Mina reflektioner

Archive for the ‘Historia’ Category

Stockholms tunnelbanesymbol

with 3 comments

När Södertunneln invigdes 1933 blev konstnären Kalle Lodén ansvarig för skyltar och stationernas färgsättning. Han skapade då den första versionen av tunnelbanesymbolen med bokstaven ”T” i en cirkel.

Dessa skyltar återfanns vid stationen vid Slussen, som då var en öppen station som låg ovan jord, samt vid de underjordiska stationerna Södra Bantorget (dagens Medborgarplatsen) och Ringvägen (dagens Skanstull).

På de enklare stationerna i förorterna utefter de dåvarande spårvägslinjerna 8 mellan Slussen – Skarpnäck och 19 mellan Slussen – Örby återfanns inga tunnelbaneskyltar.

Symbolen har sedan dess utvecklats, 1952 började man använda symbolen på en tresidig plåtskylt för att den skulle synas från alla håll. Mot slutet av 1950-talet lanserades en ny variant i form av en tresidig lykta i halvgenomskinlig plast med konkava sidor och den används än i dag för att markera entréerna. Under åren har skylten förenklats något då det blåa T-et från att tidigare varit utanpåliggande blivit en integrerad del av skylten. Under 80- och 90-talet lanserades en liknande skylt för pendeltågsentréerna, inledningsvis med ett ”P” som symbol, vilket därefter bytts mot ett ”J”, skylten har i övrigt samma utförande som tunnelbaneskylten.

Massachusetts Bay Transportation Authority (MBTA) vanligen kallat ”the T” har faktisk anammat Stockholms tunnelbanesymbol, detta efter ett besök i Stockholm. Där symboliserar dock inte symbolen enkom Bostons tunnelbana, utan hela transportsystemet i sig, motsvarande SL i Stockholm.

I vårt grannland Norge använder man en snarlik T-symbol i många sammanhang, Oslo är för övrigt den enda stad som utöver Stockholm benämner sin tunnelbana som just ”tunnelbana” eller ”T-bane” på sitt eget språk, i Helsingfors och Köpenhamn använder man ordet ”Metro”.

Även i Malmö användes Stockholms tunnelbanesymbol ”T”, i en något förvanskad form, på stadskartor ute på stan, där Citytunnelns stationsentréer märktes ut med Stockholms klassiska T-symbol. Detta har dock ändrats under senare år, kanske beror det på ett blogginlägg jag skrev 2013 efter att jag och sonen besökt Malmö.

Varför saknas näsan?

leave a comment »

Varför saknas näsan på de antika skulpturerna? Den frågan kan man ställa sig efter att ha besökt Medelhavsmuseet i helgen. Det finns flera förklaringar till det. Statyerna har ju oftast legat under jorden ett tag, så känsliga delar har lossnat under årens gång, såsom näsan och utstickande ”manliga delar”.

Men redan under antiken skändade man statyer, ex genom att hugga av näsan, samma sak har nyligen skett med Zlatanstatyn i Malmö, misstänker att man under antiken även med glädje begick våld mot de utstickande ”manliga delarna”. Så inget är egentligen nytt under solen, man skändar med andra ord fortfarande statyer på samma sätt som man gjorde för mer än tvåtusen år sedan.

Idag besökte jag Medelhavsmuseet

leave a comment »

Under jul- och nyårsledigheten hittade jag en ny podd, Rompodden, som handlar om Romarrikets historia, jag har lyssnat på mängder av avsnitt och detta inspirerade mig till dagens besök på Medelhavsmuseet. En annan inspirationskänsla fann jag i det gråa och blåsiga vädret.

Nu är ju Medelhavsmuseets samlingar från det antika Rom inte så särdeles stora, fokus ligger helt klart på Cypern där stora svenska arkeologiska utgrävningar genomfördes under 1920- och 30-talet, samt förstås Egypten då grunden till dagens Medelhavsmuseum lades i och med öppnandet av det Egyptiska museet under slutet av 1920-talet. Dock berörs även det antika Grekland och Rom, så jag fick min dos av antiken.

Min favorit på Medelhavsmuseet är de tvåtusen terrakottafigurerna från Cypern, nåja i Stockholm är dom bara tusen, resten finns på Cypern, men en spegel skapar en illusion om hur de torde ha sett ut när det begav sig vid kultplatsen vid Ajia Irini på Cypern för över tretusen år sedan. Jag beundrar dessa terrakottafigurer dels när jag går runt på Medelhavsmuseet, dels innan jag avslutar mitt besök, då återvänder jag till terrakottafigurerna och sitter där en stund och betraktar dom i lugn och ro.

På bilden nedan syns enkom en handfull av de tusen terrakottafigurerna.

