Hela familjen har gått över till knäckebröd

Hela familjen har gått över till knäckebröd, vilket för mig som står för matinköpen är en dröm som gått i uppfyllelse.

Knäckebröd har flera fördelar, dom är alltid färska, du kan du alltid ha knäckebröd hemma och du kan ha flera varianter hemma – allt för att tillfredsställa alla upptänkliga smaker i familjen. Dessutom är knäckebröd klimatsmart, inget går till spillo, för vem hinner inte förbruka bröd som har ett bäst före datum som ligger ett år bort?

Jag har aldrig varit någon större konsument av knäckebröd, men plötsligt händer det, av någon orsak ville sonen för ett par månader sedan ha knäckebröd i stället för mjukt bröd. Så jag köpte hem ett paket och han åt, en dagslända trodde jag, men trenden höll i sig och resten av familjen hängde på, så nu är det bara knäckebröd som gäller här hemma.

Coop Centralen kommer nog att bli räddaren i nöden

I förra veckan öppnade Coop en ny butik på Centralstationen i Stockholm, Coop Centralen, vilken framgent förmodligen kommer att bli räddaren i nöden när sonen och jag återvänder till stan efter att ha åkt ångtåg i Mariefred eller tagit en tur med Lennakatten i Uppsala. Nåja, det behöver inte vara ångtåg inblandade, det kan räcka med att vi kommer från farfar i Kallhäll.

Jag minns gamla T-Konsum, denna var räddaren i nöden när man efter 70-, 80- och 90-talets sena kvällar, eller ännu värre tidiga mornar klev av tunnelbanan vid T-centralen efter en festkväll, å något ville man ju ha till frukost, så då blev det ett besök på T-Konsum innan man tog pendeltåget hem. Numera har jag andra behov, festkvällarna lyser med sin frånvaro, men jag har saknat en mataffär på centralstationen sedan T-Konsum slog igen för några år sedan.

I samband med att jag idag passerade centralen efter ett möte passade jag på att testa nya Coop Centralen, precis som de flesta mataffärer har man placerat frukt- och grönt först, dessutom en inbjudande sådan. Dessutom har man tänkt på de olika kundgrupperna, de som väljer det lilla varvet, godis, snabbmat och tidningar, m a o de som väljer Coop istället för pressbyrån, samt ett varv för de som liksom jag besökte en mataffär.

Att Coop Centralen valt att satsa på en manuell disk imponerar, liksom urvalet i stort, allt jag behövde och mer därtill fanns, det bästa av allt är dock att man valt att satsa rejält på självbetjäning, ett tjugotal självbetjäningskassor finns, så där lär det sällan bli köbildning. Självbetjäningskassor fungerar bra så länge man handlar runt 10 – 15 varor, blir det fler väljer jag helst en manuell kassa.

Det enda minuset var väl att det var lite väl urplockat bland vissa varugrupper, men det tror jag är ett inkörningsproblem, det tar nog ett tag innan man lyckats balansera tillgången mot efterfrågan i en butik med ett så unikt läge.

Till hösten lär Coop öppna en butik i biljetthallen vid Hötorgets tunnelbanestation, kan man hoppas på något liknande, även där passerar jag ofta.

Att få en kundvagn utan att leta fram ett mynt är inte vanligt

I de flesta butiker måste man gräva i plånbokens myntfack för att kunna få sig en kundvagn, enstaka Coop Nära eller ICA Nära är undantaget.

I de större butikerna är det dock nästan undantagslöst så plånboken måste plockas fram för att man ska få en kundvagn, pengen får man ju sedemera tillbaka, men det gäller att se till att man har en femma eller en tia i myntfacket. Jag har dock full förståelse för att butikerna förfar på detta sätt, kundvagnar hamnar annars lite här och där i omgivningen, vilket dom uppenbarligen gör ändå. För ett par veckor sedan såg jag en kundvagn från ICA Maxi här hemmavid, å närmaste ICA Maxi ligger 6 – 7 km bort.

Av de större butiker som jag besöker regelmässigt utgör ICA Kvantum i Värtan ett undantag, där behöver man inte gräva i myntfacket för att hämta en kundvagn, inte ens om man vill ha en Kundvagn med förarhytt till sonen, det är bara att hämta, ingen pant här inte.

Tygkassar har sina fördelar, inte bara för miljön

Mina första tygkassar fick jag i början av 90-talet, då som nu framhölls det miljömässiga med att återanvända sin bärkasse. I början använde jag dessa tämligen sporadiskt, främst p g a bristande rutin, tygkassen låg oftast hemma när jag stegade in i mataffären på väg hem från jobbet.

