Mina reflektioner

Archive for the ‘Historia’ Category

Idag är det 500 år sedan Stockholms blodbad inleddes

leave a comment »

Såvida man vill högtidlighålla detta på något sätt, exempelvis genom en stadspromenad så föreslår jag följande promenadrunda:

  • Promenaden startar vid Stockholms slott, det var här kröningsfesten ägde rum, men det var ett annat slott på den tiden, ett slott med tinnar och torn, men slottet tre kronor brann ned 1697.
    • En del var sena till festen och bankade på porten för att bli insläppta, så gjorde Gustav Vasas pappa, men hade han anat hur festen skulle sluta hade han nog inte varit så ivrig att knacka på då han i slutändan tillhörde de avrättade.
  • När väl ”rättegången” var avslutad släpades de ”dömda” ut på Stortorget den 8 november 1520 för att avrättas, på platsen för dagens börshus låg på den tiden Stockholms rådhus.
    • De adliga och biskoparna avrättades med svärd, tjänare och lågadliga avrättades genom antingen hängning eller med bila (yxa)
    • Hur många som avrättades är tämligen oklart, bödeln anger 82, men det avrättades även en hel del personer lite så där apropå, ex en barberare, så antalet är sannolikt något högre.
  • Därefter fraktades kropparna upp till Södermalm där dom brändes, detta skedde på den plats där Katarina kyrka idag är belägen.
    • För att fullborda processen grävde danskarna upp den avlidna riksföreståndaren Sten Stures grav och slängde även honom och hans avlidna minderåriga son på bålet.

Med andra ord, allt var inte bättre förr…

I veckan har flera poddar släppt avsnitt som handlar om Stockholms blodbad, exempelvis ”Historiepodden”, ”Kungar och krig” samt ”Vetenskapsradion Historia” alla avsnitten är väl värda att lyssna på, i alla om man som jag är en historienörd.

Idag besökte jag Skansen

with 2 comments

Idag besökte jag Skansen, sedan coronaviruset slog till under mars håller dom ”parköppet”, så förutom djuren får det mesta betraktas från utsidan.

Sedan tidigare håller Skansen de kulturhistoriska byggnaderna och Lill-Skansen stängda, nu har man även stängt Baltic Sea Science Centre, (Östersjöutställningen med akvarium) samt Tobaksmuseet. Den enda inomhusverksamheten som fortfarande har öppet, förutom restaurangerna, är Skansen Akvariet. Detta beror naturligtvis på den ökande spridningen av coronaviruset i samhället.

Idag visade dock alla djuren upp sig och var riktigt pigga, nåja, björnarna såg väldigt hösttrötta ut, så det lär inte dröja så länge innan de drar sig tillbaka för vintern.

Jag inser att jag kommer att sakna Skansens julfirande, även om jag inte är något ”julfan” så gillar jag att ströva runt i gårdarna och betrakta julmat från olika tider, samt att språka med stugvärdinnorna. Talar jag inte med de manliga värdarna kanske någon undrar, nej av det enkla skälet att det brukar vara kvinnor som tar emot och berättar när man besöker de kulturhistoriska byggnaderna.

Written by melkerlarsson

7 november, 2020 at 16:21

Två olika strategier

with 4 comments

När det kommer till det amerikanska presidentvalet har jag och katten uppenbarligen valt två skilda strategier.

Jag valde att gå upp tidigt för att följa utgången av detta, katten han valde en helt annan strategi, han tar det lugnt, kopplar av och sover vidare. Han bryr sig helt enkelt inte, förmodligen vet han att det kommer att erbjudas såväl kattmat som kattgodis oavsett vem som står som segrare i det amerikanska presidentvalet.

Å andra sidan är han en sibirisk katt, så han kanske är mer intresserad av de kommande och riggade presidentvalen i Ryssland, eller Sovjetunionen som det hette sist jag var där.

