Mina reflektioner

Archive for the ‘Historia’ Category

Oroligt i Europa

with 7 comments

Just nu är det oroligt i Europa, Ryssland skramlar med vapnen gentemot Ukraina, en stat som redan har utsatts för aggression i och med Rysslands annektering av Krim 2014 och stödet till separatisterna i östra Ukraina i det som benämns som Donbass.

För dagens ungdomar är säkerligen vapenskramlet en ny upplevelse, men för oss som växte upp under 60- och 70-talet är detta vardagsmat, då var krigshotet ständigt närvarande och det skulle om det kom utkämpas med kärnvapen.

Under min uppväxt bodde jag nära en flygbas, den då nedlagda flygflottiljen F8 i Barkarby, men den användes för övningar och på nätterna vaknade man ibland av att jaktplanen lyfte. När vi var i sommarstugan i Västmanland så övades det ständigt i närområdet, jaktplanen (J35 Draken) från F1 i Västerås flög i trädtoppshöjd ett hundratal meter från sommarstugan, för en liten kille i skiftet mellan 60- och 70-talet var detta förstås synnerligen intressant. Samtidigt växte en medvetenhet om den ständiga krigsrisken fram, kriget stod runt knuten, ett krig som sannolikt skulle utkämpas med kärnvapen och förmodligen lett till civilisationens undergång.

Bilder från flygvapenmuseet i Linköping 2015, längst till vänster J29 tunnan, i mitten Viggen och längst till höger en Tp47 Catalina.

Är jag orolig, nej! En begränsad rysk intervention i östra Ukraina är inte osannolik, samt att man när man ändå håller på passar på att stärka sitt grepp om Belarus (Vitryssland). Men att man militärt skulle angripa ett NATO land eller ett annat västland, ex Finland eller Sverige, är helt osannolikt.

Peace in our time som den brittiska premiärministern Neville Chamberlain sa 1938 efter att ha sålt ut delar av det dåvarande Tjeckoslovakien. Den enda skillnaden är att det idag inte är Hitler som tycker till och vill ha mer, utan Putin. I övrigt är likheterna påfallande, Putin vill ha en ny världsordning, vilket känns igen från 1930-talet.

I efterhand har jag funderat över flygvapnets övningar i vår sommarstugas närhet, inte så mycket över övningarna i sig utan snarare valet av plats. I oktober 1960 inträffade en av de värsta flygolyckorna i Sverige bara några kilometer söder om vår sommarstuga, ett attackplan av typen A32 kraschade rakt in i en gård och samtliga som befann sig huset, sju personer omkom. Piloten hade hoppat från planet p g a motorproblem ca 15 kilometer från nedslagsplatsen, därefter glidflög planet innan det slutlig kraschade i Vikbo gård. Kring denna olycka har det varit märkbart tyst, det finns exempelvis ingen artikel på wikipedia om händelsen. Däremot sedan några år en artikel på försvarsmaktens hemsida, bilden som toppar sidan väcker nog många känslor, den är från begravningen av de sju offren.

Många möbelsnickare roterade i sina gravar

with 6 comments

När jag och sonen i lördags massakrerade/slaktade möbler i min fd sambos hus med hjälp av hammare, kofot och stämjärn torde ett antal småländska möbelsnickare roterat i sina gravar.

Tänk om dom hade kunnat se oss gå loss på deras alster från 1930- och 40-talet med hammare, kofot och stämjärn, dessutom med kroppskraft. Jag bände loss dörrar från allehanda möbler med handkraft, sonen använde sig av karatesparkar för att lossa dörrar från andra möbler, varför använda skruvmejsel?

Det är bara konstatera att det blivit allt svårare att bli av med möbler, många välgörenhetsorganisationer är allt mer kräsna när de tar emot och privat personer är jobbiga att ha att göra med. Jag har liksom inte tid att åka en timme och kvart för att visa en möbel för någon som bara säger ”det var inte vad jag tänkt mig” för att sedan behöva åka en timme och en kvart tillbaka hem igen. Otaliga är dom som inte kunnat ordna transport eller önskat att vi ska leverera möblerna hem till dom, jag är ingen jävla flyttgubbe.

Efter allehanda försök att skänka bort de återstående möblerna gav vi upp, det fick bli transport till återvinningscentralen och för att göra dessa lättare att transportera slaktade jag och sonen dessa.

Sammantaget kändes det sådär, många av möblerna var sannolikt producerade under 1930- och 40-talet av den lokala småländska möbelindustrin, men det var mycket hantverk så man kanske inte kan tala om industri som vi ser det idag, inga färdigstansade IKEA delar med andra ord.

