Mina reflektioner

Archive for the ‘Historia’ Category

Vi passerade Lilla Sickla

with one comment

När jag och sonen i söndags tog en märklig och kringlig promenad på stan passerade vi bland annat Lilla Sickla, gården ligger i sprickdal inom Nackareservatet och bäcken som med en ganska stor fallhöjd rinner genom området har skapat goda möjligheter att driva en kvarn på platsen vilket man naturligtvis nyttjat. Norr om den kvarnbyggnad som uppfördes på 1800-talet hittar man rester av antingen ett vattenmagasin eller en tidigare kvarn.

Sickla gårds nuvarande huvudbyggnaden är från 1789, cirka 200 meter nordost om huvudbyggnaden ligger en fantasigrav från 1824 kallad Filosofens grav, på den tiden anlade man gärna tomma fantasigravar, låtsasgrottor och skapade ruiner. Till skillnad från de flesta fantasigravar eller prydnadsgravar kom denna under andra hälften av 1800-talet att nyttjas som en riktig grav då den dåvarande ägaren lät gravsätta sin mor och sin syster där, vi kunde notera att det på gravhällen låg relativt färska blommor.

Annonser

Written by melkerlarsson

20 februari, 2018 at 19:43

Salubrin – ett trist barndomsminne

with 4 comments

I veckan kom jag att tänka på Salubrin, när jag höll på med ättika så råkade lite ättika hamna på en hudspricka på ett finger, å det kändes vill jag lova.

Jag har inte sett en flaska salubrin sedan somrarna på landet på 60- och 70-talet och tur är väl det, jag ogillade verkligen när min mamma skulle badda insektsbett, solbränna och skrubbsår med salubrin, det var inte skönt.

Att jag kom ihåg salubrin i samband med ättika var uppenbarligen inte så långsökt, salubrin innehåller bland annat ättiksyra.

Uppenbarligen finns Salubrin fortfarande att köpa, men med mina negativa barndomsminnen av Salubrin lär jag aldrig köpa en flaska Salubrin, å jag kommer definitivt inte att utsätta sonen för Salubrin.

Written by melkerlarsson

16 februari, 2018 at 08:14

Vinylskivor är hett igen

with 5 comments

Jag köper inte så många skivor numera, under 70- och 80-talet köpte jag väl 2 á 3 skivor i månaden, inledningsvis handlade det om LP-skivor, men i mitten av 80-talet övergick jag till att köpa cd-skivor. Under 90-talet köpte jag betydligt färre skivor, det blev snarare 2 á 3 skivor per år, men sedan millenniumskiftet har jag enkom köpt en handfull skivor och under de senaste 7 – 8 åren inte en enda skiva.

Idag har jag digitaliserat de flesta av mina skivor, så det är ganska sällsynt att jag lyssnar på en skiva numera, jag har dessutom inte upptäckt några nya artister under de senaste årtiondena, så jag lyssnar på de artister och grupper jag växte upp med och det gör jag alltmer sällan.

Under senare år har jag noterat att intresset för vinylskivor ökat, bottenåret för dessa lär ha varit 2006 då endast ca 7000 vinylskivor såldes i Sverige, under senare år antalet sålda vinylskivor ökat, numera säljs några hundratusen per år. Så jag blev inte direkt förvånad när jag för ett tag sedan såg ett ställ med vinylskivor på Coop Forum i Bromma, flera av de skivor jag såg i stället har jag fö redan hemma, så det var inte aktuellt att köpa någon.

Written by melkerlarsson

12 februari, 2018 at 08:36

En historisk fråga

with 4 comments

I förra veckan blev jag kontaktad av en person som ville ha information om kollektivtrafiken den 28 februari 1986, alltså den fredagskväll då Olof Palme mördades i korsningen Sveavägen – Tunnelgatan, vilken fråga han ställde tänker jag inte gå in på närmare, men det är inte första gången det händer.

När Olof Palme mördades 1986 hade jag en helt annan arbetsgivare, så då fick jag inga frågor, men sedan jag började på SL 1991 har jag då och då fått frågor som gällt kollektivtrafiken vid den tidpunkten, det har handlat om allt från avgångstider, restider mellan A och B samt turtäthet. Frågeställarna har varit journalister, privatpersoner och en del av dessa har säkerligen varit av kategorin privatspanare, vid något tillfälle har frågeställaren även varit polis.

Dessa frågor dök upp då och då under 1990-talet och även i början av 2000-talet, men sedan upphörde dom, men i veckan fick jag ett mail, en person hade blivit rekommenderad att kontakta mig med en fråga, jag kunde naturligtvis besvara frågan, jag tror knappast att mitt svar kommer att kasta något ljus över gåtan eller bidra till någon lösning på vem som mördade Olof Palme, men det fick mig att tänka tillbaka på fredagskvällen den 28 februari 1986 och de därpå följande dagarna och veckorna.

