Mina reflektioner

Archive for the ‘Historia’ Category

Galgbacken i Hammarbyhöjden

with 3 comments

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om ett par av Stockholms galgbackar, denna morbida serie av inlägg avslutar jag med ett inlägg om den sista galgbacken i Stockholm. I samband med att galgbacken avvecklades kom avrättningarna att fortsätta under något mer än 50 år, men då skedde dom inte längre publikt.

Avrättningarna hade fram till mitten/slutet av 1600-talet ägt rum på Stigberget på Södermalm, men kom i och med att staden växte att flytta längre i från bebyggelsen. Vem vill ha en galgbacke som närmste granne? Det höjer ju inte direkt värdet på bostaden.

Den sista avrättningsplatsen som användes i Stockholm hittar man i dagens Hammarbyhöjden, uppe på berget låg galgbacken, där hängdes man, nedanför berget låg avrättningsplatsen, där halshöggs man. Samtliga avrättningar skedde publikt, ibland kunde antalet åskådare uppgå till 4 – 5000 personer, i en stad som då hade färre än 100 000 invånare betyder det att mer än 5% av stadens befolkning valde att ta sig omaket att promenera ut till Hammarbyhöjden som då låg ganska långt från stadens bebyggelse.

Den sista hängningen ägde rum 1818 och den sista offentliga avrättningen på platsen genomfördes 1862, då en soldat blev halshuggen som straff för våldtäkt och mord på en butiksföreståndarinna.

Till vänster i bild, höjden där galgbacken var belägen, till höger i bild platsen där avrättningsplatsen var belägen.

En teckning föreställande galgbacken, utförd 1856, vid denna tidpunkt hade dock galgbacken inte nyttjats under ett par decennier.

De sista offentliga avrättningarna i Sverige ägde rum 1876, därefter skedde alla avrättningar ”inom mur”, m a o på fängelsegårdarna. Samtidigt kom antalet personer som dömdes till döden och som slutligen avrättades att sjunka kraftigt, under perioden 1870 – 1910 avrättades enkom 12 personer trots att fler än så dömdes till döden, ungefär 10-15% av de dödsstraff som utdömdes resulterade i en avrättning. Att jämföra med 1800-talets första halva då runt 600 avrättningar genomfördes. Den sista avrättningen i Sverige ägde rum 1910 på Långholmens fängelse i Stockholm, dödstraffet i fredstid avskaffades 1921 och i krigstid 1973.

Idag besökte jag Judiska museet

with 3 comments

Vädret lämnade en hel del övrigt att önska idag, så det blev ett museibesök för min del, efter frukosten och ett besök i duschen somnade jag om en stund på sängen i sällskap med en spinnande katt innan det var dags att ta tunnelbanan in till stan.

Idag stod ett besök på det Judiska museet på programmet, museet grundades 1987, efter att under några år huserat i Frihamnen i Stockholm flyttade det till Vasastan år 1992 för att 2016 flytta vidare till Gamla stan, där museet återöppnade 2019. Museet ligger i de lokaler som under åren 1795–1870 inrymde en synagoga och församlingslokal för Stockholms judiska befolkning. Jag har besökt det Judiska museet såväl i Frihamnen som i Vasastan, men inte efter flytten till Gamla stan, det blev det dock ändring på idag.

Judiska museet är fortfarande under uppbyggnad, det som hittills är klart är basutställningen om det judiska kulturarvet i svensk historia, Judarna & Sverige. Trots att jag hade en hel del baskunskaper i ämnet lärde jag mig väldigt mycket nytt under dagens besök på Judiska museet.

Jag upplevde Judiska museet som ett såväl fräscht och modernt museum, där utställningen utformats på ett såväl smakfullt som pedagogiskt sätt, jag kommer absolut att återvända till Judiska museet, dessutom ett stort plus för den trevliga personalen.

Norra tornen dominerar stadsbilden

with 4 comments

De nyligen färdigställda Norra tornen vid Torsplan, på gränsen till det nya området Hagastaden dominerar verkligen stadsbilden.

Bilden är tagen från Monteliusvägen på Södermalm, ca 3,2 kilometer från Norra tornen, Stadshuset (i förgrunden) ligger ca 2,4 kilometer från de Norra tornen. Tornen har olika höjd, det östra tornet är 125 meter högt medans det västra tornet är ca 110 meter högt. Tornen är breda i basen och avsmalnar i form av trappsteg med den stigande höjden.

