Mina reflektioner

Archive for the ‘Kollektivtrafik’ Category

Idag blev det en tur med pendelbåten till Ekerö

with 2 comments

Idag blev det en tur med linje 89 till Ekerö å tjänstens vägnar, vädret visade sig inte från sin bäst sida, det milt uttryckt grått och åter grått.

Gråvädret och att löven fallit ner från träden bidrog till att lyfta fram de många fina och ofta färggranna äldre trävillorna som finns utefter pendelbåtens rutt, de flesta går nog att sortera in i kategorin snickarglädje. Såväl utefter stränderna kring Mälarhöjden och på Kungshatt finns det många sevärda äldre hus, en del skulle nästan kunna kategoriseras som små träpalats.

Idag reste jag med M/S Sunnan, en upprustad båt från 1968, i samband att Sunnan låg på varv för upprustning besökte jag varvet och kom med idéer och tips på hur tillgängligheten kunde förbättras, resultatet blev onekligen ganska så bra.

Veckans fordon – X60

Sedan våren 2017 finns det enkom en fordonstyp i Stockholms pendeltågstrafik, X60, dessa kan dock delas in i tre olika undergrupper, X60, X60A och X60B, totalt finns idag 129 fordon av dessa typer i Stockholms pendeltågstrafik.

I april 2002 beställde Storstockholms Lokaltrafik 55 nya pendeltåg av typen X60 från tågtillverkaren Alstom med en option på ytterligare fordon, tillverkningen skedde i Salzgitter, Tyskland, i likhet med X40, SJs dubbeldäckare. Två multipelkopplade X60 om totalt 214 meter utgör ett sk fullängdståg, normalt tursätts de flesta tåg som fullängdståg under högtrafik.

X60 är ett fordon som ligger mig extra varmt om hjärtat då jag kom att delta i såväl förstudien som inleddes vid millennieskiftet, upphandlingen som avslutades i april 2002 och den därpå följande tillverknings- och testfasen. Det innebar många resor till fabriken i Salzgitter i Tyskland, till underleverantörer runt om Europa och diverse platser där tester genomfördes, exempelvis klimatkammaren i Wien och vintertester utefter malmbanan mellan Gällivare – Kiruna – Riksgränsen.

Fordonen av typen X60 och X60A skiljer sig ganska ringa åt, de är tekniskt relativt lika varandra och är samkörbara, ett tåg kan m a o bestå av en X60 och en X60A. Som daglig resenär kan man knappast visuellt skilja på dessa, man måste titta på fordonets nummer för att veta vilka som är X60 och vilka som är X60A, fordon med nummer 6001 – 6071 betecknas som X60 och fordon med nummer 6072 – 6083 betecknas som X60A.

Fordonen av typen X60B skiljer sig dock från X60 och X60A såväl tekniskt som exteriört och interiört, de har en annan möblering och är i dagsläget inte samkörbara med de äldre fordonen av typen X60 och X60A, att de inte är samkörbara innebär att fordon av typen X60 och X60A inte kan kopplas ihop och framföras i tåg tillsammans med X60B. Fordonen av typen X60B har nummer 6084 – 6129.

X60

  • Antal fordon 71 st
  • Levererade 2005 – 2008
  • Längd 107,1 meter
  • Max hastighet 160 km/h
  • Passagerar kapacitet
    • Sittplatser 374
    • Ståplatser 565
  • Leverantör: Alstom

X60A

  • Antal fordon 12 st
  • Levererade 2012
  • Längd 107,1 meter
  • Max hastighet 160 km/h
  • Passagerar kapacitet
    • Sittplatser 374
    • Ståplatser 565
  • Leverantör: Alstom

X60B

  • Antal fordon 46 st
  • Levererade 2016 – 2017
  • Längd 107,1 meter
  • Max hastighet 160 km/h
  • Passagerar kapacitet
    • Sittplatser 356
    • Ståplatser 554 (förmodligen fler än så då antalet sittplatser minskat jämfört med fordonen av typen X60 och X60A vilket frigjort ytor för ståplatser)
  • Leverantör: Alstom

X60 tillverkning
Samtliga fordon av typen X60 har tillverkats av Alstom i deras fabrik i Salzgitter, Tyskland, fabriken har gamla anor men då under namnet Linke-Hofmann-Busch. I Salzgitter har även de närbesläktade, men kortare fordonen av typen X61 tillverkats för Skånetrafiken, Västtrafik och Östgötatrafiken, samt även X62 för Norrtåg.

