Mina reflektioner

Archive for the ‘Historia’ Category

Vi passerade en grushög

with 3 comments

Av det som en gång var Söderhallen och Spårvägsmuseet återstår numera bara en hög av betong, grus och sten, jag och sonen känner onekligen en viss saknad. Spårvägsmuseet har han och jag tillsammans besökt mer än etthundra gånger. Otaliga är de lördagar och söndagar som vi tillbringat där tillsammans under åren 2009 – 2017, men tack och lov kommer Spårvägsmuseet att återuppstå i Hjorthagen (Gasverksområdet) under 2020 om allt går enligt plan.

Söderhallen var en kombinerad vagnhall för bussar och spårvagnar, anläggningen började användas för för bussar 1955 och för spårvagnar 1956, bussarna uppställda på det nedre planet och spårvagnarna var uppställda på det övre planet. Som spårvagnsdepå fungerade Söderhallen bara under elva år, när högertrafiken infördes 1967 avvecklades de sista spårvägslinjerna i Stockholms innerstad och därmed upphörde även spårvägsuppställningen i Söderhallen. Bussarna kom efter något år att flyttas upp från det nedre planet och kom att servas och ställas upp där spårvagnarna tidigare stått uppställda. Under åren 1990 – 2017 inrymdes Stockholms spårvägsmuseum på det nedre planet.

Bussverksamheten avvecklades den 22 juni 2017 då de sista bussarna tursattes från Söderhallen, dagen efter togs den nya Fredriksdalsdepån i Hammarby sjöstad i bruk. Spårvägsmuseet stängdes den 10 september 2017, så gjorde även Leksaksmuseet som huserat i Spårvägsmuseets lokaler, Leksaksmuseet återfinns numera i Fisksätra tillsammans med museet HAMN. Läs mer om det nya Spårvägsmuseet på Region Stockholms webbplats.

 

Annonser

En promenad på östra Södermalm

with 3 comments

Idag återkom värmen till Stockholm, 23 á 24 plusgrader under dagen, så det blev en promenad på Östra Södermalm för min och sonens del. Vi klev av vid Slussen och promenerade sedan vi Mosebacke torg upp på Söders höjder, vid Mosebacke torg passade jag på att berätta för sonen om radio- och TV programmet ”Mosebacke monarki” som var något av det roligaste man kunde se på TV i slutet av 60-talet, i alla fall tyckte jag det.

En av höjdpunkterna var Helmer Bryds orkesters ”Norge, Norge är ett ruttet land” som framfördes i flera av avsnitten, inte för att jag tycker att Norge är ett ruttet land, men texten uppfattades som ganska så kul av mig som ung kille i skiftet mellan 60- och 70-talet. Därefter fortsatte vi ner till Katarina kyrka, ”här ligger kändisarna på rad” skrev jag i ett tidigare blogginlägg och nu har dom fått sällskap av skådespelarna Gösta Ekman och Michael Nyqvist.

Efter besöket på Katarina kyrkogård styrde vi stegen mot Fjällgatan och Sofia, under ivriga samtal om historia och kontrafaktisk historia, som främst berörde svenskt 1600-tal och andra världskriget, fortsatte vi via Nytorget och Götgatan ner till Skanstull där vi handlade på Hemköp innan vi tog tunnelbanan hemåt.

Igår besökte jag Södertälje och Marcus Wallenbergshallen

with 2 comments

Igår besökte jag Södertälje å tjänstens vägnar, istället för att söka upp en restaurang för att äta lunch ägnade jag denna tid åt att besöka Scanias företagsmuseum, Marcus Wallenberg hallen.

I Marcus Wallenberghallen blandas på ett smakfullt sätt Scanias historia med Scanias senaste produkter, Marcus Wallenberghallen är inte bara ett museum, det är även en plats där man presenterar sina senaste produkter. I museet bedrivs även representation, när jag besökte museet åt en grupp Japaner lunch med personal från Scania i museets representationsdel. Det finns ganska få företagsmuseum kvar i Sverige, de flesta företag har avvecklat dessa då de inte ansetts tillhöra kärnverksamheten, så det är glädjande att se att Scania vårdar sin historia, idag såg jag hur Scanias personal förevisade en av deras tidigaste produkter för den Japanska gruppen, en cykel. Idag säljer Scania inga cyklar, men däremot ca 88 000 lastbilar och ca 8 500 bussar per år över hela världen.

Jag kan verkligen rekommendera alla som har det minsta intresse för teknik, såsom bilar, bussar, lastbilar, motorer samt järnvägsvagnar att besöka Marcus Wallenberg hallen, museet är enkom öppet under vardagar, men passa på under sommarsemestern eller under ett skollov, kontrollera dock öppettiderna på Scanias hemsida innan du besöker museet. Om du åker kollektivt precis som jag så är närmaste busshållplatsen ”Scania Centralkontor”, därifrån är det några hundra meters promenad till Marcus Wallenberg hallen.

300 år sedan Rysshärjningarna

with 3 comments

I år, 2019, är det 300 år sedan rysshärjningarna drabbade delar av den svenska ostkusten. Under sommaren år 1719 och brände plundrade den ryska flottan skärgården från Gävle ner till Norrköping. Ett flertal städer, gods och bruk brändes ner och 20 000 människor blev hemlösa. Detta var ett sätt för Tsar Peter (Peter den store) att försöka pressa Sverige i de pågående fredsförhandlingarna för att få ett slut på Stora nordiska kriget.

