Mina reflektioner

Archive for the ‘Historia’ Category

Östra Södermanlands järnväg, museibanans dag

leave a comment »

Idag besökte jag Mariefred och museibanans dag hos Östra Södermanlands järnväg, museibanans dag är även säsongsavslutningen för Östra Södermanlands järnväg även om man kommer köra några tåg i samband med julmarknaden på Taxinge slott och i Mariefred i november och december.

Idag bjöds det på ett underbart höstväder, +18 – 19, precis som vanligt när man besöker Mariefred i samband med museibanans dag, det enda som saknades var de gula och röda höstlöven, nåja ett fåtal träd hade iklätt sig sin höstskrud, men de var få. Jag valde dagen till ära sommarklädsel, shorts, sandaler och t-shirt och det passade perfekt, men då detta inte är en modeblogg stoppar jag där, jag avser därmed inte att gå in på kulörer etc på min klädsel. Under fem timmar i Mariefredstrakten åkte jag ångtåg och samtalade med vänner och bekanta, av ”någon orsak” känner jag många människor (män) som är intresserade av tåg. Jag åkte med de flesta av de totalt åtta lok och motorvagnar som var ute och rullade denna dag, jag hann därutöver med att spana efter fåglar, såg såväl havsörn, knölsvan, ormvråk, skarv och sångsvan med flera fågelvänner utefter tågrälsen.

Vid fyratiden påbörjade jag hemresan till Stockholm, jag kom då att följa matchen mellan Manchester City och Watford i mobilen, efter 18 minuter ledde Manchester City med 5 – 0, snacka om kross, matchen slutade sedermera 8 – 0.

Annonser

En fin gammal SAAB

leave a comment »

När jag i torsdags besökte Ulvsundadepån skådade jag denna mycket välbevarade SAAB 96 De Luxe från 1961 med den hisnande motorstyrkan om 37 hästkrafter.

En sådan modell fast grå hade min familj fram till 1972 då motorn skar ihop utanför Mariestad på väg hem från en semester på västkusten, därefter skaffades ytterligare en SAAB 96 (V4) årsmodell 1972, vilken senare övertogs av min yngre bror. Min pappa blev SAAB trogen för 1982 skaffade han en SAAB 99 och senare såväl en SAAB 9000 samt en SAAB 900, men numera har han övergått till Skoda, en modell som är lätt att kliva in i som lite äldre (fråga mig inte om vilken modell), enligt min pappa blir det hans sista bil. Jag har själv aldrig skaffat mig varken bil eller körkort, men har klarat mig ganska så bra ändå.

Written by melkerlarsson

16 september, 2019 at 08:24

En promenad från Norrmalm via söders höjder till Skanstull

with 6 comments

Att det börjar bli höst kändes idag, det blåste och temperaturen låg runt plus 15, men septembersolens sken värmde gott, ett väder som gjort för en stadspromenad.

Jag och sonen påbörjade promenaden uppe på Norrmalm, vid Rådmansgatan, via kringliga och krokiga vägar kom vi till slut att avsluta promenaden nere vid Skanstull på Södermalm. Ett av de första stoppen gjorde vi vid en av de tre snubbelstenar som placerades ut i Stockholm under försommaren, denna snubbelsten hittar man utanför porten till Apelbergsgatan 36 till minne av Hans Eduard Szybilski som var tysk jude och som vistades i Sverige under två perioder under åren 1936–38 och ansökte om uppehållstillstånd flera gånger. Under en tid bodde Hans Szybilski på Apelbergsgatan 36 i Stockholm. Hans Szybilski tvingades lämna landet innan den första januari 1939, då hamnade han i Finland varifrån han utlämnades till Tyskland, han kom slutligen att dö i det ökända koncentrationslägret i Auschwitz i februari 1943. Snubbelstenen ska inte tas bokstavligt, den ska inte få en på fall, men däremot få en att stanna upp och tänka till och ägna en tanke åt Förintelsens offer.

Utöver snubbelstenen på På Apelbergsgatan 36 hittar man övriga snubbelstenar:

  • På Kungsholmstorg 6 har en minnessten placerats till minne av Erich Holewa som utvisades 1938 och som deporterades till Auschwitz 1942.
  • På Gumshornsgatan 6 har en sten placerats till minne av Curt Moses som utvisades 1937 och som troligen dödades i Riga 1941 i samband med den tyska ockupationen.

Därefter promenerade vi via Brunkebergs torg och Skeppsbron ner mot Slussen, på Skeppsbron var det riktigt varmt och skönt i solen må jag säga, vi följde Katarinavägen upp mot Söders höjder där klev vi in på Soda Nation på Renstiernasgatan, jag är inte så mycket för läsk, har ex bara druckit max 2 dl Cola i mitt snart sextioåriga liv. Sonen har dock upptäckt detta med kolsyrade drycker, tack och lov dröjde det tretton år innan han gjorde det. På Soda Nation hittar man läsk från jordens alla hörn, till sonen köpte vi idag en läsk från Japan! och en från México!, till kvällens mat kommer sonen att testa läsken från México.

