Ett sedan länge insomnat förortscentrum

I samband med ett tjänsteärende i det närbelägna Bandhagen och Stureby passerade jag ett sedan länge insomnat förortscentrum, en benämning som på den tiden förmodligen inte användes för en koncentration av butiker.

I bottenvåningen på fastigheten kunde man se nio stycken för detta butikslokaler, mitt emot fastigheten på bilden nedan ligger ett liknande hus, med ungefär lika många butikslokaler. Idag finns det bara en lokalhyresgäst kvar, i alla fall vad jag kunde se, nämligen en liten pizzabutik, i övrigt användes lokalerna för andra ändamål. Hade jag besökt platsen i slutet av 1940-talet hade det nog varit liv och rörelse på platsen då hemmafruarna kryssat mellan de olika butikerna för att göra sina dagliga inköp.

Innan snabbköpen slog igenom under 1950-talet så fanns det en mängd specialbutiker, detta berodde till stor del på att handeln reglerades av hygieniska skäl, en del av dessa regelverk framstår idag som lätt hysteriska. För att kunna handla de matvaror som idag återfinns hos exempelvis ICA Nära eller hos en av Coops mindre butiker var du tvungen att besöka minst fem butiker, oftast fler.

Det fanns särskilda mjölkbutiker, där fick man enkom sälja mjölk och andra mejeriprodukter såsom smör, samt vissa torrvaror. Skälen till att mjölkhandeln begränsades till särskilda mjölkbutiker var rent hygieniska, man var helt enkelt rädd att mjölken skulle bli besmittad av kött, mjöl eller jordiga grönskar vilket gjorde att man kraftigt begränsade vilka varor mjölkbutikerna fick sälja. I vissa fall till och med förbjöd man mjölkbutikerna att ligga vägg i vägg med butiker som sålde andra livsmedel, detta trots att det var helt separata butiker. Mjölkbutiker fanns i nästan varje kvarter, få hade kylskåp hemma, så mjölk och smör var något som inhandlades på daglig basis. Under 1930-talet fanns det i Stockholm över 2000 mjölkbutiker, i en stad som då hade ca 500 000 invånare, idag har kommunen 975 000 invånare.

Utöver mjölkbutiker fanns det speceriaffärer, där såldes ex konserver, mjöl och kaffe, kött fick precis som mejeriprodukter inte säljas ihop med vilka varor som helst, så naturligtvis skulle vi hittat minst en affär som sålde kött, korv och andra charkuterivaror här i Stureby i slutet av 1940-talet. Men för att helt fylla matkassen var man nog även tvungen att svänga förbi bageriet och frukt- och grönsaksaffären. Ville man dessutom ha snus, tobak eller en tidning så krävdes ytterligare butiksbesök, sammanlagt minst sex olika butiker. Att handla var med andra ord ett helt företag förr i tiden.

På 1950-talet när den färdigförpackade mjölken och kyldiskar kom fanns det inte längre någon orsak till förbudet att sälja mjölk i hop med andra livsmedel och det avskaffades 1953, samma år började mjölk säljas på tetra. I slutet av 1950-talet dominerade de moderna snabbköpen helt, det första snabbköpet hade öppnats av Konsum 1941, men det var först efter kriget när ransoneringarna upphörde som dessa blev verkliga snabbköp eller självbetjäningsbutiker som man också benämnde dessa som.

Här bodde en Förbundskansler och Nobelpristagare

Under en promenad i närområdet passerade jag Hammarbyhöjden, ett bostadsområde som byggdes under 1930-talet, lägenheterna bestod av ett eller två rum och kök som höll en för denna tid mycket hög standard.

De hade både badrum och kök, hit flyttade många trångbodda barnfamiljer från innerstaden. Alla hus hade centralvärme, i trappuppgången fanns nymodigheten sopnedkast och på gården en lekplats för barnen, husen av den typen som byggdes i bland annat Hammarbyhöjden, de sk smalhusen, kom därmed att benämnas som barnrikehus.