Written by melkerlarsson

4 november, 2020 at 04:55

Ett besök på Norra begravningsplatsen

with 3 comments

Under gårdagens promenad i Hagastaden tog jag även en runda på den Norra begravningsplatsen, vilken ursprungligen benämndes Nya Kyrkogården, ett namn som kom att hänga med från invigningen 1827 och en bit in på 1900-talet.

De som följt mig en tid har säkerligen noterat att jag ofta promenerar på den för mig närbelägna Skogskyrkogården, det finns stora skillnader mellan dessa två begravningsplatser. Den Norra begravningsplatsen är anlagd närmare etthundra år tidigare och efter de ideal som då gällde. På den Norra begravningsplatsen hittar man gravar som är inhägnade av såväl häckar, gjutjärnsstaket och kättingar. Gravstenarna är stora och när det kommer till männen är deras titlar eller yrke oftast inskrivna, kvinnornas titlar lyser dock med sin frånvaro om man inte betraktar hustru eller maka som en titel. Allt detta lyser med sin frånvaro på Skogskyrkogården, även om man hittar en och annan fabrikör med en anonymiserad hustru.

En annan sak som skiljer den Norra begravningsplatsen från Skogskyrkogården är att den är betydligt mer kändistät, nåja, på Skogskyrkogården vilar en superstjärna – Greta Garbo, men i övrigt är det få kända personer som har sitt vilorum på Skogskyrkogården. På den Norra begravningsplatsen kan man dock skåda gravplatser tillhörande en mängd historiska och kända personer, såsom:

  • Alfred Nobel
  • Salomon August Andrée, samt övriga deltagare i Andrée-expeditionen vilkas kravlevor återfanns på Vitön 1930, 33 år efter att ballongen lämnat Spetsbergen
  • Per Albin Hansson
  • Gösta Ekman, den äldre
  • August Strindberg
  • Ragnar Östberg
  • Ferdinand Boberg
  • Ingrid Bergman
  • Lena Nyman
    • Ja, listan skulle kunna göras lång…

Jag har tidigare promenerat frekvent på den Norra begravningsplatsen, så idag återupptäckte jag den, jag kommer dock snart att återvända, men då kommer jag att packa ner boken ”Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar” i ryggsäcken, så att jag hittar alla historiska personers gravvårdar.

Inledningsvis benämndes dagens Sandborgskyrkogården som den södra begravningsplatsen, inledningsvis sågs Skogskyrkogården som en förlängning av denna. Men ganska snart separerades dessa namnmässigt, då uppkom namnen Sandsborgskyrkogården och Skogskyrkogården.

Typiskt hösten 2020

with 2 comments

När jag i en framtid plockar fram denna bild kommer den förmodligen vara enkel att tidsbestämma till hösten 2020, förhoppnings i alla fall.

Nu finns det ju en viss risk att man i en framtid kommer att tveka, var den verkligen tagen hösten 2020, kunde den inte varit tagen hösten 2021 eller hösten 2022? Jag hoppas i alla fall att munskyddens tid ska vara över när vi skriver oktober 2021, men svaret vet vi först om ett år.

Written by melkerlarsson

23 oktober, 2020 at 18:25

Kameror jag använt – Olympus XA4

with 4 comments

Denna kamera, Olympus XA4, var en kamera som alltid låg i min ficka eller i min ryggsäck under 80- och 90-talet.

Precis som idag, kände jag mig då naken om jag gick ut utan att ha en kamera med mig, denna kamera var därmed under lång tid ett klädesplagg, så att jag slapp känna mig naken.

Idag finns det ju mobilkameror, men för min del är inte en mobilkamera en kamera, jag vill ha en riktig kamera med mig, idag har jag alltid en liten digital kamera med mig var jag än går, såvida inte någon av systemkamerorna är med.

Olympus XA4 hade en generös vidvinkel, 28 mm, så det gick snabbt att ta en bild i farten, det var m a o inte så noga med att ställa in skärpan. För sin tid var den relativt liten, men blev förvånad hur stor den är i jämfört med dagens digitala kompaktkameror. Nu har jag inte använt kameran sedan början av 2000-talet då jag tog steget över i den digitala världen, men skulle en digital version av samma kamera lanseras skulle jag inte tveka att köpa den.

