Mina reflektioner

Att gå igenom en människas liv

with 2 comments

I slutet av april avled min mammas fd sambo, mannen hon bodde tillsammans med när hon själv gick bort 1996, efter en utredning av kommunen är det vi som nu har kontroll över dösboet.

Med detta följer ett ansvar, sedan kommunen överlämnade dödsboet till oss i tisdags har vi vidtagit en del åtgärder, begravning bokades i torsdags via ett digitalt möte med begravningsbyrån. Det kanske låter märkligt, men i dessa pandemitider är det så, men jag tycker att det digitala mötet med begravningsbyrån gick väldigt bra. Begravningsbyrån, i detta fall Fonus, hade bra verktyg för att föra en bra diskussion och att utföra beställningen av den kommande begravningen över nätet.

Idag inledde vi arbetet med att gå igenom min mammas fd sambos hus och det han lämnade efter sig, det kommer att bli ett digert arbete, men det är något som måste göras. En del kommer vi att tillvarata, en del kommer att kastas och en del kommer i slutändan säljas till någon firma som hanterar kvarlåtenskaperna i ett dödsbo.

Att gå igenom en människas liv och värdera allt denna person hade sparat känns sådär, men det måste göras. När min mamma gick bort för 25 år sedan kastade jag skokartong efter skokartong med brev och vykort som hon hade sparat, vad skulle jag göra annars? var skulle jag förvarat alla dessa skokartonger? och till vilken nytta, skulle jag någonsin öppnat dessa skokartonger med brev och vykort?

Min pappa och hans fru har under senare år ägnat sig åt så kallad döstädning, att döstäda har blivit ett begrepp. I en avlägsen framtid kommer min son att få vårda minnet efter mig, så jag har digitaliserat album etc från när jag var barn, han vill nog ha minnena på en liten bärbar hårddisk.

Under arbetets gång möte jag då och då min mammas blickar när hon tittade på mig från en bokhylla, bilden är nog tagen i samband med en skolfotografering på Fjällenskolan i Järfälla där hon var rektor fram till sin bortgång 1996.

Innan jag lämnade min mammas fd sambos bostad så tog jag ett varv ut i vardagsrummet och sa hej då till min mamma, men vi ses snart igen, det kommer att bli många resor till huset för att omhänderta kvarlåtenskapen.

Annons

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. En märklig situation som nog kräver en hel del. Men ännu märkligare, och även fint, måste det vara att se din mammas bild när du går omkring där.

    Gillad av 1 person

    ibod11 - Ingrid

    29 maj, 2021 at 18:27

  2. Vi fick ta hand om min svärfars hus för ca 6 år sedan. Jag vet hur det är, man skall döstäda om man kan och man skall göra det i en ålder då man har koll på läget. Man tror kanske att det är någon som är intresserad ac det man har bland familjens yngre generationer men sällan är det så.

    Gillad av 1 person

    Tony

    29 maj, 2021 at 19:05


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: