Mina reflektioner

Archive for the ‘Historia’ Category

Veckans fordon – ångloket Lessebo

with 3 comments

Ångloket Lessebo tillverkades av Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna 1891 för Kosta – Lessebo järnväg, när denna bana lades ner 1948 såldes loket till Munkedals järnväg i Uddevalla varifrån det 1955 överfördes till Järnvägsmuseet, sedan 2003 disponerar Östra Södermanlands järnväg loket även om Järnvägsmuseet fortsatt är ägare av loket.

När jag som liten besökte Järnvägsmuseet, som låg i Stockholm fram till 1970 då det flyttades till Gävle, minns jag inte att Lessebo var utställt på museet, däremot minns jag loket från de vykort man kunde köpa och jag fascinerades som barn av detta lilla gröna ånglok, en stor kontrast till alla de svarta ångloken man då såg på museet och ibland i reguljär trafik. Även om järnvägen i Sverige elektrifierades tidigt kunde man då och då under 60-talet se ånglok i reguljär trafik, i slutet av 60-talet hade SJ ca 70 ånglok kvar, men de användes relativt sporadiskt. Det sista ånglok jag såg i reguljär trafik var faktiskt vintern 1973-1974, när SJ plockade fram ett antal ånglok under den då rådande oljekrisen.

Sedan loket kom till Östra Södermanlands järnväg har det använts relativt sparsamt, jag och sonen har dock fått tillfälle att åka med ett par tåg som dragits av detta vackra gröna ånglok under våra många besök vid Östra Södermanlands järnväg. Lessebo har en spårvidd om 600 mm, den smalaste spårvidden som tillämpats för järnvägar med allmän trafik, den normala spårvidden är 1435 mm, om just spårvidder kan du läsa mer om i ett annat av mina inlägg.

”Lessebo” trafikerar treskenspåret på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle i maj 2015 i samband med Järnvägsmuseets 100-års jubileum

 

 

Annonser

Veckans fordon – Helsingborgsmustangen

with one comment

De medelstora spårvägsstäderna i Sverige behövde efter andra världskriget förnya sin spårvagnspark, de kunde inte utan vidare hänga på de beställningar som gjordes av Göteborg, Malmö och Stockholm då dessa vagnar dels var överdimensionerade och dels skulle kräva en ombyggnad av spårvägsnätet.

För spårvägen i Helsingborg och Norrköping tog ASEA därför fram en mindre tvåaxklig enriktningsvagn, även Jönköping och Uppsala var tilltänkta kunder, men därifrån kom det aldrig någon beställning.

Till Helsingborg levererade ASEA under åren 1948 – 1950 15 st vagnar som i Helsingborg kom att benämnas ”F”, till Norrköping levererades under samma tid 25 st vagnar av en snarlik typ som där kom att benämnas M48 och M51.

Spårvägen i Helsingborg lades ner i samband med övergången till högertrafik 1967 varvid samtliga Helsingborgsmustanger skrotades förutom en som hamnade på spårvägsmuseet i Malmköping.

I Helsingborg hade man en liten egenhet, man betalade när man steg av, inte som normalt är när man stiger på. Man kan undra vad som hände om resenären då inte kunde eller ville betala?

En Helsingborgsmustang är bevarad vid spårvägsmuseet i Malmköping

 

Hur uppstod mitt intresse för konst?

with 2 comments

När jag i lördags besökte Thielska Galleriet kom jag att fundera på hur mitt intresse för konst uppstod, det finns förmodligen två orsaker till det, dels Bruno Liljefors målningar med framförallt fåglar, dels de pompösa målningarna från 1800-talet med historiska motiv.

Att ta till sig Bruno Liljefors målningar var inte svårt för en fågel- och naturintresserad kille i skiftet mellan 60- och 70-talet, likaså var det inte svårt att ta till sig de pompösa målningarna med historiska motiv som målats på 1800-talet för en historieintresserad kille i skiftet mellan 60- och 70-talet. Dessa fanns ju avbildade i alla de historieböcker som man på den tiden läste, ex Karl Xll likfärd som till och med konstnären redan då insåg var historiskt inkorrekt.

Naturligtvis ville jag se dessa målningar i verkligheten, då jag då som nu bodde i Stockholm fanns ju dessa på en armlängds avstånd, på Nationalmuseum, på Thielska Galleriet och på Gripsholms slott i Mariefred. Dessutom besökte vår familj ofta det då relativt nya Moderna Museet, där hittade man annan spännande konst, i alla fall fann en 7 – 8 åring den experimentella och ofta ekivoka konsten som där visades tämligen spännande, även om jag knappast fullt ut förstod budskapet.

Därifrån var steget inte långt, det var ganska så enkelt att ta till sig annan konst med den bakgrunden, men jag har då som nu en extra förkärlek för den nordiska konsten från det sena 1800- talet och det tidiga 1900-talet.

Tid – sonen och klockan

with 3 comments

Jag och den trettonårige sonen har olika syner på klockan, det handlar inte om att han har svårt att förstå klockan, vi talar helt enkelt olika klockspråk.

Jag säger att klockan är ”kvart över tio”, sonen tittar på mig med ett stort frågetecken ovanför huvudet, precis som en seriefigur. Jag måste m a o översätta ”kvart över tio” till 10:15 eller 22:15 för att sonen ska förstå. Ingen oväntad utveckling, när de digitala klockorna började ta över i skiftet mellan 70- och 80-talet förutsåg jag denna utveckling. På de gamla analoga klockorna kunde man ju se tiden, man kunde dela upp den som tårtbitar, på dagens digitala klockorna ser man enkom siffror.

 

Veckans fordon – Stockholms dubbeldäckare

with 2 comments

De av oss som bodde i Stockholm under 1960- och 70-talet minns säkerligen dubbeldäckarna i Stockholms innerstad, epoken med dubbeldäckare i Stockholmstrafiken kom dock att bli kort och bussarna kom att skrotas långt innan de uppnått sin tekniska livslängd.

Efter att under 1963 ha testat tre dubbeldäckare som var att betrakta som turistbussar beställdes 20 stycken dubbeldäckare 1964, vilka levererades under 1965, dessa benämndes H31 och var förstås anpassade för vänstertrafik, de byggdes efter införandet av högertrafik om.

Inför omläggningen till högertrafik beställdes ytterligare 70 dubbeldäckade bussar, 20 stycken av typen H33 och 50 stycken av typen H35, dessa levererades under 1966 och 1967. Den ursprungliga planen var att beställa betydligt fler dubbeldäckade bussar, men uppenbarligen ändrade man sig i sista stund vilket nog var tur med tanke på det korta liv dubbeldäckarna fick i Stockholm.

Efter det att de äldre dubbeldäckarna byggts om för högertrafik fanns därmed 90 stycken dubbeldäckare för trafik på Stockholms innerstadslinjer, dubbeldäckarna kom att bli frekventa på flera av de stora linjerna i innerstaden såsom linje 44, 47, 48 och 54, men de användes även på andra linjer.

Epoken med dubbeldäckare blev dock kort, under 1975 började de dubbeldäckade bussarna ställas av och den 5 juni 1976 gick den sista turen med dubbeldäckare på linje 48, därefter skrotades dom, förutom tre bussar av typen H35 som fortfarande rullar som museibussar. Orsakerna till varför dubbeldäckarna försvann så tidigt är flera, bussarna kunde bara trafikera de linjer där det fanns utrymme i höjd, det började bli problem att få tag i reservdelar till de bussar som tillverkats av Leyland (H35) och passagerarna var obenägna att gå upp på övervåningen om de bara skulle åka en kort sträcka.

Även idag kan man åka dubbeldäckare i Stockholm, men då får man ta en tur till Norrtälje med linje 676 som sedan 2011 trafikeras med dubbeldäckare. Att vi återigen kommer att få se dubbeldäckare i stadstrafik i Stockholm eller någon annanstans i Sverige får nog ses som tämligen osannolikt. Däremot är dubbeldäckade bussar numera relativt vanliga på lite längre regionala linjer, ex i Göteborgsområdet, Skåne, Uppsala och i Östergötland.

Poddar på temat historia

with 7 comments

Sedan jag skaffade barn har jag upptäckt detta med podcast, en möjlighet att ostört lyssna på radioprogram i efterhand eller på program som produceras som podcasts och inte sänds i radio, jag lyssnar främst på tunnelbanan på väg till och från jobbet, men ofta även hemma. Poddar som har ett aktuellt tema är ju färskvara, vem vill lyssna på de senaste turerna i Brexit ett halvår senare? Däremot kan man ”lagra” poddar på temat historia och lyssna i kapp betydligt senare eller när man vill fördriva tiden under en resa.

En av mina favoritpoddar är Historiepodden, den görs av två gymnasielärare, Robin Olovsson och Daniel Hermansson. Podden spelas in under enkla förhållanden, oftast hemma i köket hos någon av upphovsmännen, där det samtalas om ett historiskt ämne, det kan vara en händelse eller en person, ibland stiger intensiteten i samtalet när det uppstår någon oenighet, men det är mer hjärtligt än rått.

Men det finns många andra poddar på temat historia, de poddar på temat historia jag lyssnar på listar jag nedan, såvida podden intresserar dig sök på den i din poddapp, jag har valt att inte länka till poddarna då länkar är färskvara och ofta förändras:

  • Historiepodden, läs mer om den i inledningen
  • Vetenskapsradion Historia, P1
  • Vi går till historien
  • Historia.nu
  • En svensk tiger
  • P3 Historia

Sonen broderar

with 6 comments

För någon vecka sedan kom den trettonårige sonen hem med en broderad handduk från skolan, typ kökshandduk, uppenbarligen är han betydligt bättre i syslöjd än vad hans pappa någonsin var.

Jag hade syslöjd i trean till sexan, sedan fick man välja om man ville ha sy- eller träslöjd, under de fyra åren jag hade syslöjd rev jag nog knappast ner några applåder från syslöjdsläraren, det första året ägnade jag mig åt att sy en påse man skulle förvara sina alster i, det tog ett år. Nästa år sydde jag ett örngott, även detta tog ett år. Därefter insåg jag att det såg tämligen slappt ut att brodera, så jag satsade på det, under två års tid lyckades jag brodera några kvadratcentimeter, det blev fult och tjockt som pansar.

När jag började sjuan fick man välja huruvida man ville ha sy- eller träslöjd, självklart valde jag träslöjd, det gjorde även alla andra killar i klassen, samtliga tjejer valde syslöjd. Från min synvinkel var valet enkelt, bandsågar, pelarborrar och svarvar var helt enkelt mer tilltalande än nål och tråd.

Written by melkerlarsson

1 februari, 2019 at 08:33