En stormig promenad i närområdet

Idag blev det en blåsig för att inte säga stormig promenad i närområdet, stundtals blåste det 20-25 sekundmeter i vindbyarna. Det fanns tre kategorier människor som vistades utomhus: hundägare, träningsnarkomaner och sådana som jag som bara måste gå ut, utegångsfår med andra ord.

Under promenaden möttes jag av mängder med nedblåsta kvistar, grenar och inne på Skogskyrkogården av ett träd som blåst ner över vägen. Idag var jag synnerligen nöjd med att ha dubbskorna på mig, det var rent ut sagt såphalt, men trots det blev det en promenad på något över 10 kilometer.

Annons

Inköp till katten

Idag rådde det diplomatiskt uttryckt skitväder, det har omväxlande duggregn och ösregn, så jag passade på att handla till katten, vad gör man inte för sin katt.

Jag begav mig till Liljeholmstorget där jag köpte torrfoder hos ArkenZoo och kattsand hos ICA Kvantum, hans favorittorrfoder, Canagan, finns nämligen bara på ArkenZoo och hans favoritkattsand finns bara på ICA, dessvärre numera inte hos den lokala ICA butiken.

Men som sagt vad gör man inte för sin katt, man gör allt för sin katt!

En tur till Djurgården

Idag blev det en tur ut på Djurgården i tjänsten, soligt men väldigt blåsigt, men vad gör det då jag fick promenera i tjänsten, att promenera 7-8 kilometer under arbetstid är ju inte helt fel, friskvård när den är som bäst!

Syftet med dagen var att titta på hållplatserna utefter linje 7, den enda spårvägslinjen i Stockholms innerstad, dessutom passade jag på att titta på några bryggor och kajer, det är alltid något som måste kontrolleras.

Nu ser jag framemot helgen, i morgon lär det regna, så det luktar museibesök!

Förkylningen har släppt

Under en veckas tid har jag varit lätt förkyld, snuva och halsont, men i morse hade det äntligen släppt. Om det var omikron eller inte har jag ingen aning om, höll mig dock borta från affärer etc tills idag och jobba kan jag ju göra hemma.

Mitt på dagen gav jag mig dock ut för att fylla på matförråden här hemma, så nu är matförråden åter välfyllda här hemma, för om det nu inte var omikron så kanske den dyker upp här hemma i närtid, så det gäller att vara redo.

Nu i kväll lyssnade jag på presskonferensen om slutförvaret av avfallet av kärnbränslet, det ska ju förvaras i 100 000 år, tanken svindlar. Backar man 100 000 år tillbaka i tiden så hade vi mammutar som promenerade runt på våra breddgrader och någon människa hade ännu inte satt sin fot i det som idag är Sverige.

När slutförvaret ska förslutas om 70 år fyller sonen 87 år och jag 129 år eller rättare sagt jag är död.

Oroligt i Europa

Just nu är det oroligt i Europa, Ryssland skramlar med vapnen gentemot Ukraina, en stat som redan har utsatts för aggression i och med Rysslands annektering av Krim 2014 och stödet till separatisterna i östra Ukraina i det som benämns som Donbass.

För dagens ungdomar är säkerligen vapenskramlet en ny upplevelse, men för oss som växte upp under 60- och 70-talet är detta vardagsmat, då var krigshotet ständigt närvarande och det skulle om det kom utkämpas med kärnvapen.

Under min uppväxt bodde jag nära en flygbas, den då nedlagda flygflottiljen F8 i Barkarby, men den användes för övningar och på nätterna vaknade man ibland av att jaktplanen lyfte. När vi var i sommarstugan i Västmanland så övades det ständigt i närområdet, jaktplanen (J35 Draken) från F1 i Västerås flög i trädtoppshöjd ett hundratal meter från sommarstugan, för en liten kille i skiftet mellan 60- och 70-talet var detta förstås synnerligen intressant. Samtidigt växte en medvetenhet om den ständiga krigsrisken fram, kriget stod runt knuten, ett krig som sannolikt skulle utkämpas med kärnvapen och förmodligen lett till civilisationens undergång.

Bilder från flygvapenmuseet i Linköping 2015, längst till vänster J29 tunnan, i mitten Viggen och längst till höger en Tp47 Catalina.

Är jag orolig, nej! En begränsad rysk intervention i östra Ukraina är inte osannolik, samt att man när man ändå håller på passar på att stärka sitt grepp om Belarus (Vitryssland). Men att man militärt skulle angripa ett NATO land eller ett annat västland, ex Finland eller Sverige, är helt osannolikt.

Peace in our time som den brittiska premiärministern Neville Chamberlain sa 1938 efter att ha sålt ut delar av det dåvarande Tjeckoslovakien. Den enda skillnaden är att det idag inte är Hitler som tycker till och vill ha mer, utan Putin. I övrigt är likheterna påfallande, Putin vill ha en ny världsordning, vilket känns igen från 1930-talet.

I efterhand har jag funderat över flygvapnets övningar i vår sommarstugas närhet, inte så mycket över övningarna i sig utan snarare valet av plats. I oktober 1960 inträffade en av de värsta flygolyckorna i Sverige bara några kilometer söder om vår sommarstuga, ett attackplan av typen A32 kraschade rakt in i en gård och samtliga som befann sig huset, sju personer omkom. Piloten hade hoppat från planet p g a motorproblem ca 15 kilometer från nedslagsplatsen, därefter glidflög planet innan det slutlig kraschade i Vikbo gård. Kring denna olycka har det varit märkbart tyst, det finns exempelvis ingen artikel på wikipedia om händelsen. Däremot sedan några år en artikel på försvarsmaktens hemsida, bilden som toppar sidan väcker nog många känslor, den är från begravningen av de sju offren.

Katten har ett bra luktsinne

I helgen serverade jag en rätt som innehöll räkor, då räkorna var frysta behövde de tinas, det tog ungefär 10 minuter innan den skaldjursfixerade katten dök upp. Jag kände ingen doft från räkorna som tinade i silen i diskhon, men det gjorde uppenbarligen katten.

Katten satt i köket och stirrade på mig i två timmar innan räkorna hade tinat, han ville helt klart äta räkor, blicken sa allt ”När får jag mina räkor”. När räkorna väl tinat så fick han sin andel av räkorna, sedan blev det lungt och han gick iväg och sov.

Underbara halkfria promenader

I förra veckan kom mina dubbskor och nu har jag haft tillfälle att testa dessa under såväl lördagen och söndagens promenader och jag måste erkänna att det var ett av de bästa köp jag gjort.

Man går med en helt annan trygghet, jag slappnar av och kan fokusera på annat än isfläckar, nu innebär ju inte ett par dubbskor att man är 100% skyddad från att halka, man måste ju ändå ha koll på underlaget. Jag är dock synnerligen nöjd med denna relativt billiga livförsäkring som det är och därmed hoppas jag kunna fortsätta att promenera långt upp i åldern, för stillasittande vill jag aldrig bli.

En promenad runt Bagarmossen

Idag promenerade jag i områden där jag inte promenerar så särdeles ofta, via Skarpnäcks gård kom jag sedan att promenera runt i större delen av Bagarmossen.

Trots att det endast var någon enstaka plusgrad smälte snön både här och där under promenaden, kanske blir det femte gången som snötäcket smälter bort denna vinter. Jag kom att passera även Bagarmossens centrum, trots att jag bor nästgårds så är det sällan jag besöker Bagarmossens centrum, det mesta som finns där finns även hemmavid, men jag lyfte i alla fall blicken och betraktade neonskyltarna, för det har vi inte hemmavid.

Skarpnäcks gård, huvudbyggnaden är från 1867 och uppfördes av en tysk ölbryggare, Stockholms stad köpte gården med tillhörande mark under 1920-talet. Sedan 1960-talet bedriver Stockholms kommun verksamhet för hemlösa i de kringliggande byggnaderna.

Har under dagen känt mig lätt förkyld, men det behöver inte betyda någonting, men den första tanken som slår en är ju förstås coronaviruset och då särskilt varianten omikron, men inte värre än att jag i god fart kunde promenera runt 10 kilometer.

En promenad i närområdet

Idag blev det en promenad i närområdet, hade ingen lust att åka in till stan när det skulle vara en demonstration mot vaccinationspass, sådana tillställningar med en salig blandning av deltagare kan sluta i princip hur som helst = kaos.

Så det blev en promenad om 12 – 13 kilometer hemmavid, jag kom bland annat att passera Skogskyrkogården, till min glädje noterar jag att jag ännu inte sett någon åka pulka nedför Almhöjden under denna vinter, hoppas att det fortsätter så.

Under veckan har bortåt 50% av mina kollegor på sektionen insjuknat i den nya virusvarianten omikron, så det är väl bara en tidsfråga innan den hittar hem till mig. Nu fick vi ju här hemma corona tidigt, i mars 2020, ursprungsviruset med andra ord. Vilket skydd vi har på grund av detta har jag ingen aning om, men förhoppningsvis ett hyfsat skydd, i alla fall mot svår sjukdom.

Jag har i alla fall vidtagit vissa åtgärder och sett till att vi har mat hemma för 14 dagar, mat som i de flesta fall är enkel att tillaga för min del, allt såvida omikron skulle hitta hem till mig.

Igår kom mina dubbskor

Under trettonhelgen beställde jag ett par dubbskor från Hobbyhallen.se, det är ju bara att inse att man börjar bli lite skörare med åren och att en halkolycka kan få stora konsekvenser och igår hämtade jag dom hos paketombudet ”Gott om godis” hemma i Skarpnäck.

Visst, jag använder sedan några år broddar som ska träs på skorna eller vinterstövlarna, men jag har sökt efter något enklare som inte kräver akrobatik på en högre nivå vilket en gubbe som närmar sig sextio inte är någon fena på. Har tittat på skor av märket ”Icebugs” men de kostade över 2000:- och då vaknade smålänningen i mig, ”alldeles för dyrt”. Är ju bördig från Småland, men har aldrig bott där, är ju född i Lund, men i vissa fall är jag smålänning.

Jag kommer dock fortsatt använda broddar, vissa dagar krävs helt enkelt andra skor än mina nyinköpta dubbskor, ex vinterstövlar när det är blött och slaskigt, men mina nya dubbskor ser jag som en billig livförsäkring för jag vill fortsätta att promenera tills jag faller död ner.