Man kan tycka vad man vill om de Norra tornen, men om att de sticker ut kan vi nog alla enas om. Då och då framförs kritik mot modern arkitektur från såväl allmänhet som politiker, det efterfrågas då allt som oftast mer traditionell arkitektur.

I en stad som Stockholm som byggts upp i etapper sedan 1200-talet är det nog svårt att peka ut vilken tidsepok man ska välja som den traditionella arkitekturen. För en person som har det minsta intresse för arkitektur och samhällsbyggnad, vilket jag har, är det tämligen enkelt att avgöra när i tiden, på decenniet när, ett hus eller ett bostadsområde är byggt.

När vi närmar oss slutet av 1800-talet behövs det bara 10 – 20 års skillnad mellan två områden, så har man två helt olika stilar när det kommer till arkitektur och utformning.

Written by melkerlarsson

11 september, 2020 at 06:32

I septembersolens sken

leave a comment »

Idag blev det en promenad på stan i septembersolens sken, jag tog tunnelbanan in till stan och promenerade därefter ut mot Djurgården, då jag har årskort på Skansen kom jag att inkludera Skansen i min promenad.

Inne på Skansen var det liv och rörelse hos alla djuren, de verkar uppskatta att det blivit höst och därmed svalare, de vanligtvis så skygga järvarna och lodjuren visade verkligen upp sig. Därefter fortsatte jag promenaden ute på Djurgården innan jag åter styrde stegen in mot stadens centrum, totalt blev det en promenad på ca 10 kilometer idag.

Ovan Skånegården på Skansen med betande kor i förgrunden

En dag som denna, när man njutit av septembersolens sken kommer jag osökt att tänka på en strof från Nationalteaterns låt ”Bängen trålar” från deras skiva ”Livet är en fest” från 1974:

En september eftermiddag lägger man sej i Allén
Och man tänder liten braja, gottar sej i solen sken

Nu var det inget jag gjorde idag, inget jag ens skulle kunna tänka mig att göra, men när jag promenerade runt på stan kom jag just att tänka på den strofen när jag gick i septembersolens sken, jag älskar ljumma härliga höstdagar, de bästa av dagar.

Möten på skilda platser

with 3 comments

Dagen inleddes med en avstämning med min chef, tillförordnad chef, sedan min tidigare chef gick i pension i slutet av maj, naturligtvis skedde detta digitalt, det är ju det nya normala i dessa coronatider.

Därefter lämnade jag hemmet och begav mig in till stan för två möten i verkligheten, vid Östra station beslutade vi snabbt att då Stockholms stad inte beviljade oss bygglov för en ramp så bygger vi ytterligare en hiss istället.

Därefter fick jag ett litet break innan det var dags för nästa möte, denna gång vid Sankt Eriksplans tunnelbanestationer, där handlade det om hur kontraster skulle ordnas och hur taktila ledstråk skulle dras då det pågår en renovering av ytskikten i en av biljetthallarna. Nu känns det ganska så skönt att ta helg!

Roslagsbanan är Sveriges sista kommersiellt drivna smalspårsjärnväg, spårvidden är 891 mm, att jämföra med den spårvidd om 1435 mm som numera är allenarådande i Sverige när det kommer till järnväg, spårväg och tunnelbana. Övriga återstående smalspåriga järnvägar är museijärnvägar. 891 mm är en spårvidd som bara fanns i Sverige och den motsvarar tre svenska fot, i såväl Uppland, Västergötland, Småland och Östergötland fanns det fram till 1960-talet stora sammanhängande nät med denna spårvidd vilka därefter gradvis kom att läggas ner eller byggas om till normalspår (1435 mm).

Written by melkerlarsson

21 augusti, 2020 at 18:22

Idag besökte vi Arsenalen

with 2 comments

Idag tog jag och sonen tåget till Strängnäs och därifrån bussen till Arsenalen, ett museum med stridsvagnar och allehanda andra stridsfordon, m a o ett typiskt ”killmuseum”.

