Mina reflektioner

Archive for the ‘Historia’ Category

Trettio år hos samma arbetsgivare

with 3 comments

Idag firar jag att jag arbetet trettio år hos samma arbetsgivare, minns inte riktigt om jag började den 28 februari eller 1 mars, men i och med att det idag är den 1 mars så kan jag tryggt fira att jag har arbetat trettio år på SL/Trafikförvaltningen.

Fram till nyåret 2012-2013 arbetade jag på AB Storstockholms Lokaltrafik, därefter omvandlades vi till en förvaltning med namnet Trafikförvaltningen, bolaget AB Storstockholms Lokaltrafik finns kvar men har idag inga anställda, dock äger bolaget våra tillgångar, såsom depåer, spår, stationer och spårfordon. SL används i övrigt som marknadsföringsnamnet gentemot kunden, ex via hemsidan SL.se och som logotyp på fordon och skyltar.

Även om jag arbetat under många år hos samma arbetsgivare har jag bytt arbetsuppgifter många gånger under dessa trettio år så att det nästan känns som att jag bytt arbetsgivare vid ett antal tillfällen, denna möjlighet att få utveckla sig är det nog få arbetsgivare som erbjuder idag. Idag kan man inte börja som springpojke och arbeta sig upp till direktör, vilket en direktör på KF (dagens Coop) en gång i tiden lär ha gjort.

I augusti i år är det för övrigt fyrtio år sedan jag började förvärvsarbeta, därefter har jag arbetat utan uppehåll, ingen studieledighet etc, på tal om arbete tipsade jag i går sonen om att Stockholms stad erbjuder sommarjobb för ungdomar i hans ålder. Jag mailade honom länken till sidan där man ansöker, sedan återstår det att se om han får det berömda ”arslet ur vagnen”, intill att det händer tvivlar jag.

En härlig vårpromenad

with one comment

Idag valde jag att ta en promenad i solen efter stadens kajer, när man gick mot solen med den svaga vinden i ryggen var det helt underbart, men när man gick mot den svaga vinden och med solen i ryggen var det bara att återigen dra igen dragkedjan på jackan.

Det är onekligen några veckor kvar innan det är dags att tvätta vinterkläderna och hänga in dessa i garderoben, men tills dess får man passa på att njuta av dagar som denna, men många underbara dagar ligger framför oss.

Idag var det det 35 år sedan Olof Palme mördades, så jag tog även en sväng förbi Adolf Fredriks kyrkogård, att mordet skede för länge framgick tydligt då man inte kan hävda att det rådde någon tillströmning av folk till varken mordplatsen eller Olof Palmes grav, vid den sistnämnda var jag ensam förutom fanvakten. Jag kom att tänka på att när det hände hade jag varit ute i arbetslivet i ungefär så många år som jag nu har kvar i arbetslivet, det säger något om hur lång tid som har förflutit.

Written by melkerlarsson

28 februari, 2021 at 15:55

Bokrean är inte som förr

with 3 comments

Bokrean är inte som förr, särskilt inte i år, men det var länge sedan bokrean var en höjdpunkt i mitt liv. Jag ser tillbaka på den tiden under 70- och 80-talet då man kunde göra överraskande fynd, böcker som varit hyllvärmare i bokhandeln som plockades fram och såldes under bokrean.

Idag handlar det om utgåvor som trycks upp särskilt för bokrean, ofta av lite sämre kvalité, de flesta bokaffärer har ungefärligen samma reasortiment, det är med andra ord inte längre någon större idé att vandra runt mellan de olika bokaffärerna.

Den sista bokrean som framkallade en känsla för min del var när sonen var liten, jag och sonen besökte Coop i Västberga dagen innan bokrean skulle börja, innanför avspärrningarna såg sonen ett antal mycket hett eftertraktade böcker om Nicke Nyfiken, men dom gick inte att köpa just denna dag då rean inte startat. Så när jag hämtade honom på förskolan den påföljande dagen var det bara att åka till Coop i Västberga och införskaffa böckerna, något annat fanns inte på världskartan.

Written by melkerlarsson

23 februari, 2021 at 07:15

Sten på sten

leave a comment »

När jag under helgen tog en promenad i närområdet gick jag även en sväng på den Södra Judiska begravningsplatsen som ligger i anslutning till Skogskyrkogården men helt separerad från denna.

Jag har alltid fascinerats av de mindre stenar som besökarna placerar uppe på gravstenarna på de judiska kyrkogårdarna, har länge funderat på varför. Idag bestämde jag mig för att försöka hitta svaret och då vänder man sig förstås till den digitala världen för på nätet brukar man ju kunna hitta svaret på det mesta.

Jag fick dock inte ett svar utan ganska många olika svar på såväl orsaken som ursprunget till traditionen, vissa menar att seden härrör från tider när det på grund av förföljelser inte var möjligt för judarna att följa regeln att varje grav ska ha en gravsten. En liten sten skulle därmed alltså kunna vara en försiktigt bidrag för den judiska seden med gravstenar. En annan förklaring är att det kommer sig av att en judisk begravning ska vara enkel, att plocka upp en vacker sten från marken för att lägga på den avlidnes grav kostar ingenting, dessutom är en sten mer beständig än vad en blomma är. Det står dock klart att seden är mycket gammal, även om ursprunget till seden inte är helt självklar.

Förklaringarna var många och så är det oftast när det kommer till gamla seder och bruk i alla kulturer och en del är inte alltid så gamla och genuina som vi idag tror. Ta bara det svenska julbordet som ett exempel, de rätter som idag betraktas som traditionella skulle en svensk från det förra sekelskiftet ställa sig väldigt frågande inför och de flesta skulle denna person överhuvudtaget inte känna igen.

En gammal fin neonskylt, ”Barnvagnsfabriken”

leave a comment »

I mitt närområde finns en gammal fin neonskylt, ”Barnvagnsfabriken”, skylten lär ha tillkommit under 30- eller 40-talet. Barnvagnsfabriken i sig etablerades i husets källare under 1920-talet och fick snabbt kunder bland de nyblivna föräldrarna i Stockholmsområdet trots att platsen på den tiden var perifert belägen, långt utanför stan, vilket den inte är idag.

Barnvagnsfabriken tillverkade och sålde barnvagnar samt tillbehör, inget som skulle vara möjligt i dag om man samtidigt ville ha ett attraktivt pris. Verksamheten minskade med åren för att helt upphöra någon gång strax efter år 2000. Både skylten och firmanamnet kom därefter att användas under några år av kvarterskrogen Restaurang Barnvagnsfabriken.

Kring torget vid korsningen Sockenvägen och Tyresövägen (numera Gamla Tyresövägen), uppstod ett litet centrum med olika butiker och verksamheter i anslutning till Enskedebanans hållplats Tyresövägen, om detta kan du läsa om i ett tidigare inlägg.

En utställning jag sett framemot

with 3 comments

Nu gör konstnörden i mig gällande, men även den måste ju släppas fram, jag har verkligen sett framemot Thielska Galleriets utställning med Axel Törnemans verk som öppnar i morgon den 6 februari och pågår till den 6 juni.

Jag har alltid älskat Axel Törnemans konst, de skarpa nästan pastellfärgade målningarna fångade tidigt mitt intresse, han kan väl sägas slagit igenom med sin färgsprakande målning Nattcafé som inköptes av Ernest Thiel. Idag har Thielska Galleriet en av de största Törnemansamlingarna i Sverige, utställningen i sig kommer innefatta 78 verk av Axel Törneman vilket gör den till den mest omfattande utställningen av Axel Törnemans verk som ägt rum på femtio år.

Axel Törneman, Nattcafé, 1906, Thielska Galleriet.

Jag litar inte på sonen

with 9 comments

Rubriken kanske låter dramatisk, men i morse behövde jag posta ett brev i en brevlåda som sonen passerar på sin väg till skolan, men att be honom posta ett brev finns inte på världskartan.

Jag litar helt enkelt inte på att sonen vet vad en brevlåda är, ännu mindre på att han vet hur en brevlåda ser ut. Han har aldrig skrivit ett brev eller ett vykort i sitt femtonåriga liv, han har ingen aning om hur ett brev fungerar, hur man skriver adressen, var man placerar frimärket och var man skriver avsändarens adress såvida brevet skulle behöva returneras.

När jag var i sonens ålder hade jag skrivit och skickat hundratals för att inte säga tusen brev eller vykort, en numerär som sonen aldrig kommer att komma i närheten av under hela sitt liv, förmodligen kommer han om tjugo år kunna räkna upp de få brev han dittills hunnit skicka. Förmodligen kommer jag varje gång han skickar ett brev få förklara hur man gör, så även jag kommer nog kunna räkna upp de brev han skickat under de kommande tjugo åren.

Written by melkerlarsson

27 januari, 2021 at 09:33

En promenad i ett vitt närområde

with 2 comments

Även idag begav jag mig ut på en promenad i närområdet, det gäller att passa på att njuta av vinterlandskapet innan plusgraderna som lär dyka upp under veckan.

Under inledningen av promenaden lyssnade jag på en podd från P1 dokumentär med rubriken ”Den första och sista kärleken”, ett mycket berörande levnadsöde där reporterns 87-årige farfar blickar tillbaka på sitt liv, där den första kärleken även kom att bli den sista kärleken. Synnerligen berörande att följa två vanliga människors livsöde under 60 år.

Återigen blev det en promenad om strax över nio kilometer, precis som igår, jag styrde stegen upp emot Enskededalens kvarter med egnahemsbebyggelse från 1910- och 20-talet, en av Stockholms första förorter. På den tiden ett alternativ för de flesta, men idag alldeles för dyrt för de flesta, med gångavstånd till tunnelbanan drivs priserna upp rejält. Jag vände hemåt via Skogskyrkogården, debatten om pulkaåkningen vid Almhöjden har återigen tagit fart i såväl lokala Facebookgrupper som i mer konventionell media, ex i ett inslag från SVTs regionala nyhetsprogram.

Idag kom jag iväg relativt tidigt, vilket innebar att jag kom hem relativt tidigt, så det blev en liten eftermiddagslur tillsammans med den spinnande katten på sängen, därefter gäller som vanligt fotboll på TV.

Gott nytt år!

with 9 comments

Gott Nytt År!

Klockan har passerat midnatt och vi skriver nu 2021, om några minuter ringer domkyrkorna in det nya året i radions P1, att lyssna på domkyrkornas klockor är en tradition sedan jag var liten, då lyssnade jag på dessa i en gammal rörradio på landsbygden på det småländska höglandet, utanför fönstret var det svart som natten, inget fyrverkeri så långt ögat kunde nå.

Jag bröt dock traditionen under många år, väldigt många år, då jag prioriterade festandet under nyårshelgen, men på senare år har traditionen att lyssna på domkyrkoklockorna i P1 återupptagits.

Det var länge sedan sist

with 3 comments

Det var länge sedan man tog en annan människa i hand, det naturliga blev helt plötsligt i början av mars det onaturliga, rent ut sagt det farliga, ett handslag skulle i värsta falla kunna ända ens liv.

Sedan i mars har man inte bara slutat att skaka hand, ovanan att peta sig i ansiktet runt munnen, näsan och ögonen har helt upphört, tänk vad en pandemi kan förändra. Dessutom har man slutat att krama personer som man känner relativt väl, det blev extra tydligt under ett digitalt möte i förra veckan, när en kollega var uppenbart ledsen, hon grät, men man kan tyvärr inte krama en människa som sitter och är ledsen i en annan Stockholmsförort några mil bort, även om hon hade behövt det. Ett digitalt handslag eller en digital kram är inte samma sak som den fysiska varianten.

Min förhoppning är att vi ganska snart kommer att kunna återvända till verkligheten som den var innan mars 2020, men jag tror att allt vi lärt oss under 2020 kommer att sitta i länge, det kommer att ta tid innan man skakar hand och ger en kollega en kram, väldigt länge.

Written by melkerlarsson

22 december, 2020 at 07:25