Undrar hur många småländska möbelsnickare som roterade i sina gravar i lördags?

Written by melkerlarsson

17 januari, 2022 at 07:06

Covid-19 har härjat under två års tid

with 5 comments

Nu har det gått mer än två år sedan man hörde talas om covid-19 för första gången, jag kunde när jag hörde talas om spridningen i Wuhan inte ana att jag ca två månader senare skulle vara smittad av detta virus och att det var jag som kom att dra hem det.

En öde Västerlånggatan den 21 mars 2020, jag och sonen mötte fem personer på Västerlånggatan mitt på dagen en lördag. Dagen efter insåg jag att jag hade covid-19 tänk så det kan gå, men på den tiden testade man bara personer som lades in på sjukhus. Så den 100% bekräftelsen fick jag först under april när jag kom att ingå i en testgrupp för antikroppstester.

Man kan häpnas över hur snabbt spridningen gick, men med dagens rörlighet är det inte så särdeles förvånande. Om man backar tillbaka i tiden till den mest kända och mest dödliga pandemin vi idag känner till, digerdöden, så gick det betydligt långsammare.

Var och när digerdöden uppstod vet ingen säkert, men den kom till Europa 1347 och hade förmodligen uppstått i Asien. Till Europa kom den via en handelsstad som var belägen i den östra delen av Svarta havet. Denna belägrades av asiatiska horder, men innan de drog sig tillbaka sköt dom in sina döda med katapultmaskiner i staden, vilka förstås var smittade. Varpå Genuesare och Venetianer flydde staden, men dom tog med sig smittan, från 1347 kom det att ta närmare tre år innan smittan nådde norden 1350 (Norge), man reste m a o inte så mycket på den tiden och om man reste så reste man långsamt.

Written by melkerlarsson

11 januari, 2022 at 07:05

Gott nytt år!

with 3 comments

Gott Nytt År!

Klockan har passerat midnatt och vi skriver nu 2022, vilka förhoppningar ska vi ställa på det nya året?

Jag ställer ungefär samma förhoppningar som jag ställde vid det föregående nyåret, att pandemin ska gå över under det kommande året, men den förhoppningen infriades inte. Istället kom nya reserestriktioner, vi har inte ens kunnat besöka våra nordiska grannländer sedan 2020 och det ser ut att fortsätta. För egen del bryr jag mig inte så mycket, jag har för länge sedan slutat med vidlyftiga utlandsresor.

Så numera är det Sverige som gäller, det finns mycket se och njuta av i Dalsland, Gotland eller i Hälsingland, eller i några av våra större städer, personligen rekommenderar jag industrilandskapet i Norrköping, det är värt en omväg.

Om några minuter ringer domkyrkorna in det nya året i radions P1, att lyssna på domkyrkornas klockor är en tradition sedan jag var liten, då lyssnade jag på dessa i en gammal rörradio på landsbygden på det småländska höglandet, utanför fönstret var det svart som natten. Jag bröt dock traditionen under många år, väldigt många år, då jag prioriterade festandet under nyårshelgen, men på senare år har traditionen att lyssna på domkyrkoklockorna i P1 återupptagits. Att festa natten igenom en nyårsnatt är inget jag prioriterar numera om jag säger så.

Återigen en promenad i Enskede

with 2 comments

Idag sov jag länge, vaknade strax efter klockan åtta, kände mig som rena tonåringen. Jag gick upp och åt frukost, svängde förbi duschen och gick sedan och la mig på sängen igen och somnade uppenbarligen om.

Strax efter tio vaknade jag av att sonen duschade, oj, var han redan uppe, kors i taket. Idag behövde jag köpa allergitabletter, de tog slut i fredags, så det var dags att uppsöka ett söndagsöppet Apotek, sådana hittar man på promenadavstånd i Farsta, Globen och i Tyresö centrum.

Jag valde att promenera till Globen, dock inte den rakaste vägen vilken är ca 5 kilometer, jag valde återigen att snurra runt i Enskededalen och i Gamla Enskede innan jag kom fram till Globen.

Husen i Enskededalen och Gamla Enskede är främst byggda under 1910 – 20-talet, så de har hunnit förändras en hel del, en del har klätts in i tegel, en del har fått putsad fasad. Jag brukar fundera på om de första ägarna som tillträdde huset för 100 – 110 år sedan hade känt igen sitt hus idag? Jo, vissa hus är tämligen välbevarade, men en del är tämligen förvanskade, undrar om 1910-20-talets ägare hade förstått funktionen ”carport”, visst kände dom till bilen, men dom kunde nog knappast föreställa sig att bilen en dag skulle vara ”var mans egendom”, om än inte min egendom.

