Tyvärr blir det ingen mer grapefrukt för min del

Nu är det inte så att jag helt plötsligt tvärvänt och börjat avsky grapefrukt, särskilt inte den av mig mycket älskade röda Floridagrapen, det handlar snarare om ett beslut jag blivit tvungen att ta under galgen.

Sedan ett tag tillbaka äter jag kolesterolsänkande medicin och denna ska inte kombineras med grapefrukt eller ens grapefruktjuice, så tyvärr är denna saftiga delikatess ett avslutat kapitel för min del. Jag kommer framgent inte heller kunna äta frukter som är ett resultat av korsningar där grapefrukt är en beståndsdel, ex den helt underbara sweetien.

Det är bara att bita i det sura äpplet, men jag kommer under många år framöver kasta lystna blickar när jag passerar dessa delikatesser i butikerna, dock väl medveten om att detta numera är förbjuden frukt för min del.

Annons

Idag besökte jag kontoret

Idag besökte jag kontoret, har inte varit där sedan innan advent, jag behövde hämta lite saker och skriva ut ett och annat dokument. Någon risk för trängsel rådde det dock inte på kontoret, jag fick anstränga mig för att hitta kollegor att hälsa på och kommunicera med.

Efter besöket på kontoret begav jag mig till ICA Maxi Lindhagen för att handla, spanade lite bland böckerna på bokrean, men den var tämligen spartansk i år, köpte med andra ord inte ens en endaste kokbok vilket får betraktas som unikt.

• 

• 

En sak glade mig dock, jag fann Floridagrape, för första gången denna säsong hittade jag den röda och söta Floridagrapen i butik, som jag längtat, äntligen.

Ett barndomsminne – röda vinbär

Under en promenad i ett av de alla kolonistugeområden som finns hemmavid skådade jag ett flertal buskar med röda vinbär, vilket framkallade ett barndomsminne.

Vid sommarstugan, när jag var liten, hade vi gott om bärbuskar, krusbär, röda vinbär, svarta vinbär och det som min mamma benämnde som vita vinbär, av en del kallade gula vinbär.

När jag befann mig i den så kallade slukaråldern, i 11-12 års åldern, perioden då man läste en á två böcker per dag, så hade jag en strategi. Jag placerade en sk Baden-Baden (solstol) invid en buske med röda vinbär, sedan slog jag mig ner i solstolen och läste, medans jag läste åt jag röda vinbär direkt från busken. Solstolen flyttades efterhand som de röda vinbären tog slut runt busken, sedan var det dags att flytta vidare till nästa buske med röda vinbär. Var 14:e dag kom bokbussen, då laddade man med nya böcker och räckte inte dessa fick man sätta sig på cykeln och cykla till biblioteket i Kolsva (8 km) eller Köping (20 km) och låna fler böcker.

Dom svarta vinbären var förstås inte lika goda naturella, dessa gjorde min mamma gelé och saft av. Min mamma är borta sedan nästan tjugofem år, sommarstugan befinner sig numera i min brors ägo, helt enligt min vilja, jag har inte varit där på väldigt länge, det var nog närmare tjugo år sedan, men buskarna med röda vinbär lär nog stå kvar. Däremot tvivlar jag på att min bror och hans fru plockar och förädlar så särdeles många av de svarta vinbären, jag har inte sett någon sådan tendens om jag säger så.

Ont om grapefrukt i butikerna

För några år sedan kastade butikerna nästan grapefrukt efter en, det var ofta kampanjer om tre grapefrukt för 10 :-, 15:- eller 20:-, men sådana erbjudanden ser man aldrig nu för tiden och dessutom har det varit relativt ont om grapefrukt och då särskilt min favorit, den röda Floridagrapen, i butikerna.

Jag börjar undra om grapefrukten har tappat i popularitet eller om det är något annat som ligger bakom, de grapefrukts jag köpt denna vinter är tyvärr relativt lätträknade.

Floridagrape, Hemköp Skarpnäck

Äntligen säsong för Sweetie

I går hittade jag Sweetie på ICA Maxi Lindhagen, dessutom till ett mycket attraktivt pris, ett kilo för 15 kronor, så under de kommande dagarna kommer denna underbara korsning mellan grapefrukt och pomelo serveras till frukost här hemma.

Hur serveras då en Sweetie? precis som en grapefrukt!

Vi äter bara 5% av våra äpplen

Av alla äpplen som växer i våra trädgårdar äter vi bara upp 5%, i alla fall enligt uppgift i gårdagens Studio ett i P1 och jag har ingen orsak att betvivla uppgiften.

När jag var liten tog min mamma tillvara på allt som växte i trädgården på landet, av äpplen blev det mängder med äpplemos, torkade äppelringar till vinterns flingor.

Idag verkar detta med att safta och sylta vara en bortglömd konst, men det finns nog fler förklaringar än bristande kunskap, det handlar nog även om att förvaringsutrymmena för mat inte är särdeles generösa idag, det är inte många som har ett skafferi eller en jordkällare idag. Själv har jag inte ens ett äppleträd.

Var finns Sweetien?

Under många år har jag regelmässigt köpt sweetie, en korsning mellan grapefrukt och pomelo, den har en betydligt sötare smak än en grapefrukt, men i år har jag inte sett en enda sweetie i de mataffärer jag regelmässigt besöker och det är många.

Äntligen är Floridagrapen här

Äntligen är Floridagrapen här, jag har letat efter Floridagrape i en månads tid, igår hittade jag äntligen säsongens första Floridagrape på ICA Bea i Svedmyra.

Inget ont om andra sorters röd grapefrukt, men Floridagrapen står i en klass för sig med sitt tunna skall saftiga fruktkött, så till frukost njuter jag nu av säsongens första grapefrukt, men inte den sista.

En gång i tiden köpte man bara vindruvor på hösten

Redan när jag var liten gillade jag vindruvor, det var dock inget man köpte när som helst, på 60-talet när jag växte upp fanns dom knappast att köpa utanför säsongen, vilket var under september och oktober.

Även om vi ibland sprang på vindruvor andra tider på året så vägrade min mamma köpa dom till mig, under säsong kostade ett kilo vindruvor 3 – 4 kronor på den tiden, vilket motsvarar ca 30 kronor idag, när det inte var säsong var dom förutom att dom var sämre, betydligt dyrare.

Idag köper man ju vindruvor året runt för 15 – 20 kronor för ett 1/2 kilo i en plastförpackning, vindruvor i lösvikt ser man ganska sällan i butikerna numera.

Dagens bild – en citruspress från 1800-talet

När vi i söndags besökte Sigtuna museum hittade vi denna citruspress i trä från 1800-talet, den bör m a p på sin storlek främst varit avsedd för citroner vilka under 1800-talet blivit mer allmänt tillgängliga i Sverige.

Undrar vad man använde citroner till  i ett svenskt kök under 1800-talet?