Till kameran medföljde en blixt som man kunde fästa på den ena sidan av kameran, denna kom dock att stanna i byrålådan, den användes m a o aldrig. Precis som idag tog jag då alla bilder i befintligt ljus, gillar inte blixtbilder helt enkelt.

Jag avslutar med lite överskottsinformation, med denna kamera har jag tagit dom två foton jag har av kungen. Den första tog jag i samband med hans sk Eriksgata i Järfälla där jag bodde i början av 90-talet. Kungen och Silvia anlände per båt till Görvälns slott, där väntande en buss för vidare transport. Innan man skulle resa vidare skulle det ske en uppvisning av vallhundar som vallade får, det blev dock lite lätt kaos, vallhundarna blev stressade och det fanns helt plötsligt får överallt, runt bussen och inne i bussen.

Den andra bilden på kungen tog jag i samband med invigningen av tunnelbanestationen i Skarpnäck den 15 augusti 1994. Att jag på dagen 10 år senare skulle flytta till Skarpnäck anade jag inte då.

Written by melkerlarsson

17 oktober, 2020 at 06:58

Kameror jag använt – Minolta SRT 101

with 2 comments

Min första systemkamera var en Minolta SRT 101, den fick hänga med länge, ända fram tills dess jag helt övergick till digital fotografering, framförallt då den var helt oberoende av batterier.

Den enda funktionen batteriet hade var för ljusmätningen, men den kunde man klara sig utan då jag hade/har en separat ljusmätare som kunde mäta ljuset ur alla möjliga vinklar, såväl blixtljus, befintligt ljus, indirekt eller direkt mot motivet. Ljusmätaren använder jag fortfarande, mäter ofta ljuset med denna och ställer in den digitala kameran utifrån ljusmätarens värden.

Att kameran kom att hänga med så länge berodde framförallt på mitt intresse för nattbilder, då det då handlade om exponeringstider kring 30 sekunder – 1 minut drog mina då modernare kameror mer ström då slutaren var elektronisk till skillnad från Minolta SRT 101 som hade en mekanisk slutare, man körde helt enkelt slut på batterierna lite väl snabbt. Den var dessutom perfekt att använda under riktigt kalla vinterdagar då batterierna i dåtidens systemkameror dog ut ganska så fort när kvicksilvret dök ner mot minus 15 – 25.

Minolta SRT 101 lanserades 1966, mitt exemplar köpte jag 1973 och den fick hänga med fram till 2003, m a o den kamera jag använt längst. Objektivet som sitter på kameran är dock av senare datum, det är från 1986, rena duvungen i sammanhanget.

Written by melkerlarsson

14 oktober, 2020 at 07:02

Idag reser jag med en sjuttioåring

leave a comment »

Man träffar inte så många sjuttioåringar på tunnelbanan i dessa coronatider, men idag reser jag faktiskt i sällskap med en som fyller sjuttio år just idag. Det handlar dock inte om någon resenär utan om tunnelbanan i sig som faktiskt fyller sjuttio år just idag.

Den 1 oktober 1950 öppnades Stockholms första tunnelbanelinjen mellan Slussen och Hökarängen, sträckan mellan Slussen och Blåsut hade tidigare trafikerats av spårvagnslinje 8 som gick mellan Slussen och Skarpnäck, medans sträckan mellan Blåsut och Hökarängen var nybyggd.

Tunnelbanans museitåg mellan Slussen och Gamla stan i samband med att tunnelbanans röda linje firade 50 år i april 2014.

Huvudbonad på…

with 4 comments

Under mitt besök på Stockholms stadsmuseum blev jag påmind om en sak som jag inte tänkt så särdeles mycket på. Långt in på sextiotalet var det många vuxna (gifta) kvinnor som inte gick utomhus utan att skyla sitt hår på något sätt.