Vi besökte Arsenalen även förra sommaren och det besöket gav helt klart mersmak hos såväl mig och sonen, så när jag inför denna coronasommar med hemester frågade jag sonen vad han helst ville göra under sommaren så stod ett besök på Arsenalen i Strängnäs högst upp på önskelistan. Detta var för övrigt första gången jag rörde mig utanför Stockholms läns gränser sedan höstlovet 2019 då vi åkte till Uppsala och besökte Evolutionsmuseet. Trots att vi har haft coronaviruset på besök här hemma så har vi valt att hålla en låg profil och hålla hos på hemmaplan.

Bilden ovan visar Sveriges första Stridsvagn från början av 1920-talet

Idag var det återigen dags för ett besök på Arsenalen för min och sonens del, vi tog bussen hemifrån till Flemingsberg där vi klev på regionaltåget som tog oss till Strägnäs, varifrån vi återigen gjorde en bussresa till Arsenalen som ligger en liten bit utanför Strängnäs.

Under några timmar strövade vi runt på museet och bara njöt av alla dessa tunga pjäser och historien bakom dessa, man kan var tycka vad man vill om den krigiska historien, men det tillhör faktiskt vår historia. Mänskligheten har krigat sedan man överföll grannbyn för att röva några slavar, må det i en framtid ta slut.

Östermalm runt

with 3 comments

I går promenerade jag på Södermalm, idag på Östermalm, kontrasterna mellan vad jag såg var stora, men de hade varit betydligt större under 60-70-talet, för att inte tala om i slutet av 1800-talet. Idag är dock inte längre kontrasterna så stora, men de kan ännu skönjas.

På 1800-talet var Södermalm en fattig stadsdel, där bodde de sämre bemedlade och där låg de flesta av stadens industrier, på Östermalm som då höll på att växa fram fanns nästan inga industrier. På Östermalm hittade man dock många regementen vilka förmodligen var de största arbetsplatserna, men dom förpestade ju inte luften för sin omgivning.

Skillnaderna bestod mellan Södermalm och Östermalm, läste för länge sedan en artikel om hamstring av livsmedel i samband med andra världskrigets utbrott. På Östermalm hamstrade man livsmedel, medans få som bodde på Södermalm bunkrade upp med livsmedel då man helt enkelt inte hade råd, detta då man i stor utsträckning levde ur hand i mun.

Idag kan nog skillnaderna mellan Södermalm och Östermalm sägas ha jämnats ut en hel del, i och med omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter har Södermalm till stor del bytt befolkning. Det återstår dock vissa skillnader, Strandvägen har Sveriges dyraste lägenheter och de äldre husen på Östermalm är betydligt mer påkostade än sina jämnåriga kollegor på Södermalm.

Att jag valde att promenera på Östermalm berodde på den rika förekomsten av esplanader, Karlavägen, Narvavägen och Valhallavägen, utefter vilka jag räknade med att kunna söka skugga denna i mitt tycke varma dag.

Esplanader är inte bara vackra, de syftade när dom anlades även till att vara brandgator i händelse av en stadsbrand, då esplanaden med sin bredd och sina träd skulle försvåra för branden att sprida sig vidare till andra kvarter. Tyvärr har de promenerande människorna och spårvagnarna fått ge vika för bilarna då esplanaderna idag i hög grad nyttjas som parkeringsplatser.

Idag skulle man inte låta detta ske, men på 60-talet kastade man ut dåtiden, spårvagnen, och lät framtiden och massbilismen ta över, idag ser stadsplanerare massbilismen som dåtiden, promenerande människor och spårvagnar ses numera som framtiden, tänk hur snabbt det kan förändras.

Vid Karlaplan funderade jag precis som vanligt över hur man i början av 70-talet kunde bygga Fältöversten (ett köpcentrum och bostäder i typisk 70-tals stil) som inte alls smälter in i omgivningen. Sanningen är dock att det såg ännu värre ut innan Fältöversten byggdes.

Innan Fältöversten byggdes låg det ett myller av ruckel på platsen som allmänt kallades ”gropen”, här huserade diverse verksamheter såsom bilmekaniker, firmor som sålde begagnade bilar samt verksamhet som skulle kunna betraktas som direkt ljusskygg. Se bilden nedan som visar hur platsen tedde sig innan Fältöversten byggdes, det är helt obegripligt att ”gropen” fick existera i denna form så länge som den gjorde. Gatan till höger i bild är Valhallavägen.

När jag summerade dagens promenad kunde jag konstatera att jag och mina sandaler precis som igår avverkat närmare 15 kilometer under dagen som för övrigt tog mig långt utanför Östermalm.