Så fungerar ventilationen i Stockholms tunnelbana

Jag tror att många under sina promenader i Stockholm passerat tunnelbanans ventilationsgaller utan att tänka på dom, eller så vet man att de har med tunnelbanan att göra men inte riktigt hur de fungerar. Även om man inte promenerat på Stockholms gator har man förmodligen sett liknande konstruktioner i Berlin, London, Paris eller i någon annan stad med tunnelbana.

Nedan ett ventilationsgaller i Sveavägens mitt, beläget mellan stationerna Hötorget och Rådmansgatan, de kan se lite olika ut, utanför mitt köksfönster finns en betydligt större konstruktion som ventilerar Skarpnäcks station.

Ett ventilationsgaller finns oftast precis före och precis efter stationen, därutöver finns normalt minst ett ventilationsgaller mellan respektive station, se skissen nedan. Principen är enkel, när ett tåg närmar den plats i tunneln där ventilationsschaktet finns trycker tåget luften framför sig, luft som pressas ut genom ventilationstrumman och upp genom ventilationsgallret. När tåget passerat ventilationsschaktet uppstår en luftström bakom tåget som i sin tur drar ner ny luft från marknivån ner i tunneln.

När man står nära tunnelmynningen på en station kan man ibland känna ett visst vinddrag när tåget närmar sig, tåget trycker då in ny luft på stationen, hade man inte haft ventilationsschaktet före och efter stationen hade detta vinddrag varit betydligt kraftigare. Ventilationsschakten tillser därmed även att det sker en tryckutjämning i tunnlarna och på stationerna. Någon ytterligare ventilation finns inte på stationerna, förutom i spärrkiosker och i eventuella butiker, de nya tunnelbanestationer som nu byggs i samband med den stora utbyggnad av tunnelbanan som pågår kommer i viss utsträckning ha ett annat ventilationskoncept än de existerande stationerna.

 

En höstpromenad på Södermalm

Idag blev det en ljuvlig höstpromenad i stan i ett ljuvligt oktoberväder, solen värmde från en nästan klarblå himmel, hade det varit mulet hade dagen känts betydligt kyligare.

Jag tog tunnelbanan in till stan och klev av vid Skanstull där jag promenerade ner till Hammarbykanal, som jag sedan följde fram till Danvikstull, därefter fortsatte jag utefter kajen vid kryssningsterminalen och Viking Lines terminal innan jag vek upp mot Söders höjder.

Ett av dagens tydligaste hösttecken under promenaden var alla de segelbåtar som seglades hemåt till sina båtklubbar i Mälaren genom Hammarbykanal, upptagningen av båtarna lär ske under de kommande veckorna.

Fartyget till höger i bild är m/s Gurli, som är det äldsta fartyg/fordon som används i allmän kollektivtrafik i Stockholm, M/S Gurli är byggd 1871.

Efter ha vikit av från stadens kajer fortsatte promenaden uppe på Söders höjder, jag passerade bland annat Nytorget där det fanns gott om ungdomar/unga vuxna som åt brunch på de restauranger som ligger runt om Nytorget. Därefter fortsatte jag via Bondens Egen Marknad till Ringens centrum där jag handlade mat innan jag satte mig på tunnelbanan hem till Skarpnäck.

Veckan som gick

Denna vecka var inte särdeles märkvärdig, jag jobbade mestadels på som vanligt.

I tisdags tog jag dock med mig en grupp kollegor på en utflykt i verkligheten, det blev en tur med Saltsjöbanan, vi kom att besöka de båda ändstationerna Saltsjöbaden, där vi besökte det närbelägna cafét, samt Solsidan. Den sistnämnda ändstationen är ju namnmässigt känd från en TV-serie på TV4, en serie jag aldrig sett, så för mig är den känd som en av de två ändstationerna på Saltsjöbanan.