Under den heta och torra sommaren 1719 var det lätt att sätta eld på det mesta, härjningarna kom att inledas kring den 10 juli 1719 och kan nog sägas kulminera i mitten av augusti 1719 i och med slaget vid Baggensstäket i närheten av dagens Fisksätra där ryssarna slogs tillbaka. Minnena av Rysshärjningarna lever dock kvar i skärgården, dels som berättelser men även som mer handfasta spår i form av ruiner och sk ryssugnar vilket det finns hundra- eller tusentals av i Stockholms skärgård.

På hemsidan Ryssharjningarna.se kan man hitta ett stort urval av arrangemang kopplade till händelserna 1719, såsom stadsvandringar i Norrtälje, bygdespel och 300 års minnet av slaget vid Baggen Stäket vilken arrangeras av museet HAMN. Jag kan verkligen rekommendera ett besök museet HAMN som även knyter ihop dagens miljonprogramområde Fisksätra med slaget vid Baggenstäket 1719, då kan man även passa på att besöka Leksaksmuseet som ligger vägg i vägg med museet HAMN. 

Två poddar har behandlat ämnet nyligen, lyssna gärna:

Idag besökte jag och sonen stadsmuseet

with one comment

Idag besökte jag och sonen det återöppnade Stadsmuseet som varit stängt för ombyggnad och renovering under ett par år, jag har varit där tidigare, men för sonen var det premiär.

Stadsmuseet har verkligen omdanats och tidsperioden som behandlas har verkligen utsträckts, så nu är man inne på mina barndomsminnen, jag såg affischer från konserter jag besökt, caféer jag fikat på och mängder med förpackningar med varumärken som sedan länge är försvunna, men som fanns i min barndom. Vad det säger om ens ålder kan man ju fundera över, snart sitter man kanske uppstoppad i en monter.

Såväl jag, som sonen som var förstagångsbesökare, uppskattade det ”nya stadsmuseet”, sonen saknade inte det lekrum som han älskade som liten, men insåg att dagens yngre barn förmodligen skulle uppskattat det försvunna lekrummet.

Åter på jobbet efter två veckors semester

leave a comment »

Sedan i går är det återigen jobb som gäller under några veckor, jag gillar ju att dela upp min semester av flera skäl, de första två dagarna har dock varit väldigt behagliga, jag har ägnat dessa åt att resa runt i verkligheten och presentera våra spårsystem för en relativt nyanställd person som behövde utveckla sin kunskap om vårt trafiksystem.

Jag älskar dessa besök i verkligheten, men jag har även hunnit med att besvara de mail som kommit under de två veckor som jag varit ledig, så nu är jag i kapp, jag ska dock inte sticka under stol med att jag redan under semestern besvarat de viktigaste mailen, sådan är jag, men det är helt självvalt, inget som min arbetsgivare varken begär eller kräver.

Spårvägsarkeologi i Köpenhamn

leave a comment »

När jag och sonen efter ett besök vid Köpenhamns zoo under förra veckan promenerade tillbaka till Metron (tunnelbanan) för att åka ”hem till” Malmö fick sonen syn på en murrosett i korsningen mellan Nordre Fasanvej och Smallegade.

Spårvägen i Köpenhamn som en gång i tiden var nordens största spårvägsnät lades ner i april 1972, men man kan ännu se spår efter den, precis som jag och sonen gjorde i korsningen mellan Nordre Fasanvej och Smallegade, i denna korsning passerade under femtiotalet tre linjer:

  • Linje 1 gick på Smallegade och korsade därmed Nordre Fasanvej, linjen lades ner i april 1967
  • Linje 14 gick på Smallegade och korsade därmed Nordre Fasanvej, linjen lades ner i oktober 1965
  • Linje 18 gick på Nordre Fasanvej och korsade därmed Smallegade, linjen lades ner i juli 1958

Som jag nämnt tidigare lades den sista spårvägslinjen i Köpenhamn ner i april 1972, men processen till dess var tämligen krokig och obegriplig, med början 1960 levererades 100 moderna ledspårvagnar till spårvägen i Köpenhamn, den sista levererades 1968. Under 1962 bestämde man sig för att behålla huvudlinjerna och lägga ner resten av linjenätet, därmed tänkte man beställa ytterligare 115 moderna ledspårvagnar, men av detta blev det intet för 1965 bestämde man sig för att helt avveckla spårvägen. Redan 1969 skeppades de första av de moderna spårvagnarna, varav den senaste levererats året innan till Alexandria och under åren fram till 1972 skeppades de övriga vagnarna dit där dom fortfarande går i trafik.

Idag hittar man nordens största spårvägsnät i Göteborg och så lär det förbli även om det sker utbyggnader av spårvägar i ett antal nordiska städer.

En murrosett är en fästpunkt i husfasader för spårvägens kontaktledning, vilka förr ofta var rejäla saker i gjutjärn, vilka senare kommit att ersättas av betydligt enklare krokar.