Efter besöket på Soda Nation fortsatte vi ner mot Katarina Bangata och Bondens Egen marknad, på vägen passerade vi det ”pittoreska” och ”trendiga” Nytorget mitt i ”Sofo”, just ”Sofo” är ett begrepp som jag inte gillar, på Nytorget satt det mängder av människor på uteserveringarna och åt brunch i septembersolens sken, man blev nog onekligen lite sugen. Slutligen kom vi fram till Bondens Egen marknad, jag var ju där förra lördagen, men nu var även sonen med, han gick runt mellan stånden och provsmakade ostar, renkött, rökt skinka och sidfläsk, en riktig gottegris.

Jag passar på att precis som förra lördagen göra lite reklam för Bondens Egen marknad, följ nedanstående länkar för ytterligare information:

Såväl Bondens egen marknad på Södermalm som på Östermalm arrangeras varje lördag mellan klockan 10:00 – 15:00 till och med den 26 oktober, väl värda ett besök oavsett om man köper något eller bara ögonshoppar.

Vi avslutade promenaden med ett besök på ICA Supermarket i Ringen, en mycket fin mataffär, sonen spanade snabbt in smakproven vid delikatessdisken, han hittade ost att smaka på, därefter fick jag med honom runt i butiken. Vi avslutade dagen med ett besök på Picard på Götgatan, där köpte vi fryst Wienerschnitzel vilken vi kommer att kalasa på i kväll.

Arbetsdagen inleddes ute i verkligheten

leave a comment »

Idag började min arbetsdag ute i verkligheten, idag hittade jag verkligheten i Ulvsundadepån i Bromma, vilken är Stockholms största spårvagnsdepå och inrymmer ett femtiotal spårvagnar.

Ämnet för dagen var att titta på kontrastmarkeringar vid steg i golvet och vid sk podestrar (en podester är en upphöjning där stolar är placerade medans mittgången i vagnen saknar steg). Vi hittade en lösning som alla deltagare var nöjda med, Jag passade därefter på att se mig om inne i depån, det fanns en tid då jag besökte depåer varje vecka, för att inte säga oftare, men numera blir det inte så ofta så det gällde att passa på när man väl var på plats.

I närheten av Ulvsundadepån har det tidigare funnits en annan spårvagnsdepå, Ulvsundahallen, men den avvecklades i skiftet mellan 1940- 50-talet, vilken jag har skrivit om i ett tidigare inlägg.

Written by melkerlarsson

12 september, 2019 at 19:10

Järnvägen – ett klassamhälle

with 6 comments

När järnvägen började anläggas i Sverige på 1850-talet var Sverige ett utpräglat klassamhälle, det finns säkerligen de som hävdar att det fortfarande är så, men då detta inte är en politisk blogg får den frågan diskuteras på någon annan plats.

Klassamhället kom naturligtvis att påverka järnvägen, resenärerna delades in i första, andra och tredje klass allt beroende på hur mycket de kunde eller ville betala för sin biljett, detta var inget unikt för järnvägen, samma förfarande fanns inom passagerartrafik till sjöss, det billigaste sätet att resa för hundra år sedan var nog som däckspassagerare på någon av alla de ångfartyg som då trafikerade våra kanaler, kuster och sjöar. Vem har för övrigt inte hört talas om den tydliga klassindelningen på Titanic, där 3:e klass passagerarna var tydligt åtskilda från 1:a och 2:a klass passagerarna även om Titanic för sin tid hade en hög standard även i 3:e klass. Samma klassindelning kunde man finna när det kom till hotell/övernattningsmöjlighet och restauranger etc.

För att återvända till klassindelningen i järnvägens barndom:

  • Första klass var inte så vanligt förekommande, första klass fanns enkom på vissa sträckor hos dåvarande Statens Järnvägar och hos de större privata järnvägsbolagen, i en kupé i första klass fanns fyra sittplatser med stoppade och tygklädda säten.
  • Andra klass förekom hos de flesta järnvägsbolag, i en kupé i andra klass fanns sex sittplatser med stoppade och tygklädda säten.
  • Tredje klass fanns hos alla järnvägsbolag, i en kupé i tredje klass fanns åtta sittplatser, dessa utgjordes av träbänkar, på 30-talet började även tredje klass förses med stoppade möbler, dock oftast klädda med galon eller ett enklare tyg.

