Archive for september 2020
Huvudbonad på…
Under mitt besök på Stockholms stadsmuseum blev jag påmind om en sak som jag inte tänkt så särdeles mycket på. Långt in på sextiotalet var det många vuxna (gifta) kvinnor som inte gick utomhus utan att skyla sitt hår på något sätt.
Under min uppväxt på 60-talet bar min sedan länge bortgångna mamma oftast någon form av huvudbonad, det kunde vara en hatt i någon form eller en schalett, m a o en liten huvudduk. Det är så jag minns min mamma, men att skyla sitt hår går långt tillbaka i tiden, tillbaka till medeltiden, kvinnor behövde och behöver förmodligen ännu idag inte ta av sig sin huvudbonad när man går in i en kyrka. Just detta med att ta av sig mössan/solhatten eller vad vi nu har på huvudet när vi besöker en kyrka har jag inpräntat hos sonen, detta trots att jag är helt oreligös, men besöker man en kyrka får man ta seden dit man kommer, man är gäst.
Tittar man på gamla journalfilmer från 1900-talets början kan man snabbt konstatera att det inte bara var kvinnorna som bar en huvudbonad. Betraktar man en folkmassa kan man konstatera att 99% av alla män hade en hatt såvida dom var lite äldre och en keps om de var lite yngre.
Bläddrade i kväll igenom mina fotoalbum från när jag var liten, på dom bilder som återfinns på min mamma utomhus under 60-talet hade min mamma antingen en schalett eller någon annan form av huvudbonad. Detta oavsett om hon var ute på stan eller rensade ogräs i grönsakslandet på landet. I sammanhanget bör jag nog nämna att min mamma var född 1938, så under 60-talet var hon därmed i 20 – 30- årsåldern. Blickar jag framåt i floran av album så försvann huvudbonaden under 70-talet, blickar jag tillbaka i min mammas album från 50-talet så bar hon inte heller någon huvudbonad.
Ibland blir det inte som man tänkt sig
När jag i morse satt på tunnelbanan in till stan fick jag veta att mötet i Märsta som jag var på väg till ställts in med kort varsel på grund av sjukdom.
Så istället för att kliva av vid T-centralen och ta pendeltåget till Märsta fortsatte jag ut till Alvik och tog tvärbanan upp till Ulvsunda för att ta en titt på de två stationerna på tvärbanans nya Kistagren som öppnar i december, Bromma Blocks och Bromma flygplats. Inledningsvis kommer spårvagnarna att ha Bromma flygplats som slutstation, men under de kommande åren kommer Kistagrenen byggas ut i etapper för att slutligen nå Helenelund i Sollentuna. På vägen kommer Kistagrenen att få hållplatser i ex Solvalla, Rissne, Ursvik och Kista.
Den södra utfarten från stationen Bromma flygplats, det höga staketet till höger är till för att skydda radiotrafik mm vid Bromma flygplats från störningar p g a gnistbildning från kontaktledningen.
En underbar söndag
Gårdagens lite småtrista väder förbyttes idag till ett fantastiskt höstväder med en sol som strålade från en molnfri himmel, hösten när den är som bäst.
Det blev en promenad hemmavid, träden har börjat svida om till höstfärger, men än så länge handlar det om enstaka träd eller delar av träd, tiden då hela skogsdungar är höstfärgade har ännu inte infunnit sig, men den tiden ser jag framemot.
Väl hemma blev det fotboll på TV, matlagning och städning för hela slanten, tack och lov vann Hammarby bortamatchen mot Falkenberg. Som vanligt kom jag i säng sent efter att ha avslutat dagen med att titta igenom kalendern för den kommande veckan. Bland annat bestämde jag vilka dagar som skulle tillbringas på kontoret och vilka som skulle tillbringas hemmavid, i morgon blir det dock rörligt arbete, med ett par nedslag i verkligheten på olika platser i länet.
Idag besökte jag Stadsmuseet
Hade vädret varit bättre hade jag idag begivit mig till Mariefred och besökt Östra Södermanlands säsongsavslutning, museibanans dag, vilket är en mångårig tradition för min del, men då det regnade valde jag att avstå.
