Mina reflektioner

Idag promenerade jag genom ett relativt folktomt Stockholm

with 6 comments

Idag begav jag mig in till stan, bara så där, har tröttnat på att promenera hemmavid, ville vidga vyerna utöver närområdet.

Resan in till stan var direkt surrealistisk, det var gott om plats på tunnelbanan, belastningen motsvarade väl ungefär 10% jämfört med en vanlig solig lördag i början april om ens det. I samma vagn som jag satt noterade jag två personer med gasmask, typ sådana man använde i skyttegravskriget på västfronten under första världskriget, många hade munskydd, så surrealistiskt var bara förnamnet.

Jag klev av vid Medborgarplatsen och promenerade runt på Södermalm, jag passerade exempelvis Katarina kyrka, nu var det inga gudsord denna ateistiska gubbe sökte efter, snarare en toalett, jag vet sedan tidigare att det finns publika toaletter inne i Katarina kyrka. Dock passade jag på att njuta av lugnet och stillheten inne i kyrkorummet en stund innan jag styrde stegen ner mot Slussen.

Katarina kyrka interiör

Jag tog Djurgårdsfärjan över till Djurgården, därifrån fortsatte jag promenaden in mot stan utefter Strandvägen, det rådde knappast någon trängsel trots det fantastiska vårvädret, när jag passerade Kungsträdgården och de blommande Körsbärsträden var det fler människor än senast, men långt i från det antal man är van vid, då brukar det råda trängsel under körsbärsträden.

Framme vid Sergels torg såg jag en ensam man mitt på torget, som i övrigt var helt folktomt.

Sergels torg, den ensamma mannen, coronavirus

Den ensamma mannen på Sergels torg

Annons

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Väldigt fina bilder och mannen på torget speglar bra hur vi rör oss i dessa tider.

    Gillad av 1 person

    Kristallina

    4 april, 2020 at 22:22

  2. Ja, det känns verkligen overkligt att röra sig ute nu. Staden är tom och naturreservaten ovanligt befolkade.

    Gillad av 1 person

    Instaology

    5 april, 2020 at 06:02

  3. Jag har aldrig varit inne i Katarina kyrka, bara promenerat där i krokarna. Det ser ut som en vacker kyrka inuti.
    Är nog nära nog ateist, även jag … men det är något med kyrkor som tilltalar och lockar mig. Nya kyrkor är jag inte intresserad av, men de gamla är så fulla av historisk anda att det nästan blir fysiskt. Att gå in i en gammal kyrka gör mig full av vördnad, även om känslan inte har mycket med kyrklig religion att göra. Däremot kan känslan säkert påminna om något i den vägen. Det är en slags andäktig vördnad inför historiens gång och människors liv och byggnadskonst från forna dagar. I ett kyrkorum blir det så överväldigande påtagligt … och det hänger nog ihop med kyrkans starka inflytande på människor tidigare genom århundraden, vare sig det var på gott eller ont (troligen mest på ont, med facit i hand).
    Jag kan känna något liknande även när det kommer till andra historiska kvarlevor … ingen större skillnad mellan slott och koja där. Men om jag går in i ett gammalt torp – där man får huka sig genom dörrposter och under låga tak, och inte kan förstå hur det kunde rymmas en barnrik familj där inne – då får andäktigheten och vördnaden i mig en annan klang, av naturliga skäl. Känslan blir mjukare på något sätt 🙂

    Gillad av 2 personer

    Lollo

    5 april, 2020 at 09:57

  4. Uppskattar dina beskrivningar av läget i stan. Har väl sällan längtat efter att göra en tur dit, men får nog dröja ett bra tag till. Det är något speciellt med stillheten i kyrkor.

    Gillad av 1 person

    Eva

    5 april, 2020 at 10:33


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: