Archive for april 2021
Fler och fler i min närhet har blivit vaccinerade
Fler och fler i min närhet har blivit vaccinerade, min pappa och hans fru var förstås först ut med ålderns rätt, därefter följde bekanta som nyligen gått i pension eller snart kommer att göra det.
Under den senaste veckan har alltfler i min egen åldersgrupp börjat vaccineras, jag ser dagligen att ett antal av mina vänner som har Facebook berättar att dom fått sin första spruta, detsamma hör jag från kollegor och de vänner som jag träffar rent fysiskt i verkligheten. När jag är ute och promenerar hör jag att människor som jag passerar talar om vaccinationen, förstås inte alla, men väldigt många.
Det är fantastiskt att vaccinationen nu verkligen rullar på, för många har ju detta varit en lång och lite tröstlös väntan, men nu vänder det. Själv avvaktar jag, har ju fortfarande antikroppar och har därmed inget behov av att vaccinera mig just nu, jag är inte det minsta orolig för att bli smittad igen, så då kan någon som är desto mer orolig få ta den tiden och därmed förhoppningsvis få en lugnare och behagligare tillvaro.
Coronasäker sittning på Nationalmuseum respektive Livrustkammaren
Snart dags för begravning
I söndags, den 25 april, nåddes jag av budet att min mammas fd sambo som hon bodde tillsammans med när hon själv gick bort 1996 har avlidit. Han hittades avliden vid köksbordet av hemtjänstens matleverantör, förmodligen hade han avlidit redan under lördagen.
Beskedet kom dessvärre inte oväntat, han hade under veckan dessförinnan fått en cancerdiagnos, därutöver hade han under många år varit ganska så ”skruttig”, det är sorgligt och beklagligt, särskilt att han avled utan att någon var närvarande.
Då han saknade nära anhöriga, rent juridiskt sett, så uppstod direkt en del problem, vem hade rätt att arrangera begravningen? Det finns dessutom inget känt testamente eller någon känd sista vilja att utgå ifrån, så det har blivit en del myndighetskontakter, sedan får vi se vad som händer när myndigheterna har uttalat sig.
Jag kan ju inte bara gå in i hans hus och börja leta efter dokument, då skulle jag ju kunna hitta vad som helst som talar till min fördel, så det är bara att avvakta. Jag har bara fokus på en sak, att han ska få en värdig begravning, om hans kvarlåtenskap därefter hamnar i allmänna arvsfondens vård har jag ingen åsikt om, det må så vara.
Fakta: Om en person avlider utan att efterlämna make/maka eller närmare släktingar än kusiner blir Allmänna arvsfonden arvinge, förutsatt är att den avlidne inte har skrivit ett testamente till förmån för någon annan. Om den avlidne har skrivit testamente till förmån för någon annan måste testamentet skickas in till Kammarkollegiet för att bli godkänt. Arvsrätten för kusiner avskaffades under 30-talet.
Björken har spruckit ut
Under de senaste dagarna har björkpollenhalterna ökat markant, det behöver jag inte surfa in på pollenkoll.se för att förstå, det känns i näsan och i viss mån i ögonen.
Trots att björken ställer till så mycket besvär oss pollenallergiker så tycker jag ändå väldigt mycket om björken som träd, idag såg jag för första gången denna vår en björk med utspruckna löv, sk musöron.
Gällande pollenallergi så fungerar de receptfria medicinerna väldigt väl för min del, de lindrar ordentligt, men dom kan ju inte lindra allt, så då och då kommer det en plötslig nysning. Detta med nysningarna har varit ett problem under pandemin, folk skyr ju alla personer med sådant som skulle kunna vara förkylningssymptom som pesten, så jag har alltid en lös pappersnäsduk i fickan som snabbt kan plockas fram om det börjar klia i näsan.
Jag äter frukost tidigare när jag arbetar hemma
Av någon orsak äter jag frukost tidigare när jag arbetar hemma på distans jämfört med när jag åker in till kontoret, jag har inte någon bra förklaring på detta fenomen.