Jag föredrar min egen huvudkudde

with 2 comments

När jag i lördags besökte Östasiatiska museet skådade jag detta huvudstöd, inte så mjukt som det ser ut då huvudstödet är utfört i keramik.

Förmodligen var dessa ganska vanliga i Kina under historisk tid då det fanns ett flertal keramiska huvudstöd i Östasiatiska museets samling, men jag föredrar ändå mina två dunkuddar som jag köpt på Jysk framför ett hårt huvudstöd i keramik, om än ett vackert huvudstöd.

När jag besökte Östasiatiska museet såg jag detta krigiska barntäcke

with 3 comments

När jag i lördags besökte Östasiatiska museet såg jag detta Japanska täcke som var avsett för barn, täcket är framtaget under slutet av 30-talet, några år innan Japanerna anföll Pearl Harbor. Vid den tidpunkten hade dock Japanerna bedrivit krig i Manchuriet och Kina sedan tidigt 30-tal.

Kriget mot Kina gick bra för Japanerna under 30-talet, dom undvek dock de Europeiska besittningarna Hong Kong och Macao tills anfallet mot Pearl Harbor hade genomförts. Däremot var det en del skärmytslingar med Sovjetunionen vid gränsen mellan Sovjet och Kina, dessa slutade dock med Japanska nederlag, så Japanerna undvek därefter att komma i konflikt med Sovjetunionen.

Om man återvänder till täcket, till och med barnen skulle indoktrineras i det dåtida militaristiska Japan, alla skulle vara för kriget. Som historiskt intresserad kan jag konstatera att Japan var dömda att förlora på förhand, ger man sig i krig med en industriell supermakt (USA) så går det helt enkelt åt skogen, Japan hade helt enkelt inte resurserna för att vinna kriget.

Gällande täcken så skulle jag föredra täcken med Disneyfigurer, typ Kalle Anka eller Nalle Puh till min son framför barn i uniform, numera är dock sonen 14 år och han föredrar mer neutrala täcken.

Written by melkerlarsson

6 januari, 2020 at 18:13

Gott nytt år!

Gott Nytt År!

Klockan har passerat midnatt och vi skriver nu 2020, om några minuter ringer domkyrkorna in det nya året i radions P1, att lyssna på domkyrkornas klockor är en tradition sedan jag var liten, då lyssnade jag på dessa i en gammal rörradio på landsbygden på det småländska höglandet, utanför var fönstret var det svart som natten, inget fyrverkeri så långt ögat kunde nå. Jag bröt dock traditionen under många år, väldigt många år, då jag prioriterade festandet under nyårshelgen, men på senare år har traditionen att lyssna på domkyrkoklockorna i P1 återupptagits.

Idag besökte jag Skansen

Idag besökte jag Skansen, ett besök på Skansen hör helt enkelt julen till. Jag är ju inget julfreak, men julen är ju också en kulturtradition och tillhör vår historia sedan Sveriges blev ett kristet land. Så oavsett vad man tycker om dagens julfirande och shoppinghysterin kan man gott njuta av julfirandet på Skansen.

Idag vandrade jag runt mellan de kulturhistoriska byggnaderna och besökte ”folk” som firade jul, såväl hemma hos hög som låg i historisk tid. Idag besökte jag följande byggnader på Skansen:

  • Boktryckarbostaden 1840-tal, här firar det unga borgarparet annandagsfest på 1840-talet, b l a besåg jag ett sk brännvinsbord som är urmodern till SOS och sedermera smörgåsbordet.
  • Delsbogården 1850-tal, julfirande i de rika bygderna i Hälsingland kring 1850, se bilden nedan
  • Oktorpsgården, en julaftonskväll i Halland på 1870-talet.
  • Posthuset 1910-tal, kaffebordet är dukat i salen och granen är klädd.
  • Väla skola 1910-tal, julgransplundring för byns alla barn.
  • Statarlängan 1920-tal, en enkel julmiddag hos statarfamiljen.
  • Järnhandlarbostaden, 1930-talets järnhandlarfamilj julstökar, pyntar och firar, här såg jag många minnen från min egen barndom, 30-talet ligger ju inte så långt bort som dagens ungdomar tycks tro.

Idag var det ganska lugnt på Skansen, besöksmässigt sett, de flesta Stockholmare ägnade sig nog åt shopping i city eller på någon av stadens alla gigantiska handelsplatser. Så det blev i samtliga byggnader jag besökte tid för samtal om kulturhistoria med de värdinnor som fanns på plats, underbart om ni frågar mig.

Julfirandet på Skansen fortsätter fram till den 6:e januari så än finns det gott om tid att njuta av julen på Skansen, fler bilder från mitt besök kan du hitta på min Facebooksida, inlägget är offentligt så du kan se bilderna även om du inte är vän med mig.