Under min uppväxt på 60-talet bar min sedan länge bortgångna mamma oftast någon form av huvudbonad, det kunde vara en hatt i någon form eller en schalett, m a o en liten huvudduk. Det är så jag minns min mamma, men att skyla sitt hår går långt tillbaka i tiden, tillbaka till medeltiden, kvinnor behövde och behöver förmodligen ännu idag inte ta av sig sin huvudbonad när man går in i en kyrka. Just detta med att ta av sig mössan/solhatten eller vad vi nu har på huvudet när vi besöker en kyrka har jag inpräntat hos sonen, detta trots att jag är helt oreligös, men besöker man en kyrka får man ta seden dit man kommer, man är gäst.

Tittar man på gamla journalfilmer från 1900-talets början kan man snabbt konstatera att det inte bara var kvinnorna som bar en huvudbonad. Betraktar man en folkmassa kan man konstatera att 99% av alla män hade en hatt såvida dom var lite äldre och en keps om de var lite yngre.

Bläddrade i kväll igenom mina fotoalbum från när jag var liten, på dom bilder som återfinns på min mamma utomhus under 60-talet hade min mamma antingen en schalett eller någon annan form av huvudbonad. Detta oavsett om hon var ute på stan eller rensade ogräs i grönsakslandet på landet. I sammanhanget bör jag nog nämna att min mamma var född 1938, så under 60-talet var hon därmed i 20 – 30- årsåldern. Blickar jag framåt i floran av album så försvann huvudbonaden under 70-talet, blickar jag tillbaka i min mammas album från 50-talet så bar hon inte heller någon huvudbonad.

Written by melkerlarsson

30 september, 2020 at 20:38

Galgbacken i Hammarbyhöjden

with 3 comments

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om ett par av Stockholms galgbackar, denna morbida serie av inlägg avslutar jag med ett inlägg om den sista galgbacken i Stockholm. I samband med att galgbacken avvecklades kom avrättningarna att fortsätta under något mer än 50 år, men då skedde dom inte längre publikt.

Avrättningarna hade fram till mitten/slutet av 1600-talet ägt rum på Stigberget på Södermalm, men kom i och med att staden växte att flytta längre i från bebyggelsen. Vem vill ha en galgbacke som närmste granne? Det höjer ju inte direkt värdet på bostaden.

Den sista avrättningsplatsen som användes i Stockholm hittar man i dagens Hammarbyhöjden, uppe på berget låg galgbacken, där hängdes man, nedanför berget låg avrättningsplatsen, där halshöggs man. Samtliga avrättningar skedde publikt, ibland kunde antalet åskådare uppgå till 4 – 5000 personer, i en stad som då hade färre än 100 000 invånare betyder det att mer än 5% av stadens befolkning valde att ta sig omaket att promenera ut till Hammarbyhöjden som då låg ganska långt från stadens bebyggelse.

Den sista hängningen ägde rum 1818 och den sista offentliga avrättningen på platsen genomfördes 1862, då en soldat blev halshuggen som straff för våldtäkt och mord på en butiksföreståndarinna.

Till vänster i bild, höjden där galgbacken var belägen, till höger i bild platsen där avrättningsplatsen var belägen.

En teckning föreställande galgbacken, utförd 1856, vid denna tidpunkt hade dock galgbacken inte nyttjats under ett par decennier.

De sista offentliga avrättningarna i Sverige ägde rum 1876, därefter skedde alla avrättningar ”inom mur”, m a o på fängelsegårdarna. Samtidigt kom antalet personer som dömdes till döden och som slutligen avrättades att sjunka kraftigt, under perioden 1870 – 1910 avrättades enkom 12 personer trots att fler än så dömdes till döden, ungefär 10-15% av de dödsstraff som utdömdes resulterade i en avrättning. Att jämföra med 1800-talets första halva då runt 600 avrättningar genomfördes. Den sista avrättningen i Sverige ägde rum 1910 på Långholmens fängelse i Stockholm, dödstraffet i fredstid avskaffades 1921 och i krigstid 1973.