Written by melkerlarsson

5 februari, 2018 at 08:12

Även denna lördag blev det en promenad med kyrkotema för mig och sonen

with 2 comments

Återigen blev det en promenad med kyrkotema för mig och sonen, precis som i lördags och söndags, vi började med Engelbrektskyrkan och gick sedan bakåt i tiden via Adolf Fredriks kyrka och Klara kyrka.

Engelbrektskyrkan invigdes 1914, den är riktigt pampig där den ligger på en höjd, Engelbrektskyrkan räknas som ett av de förnämsta byggnadsverken i jugendstil och känslan av den då rådande nationalromantiken är slående, sonen kommenterade kyrkan med att den kändes vikingatida och det var väl just det nationalromantiken ofta försökte efterhärma.

Därefter fortsatte vi till Adolf Fredriks kyrka, där kom vi att befinnas oss på 1700-talet, en ganska så minimalistisk men vacker interiör präglad av nyklassicism och rokoko, på kyrkogården hittar man en del kända personer, förutom Olof Palme, även Hjalmar Branting och Sven Hedin.

Promenaden avslutades vid Klara kyrka i city, till vänster om entrén hittar man minnesmärket över Carl Michael Bellman, han är begravd på kyrkogården, men det är inte känt var någonstans. Klara kyrka eller S:t Clara kyrka som den ibland benämns är från slutet av 1500-talet, därmed hade vi under två timmars promenad förflyttat oss från 1900-talet tillbaka till 1500-talet.

Gränsen mellan Uppland och Södermanland i Gamla stan

with 4 comments

När jag och sonen i söndags gick genom Gamla stan och passerade de flesta gator och gränder man kunde passera besåg vi även den gamla gränsen mellan Uppland och Södermanland, eller som stavningen på stenen lyder ”Upland” och ”Sudermannaland”, det är tur att vi genom åren haft en och annan stavningsreform.

Att ha en landskapsgräns mitt i Gamla stan låter ju lite opraktiskt, idag är den dock flyttad till den mer naturliga platsen Slussen, men orsaken till en landskapsgräns mitt i det medeltida Stockholm lär varit kyrklig, biskopen i Strängnäs och ärkebiskopen i Uppsala ville helt enkelt dela på själarna i landets största stad, Stockholm, ju fler själar desto mera makt.

Nu var ju Stockholm ingen storstad på medeltiden, här bodde något över 5000 personer, i de två andra stora städerna i riket, Kalmar och Åbo bodde 2 – á 3000 personer, så i princip skulle alla människorna i rikets tre största städer fått plats här hemma i Skarpnäck som har idag ca 10 000 invånare.

Europas största stad på den tiden, Paris, hade närmare 100 000 invånare, alltså ungefär lika många invånare som i Gävle har idag. Övriga Svenska städer hade på medeltiden ett par hundra invånare, inte så mycket mer. Visby hade en diffus tillhörighet på 12 – 1300 talet, så den staden räknar jag i sammanhanget inte som svensk.

Senare kom som tidigare nämnts landskapsgränsen att flyttas till Slussen, 1942 kunde biskopen i Strängnäs och ärkebiskopen i Uppsala sluta bry sig om själarna i Stockholm, för då inrättades Stockholms stift, även om de yttre delarna av Stockholms län fortfarande faller under biskopen i Strängnäs och ärkebiskopen i Uppsala, men jag tror inte att de idag räknar själar med samma fanatism som under medeltiden.


	

Återigen en stadspromenad med kyrkotema

with 6 comments

Idag blev det återigen en stadspromenad för mig och sonen, återigen blev temat kyrkor, precis som i går, vi promenerade kors och tvärs genom Gamla stans gränder och kom att besöka Storkyrkan, Tyska kyrkan och S:t Jacobs kyrka vid Kungsträdgården.

Vi inledde promenaden med att besöka Tyska kyrkan, där har jag aldrig varit förut, vi anlände precis när högmässan tagit slut så jag fick tillfälle att lyssna på lite tyska konversationer som fördes mellan kyrkobesökarna. Tyska kyrkan imponerade på såväl mig och sonen, ett underbart kyrkorum med fina sentida glasmålningar. Därefter styrde vi kors och tvärs genom Gamla stans mer okända gränder innan vi klev in i Storkyrkan, vilket är Stockholms domkyrka sedan Stockholms stift inrättades 1942, höjdpunkten i Storkyrkan är naturligtvis träskulpturen med Sankt Göran och Draken från 1489. I Storkyrkan dröjde vi oss kvar så pass länge att vi tog av oss ytterkläderna och hängde dessa över axeln.

Promenaden avslutades med ett besök i S:t Jacobs kyrka vid Kungsträdgården innan vi promenerade till Hemköp City för matinköp innan det var dags för hemfärden med tunnelbanan. På vägen hem började sonen lista kyrkor han vill besöka framgent, inte för att jag är troende, men inte mig emot, jag gillar kyrkor.