Archive for the ‘Historia’ Category
Något man bara trampar på
Jag tror att alla och envar när man strövat runt i en svensk stad eller tätort i alla fall trampat på ett gatubrunnslock med ett karaktäristiskt ”A” eller/och med texten ”Alvesta” vid några tillfällen, det betyder ju inte att man observerat eller tänkt närmare på detta gatubrunnslock eller gatugods som det allmänt kallas.
När jag ser gatubrunnslock eller gatugods märkta med ett ”A” eller ”Alvesta” brukar jag då och då att komma att tänka på min farbror som tillbringade hela sitt arbetsliv på Alvesta gjuteri, har han gjutit det brunnslock jag nyss passerade? Kanske inte, men jag har förmodligen passerat eller trampat på många av de brunnslock han har varit upphovsman till.
Min farbror är fortfarande i livet, 88 år gammal, men Alvesta gjuteri är sedan bortåt 20 år nedlagt, men deras produkter kommer jag nog se under resten av mitt liv när jag rör mig runt i våra svenska städer. Gatugods är tämligen slittåligt.
Efter ett och ett halvt år är jag äntligen i mål
Min mammas fd sambo avled i slutet av april 2021, min mamma gick bort i november 1996, min mamma kom aldrig att träffa sina fyra barnbarn. Det äldsta barnbarnet föddes kort efter hennes bortgång och den tjejen påbörjar snart sin AT tjänstgöring som läkare.
Min mammas fd sambo hade inga egna barn, eller andra nära släktingar, så han valde att testamentera sin egendom till min mammas barnbarn, dom hon aldrig träffade, men det gjorde han. Han var inbjuden och deltog i samband med dop och födelsedagar, jag där honom evigt tacksam till den gåva han gav till min son och min brors tre barn.
För mig har detta inneburit hundratals timmar med jobb, men nu är vi äntligen efter 1 1/2 år i mål och förutsättningarna för den snart 17 årige sonen att köpa en lägenhet i Stockholmsområdet är säkrade. Samtidigt har dock sonen börjat snegla på andra platser i Sverige, exempelvis industriexpansionen i Norr- och Västerbotten. För en som utbildar sig till elektriker finns alla möjligheter.
Jag rensar här hemma
Här hemma genomför jag för närvarande en utrensning, gamla mobiltelefoner har kastats, sonen som länge var ett fan av mobiler med tangenter har sedan länge övergått till smartphones.
Dessutom har jag rensat ut mitt förråd av gamla analoga kameror, dessa är direkt omöjliga att sälja idag, jag har behållit några stycken som ren affektion, men resten har hamnat i grovsoporna.
För att inte gå helt vilse så gjorde jag en koll på nätet, skulle jag kunna sälja alla de gamla kameror och objektiv jag hade så skulle jag möjligen kunna skramla ihop en tusenlapp om jag hade lite tur, hade det varit värt besväret? Nej säger jag.
En ny värld för mig
Detta med att streama TV-serier är en ny värld för mig, något jag började med under pandemin men som jag fortsatt med därefter.
Jag abonnerar enkom på sporttjänster, Discovery+ och Viaplay, så jag streamar enkom serier som jag så att säga får på köpet i och med dessa abonnemang, något särskilt abonnemang för serier har jag inte skaffat. Därutöver finns det ju många bra dokumentärer och serier på SVT Play.
Den senaste serien jag sett var ”This England” på Viaplay, vilken handlar om den engelska regeringens coronahantering, en synnerligen porträttlik skådespelare spelar Boris Johnson. Under seriens gång började jag fundera på hur gammal Boris Johnson är, ställde frågan till min Google Assistent och insåg att han är mer än ett år yngre än mig! Man börjar m a o bli äldre än de flesta, insåg även att jag är äldre än alla svenska partiledare.
”This England” var särskilt intressant då den utspelade sig under pandemins inledning i mars 2020, jag och sonen besökte en synnerligen tom innerstad i Stockholm den 21 mars 2020, dagen därpå insåg jag att jag hade corona, fem dagar senare kom sonen en morgon ut från sitt rum och såg ut som ett spöke, då hade även han fått corona.