Området kallades ”den vita staden” på grund av sin ljusa färgsättning, men det var inte bara familjer med många barn som flyttade hit, så gjorde även andra, på Finn Malmgrens väg 23 bodde Willy Brandt under åren 1941-45. Willy Brandt är väl mest känd som Förbundskansler i Tyskland, men han var även borgmästare i Berlin under många år. Han fick Nobels fredspris 1971 för sin Ostpolitik som syftade till att skapa bättre relationer med länder såsom Polen och Östtyskland.

Hur hamnade Willy Brandt då i Hammarbyhöjden? Efter det att nazisterna tagit makten i Tyskland 1933 tog Willy Brandt sin tillflykt till Norge, när Tyskland 1940 ockuperade Norge flydde han vidare till Sverige där han stannade tills kriget var över. Den minnesgode minns nog alla intervjuer i Svensk Radio och TV under hans aktiva tid där han fortfarande på 70-talet talade norska med vissa inslag av svenska.

Willy Brandt bodde i detta hus, Finn Malmgrens väg 23, porten längst bort i bild, närmast Finn Malmgrens plan.

Minnet av Willy Brandts år i Hammarbyhöjden lever kvar, utanför den östra tunnelbaneutgången hittar man Willy Brandts park, där finns bland annat en liten staty föreställande Willy Brandt.

I Willy Brandts park hittar man en mindre staty av Willy Brandt, alla de gånger jag passerat den har han varit iklädd något extra, de må vara halsduk, mössa eller någon annan accessoar.

En lunchpromenad med vårtecken

Trots att jag arbetar hemma sedan mer än ett år så försöker jag gå ut att röra på mig vid något tillfälle under dagen, den naturliga motion man får när man går till tunnelbanan och från tunnelbanan till kontoret försvann ju för ett år sedan, så den måste man få på något annat sätt.

Sedan någon vecka tillbaka har jag sett en eller annan vitsippa, med tiden har dom blivit fler och fler men dom där backarna som är fulla av vitsippor har inte infunnit sig än, dessa får man nog vänta på ytterligare en eller annan vecka.

För stunden kan man se såväl blåsippa, tussilago och vitsippa under en promenad, de brukar ju sällan uppträda samtidigt, nu väntar jag bara på min favorit bland vårblommorna, gullvivan, men den lär jag få vänta på ytterligare någon eller några veckor.

• 

• 

Idag besökte jag den nya bussterminalen i Handen

Idag öppnade den nya bussterminalen vid Handens station, till skillnad från föregångaren är det en inomhusterminal, där passagerarna väntar på bussen i en uppvärmd inomhusmiljö. Efter att bussen ankommit öppnas en av åtta gaterna och passagerarna går ut till bussen som står uppställd i en inomhusmiljö, dock icke uppvärmd.

Under dagen begav jag mig till Handen för att bese slutresultatet, har tidigare bara sett terminalen på ritning och under platsbesök, men den råa betongyta jag då såg sa ju inte så mycket om hur terminalen skulle upplevas när den väl stod klar.

Projektet har tagit ganska lång tid att genomföra vilket främst förklaras av att bussterminalen är en del i omvandlingen av centrala Handen, bussterminalen har därmed fått gå hand i hand med bostadsprojekt med mera i området. Därför har resenärerna fått leva med ett provisorium under ganska lång tid då denna stadsomvandling genomförs på den plats där den gamla bussterminalen var belägen. Området i sig benämns av Haninge kommun som Haningeterrassen.

Personligen är jag nöjd med slutresultatet även om slutresultatet fullt ut kommer att kunna bedömas först när området i sin helhet står klart, de butiker som bland annat ska betjäna bussterminalens väntutrymmen ingår i ett annat projekt.

Påsken är över

Påsken och den därpå följande påsklovsveckan har inneburit ett visst lugn, vilket märkts i såväl mailkorgen som när det kommer till antalet möten. I Stockholm låg i år påsklovet efter påskhelgen, så idag ska sonen tillbaka till skolan.

Så idag ska sonen tillbaka till skolan, det återstår endast två månader innan det är dags för skolavslutning, denna markerar även ett skifte i livet för honom, för i höst är det gymnasiet som gäller.

Om några timmar börjar det nog plinga till i min mailkorg, jag hoppas på svar på några av de mail jag skickade under påsklovet, men det finns nog även de som vill ha kontakt med mig, så blir det till att kavla upp ärmarna.