Written by melkerlarsson

21 november, 2021 at 16:42

Idag för tjugofem år sedan

with 6 comments

Idag för tjugofem år sedan gick min mamma bort, 1996 var den 2 november allhelgonadagen, så det blev en bra dag att gå bort på om nu så ska ske, en dag man förknippar med minnet av de som avlidit eller gick i förtid som en del säger.

Min mamma fick i början av juli 1996 en cancerdiagnos, lungcancer, då min mamma var icke rökare trodde man först att hon drabbats av en annan form av lungcancer, vilken hon skulle kunna leva med under flera år. Men vid närmare kontroll visade det sig att hon drabbats av den form av lungcancer som främst drabbar rökare, prognosen blev då betydligt sämre.

Jag hade tjatat på min mamma sedan hösten -95 att söka läkare för sin envisa hosta, men tjat hjälpte inte, försökte skrämma henne med att det kanske var astma, vilket jag hade på den tiden. Men det hjälpte inte det heller, hon sökte inte vårdkontakt förrän i maj -96, för utgångens skull kom detta i slutändan inte att spela någon större roll.

Efter ca en månad på Thorax på Karolinska sjukhuset flyttades hon över till Stockholms sjukhem, där kom hon att bo fram till sin bortgång. Hon erbjöds behandling med cellgifter trots att det inte skulle ha någon större effekt eller inverkan på utgången, jag följde med henne vid de två första behandlingarna. När jag en tidig morgon kom in till Stockholms sjukhem för att följa med henne på den tredje behandlingen så bad hon mig avboka den, samt de därpå följande behandlingarna, det var inte värt besväret enligt henne, dessutom var hon trött.

Under oktober hade cancern förmodligen spridit sig, jag som kände min mamma väl noterade att hon blev kraftigt personlighetsförändrad, så förmodligen hade sk dottersvulster spridit sig till hjärnan, vilket dock inte var något vi grottade ned oss i då utgången vid det här laget var mer än given.

Hennes personlighetsförändring var så här i efterhand lite komisk, min mamma som var livrädd för alla former av djur, från storleken av en mus och uppåt, ville helt plötsligt köpa en häst, den skulle tydligen förvaras i vedboden på landet, detta kändes inte så särdeles genomtänkt, snarare förvirrat.

Den 2 november 1996 klockan 14:10 gick min mamma bort på Stockholms sjukhem, som jag nämnt ovan var den 2 november 1996 allhelgonadagen, bättre dag att gå bort på kan man ju knappast hitta.

Veckan innan min mamma gick bort hade hon knappast ätit eller druckit något, men som Platon lär ha sagt – ”Man dör inte för att man slutar äta, man slutar äta för att man ska dö”.

Den 14 november 1996 ägde begravningen rum, en begravning jag var mycket nöjd med, min mamma hade föreskrivit att jag som äldste son skulle ha bestämmanderätt över såväl begravningen samt hur bouppteckning och allt annat skulle hanteras, jag skulle dock efterhöra min yngre brors och hennes sambos åsikt. På begravningen kom det diplomatiskt uttryckt väldigt många gäster, begravningsbyrån ringde mig efter några dagar och undrade lite, ”det är redan över 200 personer som anmält sig”. I slutändan blev det fler, folk stod och satt i mittgången i kapellet, stod och satt utefter väggarna och satt på golvet runt kistan, jag minns än idag denna dag med stor värme.

Numera är detta inte något jag tänker på så särdeles ofta, noterade dock i somras, strax före min mammas fd sambos begravning att jag nu har överlevt min mamma, m a o har jag blivit äldre än hon blev. När jag och sonen röjde hemma hos min mammas fd sambo så hittade jag dödsrunan över min mamma som publicerades i Dagens Nyheter. Den minns jag först inte alls, men sedan vaknade minnet, det var uppenbarligen mycket då med allt som följer av att någon går bort, men den publiceras nedan, hon som författade dödsrunan gick bort några år efter min mamma:

Äntligen fredag

with 9 comments

Äntligen fredag, efter en gårdag med många digitala möten där jag kastade mig från det ena mötet till det andra, dessutom i olika mötesverktyg; Skype, Teams och Zoom, så såg jag fram emot en lite mindre mötesintensiv fredag.