Istället valde jag att besöka Stockholms stadsmuseum, alltid lika intressant, man hittar alltid något nytt att betrakta, denna gång valde jag att följa stadens historia i kronologisk ordning, sist jag var där gick jag baklänges i historien, det kändes så där…
Ovan en silverskatt som hittades av två barn i Solberga sydväst om Stockholm 1955, skatten hade inte grävts ned på platsen utan i trakterna av dagens Hötorget under slutet av 1500-talet. Till Solberga kom skatten med de schaktmassor som transporterades dit under 40- och 50-talet när Stockholms centrum omdanandes.
Jag passade även på att se hur arbetena med Guldbron vid Slussen framskrider, bron kommer att öppnas för att trafik om en månad, den 26:e oktober. Sannolikt blir det ingen regelrätt invigning av Guldbron med avseende på coronaviruset, men jag kommer naturligtvis att provpromenera den första dagen.
Ovan, Guldbron anländer till Stockholm i mars 2020, bron är byggd i Kina.
Jag handlade grönsaker på lunchen
Under en paus mellan två digitala möten gick jag ut i närområdet för att handla grönsaker, inom en radie om 100 meter från bostaden hittar man förutom en ordinär Coop butik, även en affär med inriktning på utländsk mat som har ett stort utbud av grönsaker.
Går man ytterligare några meter hittar jag en affär med inriktning på östeuropeisk mat, från bland annat Baltikum, Polen och Ryssland, såvida jag utsträcker promenaden ytterligare några meter hamnar jag hos torghandlarna med fräscha grönsaker i den sk Brandparken.
Efter att ha varit ute en kvart återvände jag hem med en tygkasse fylld till bristningsgränsen med grönsaker, den totala kostnaden var runt 60 kronor, här hemma finns det numera grönsaker för mer än en veckas behov. Vilken stormarknad kan konkurrera med det priset på grönsaker? Ingen…
Vad ska jag då göra med alla grönsaker, jo bland annat en ”veckans sallad”, men alla de grönsaker jag köpte idag kommer även att ingå i en mängd rätter som jag kommer att servera under den kommande veckan.
Inställt
Sedan i mars har vi ju levt i en annan värld, det finns nog inte en människa i hela Sverige som med handen på hjärtat kan påstå att ”jag har inte påverkats av coronapandemin”. Såvida man hävdar att man inte påverkats, så hade man nog ett synnerligen begränsat socialt liv redan innan pandemin bröt ut.
Jag har ju påverkats såväl yrkesmässigt som privat, på jobbet är de fysiska mötena få, det är evigheter sedan jag träffade människor i ett konferensrum. Privat så har ju corona inneburit att de flesta sociala kontakter ställts in, jag har inte haft någon gäst vid bordet här hemma sedan i februari och det lär dröja innan någon gäst dyker upp. Jag har inte heller blivit hembjuden till någon annan på evigheter.
Dessutom har mängder av arrangemang som jag årligen brukar besöka ställts in, hos såväl museijärnvägar som hos museum. Hade 2020 varit ett normalt år hade jag nu under helgen besökt Skansens höstmarknad, men den är förstås inställd, detsamma gäller Skansens julmarknad av vad jag förståt.
Att jag själv haft corona är nog en av de få positiva sakerna med corona, man kan alltid diskutera huruvida man blir immun och i så fall hur länge man är immun. Jag har bestämt mig för vad jag ska tro på, man kan liksom inte gå runt och vara rädd under flera år framöver, jag tror att man blir immun över en längre tid, åtminstone är risken för att återigen få en svårare infektion av coronaviruset försvinnande liten.
Jag grundar detta på egna erfarenheter, jag drabbades av Hong Kong influensan i slutet av 60-talet, därefter fick jag ingen influensa förrän jag ådrog mig svininfluensan 2009. Därefter har jag inte haft några influensor intill dess att coronaviruset kom på besök här hemma, under lång tid framöver kommer nog coronaviruset att vara en beståndsdels i de framtida vågorna av influensa som återkommer varje vinter precis som spanska sjukan, asiaten, Hong Kong och svininfluensan varit.
Ett möte med alla
Idag är det medarbetarmöte med alla anställda på Trafikförvaltningen, självklart hölls detta digitalt, i inbjudan var vi rekommenderade att placera oss bekvämt.
Jag lydde rådet, har precis placerat mig med datorn på en bricka sittande i sängen, så bekvämt har jag aldrig suttit under medarbetarmöte, dessutom har jag riktigt trevligt sällskap i form av en spinnande katt.