De tomma gatorna kommer såväl jag och sonen minnas för alltid, sonen kommer säkerligen tråka ut sina framtida barnbarn med dessa minnen, men då slipper jag med ålderns rätt att lyssna.
Idag för fyrtiofyra år sedan
Idag för fyrtiofyra år sedan lämnade jag Svenska kyrkan, har sen dess inte haft några tankar på att återinträda, står långt i från känslan av att ha någon form av tro.
På den tiden behövde man ha sina föräldrars tillstånd att lämna kyrkan såvida man inte fyllt arton år, det gick dessutom enkom att lämna kyrkan utan att föräldrarna gjorde detsamma såvida man fyllt femton. Hur det regelverket ser ut idag har jag ingen aning om.
Kameror jag använt – Minolta 5000
Minolta lanserade den första systemkameran med Autofokus 1985, Minolta 7000, därefter lanserades den mer professionella kameran Minolta 9000. Några år därefter lanserades Minolta 5000 som nog kan betraktas som en enklare instegsmodell.
Trots att jag på den tiden hade ett antal kamerahus av märket Minolta kom jag aldrig att köpa en Minolta autofokus systemkamera, detta då objektiv och andra tillbehör inte passade. Men när min mamma gick bort 1996 tog jag över hennes Minolta 5000, den kom jag under ett antal år att använda som en fest- och partykamera, men nu är denna gamla analoga kameras saga all, i veckan hamnade den i grovsoprummet.
Bli medlem i en pensionärsorganisation?
Om några år måste jag ta ställning, ska jag bli medlem i en pensionärsorganisation? Stora frågor att ta ställning till.
Tja, i fönstret hemmavid lockar den lokala pensionärsorganisationen med sina aktiviteter, visst kan det vara kul att spela Boule då och då, men att spela kort och fika är inget som lockar mig.
Nu vill jag dock betona att jag inte är föraktfull, då jag inser att gemenskapen i en pensionärsorganisation betyder oerhört mycket för många äldre personer. Det betyder social samvaro och för många innebär det att ensamheten bryts på äldre dar, men det innebär inte jag med 100% säkerhet kommer att söka mig till en pensionärsorganisation när den dagen kommer, men vet när den dagen kommer.
Ibland saknar jag ”lappen” på bordet
Köksbordet här hemma är tomt, nåja utanför bild ligger en massa saker, men det ligger ingen lapp på bordet.
När jag växte upp låg det alltid lappar på bordet, från mina föräldrar riktade till mig eller min bror, eller tvärtom. Dessa lappar handlade om allt möjligt, vem som skulle äta hemma eller när man skulle komma hem. Liknande lappar skrev man till flickvänner under 80- och i början av 90-talet, men sedan försvann lapparna från köksbordet.
Förklaringen till att lapparna på köksbordet försvann är tämligen enkel, de försvann i och med mobilens intåg i våra liv. När jag är ute och sonen är hemma och sover på helgerna kan jag t o m ringa hem via Google assistenten, den vaknar han av då jag ställt upp ringvolymen.
Ultras kring Medelhavet
Idag besökte jag och sonen Medelhavsmuseet och utställningen om Ultras supportrars kring Medelhavet, jag såg utställningen i vintras men för för sonen var det premiär.
Ultras är förstås kopplade till fotboll och kulturen kring framförallt allt olika klubblag, runt medelhavet har dessutom dessa fotbollsfan en stark politisk koppling, så till den milda grad att ultrasgrupperna förbjudits i vissa länder.
Sonen som precis som jag är fotbollsintresserad tyckte verkligen om utställningen, jag blev förvånad hur mycket förkunskaper han hade om Ultrasgrupper i ex Egypten och Tunisien, man lär sig uppenbarligen mycket på internet.
På väg till Medelhavsmuseet passerade vi genom Gallerian, där var det mycket folk, väldigt mycket folk och snart förstod vi varför, IKEAs citybutik i Gallerian öppnade nämligen idag.