Mina reflektioner

Archive for the ‘Historia’ Category

Idag för 60 år sedan

leave a comment »

Idag är det precis 60 år sedan tunnelbanesträckan Hötorget – Slussen invigdes, därmed öppnade även T-Centralen vilket idag är Stockholms och Sveriges största station alla kategorier.

Dagligen kliver närmare 200 000 personer på tunnelbanan vid T-centralen, vilket även internationellt sett är en hög siffra för en enskild station. Före öppningen av sträckan Hötorget – Slussen hade det som i dag är den gröna tunnelbanelinjen trafikerats som två separata system: Hässelby gård – Hötorget och Slussen – Högdalen / Hökarängen.

Gustav VI Adolf inviger tunnelbanesträckan Hötorget – Slussen den 24 november 1957

Annonser

Written by melkerlarsson

24 november, 2017 at 17:33

Moderna museet, Leninmonumentet

leave a comment »

När jag och sonen i lördags besökte Moderna museet passade vi på att titta på deras ”utomhuskonst”, den mest kända är ju Paradiset men det finns även en mängd andra verk utomhus, såsom Leninmonumentet.

En kall aprildag 1917 stannade Lenin till i Stockholm på sin väg till Petrograd, dagens S:t Petersburg, i Europa rasade första världskriget och Lenin var på väg hem till Ryssland där han kom att leda den så kallade oktoberrevolutionen senare samma år. På vissa bilder som dokumenterar besöket har någon markerat Lenin med ett kryss, bilden med krysset har förekommit i mängder av historieböcker under min skolgång.

I Leninmonumentet utanför Moderna museet har konstnären återskapat en del av gatan och spårvagnsspåret och på en av gatstenarna finns ett kryss precis som på bilderna i historieböckerna. Nu säger sig konstnären inte hylla vare sig Lenin eller hans insatser, men uppenbarligen har någon velat hylla Lenin eller oktoberrevolutionen, för det låg färska blommor vid monumentet. (Konstnären bakom verket, Björn Lövin, är för övrigt pappa till miljöpartiets språkrör Isabella Lövin)

Den aktuella dagen i april 1917 anlände Lenin med tåg till Stockholms central på morgonen, det var inte första gången han besökte Stockholm, han hade varit här flera gånger förut. Under dagen i Stockholm träffade Lenin vänsterpolitikern Ture Nerman och borgmästare Carl Lindhagen, även han hade starka vänstersympatier, under sin livstid hann han med att vara såväl Folkpartist, Socialdemokrat och Vänsterpartist. Lenin hann förstås även med en shoppingrunda, på PUB köpte han en kostym, vilken jag sett på ett museum i Moskva under 70-talet.

Lenin på Vasagatan (mannen med paraplyet)

Idag fick jag med sonen till konsten

with 3 comments

Idag besökte jag  och sonen för första gången ett konstmuseum tillsammans, valet föll på Arkdes (fd Arkitekturmuseet) och Moderna museet. Jag och sonen har i och för sig besökt Gripsholms slott och statens porträttsamling flera gånger, men där finns en historia bakom tavlorna som jag kan berätta för honom, ex den blodiga kampen mellan Gustav Vasas söner.

Så det var med stor spänning vi  styrde stegen mot Arkdes och Moderna museet, vi började med att titta på skulpturgruppen Paradiset innan vi gick in på museet, de delvis rörliga och lätt ekivoka skulpturerna fascinerade sonen. Vi klev in på Moderna Museet och Arkdes, för pedagogikens skull valde jag att börja besöket på Arkdes (fd Arkitekturmuseet), sonen älskade modellhusen och tog direkt utställningen till sitt hjärta, de flesta av byggnaderna var sådana som han sett och upplevt i det verkliga livet.

 

Därefter fortsatte vi in på Moderna museet, sonen var skeptisk, han hade besökt Moderna museet med skolan när han gick i ettan (för sex år sedan) och det besöket gav inte mersmak enligt honom. Med pappa som guide gick det uppenbarligen bättre, jag förevisade mina favoriter och plockade även upp konstverk som sonen kunde såväl förvånas och skratta åt – ”konstig konst” enligt sonen. Vi hittade dock några gemensamma favoriter, exempelvis de sovjetiska propagandaaffischerna från -30 talet.

Förhoppningsvis var dagens besök på ArkDes och Moderna museet en början på ett konstintresse för sonen.

Tensta tunnelbanestation – Helga Henschen

with 2 comments

När den blåa tunnelbanelinjens första sträcka, Hjulsta – T-centralen, öppnades för trafik den 31 augusti 1975 lyckades jag av någon orsak lura med mig min mamma på en tur, vet inte om hon senare någonsin kom att åka med den blåa linjen, så det var kanske var en unik upplevelse för henne.

En av de stationer min mamma ville stanna till och titta på var Tensta, för den konstnärliga utsmyckningen på stationen svarade Helga Henschen, så det fanns ”vissa” politiska förtecken i konsten, vilket förmodligen tilltalade min mamma, men det var inget unikt på den tiden.