Direkt när jag stiger upp drar jag igång jobbdatorn, kollar och besvarar mail samtidig plockar jag fram frukosten, de övriga morgonbestyren såsom ett besök i duschen förläggs mellan förmiddagens digitala möten. Såvida jag inte är korrekt klädd, iklädd bad- eller morgonrock, kör jag med avstängd kamera, vill inte utsätta mina kollegor eller externa mötesdeltagare för den synen, man vill ju inte göra som Alice Bah Kuhnke gjorde under ett EU-möte.
Bilden på katten är några år gammal, från 2015, idag är katten betydligt större.
En lunchpromenad
Idag tog jag en lunchpromenad hemmavid, det är ju viktigt att komma ut trots att man arbetar hemma, den där naturliga motionen man får när man arbetar på kontoret är ju som bortblåst nu under coronapandemin.
Normalt blir det ju naturlig motion när man rör sig inom kontoret och till externa möten, men numera förflyttar man sig mellan mötena genom att klicka i datorns kalender, så då gäller det att se upp så att man inte blir en soffpotatis. Oftast gör jag något ärende, går och handlar mat, men idag blev det en kortare promenad utan mål där jag mestadels betraktade vårtecken.
Tulpanerna har i alla fall börjat titta fram
Idag var vädret om möjligt ännu sämre än i går, i alla fall mitt på dagen, en intensiv kylande blåst och som inte det vore nog så föll det underkylt regn, små minimala hagelkorn som tidvis vräkte ner över mig. Det underkylda regnet kan närmast liknas vid strösocker som föll från himmeln.
Men som vanligt gav jag mig ut ändå, idag styrde jag stegen genom gamla Enskede upp mot köpcentrumet vid Globenområdet, centrumet och deras restauranger har nog lidit av det senaste årets uteblivna evenemang i såväl Globen som på Tele2 Arena.
Trots det vedervärdiga vädret lyckades jag promenera något över åtta kilometer idag och det känner jag mig ganska så nöjd med, eftermiddagen och kvällen kommer i sin helhet ägnas åt fotboll och matlagning.
Nu är ju tulpaner i sig inget traditionellt vårtecken såsom ex tussilago, men att se årets första utslagna tulpaner i en rabatt värmde och övertygade mig om att våren är på gång trots dagens kyliga väder. Fråga mig inte vilken sort det är, jag kan ingenting om tulpaner.
Var det skönt ute? Nej!!!
De senaste dagarna, torsdag och fredag, har vädret varit allt annat än behagligt, det ljumma och soliga vädret som inledde veckan förbyttes mot kyla och snöblandat regn. Men lagom till helgen utlovades lite bättre väder även om kylan skulle bestå.
När jag vaknade i morse såg det riktigt lovande ut, men en titt i SMHIs app sa mig något annat, det skulle bli sämre väder under förmiddagen och så blev det. Solen försvann och ersattes av blåst, underkylt regn och en massa andra otrevligheter, inte ens vitsipporna bemödade sig om att veckla ut sina blomblad efter den kalla natten.
Trots det minst sagt kyliga vädret blev det en hyfsad förmiddagspromenad, något över 8 kilometer, men det var riktigt skönt att komma hem till värmen i lägenheten och eftermiddagens fotbollsmatcher.
I kväll passade jag på att äta en gammal favoriträtt, bruna bönor, ett lite konstigt val en lördagskväll, men man får passa på när sonen inte är hemma, för han gillar inte bruna bönor eller rättare sagt han vågar inte smaka. Mig veterligen har han bara ätit bönor en gång i sitt liv, på en italiensk restaurang i Malmö erbjöds det black eye bönor som tillbehör till maten och det tog han av och tyckte dessutom att det var gott, men det blev ingen ögonöppnare för honom. Det klassiska tillbehöret till bruna bönor, fläsk, avstod jag dock i från, istället ugnsstekte jag lufttorkad skinka några minuter, så det blev bruna bönor deluxe, det är ju trots allt lördagskväll.
Fram emot eftermiddagen/kvällen tittade dock solen återigen fram, så dags då….
Så här års brukar jag planera
Så här års brukar jag ha planerat semestern, i alla fall brukar jag ha planerat in 2 á 3 kortare resor under den kommande sommaren, men i år har jag inte planerat någonting, likadant var det förra året.