I onsdags arbetade jag hemma, detta då jag skulle ta emot den nya tvättmaskinen, den gamla checkade ju ut för ett tag sedan. När man beställer en sak för hemleverans brukar man ju få ett ”fönster” när leveransen ska ske, exempelvis mellan nio och tolv, normalt kommer dom alltid fem i tolv, men denna gång dök leveransen upp redan strax efter klockan nio. Så nu har man återigen en fungerande tvättmaskin hemma i badrummet, men då jag ändå arbetade hemma passade jag på att tvätta ”ikapp” i tvättstugan under eftermiddagen.

Under veckans resor till och från jobbet kom jag att lyssna på Historiepoddens sommarföljetong (fyra avsnitt) om det andra puniska kriget, ett ämne som intresserat mig sedan jag var liten, vem fascineras inte av Hannibals tåg över alperna med elefanter. Jag valde att spara sommarföljetongen tills hösten och den var minst sagt intressant, hade kriget fått en annan utgång hade vår historia förmodligen fått skrivas om ganska så rejält såvida ett romarrike på uppgång hade förlorat kriget mot Kartago. Samtidigt nåddes jag idag av beskedet att antiken kommer att finnas kvar i skolans kursplan för historia även framgent, vilket jag tackar för, även om jag tycker att eleverna får läsa alldeles för lite historia totalt sett.

Veckan avslutades med en middag på den lokala pizzerian, skönt att slippa laga mat, på den lokala pizzerian (Natalies) var det såväl festligt, folkligt och fullsatt om man säger så, det fanns dock ett bord även till mig.

En dag ute i verkligheten på jakt efter en lösning på ett problem

Idag arbetade jag ute i verkligheten, allt i syfte att lösa ett problem, nåja problemet löste jag inte idag, det kommer att ta tid att lösa, men idag tog jag ett litet steg på vägen.

I pendeltågstrafiken har vi såväl korta som långa tåg, ett kort tåg är 214 meter långt och ett kort tåg är 107 meter långt. För de flesta är detta inget problem, på den digitala skylten ser man att nästa tåg är kort och man kan då positionera sig rätt på plattformen utifrån skyltarna på plattformen, men för en synskadad eller blind person uppstår ett problem, var ska man ställa sig på plattformen? En plattform är minst 225 meter lång men kan även vara runt 300 meter lång, så var positionerar man sig? och hur hittar en synskadad person den positionen??

Det kommer att ta tid att hitta en lösning, för att informationen ska nå en synskadad måste informationen vara antingen hörbar eller taktil (kännbar), dessutom måste man hitta en lösning som fungerar på alla de stationer där den behövs för att en igenkänningsfaktor ska uppstå. Det jag gjorde idag var att titta på ett antal av de stationer där problemet är som störst, det handlar främst om stationer med flera utgångar eller där utgången är lokaliserad mitt på plattformen. Med andra ord, ett litet steg på vägen för att finna en lösning, vilken lösning det än blir kommer den säkerligen gagna oss alla.

Jag positionerar mig på plattformen utifrån sk U-tavlor eller tavlor som för föraren anger var ett tåg med en viss längd ska stanna, men utöver förarna är vi ganska få som förstår dessa skyltar.

Arbetsdagen inleddes ute i verkligheten

Idag började min arbetsdag ute i verkligheten, idag hittade jag verkligheten i Ulvsundadepån i Bromma, vilken är Stockholms största spårvagnsdepå och inrymmer ett femtiotal spårvagnar.

Ämnet för dagen var att titta på kontrastmarkeringar vid steg i golvet och vid sk podestrar (en podester är en upphöjning där stolar är placerade medans mittgången i vagnen saknar steg). Vi hittade en lösning som alla deltagare var nöjda med, Jag passade därefter på att se mig om inne i depån, det fanns en tid då jag besökte depåer varje vecka, för att inte säga oftare, men numera blir det inte så ofta så det gällde att passa på när man väl var på plats.

I närheten av Ulvsundadepån har det tidigare funnits en annan spårvagnsdepå, Ulvsundahallen, men den avvecklades i skiftet mellan 1940- 50-talet, vilken jag har skrivit om i ett tidigare inlägg.

Written by melkerlarsson

12 september, 2019 at 19:10