I morse vaknade jag till nyheten att en rappare hade skjutits ihjäl, Einár, honom hade jag aldrig hört talas om förut, detsamma när Avicii (Tim Bergling) gick bort för några år sedan, hade jag hört talas om honom innan han dog? Självklart inte!

Det säger nog mer om mig än om artisterna, jag gillar helt enkelt inte rapp eller annan modern musik, misstänker att en man som började närma sig 60 på 1920-talet tyckt detsamma om den tidens nymodighet, jazzen, förmodligen även när rocken dök upp på 1950-talet. Mitt musikintresse har för övrigt mattats av rejält, när jag kom hem från jobbet för 20 – 30 år sedan så var det första jag gjorde att sätta på en skiva eller någon musikkanal, det första jag gör numera är att slå på P1.

Under eftermiddagen tog jag bussen till Tyresö centrum i sällskap med en dramaten för att handla inför helgen och början av nästa vecka, det blev ett besök på såväl Systembolaget som ICA Kvantum, så nu behöver jag bara småhandla lite under de kommande 4 á 5 dagarna och det känns skönt. Vad jag ska fylla den stundande helgen med vet jag ännu inte, men jag står ju aldrig rådlös, så något lär jag hitta på, för ut ska jag.

Written by melkerlarsson

22 oktober, 2021 at 17:52

I lördags besökte jag ArkDes

with 4 comments

I lördags besökte jag ArkDes, fd Arkitekturmuseet, och deras utställning om Sigurd Lewerentz verk och liv, jag kommer att återvända till ArkDes för att se utställningen minst en gång till, så underbar var den.

Om man ska sammanfatta Sigurd Lewerentzs verk så dominerar helt klart kyrkogårdar och för den delen kyrkor och begravningskapell, men han är ganska så mångfacetterad vilket jag tycker att utställningen tar fasta på. Ett av hans verk är Skogskyrkogården i Stockholm, vilket även kom att bli hans skilsmässa från kollegan Gunnar Asplund, men det berodde på Stockholms stad som tröttnat på Sigurd Lewerentzs perfektionism snarare än på en osämja mellan kollegorna.

Förutom att vara en pionjärskapande arkitekt var Sigurd Lewerentz en fantastisk designer och tecknare, en spännande person helt enkelt.

Stolen till höger i bild har jag förmodligen suttit i vid två tillfällen, den härrör från Uppståndelsekapellet på Skogskyrkogården och har stått i officantens rum. I Uppståndelsekapellet har jag vid två tillfällen under 90-talet agerat officiant vid borgliga begravningar, då har jag suttit i officiantens rum och inväntat ”gästernas ankomst” har jag förmodligen suttit i denna stol.

Jag har dock gjort mitt när det kommer till att vara officiant på en borglig begravning, en erfarenhet jag dock inte vill vara utan.

Uppståndelsekapellet på Skogskyrkogården

Jag betraktade en spis

with 9 comments

Hemma hos min mammas fd sambo finns en spis som hängt med sedan han flyttade in när huset var nybyggt i början av 70-talet, han har m a o inte behövt byta spis på närmare 50 år.

Dessa spisar var ganska vanliga på 70-talet, vill minnas att de kallades ”dataspis”, men så särskilt avancerade var dom inte, vem skulle idag vilja tidsinställa en kastrull på spisen innan man går hemifrån på morgonen? Vad som helst kan ju hända under vägen hem från jobbet, stopp i tunnelbanan eller en väldigt lång bilkö.

I övrigt anser jag att spisar och alla andra vitvaror ska vara vita, skulle även kunna tänka mig borstad metall, men dessa är motbjudande dyra. Jag gillar inte röda eller gröna vitvaror, vilket var vanligt på 70-talet. Notera kaklet i bakgrunden, 70-tal så det skriker om det, behöver jag nämna att mina brorsdöttrar 20+ älskar det, vilket jag inte gör.

Written by melkerlarsson

3 oktober, 2021 at 16:53

Det var länge sedan sist, men plötsligt hände det

with one comment

När jag i lördags besökte museibanans dag i Mariefred kom jag i samspråk med en gammal vän som jag inte sett sedan pandemin började i mars 2020, så det var ett tag sedan.

Detta i sig är ju inget som är så särdeles märkligt, så har det varit för många, men när jag skulle ge mig i väg till mitt tåg som skulle ta mig till Läggesta så skakade vi hand. Jag har inte skakat hand med en annan människa sedan början på mars 2020, men plötsligt hände det, är pandemin över, kan vi slutligen andas ut, jag vet inte?

Written by melkerlarsson

27 september, 2021 at 07:07