Förra året blev det bara några kortare utflykter i Mälardalen för min och sonens del, men i år kommer vi nog göra någon lite längre resa allt dock beroende på hur det blir med restriktioner, så den avvaktar jag med att planera och beställa, men att vi kommer hålla oss i Sverige står klart.
Jag delar ju alltid upp min semester på minst två i bland tre perioder, i år blir det en tidig kortare period runt midsommar och en längre semesterperiod i augusti, så åker vi någonstans blir det i augusti.
Jag och sonen står dock inte och faller med om vi kommer iväg på en kortare resa i Sverige, det finns mycket vi kan sysselsätta oss med i närområdet och under en dagstur i Mälardalen.
Hur det blir efter pandemin återstår att se, kommer folk att resa som förr, förmodligen inte, på något sätt kommer resandet att förändras och hur ser möjligheterna ut? Många aktörer i resebranschen kommer nog att ha försvunnit när pandemin är över, nedlagda flygbolag och färre avgångar ger högre priser. Man kan även fundera på hur färjetrafiken över Östersjön till Estland och Finland kommer att se ut, vilka aktörer och färjelinjer kommer finnas kvar? Dessutom har kunderna kanske skapat sig nya vanor och kanske inte återvänder när möjligheten åter bjuds.
Walk and talk
I dessa tider när man arbetar på distans är det trots att man träffar sin kollegor i samband med digitala möten svårt att hålla den där sociala kontakten som är så viktig, på ett kontor går sådant av sig själv när man ses vid kaffemaskinen eller vid skrivaren.
När man arbetar på distans så sker inga sociala kontakter spontant, någon måste lyfta på luren eller utföra någon annan aktiv handling för att en social kontakt ska uppstå, annars händer ingenting. En del kollegor hör jag av mig till lite då och då av sociala skäl, andra hör av sig till mig av samma skäl, men de flesta ser man bara i samband med digitala möten.
Sedan ett tag tillbaka har vi testat en ny variant av social kontakt, walk and talk, via en grupp i WhatsUp pratar vi med varandra när vi är ute och går, berättar vad man ser mm. Under den senaste tiden har det förstås varit fokus på vårtecken, under dagens walk and talk kunde jag beskriva en vitsippsbacke med tusentals vitsippor för mina avundsjuka kollegor. Nöden är uppfinningarnas moder, till hösten hoppas vi att vi kommer att kunna ses lite oftare på jobbet för en lite mer traditionell form av social kontakt.
En populär mötesplats
En gång i tiden var Tornbergs ur vid Nybroplan en populär mötesplats, när uret togs i bruk 1916 hade ju inte alla hade tillgång till en klocka så det var nog tämligen praktiskt att ses på en plats där det fanns en klocka. Man kunde när man infann sig på mötesplatsen snabbt konstatera huruvida man var i tid eller ej.
Tornbergs ur vid Nybroplan var förstås inte den enda mötesplatsen som fanns i stan, det fanns många andra, men vilka man använde berodde på var man själv bodde och var dom som man skulle träffa bodde. Idag har nog mötesplatsen förlorat sin betydelse, man kan ju alltid höras via mobilen under vägen och bestämma, inte som förr då allt måste vara uppgjort i förväg, därefter fanns det ju ingen möjlighet att nå varandra.
Jag försöker ibland förklara för sonen hur livet fungerade innan mobilerna fanns, man var helt enkelt tvungen att göra upp om allt i förväg. På fredagen innan man lämnade skolan gjorde man i stora delar upp med sina vänner om vad man skulle göra under helgen, även om alla hade en hemtelefon så var det inte så säkert att vi skulle kunna nå varandra under helgen, det förutsatte ju exempelvis att båda parter var hemma samtidigt. Vänner som hade svårt att passa tider när man skulle mötas ute på stan blev snabbt impopulära, särskilt när deras förklaringar till den sena ankomsten blev alltmer fantasifulla. Människor som har svårt eller omöjligt att passa tider har jag alltid haft svårt förr.
Idag när sonen idag kommer hem från skolan en fredagen är absolut ingenting bestämt, ”vi hörs”, oftast blir det ändå bara att dom träffas över nätet och spelar data- eller TV-spel och sitter och tjattrar i sina headset. Ska dom ses ute någonstans är det även då, ”vi hörs”.
Mina reflektioner 