Årets första sädesärla

Runt den 11 april brukar man kunna se de första sädesärlorna i Stockholmsområdet, sädesärlan är en så kallad datumflyttare, Nu tittar sädesärlan förstås inte i kalendern, snarare på solljuset och lämnar sina övervintringsområden runt medelhavet när rätt längd på dagen infunnit sig.

Så idag gav jag mig ut tillsammans med sonen med ambitionen att få se en sädesärla och välkomna detta vårtecken till Stockholmsområdet, inledningsvis misströstade vi lite, ingen sädesärla i sikte. Men på en stor gräsmatta fick vi se de första sädesärlorna, därefter såg vi flera stycken på olika platser, så även i år dök sädesärlorna upp runt den 11:e april.

Idag köpte jag Naturpasset

Idag köpte jag Naturpasset till mig och sonen, jag hängde på låset när försäljningen startade klockan 10:00 vid Brotorpsstugan på gränsen till Nackareservatet.

Det är bara att inse att även sommaren 2021 till stora delar kommer bli en hemester, så varför inte leta upp 50 orienteringskontroller i det närbelägna Nackareservatet och på köpet få motion samt en naturupplevelse.

Efter att jag köpt Naturpasset gick jag hem och lämnade det, därefter fortsatte jag med en promenad i närområdet, vilket bland annat inkluderade en inköpsrunda på Willys i Sköndal, i slutändan blev det en promenad om ca 13 kilometer.

Mitt mål var dock att vara hemma till 14:00 då uppsnacket inför Allsvenskans första match för säsongen började, vilket jag uppnådde, dessvärre förlorade Hammarby inte helt oväntat mot Malmö FF i premiären, men Hammarbys insats lovar dock gott för resten av säsongen.

En lugn påskvecka har förflutit

Under veckan har lugnet infunnit sig på arbetsplatsen, som ju för stunden är belägen hemmavid, detta förklaras förstås av påsklovet, hittills enkom endast tre möten denna vecka, självklart hölls dessa digitalt.

Katten har även han haft en lugn vecka, men det har väl han ärligt talat jämt, han gör ju inte så många knop om man säger så, tar det lugnt för det mesta. Han ligger inte precis i riskzonen för att drabbas av utbrändhet.

Våren har kommit till stan

Idag var jag inne i stan i ett par tjänsteärenden, inför ett par – tre kommande möten behövde jag ta bilder som jag ska använda i Powerpoint presentationer under mötena. Ett fotografi säger helt enkelt mer än en text, den gamla devisen om att en bild säger mer än tusen ord gäller än.

Samtidigt mötte jag våren, för vilken gång i ordningen vet jag inte, snön har ju återkommit titt som tätt, men nedanför Stadsbiblioteket kändes det verkligen som vår, träden har börjat spricka ut, men barnen lär få vänta innan plaskdammen fylls på.

Ett nytt sätt att hämta paket

I förra veckan var jag inne på Dressmans webbshop och beställde tröjor till mig och sonen, såväl pikétröjor och t-shirts, vi båda behövde fylla på i garderoben, dessutom var det fri frakt upptäckte jag.

För första gången dök instabox upp som ett leveransalternativ, då det finns en instabox nere på Coop som ligger mindre än 100 meter hemifrån valde jag det alternativet och det visade sig vara mycket smidigt. Man kan välja vilken instabox man vill få paketet levererat till, jag valde förstås den närmaste, men ibland kanske man av olika skäl vill välja någon annan, en som ligger nära jobbet eller en som har generösare öppettider.

När kläderna från Dressman fanns att hämta i instaboxen på Coop kom det ett SMS, jag klädde på mig och gick ner och tryckte in den åttasiffriga koden och vips öppnades en lucka, då det var bara att plocka ut påsen med våra tröjor och stänga luckan efter sig och gå hemåt.

Jag kommer definitivt att välja detta leveransalternativ i fortsättningen, när det erbjuds, passar väl inte riktigt när man beställer vitvaror eller en TV, men oftast är ju paketen/påsarna inte så stora.