Man kan notera skillnaden, reste man i första klass var man fyra stycken som delade på samma yta som åtta personer gjorde i tredje klass, men å andra sidan var biljettpriset väsentligen lägre i tredje klass, samma skillnad rådde i så kallade salongsvagnar. År 1865 kostade en biljett från Göteborg till Stockholm ca 32 riksdaler i första klass, ca 22 riksdaler i andra klass och ca 11 riksdaler i tredje klass. När man kommer in på 1900-talet är priserna då förstås i kronor, men den procentuella prisskillnaderna mellan de olika klasserna är ungefär densamma som 1865.

1956 avskaffades dåvarande första klass i princip i hela Europa, dåvarande andra klass blev första klass och dåvarande tredje klass blev andra klass, därmed fanns det inte längre kvar någon tredje klass.

När järnvägstrafiken inledes i Sverige 1856 fanns inga restaurangvagnar, man fick äta på en station under ett längre uppehåll i samband med ex lokbyte, man fick dock äta snabbt då ett längre uppehåll oftast varade runt 20 minuter, alternativt köpa dåtidens snabbmat av någon av de ambulerande försäljarna på perrongen. Restaurangvagnar infördes först 1897 hos SJ och då först på linjen Trelleborg – Malmö – Stockholm i de tåg som hade anslutning till ångfartygen från Tyskland, några år tidigare hade restaurangvagnar införts hos Uppsala – Gävle järnväg.

När restaurangvagnarna infördes fick klass en ny betydelse dessa var inledningsvis upplåtna endast för resenärer i första- och andra klass, efter några år fick resenärer från tredje klass tillträde till restaurangvagnarna om det fanns plats och om konduktören ansåg att dom var propert klädda, men dom fick bara sitta i restaurangvagnen så lång tid som det tog att äta upp maten, man fick med andra ord inte sitta och läppja på sin pilsner när man ätit upp maten, sådan oskick medgavs ej. Efter några år togs kravet på proper klädsel bort, men fortfarande fick man bara besöka restaurangvagnen om det fanns plats och man fick fortfarande se till att man raskade på med måltiden, när restaurangvagnen slutade att göra åtskillnad på folk från de olika klasserna har jag inte lyckats ta reda på.

Nedan, en bilder på en andra klass kupé och en tredje klass salongsvagn med träbänkar, vagnen från 1900-talets början återfinns idag i Marcus Wallenberghallen i Södertälje.

Idag promenerade jag och sonen i det som finns kvar av Stockholms hamnkvarter

with 3 comments

Idag promenerade jag och sonen i det som finns kvar av Stockholms hamnkvarter, å det är inte mycket. Om ett år kommer det vara ännu mindre då Stockholms hamn flyttar det mesta av verksamheten till Norviks hamn i Nynäshamn som för närvarande befinner sig under byggnad, men som öppnar under 2020.

Ärligt talat finns få rester av Stockholms hamnkvarter kvar, de flesta hamnområden har omdanats och bebyggts med kajnära och luxuösa bostadsrätter, när hamnen Norvik öppnar under 2020 kommer enkom färjorna till Estland, Finland och Lettland samt kryssningsfartygen finnas kvar och skapa liv i hamnen, några mindre lastfartyg kommer man nog kunna betrakta, men de större fartygen kommer framgent angöra Nynäshamn. Vad som händer med de kajområden i Frihamnen och Värtahamnen som då friställs kan man lista ut utan att anstränga sig, de kommer bebyggas med luxuösa bostadsrätter. Är inte marknaden för luxuösa bostadsrätter snart mättad? Jag börjar ana en bostadsbubbla, en stor bostadsbubbla.

Idag tog jag en tur med Roslagsbanans veterantåg

Förutom en promenad på stan tog jag en tur med Roslagsbanans veterantåg, jag mötte upp tåget ute på linjen med ett ordinarie tåg, därefter njöt jag av en resa med den nyrenoverade motorvagnen X2p, i andra änden av tåget hittade man en motorvagn av typen X3p.

X2p bestod ursprungligen av tre fordon som levererades under åren 1918 – 1919, m a o precis efter det att det första världskriget avslutats, de övriga fordonen i serien skrotades under 70-talet, men X2p 33 fick leva vidare och är numera i skick som ny.

På bilden ovan står X2p inne på Stockholms Östra, till vänster i bild ser man ett av dagens moderna fordon som trafikerar Roslagsbanan, X10p. Dessa kommer om några år få sällskap av ytterligare fordon av en ny typ X15p. På bilden nedan ser man interiören i motorvagnen av typ X2p, träsofforna är såväl bekväma som vackra, dessutom är de lätta att rengöra, så man tänkte rationellt även för hundra år sedan.

Roslagsbanans veterantåg kommer även att rulla de två nästkommande söndagarna, den 8:e och 15:e september 2019, tidtabellen hittar du på Roslagsbanans veterantågsförenings hemsida, SL:s vanliga biljetter gäller även på veterantåget.