något? Politiker är också människor, men varför vänta? Gör det jag kan, gör det du kan, det finns så oerhört mycket man själv kan göra, man behöver inte vänta på ett beslut i FN eller EU, när dom besluten väl kommer är dom ändå rejält urvattnade och icke förpliktigande eller luddigt formulerade.