Konstnärerna för stationerna var utsedda sex – sju år innan stationerna öppnades, så den tidsanda som rådde runt skiftet mellan 60- och 70-talet var de som kom att prägla konsten på de nya stationerna, andra exempel är Solna centrum och T-centralen, samt Akalla, även om den sistnämnda invigdes först 1977.

När jag för en tid sedan besökte Thielska Galleriets Helga Henschen utställning hade Helga Henschens modeller och skisser för utsmyckningen av Tensta tunnelbanestation föga förvånande en mycket framträdande plats i utställningen, dessutom smakfullt presenterad med en fin ljussättning.

Temat för stationen är ”En ros till invandrarna. Solidaritet. Syskonskap” där det blandas bilder med citat på många olika språk på stationens väggar, i golvet och i taket.

På den tiden Tensta byggdes i slutet av 60-talet bestod invandringen främst av finländare och en viss arbetskraftsinvandring från Grekland, Jugoslavien och Turkiet, så Helga Henschen var kanske framsynt när hon utsmyckade stationen då Tensta i dag är en av de mer mångkulturella områdena i Stockholm.

Thielska Galleriet – Helga Henschen

with one comment

I går besökte jag Thielska Galleriet, huvudorsaken till mitt besök var att bese den retrospektiva utställningen om Helga Henschens konstnärskap (1917–2002) som visas i samband med hennes 100- årsjubileum. Helga Henschen var barnbarn till Ernest Thiel och har därmed en personlig koppling till det som idag är Thielska Galleriet som ursprungligen var Ernest Thiels bostad.

För mig var Helga Henschen främst känd för den konstnärliga utsmyckningen av Tensta tunnelbanestation samt karikatyrer och valaffischer under 1960- och 70-talet, karikatyrerna hade en  tydlig vänsterprägel, dessa hittade man i böcker, på vykort och i tidningar, så dessa såg man ofta hemmavid.

Under besöket Thielska Galleriet upptäckte jag hur mångfacetterad Helga Henschen var som konstnär, hon arbetade med en mängd olika material och uttryckssätt, på utställningen såg jag målningar, skulpturer, affischer, illustrationer och karikatyrer från 1940-tal till och med 1990-tal.

Jag bidrog även till att sänka såväl medelåldern bland besökarna, inte så vanligt numera, som till att förbättra könsbalansen, det var ju främst kvinnor i publiken.

Utställningen pågår till och med den 21 januari 2018.

Hur behandlade dom sina modeller?

with one comment

Under mitt besök på Thielska Galleriet i helgen kom jag att fundera på om Anders Zorn någonsin målade en tavla med en kvinna med kläder på, dom lär i alla fall inte vara särskilt många, förutom ett eller annat porträtt av prominenta kvinnor.

På Thielska Galleriet såg jag i alla fall en tavla målad av Anders Zorn med en påklädd kvinna, men det handla då om Ernest Thiels andra hustru, Signe, Ernest Thiel hade för övrigt även en dotter som hette Signe från sitt tidigare äktenskap.

Jag såg dock tre tavlor med kvinnor utan kläder målade av Anders Zorn, i dessa #metoo tider väcktes en tanke, hur behandlade Anders Zorn och för den delen även Carl Larsson sina unga och ofta nakna kvinnliga modeller? Behandlades dom med respekt med den tidens mått och hur behandlades dom med dagens mått?

Jag har ingen aning, konstnärerna i sig dog för närmare hundra år sedan och deras modeller är döda sedan länge, så vi lär aldrig få svaret.

Ett besök på Skånegården väckte minnen till liv

leave a comment »

När jag och sonen i söndags besökte Skansen passerade vi Skånegården, i boningshuset har jag och sonen varit många gånger, det var stängt idag, så vi tittade in i ladugården, där har vi inte varit förr.

Ladugården såg ut precis som jag minns farfar och farmors ladugård som den såg ut i mitten av 60-talet, det fanns samma utrustning och den såg nästan på pricken likadan ut, dock var farfar och farmors ladugård något större, dom hade en 6 á 8 kor, medans skånegården hade plats för något färre.

De fåtaliga korna i min farfar och farmors ladugård mjölkades och på morgonen kom mjölkbilen från det närbelägna mejeriet och hämtade mjölkkrukan som stod på mjölkpallen uppe vid landsvägen. En del av mjölken stannade dock kvar på den lilla bondgården, den gjorde farmor ost av, en ost som jag minns som mycket god och inte står att köpa i affärerna. Idag finns nog inte så många, om ens någon, lantbrukare kvar som har en så liten djurbesättning, de är nog bortrationaliserade och finns dom kvar har nog knappast mjölkbilen någon större lust att svänga förbi, det blir nog helt enkelt för olönsamt.

Written by melkerlarsson

21 oktober, 2017 at 09:06