Åren gick rutinerna förbättrades inte, när vi skaffade barn upptäckte jag snabbt det stora lastutrymmet under liggvagnen, kassar blev alltmer sällsynta här hemma. Liggvagnen byttes mot sittvagn med begränsat lastutrymme, pappers- och plastpåsarna började åter dyka upp här hemma. När sittvagnen användes allt mindre köpte jag mig en dramatenvagn och i samband med att jag storstädade i hallen återupptäckte jag mina tygkassar. Därmed är numera pappers- och plastpåsarna väldigt sällsynta härhemma.

Tygpåsar har flera fördelar, självklart miljömässiga och ekonomiska (man tjänar in en tygkasse ganska så fort), en annan fördel är att de tål betydligt mycket mer än en pappers- eller plastpåse. Hur många gånger har inte handtagen gått sönder eller hur många gånger har inte en vara skurit upp pappers- eller plastpåsen? En tygkasse är i princip omöjlig att slita ut, nåja det går nog, men jag har aldrig lyckats.

Den enda nackdelen är väl att pappers- och plastpåsar är tämligen sällsynta här hemma och i bland behöver man också sådana, men det är nog ett överkomligt problem, ibland slinker en pappers- eller plastpåse faktiskt med hem.

Jag avslutar med lite värdelöst vetande, fram till i mitten på sjuttiotalet var såväl pappers- och plastpåsarna gratis i livsmedelsaffärerna, det var väl oljekrisen som triggade att affärerna började ta betalt för dessa. Numera är det väl enkom i klädaffärer som de större kassarna är gratis.

Coop Forum Fittja, en arvtagare till en föregångare

Strax innan julen 1963 öppnade Konsum Stockholmsområdets första stormarknad, OBS! i Vårby, inför öppnandet ifrågasattes det huruvida folk skulle sätta sig i bilen och åka till den ödebyggd som Vårby då utgjorde för att handla, från första dagen var parkeringen full med bilar och stormarknaden var här för att stanna. Några egna minnen från OBS! i Vårby har jag inte, jag flyttade till Stockholm tillsammans med mina föräldrar i januari 1966 och då det OBS! Som öppnade i Rotebro 1967 låg bättre till för oss är det därifrån jag minns mina första besök på en stormarknad.

I början av 80-talet flyttade OBS! i Vårby tvärs över sundet, till Fittja, de gamla lokalerna i Vårby omvandlades till OBS! Interiör, vilket jag kom att besöka i mitten av 80-talet i min jakt på en fåtölj.

Min första kontakt med OBS! i Fittja fick jag i och med att jag träffade min blivande fru 2003, då hon bodde i det närbelägna Hallunda kom jag att handla en del på OBS!/Coop Forum i Fittja. Vid denna tidpunkt hade butiken nyligen genomgått en rejäl omvandling och kom att tjäna som ett koncept för övriga Coop Forum, ett koncept som allt som oftast när det gäller kooperationen inte fullföljdes. Jag imponerades dock av konceptet och återvände alltsom oftast till Coop Forum i Fittja under åren 2003-04, därefter flyttade vi till vår gemensamma bostad i Skarpnäck och jag kom inte att besöka Coop Forum i Fittja förrän 7 år senare när jag i dag åkte dit med min son.

Coop Forum i Fittja är i dag en skugga av sitt forna jag, ytan har krympts avsevärt jämfört med mina tidigare besök, utbudet är det inget fel på, sällanköpsvaror är det gott om, men jämfört med de andra Coop Forum jag har besökt i Stockholmsområdet känns det som om man rustat ner en del. Det saknas exempelvis såväl manuell delikatess- som fiskdisk, vilket i princip samtliga Coop Forum i Stockholmsområdet har. Det är absolut inget fel på butiken, utbudet av mat från andra kulturer är fantastiskt och bara detta värt en omväg, men ändå infinner sig en känsla av en butik på reträtt. Det är kanske bara en tidsfråga innan butiken omprofileras till en Coop Extra, en väg som fö min barndoms stormarknad, OBS! I Rotebro gått. (dessvärre blev det värre än vad jag antog vid mitt senaste, som det senare visade sig bli mitt sista besök, den 5 februari 2012 stängde Coop Forum i Fittja för gott)

———————
Den första svenska stormarknaden öppnades ett år tidigare än OBS! i Vårby, 1962, vid Jägersro i Malmö, då Wessels öppnade sin stora självbetjäningsbutik. Det var Skandinaviens första stormarknad och den andra stormarknaden i Europa. Wessels kom sedemera att slås ihop med BRA som under 70-talet öppnade stormarknader i Arninge, Bromma och Kungsängen, under det gemensamma namnet Bra & Wessels, i dagligt tal B&W. Dessa kom i början av nittiotalet att tas över av dagens Coop, de drevs vidare under namnet B&W fram tills i början av 2000-talet då de kom att namnändras till Coop Forum.