Mina reflektioner

Nu börjar det bli knepigt

with 4 comments

Idag åkte jag och sonen hem till min fd mammas sambos hus för att fortsätta omhänderta hans kvarlåtenskap, sonen är till en mycket stor hjälp, idag packade han min mammas ”Gröna Anna” servis, jag har samma servis här hemma som jag fick av henne några år efter att jag flyttat hemifrån 1981.

Min mamma tyckte alltid att det var svårt att ge presenter till mig, jag önskade mig aldrig något och ville aldrig ha något, så hon bestämde sig för att ge mig en servis i små portioner. Därefter skaffade hon sig själv samma servis. Så hennes servis kompletterar min, när min mamma gick bort 1996 lät jag hennes sambo behålla denna, sonen lärde sig raskt hur man packar porslin i en flyttlåda, inlindade i tidningspapper. Hur ska man packa porslin i en framtid när det inte finns tidningar? Jag hade delvis det problemet, sparade gratistidningarna som kommer i brevlådan under mer än en månads tid för att ha packningsmaterial.

Servisen Gröna Anna var ursprungligen blå, men den hette ändå Gröna Anna, den blå versionen har jag sett, men det fanns även en lila version, men den har jag inte sett.

Hur hanterar man fotografier och andra minnessaker när någon person avlidit? Man kan ju förstås inte spara mängder med album, särskilt då man som i detta fall inte är det minsta bekant med den avlidnes släkt, vi är bara ytligt orienterad. Hans närmaste släkt var vid hans bortgång kusinbarn, vilket är tämligen avlägset.

Jag har bestämt mig för följande strategi, äldre släktalbum kommer scannas in och bevaras digitalt, såvida någon i efterhand skulle höra av sig och vilja släktforska. Ett antal bilder på min mammas sambo och nära släktningar kommer att bevaras rent fysiskt, men det mesta kommer att kastas. I albumen från 1960 – 80-talet är de flesta färgbilder urblekta, de album som min mamma medverkar i har ett annat problem, fotona har förvarats i plastfickor och dessa har torkat ihop med bilderna., men några har jag kunnat rädda.

Ovanstående är exempel på bilder jag kommer att bevara rent fysiskt, från vänster till höger, en bild på hans mamma tagen under det tidiga 1920-talet, en riktig skönhet om någon frågar mig. Jag har ingen erfarenhet av dejtingsajter men antar att hennes bild skulle dra åt sig ett visst intresse även på en dejtingsajt under 2020-talet, hundra år senare. I mitten min mammas fd sambo som treåring 1939, världen stod i brand, Tyskland hade precis invaderat Polen, bilden längst till höger är tagen när han tog studenten i början av 1950-talet.

Min förhoppning är att min mammas fd sambo, Lennart, tycker att vi omhändertar hans kvarlåtenskap på ett respektfullt sätt när han numera vilar i Görvälns Minneslund tillsammans med min mamma och många andra, alla i en stor gemenskap, ingen nämnd och ingen glömd.

4 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag tog hand om och fotade av mina svärföräldrars fotoalbum. Bilder från 1920-talet och framåt, vi visste ju inte alls vilka människorna var på vissa bilder men det tidstypiska var intressant. Sedan lade nån i släkten beslag på dem nu vet jag inte var albumen är. Men som tur är har jag det digitala bilderna kvar + plus alla magasin med diabilder som svärfar fotade under 60-70-talen.

    Gillad av 1 person

    En vanlig man

    11 augusti, 2021 at 07:18

  2. Jag har skrivit en del namn på baksidan av gamla foton men tyvärr känner jag bara igen en del personer. Men det spelar nog ingen roll för mina barn eller mina syskonbarn är nog inte intresserade av dessa foton i alla fall. Jag har flyttat tre gånger de senaste sju åren och insåg att handdukar av alla slag, lakan och andra tyger var mycket bättre som packmaterial än tidningar. Ingen trycksvärta och inga problem att inte hinna samla på mig tillräckligt många tidningar. Men är det något jag har gott om så är det diskhanddukar efter flera äldre släktingar. Ungarna har också fått så det räcker länge.
    Bra idé att spara en del av fotona digitalt så att de finns kvar.

    Gillad av 1 person

    ibod11 - Ingrid

    11 augusti, 2021 at 20:22

    • Jo, då kan dom delas om någon framgent hör av sig och vill släktforska eller skriva en släktberättelse. Jag kommer att vidare med mina egna och min mammas album, sonen kommer i en framtid kasta dessa om dom inte finns digitalt. Sånt är livet.

      Gillad av 1 person

      melkerlarsson

      12 augusti, 2021 at 17:51

  3. Jag tror att man måste spara digitalt, annars kommer det inte leva vidare, av det jag kommer att spara kommer säkerligen 95% vara digitalt. De bilder jag kommer spara som riktiga bilder är bara en handfull, det handlar då framförallt om äldre bilder på min mammas sambo och hans mamma som han verkligen högaktade. Min mamma och hans mamma var de kvinnor som kom att betyda mest för honom i hans liv, hans pappa gick bort tidigt (självmord).

    Gilla

    melkerlarsson

    11 augusti, 2021 at 21:45


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: