En söndagspromenad

Idag blev det en söndagspromenad för mig och sonen i närområdet, vi behövde köpa lite nyårsmat på Hemköp i Skarpnäck, vi gick dock inte den rakaste vägen dit.

Istället för att gå rakt västerut tog vi omvägen via Listuddens koloniområde, ett koloniområde som bildades på 1940-talet då ett antal äldre koloniområden närmare stan tvingades flytta p g a utbyggnader av hus och vägar. Det var främst koloniområden och deras kolonister från områdena runt Gamla Enskede, Gullmarsplan och Årsta som flyttade eller rätare sagt flyttades hit.

Även om det är vinter var det förvånansvärt många stugor som var i bruk, många var dessutom julpyntade. Efter att ha gått kors och tvärs i koloniområdet styrde vi stegen mot Hemköp.

 

Annonser

En kort promenad dan före dan

Idag blev det bara en kort promenad för min del, en hel del julmat behövde förberedas så det blev bara en sväng till Hemköp i Skarpnäck.

Under promenaden kunde jag konstatera att vi år kommer att få en vit jul, att snön skulle hinna smälta bort till jul förefaller tämligen osannolikt, men promenaden blev kort och eftermiddagen har tillbringats i köket där jag förbereder dagens och morgondagens julmat, idag har jag gjort baconfrestelse, coleslaw med grönkål och äpplen samt saffranspannkakor. Sedan tidigare är ett antal andra rätter förberedda. I morgon hoppas jag dock att hinna med en liten längre promenad, men det får framtiden utvisa. Jag saknar dock inte sällskap i köket, TVn står på och där visas Engelsk fotboll.

En promenad på Södermalm

Idag tog jag tunnelbanan hemifrån och in till stan, jag klev av vid Skanstull och påbörjade en lång promenad som kom att föra mig runt i princip hela Södermalm.

Jag passerade många av de områden på Södermalm med en äldre bebyggelse, Vita bergen, Nytorget, Katarinaberget och Skinnarviksberget, en bild av hur särskilt Södermalm men även andra delar av Stockholm såg ut under andra hälften av 1800-talet.

Promenaden avslutades där den började, vid Skanstull, där handlade jag mat inför den stundande julen på Hemköp vid Skanstull.

Idag arbetar jag hemma, men jag började med att handla

Idag arbetar jag hemma, men dagen inleddes med en promenad till det närbelägna Hemköp i Skarpnäck, jag ville handla mat innan värmen blev outhärdlig, det är tur att man har en så bra mataffär på promenadavstånd.

Efter en varm promenad har jag nu plockat fram jobbdatorn och loggat in på nätverket, katten sover i soffan och jag har dragit i gång fläktarna, det kommer att bli en underbar dag på jobbet, om än hemmavid.

Igår gjorde jag något jag inte gjort på många år

Igår gjorde jag något jag inte gjort på många år, på hemvägen från gårdagens konferens handlade jag mat på ICA Ringen vid Skanstull, vilket i sig inte är något ovanligt. Men ve och fasa, jag hade glömt att packa ner tygkassar, så jag var tvungen att köpa en plastpåse, det var säkerligen 5 år sedan sist.

Nu var det väl inte utgiften á 2:50 som störde mig, mer att jag gjort det till sak att alltid använda tygkassar eller andra återanvändbara kassar när jag handlar mat eller besöker ex Systembolaget.

Jag har inget emot ekologiskt, men…

Jag har inget emot ekologiskt, men när prisskillnaden blir astronomisk, som exempelvis när det kommer till Jäst drar jag öronen åt mig.

När den ”vanliga” jästen kostar 1:95 och när den Ekologiska jästen kostar 7:95 börjar man undra, varför denna extrema prisskillnad?

Jag kan inget om jästtillverkning, men har väldigt svårt att förstå varför en ekologisk jäst ska vara fyra gånger dyrare än en icke ekologisk jäst.

Istället för plastkassar

Det var evigheter sedan jag köpte en plastpåse när jag handlade mat, kanske 7-8 år sedan, jag har ständigt några tygkassar med mig, har jag ingen tygkasse med mig infinner sig känslan av att jag ”inte kan handla mat”.

Tygkassar tillhör dessvärre inte det mest miljövänliga alternativet, de måste användas 130-400 gånger för att komma ner i samma eller lägre miljöpåverkan än de kassar av sockerrör och återvunnen plast som är vanliga i matbutikerna idag. Ett par av mina tygkassar har dock hängt med i mer än tjugo år, så de har med råge använts mer än 400 gånger, lågt räknat mer än 1000 gånger men sannolikt runt 2000 gånger och de hänger med ett tag till. Jämfört med att köpa en kasse i butiken varje gång jag handlar har jag därmed minst sparat någonstans mellan 2000 – 4000 kr bara på dessa kassar under en tjugoårsperiod.

Under senare år har jag noterat att de stora livsmedelskedjorna inte säljer tygkassar i samma utsträckning som förr, förmodligen har tygkassarnas miljöpåverkan spelat in.

Konsumentföreningen Stockholm har tagit fram en rapport: ”Vilken bärkasse är minst dålig för miljön?”, läs rapporten i sin helhet på Konsumentföreningen Stockholms hemsida. I rapporten redovisar man hur miljövänlig respektive typ av kasse är, nedan en kort sammanfattning för respektive typ av kasse:

Plastkassar i livsmedelsbutikerna

De vanligaste plastkassarna i livsmedelsbutikerna är den förnybara av sockerrör och den av återvunnen plast. De kan återvinnas i förpackningsinsamlingen eller användas som soppåsar och bli bränsle i våra värmeverk. Dessa kassar är därför förhållandevis hållbara.

Papperskassen i livsmedelsbutiken och detaljhandeln (ex klädaffärer)

När en papperskasse tillverkas i Sverige av svensk skog är den miljöpåverkan som uppstår jämförbar med sockerrörsplastkassens miljöpåverkan. Utländska papperskassar har sämre miljöprestanda.

Plastkassen i detaljhandeln (ex klädaffärer)

Detaljhandelns plastkasse är lite tjockare och går inte lika bra att återanvända som soppåse på grund av formatet. Den behöver användas cirka 5-10 gånger för att komma ner i den nivå av miljöpåverkan som sockerrörs-plastkassen ger upphov till.

En och annan kasse från Kapp-Ahl, Dressman mfl hittar hem till oss, de är ofta olämpliga som soppåsar.

Bomullskassen

Att ta fram kassar i bomull är resurskrävande, framförallt i odlingsledet. Bomullskassen behöver användas cirka 130-400 gånger för att komma ner i den nivå av miljöpåverkan som sockerrörs-plastkassen ger upphov till.

Kasse i non woven polypropen

Non-woven polypropen är petroleumbaserad men kräver ändå mindre resurser än en bomullskasse. Den behöver användas cirka 10-30 gånger för att komma ner i den nivå av miljöpåverkan som sockerrörs-plastkassen ger upphov till.

Kasse i woven polypropen

Woven polypropen är ett mer slitstarkt material jämfört med non-woven polypropen och är ett förhållandevis bra alternativ bland flergångskassarna. Den är lite grövre än non wowen-kassen och behöver därför användas cirka 50 gånger för att komma ner i den nivå av miljöpåverkan som sockerrörs-plastkassen eller motsvarande ger upphov till.

Kassar av återvunnen polyester

Kassar av återvunnen polyester tillverkas till exempel av PET-flaskor och utslitna polyesterkläder. Fördelen är att vi återanvänder den råolja som en gång tagits från naturen, i stället för att utvinna ännu mer olja. En kasse i återvunnen polyester behöver användas cirka 10-40 gånger för att komma ner i den nivå av miljöpåverkan som sockerrörs-plastkassen eller motsvarande ger upphov till. De går ofta att vika ihop så att de är lätta att ta med sig. Hela poängen med flergångskassarna är ju att det ska vara lätt att alltid ha med sig en egen kasse.

Kassar i återvunnen polyester är helt obekanta för mig, men uppenbarligen något jag ska leta efter när jag behöver skaffa nya flergångskassar.