Written by melkerlarsson

5 augusti, 2020 at 00:06

Kameror jag använt – Rolleicord

leave a comment »

Jag blev inspirerad av ett inlägg på bloggen ”I huvudet på en gubbe”, så även jag väljer att lägga ut en bild på och presentera en av mina gamla kameror som jag för länge sedan slutat använda.

En av de första kameror jag kom att använda var en Rolleicord, en lite enklare variant av den mer berömda Rolleiflex som frekvent användes av pressfotografer under 1950-60 – talet. Jag använde denna underbara kamera med rullfilm 6 cm x 4,5 cm, sk 120 film, för såväl dia som svartvit film frekvent fram till i slutet av nittiotalet.

2003 slutade jag helt använda analoga kameror, sedan dess är det digitala kameror som gäller. Jag saknar inte den analoga tiden, men en sak saknar jag, man behövde tänka efter inför varje bild, för det fanns en kostnad förknippad med varje bild, vilket det inte finns idag. Så det fanns en större eftertanke bakom bilderna på den tiden, i alla fall inbillar jag mig det, kanske togs det bättre bilder förr.

Written by melkerlarsson

8 juli, 2020 at 21:36

Jag svalkade mig på Nationalmuseum

leave a comment »

Idag flydde jag värmen, jag begav mig till nationalmuseum som har ett underbart svalt inomhusklimat, nu är väl svalkan främst till för konstverkens bevarande och inte för oss besökare, även om jag njöt en het dag som denna.

När jag under förmiddagen klev ut genom porten hade jag två alternativ för dagen i mitt huvud, en promenad på stan eller ett museibesök, medans jag styrde stegen mot tunnelbanan insåg jag snabbt att värmen talade för ett museibesök.

Jag hade redan Nationalmuseum i huvudet när jag klev ut genom porten, under tunnelbaneresan in mot stan bestämde jag mig för att så fick det bli. Jag har bara besökt Nationalmuseum en gång sedan museet återöppnade efter renoveringen, de långa köerna har liksom avskräckt mig, men idag var köerna som bortblåsta och jag fick relativt ostört promenera omkring och njuta av konstverk från 1500-talet och framåt medans alla andra svettades på badstranden.

En intressant detalj från dagens tunnelbaneresa, under torsdagen spårade ett tunnelbanetåg ur efter att en solkurva uppstått mellan Skärmarbrink och Sandsborg, därmed har vi under de senaste dagarna fått en väldigt tät trafik till min hemstation Skarpnäck. Då tågen inte kunde vändas i Farsta strand eller Hökarängen så måste dom vändas någon annanstans och det blir förstås i Skarpnäck. Normalt har vi ett tåg var 10:e minut, men för stunden har vi ett tåg var 2:e – 4:e minut.

Written by melkerlarsson

27 juni, 2020 at 19:33

Får vi ett svar?

leave a comment »

Idag ska det uppenbarligen komma någon form av besked från Palmeutredningen, tyvärr tror jag inte att jag kommer veta mer än när jag för fyra år sedan besökte mordplatsen i samband med att det var trettio år sedan Olof Palme mördades. Jag kanske får veta mer, kanske får jag se ett rykande vapen eller ingenting, men frågan är om det rättar ut frågetecken eller skapar nya frågetecken.

För trettio år sedan, den 1 mars 1986 besökte jag korsningen Sveavägen – Tunnelgatan, det var dagen efter mordet på Olof Palme, att mördaren snabbt skulle identifieras och gripas trodde nog de flesta.

När jag idag, trettio år senare återvände dit och till gravplatsen på Adolf Fredriks kyrkogård vet jag inte mer än jag för trettio år sedan visste om vad som verkligen hände, jag vet fortfarande egentligen ingenting.

Idag var det många som uppmärksammade och högtidlighöll minnet av Olof Palme, de flesta sökte sig naturligen till hans grav, även om en liten hög med blommor växte fram även på mordplatsen.

Minna minnen av händelserna är starka, den första nyhetssändningen i radion 01:10 kommer för alltid vara fastetsad i mitt minne, därefter var jag klarvaken hela natten och såg den första nyhetssändningen i TV 04:00, men jag vet egentligen inte mer än jag då fick reda på och lär aldrig få reda på mer.