Kommer vi någonsin sitta alla tillsammans igen eller blir det här det nya normala, eller något man ska kalla framtiden. Dom stora fysiska mötena kanske framgent kommer att vara något som betraktas som något som skedde förr i tiden, något som ägde rum under forntiden.
Idag gick jag till sjöss
Idag inventerade jag bryggorna utefter Stockholms nyaste pendelbåtslinje som går från Strömkajen utanför Grand hotell via Vaxholm till Rindö som ligger öster om Vaxholm.
Så här en ljummen septemberdag var detta ett rent smörjobb, att stå på ett utedäck och låta septembersolens värma en medans man antecknade statusen för och fotograferade de bryggor som vi angjorde var en direkt njutning.
Ett aber, jag befann mig ju till sjöss under närmare fyra timmar, så jag borde ha tänkt på att smörja in ansiktet med en lämplig solskyddsfaktor. Även i september kan man bli solbränd, särskilt när havet reflekterar solens värmande strålar, det får bli en lärdom till nästa gång.
Galgbacken i Hammarbyhöjden
Jag har tidigare skrivit ett inlägg om ett par av Stockholms galgbackar, denna morbida serie av inlägg avslutar jag med ett inlägg om den sista galgbacken i Stockholm. I samband med att galgbacken avvecklades kom avrättningarna att fortsätta under något mer än 50 år, men då skedde dom inte längre publikt.
Avrättningarna hade fram till mitten/slutet av 1600-talet ägt rum på Stigberget på Södermalm, men kom i och med att staden växte att flytta längre i från bebyggelsen. Vem vill ha en galgbacke som närmste granne? Det höjer ju inte direkt värdet på bostaden.
Den sista avrättningsplatsen som användes i Stockholm hittar man i dagens Hammarbyhöjden, uppe på berget låg galgbacken, där hängdes man, nedanför berget låg avrättningsplatsen, där halshöggs man. Samtliga avrättningar skedde publikt, ibland kunde antalet åskådare uppgå till 4 – 5000 personer, i en stad som då hade färre än 100 000 invånare betyder det att mer än 5% av stadens befolkning valde att ta sig omaket att promenera ut till Hammarbyhöjden som då låg ganska långt från stadens bebyggelse.
Den sista hängningen ägde rum 1818 och den sista offentliga avrättningen på platsen genomfördes 1862, då en soldat blev halshuggen som straff för våldtäkt och mord på en butiksföreståndarinna.
Till vänster i bild, höjden där galgbacken var belägen, till höger i bild platsen där avrättningsplatsen var belägen.
En teckning föreställande galgbacken, utförd 1856, vid denna tidpunkt hade dock galgbacken inte nyttjats under ett par decennier.
De sista offentliga avrättningarna i Sverige ägde rum 1876, därefter skedde alla avrättningar ”inom mur”, m a o på fängelsegårdarna. Samtidigt kom antalet personer som dömdes till döden och som slutligen avrättades att sjunka kraftigt, under perioden 1870 – 1910 avrättades enkom 12 personer trots att fler än så dömdes till döden, ungefär 10-15% av de dödsstraff som utdömdes resulterade i en avrättning. Att jämföra med 1800-talets första halva då runt 600 avrättningar genomfördes. Den sista avrättningen i Sverige ägde rum 1910 på Långholmens fängelse i Stockholm, dödstraffet i fredstid avskaffades 1921 och i krigstid 1973.
En höstpromenad hemmavid
Idag blev det en promenad på hemmaplan, ville hinna hem till kl 14:00 då försnacket inför Stockholmsderbyt AIK – Hammarby började, man har sin prioriteringar.
Söndagen bjöd på höstväder, men det gick knappast att jämföra med det ljuvliga vädret som rådde under gårdagens besök på Skansen. Matchen då, inte mycket att skriva hem om, Hammarby förlorade med 3 – 0 mot AIK, jävla skit rent ut sagt, men det är många omgångar kvar allsvenskan avslutas först i december, mer än en månad senare än normalt.
Månne man kunna dricka glögg medans man ser på allsvensk fotboll? Nåja, jag gillar inte ens glögg, men en julöl kanske slinker ner i samband med den sista omgången i december.
Mina reflektioner 