Mina reflektioner

Archive for the ‘Museum’ Category

Varför saknas näsan?

leave a comment »

Varför saknas näsan på de antika skulpturerna? Den frågan kan man ställa sig efter att ha besökt Medelhavsmuseet i helgen. Det finns flera förklaringar till det. Statyerna har ju oftast legat under jorden ett tag, så känsliga delar har lossnat under årens gång, såsom näsan och utstickande ”manliga delar”.

Men redan under antiken skändade man statyer, ex genom att hugga av näsan, samma sak har nyligen skett med Zlatanstatyn i Malmö, misstänker att man under antiken även med glädje begick våld mot de utstickande ”manliga delarna”. Så inget är egentligen nytt under solen, man skändar med andra ord fortfarande statyer på samma sätt som man gjorde för mer än tvåtusen år sedan.

Idag besökte jag Medelhavsmuseet

leave a comment »

Under jul- och nyårsledigheten hittade jag en ny podd, Rompodden, som handlar om Romarrikets historia, jag har lyssnat på mängder av avsnitt och detta inspirerade mig till dagens besök på Medelhavsmuseet. En annan inspirationskänsla fann jag i det gråa och blåsiga vädret.

Nu är ju Medelhavsmuseets samlingar från det antika Rom inte så särdeles stora, fokus ligger helt klart på Cypern där stora svenska arkeologiska utgrävningar genomfördes under 1920- och 30-talet, samt förstås Egypten då grunden till dagens Medelhavsmuseum lades i och med öppnandet av det Egyptiska museet under slutet av 1920-talet. Dock berörs även det antika Grekland och Rom, så jag fick min dos av antiken.

Min favorit på Medelhavsmuseet är de tvåtusen terrakottafigurerna från Cypern, nåja i Stockholm är dom bara tusen, resten finns på Cypern, men en spegel skapar en illusion om hur de torde ha sett ut när det begav sig vid kultplatsen vid Ajia Irini på Cypern för över tretusen år sedan. Jag beundrar dessa terrakottafigurer dels när jag går runt på Medelhavsmuseet, dels innan jag avslutar mitt besök, då återvänder jag till terrakottafigurerna och sitter där en stund och betraktar dom i lugn och ro.

På bilden nedan syns enkom en handfull av de tusen terrakottafigurerna.

Jag föredrar min egen huvudkudde

with 2 comments

När jag i lördags besökte Östasiatiska museet skådade jag detta huvudstöd, inte så mjukt som det ser ut då huvudstödet är utfört i keramik.

Förmodligen var dessa ganska vanliga i Kina under historisk tid då det fanns ett flertal keramiska huvudstöd i Östasiatiska museets samling, men jag föredrar ändå mina två dunkuddar som jag köpt på Jysk framför ett hårt huvudstöd i keramik, om än ett vackert huvudstöd.

När jag besökte Östasiatiska museet såg jag detta krigiska barntäcke

with 3 comments

När jag i lördags besökte Östasiatiska museet såg jag detta Japanska täcke som var avsett för barn, täcket är framtaget under slutet av 30-talet, några år innan Japanerna anföll Pearl Harbor. Vid den tidpunkten hade dock Japanerna bedrivit krig i Manchuriet och Kina sedan tidigt 30-tal.

Kriget mot Kina gick bra för Japanerna under 30-talet, dom undvek dock de Europeiska besittningarna Hong Kong och Macao tills anfallet mot Pearl Harbor hade genomförts. Däremot var det en del skärmytslingar med Sovjetunionen vid gränsen mellan Sovjet och Kina, dessa slutade dock med Japanska nederlag, så Japanerna undvek därefter att komma i konflikt med Sovjetunionen.

Om man återvänder till täcket, till och med barnen skulle indoktrineras i det dåtida militaristiska Japan, alla skulle vara för kriget. Som historiskt intresserad kan jag konstatera att Japan var dömda att förlora på förhand, ger man sig i krig med en industriell supermakt (USA) så går det helt enkelt åt skogen, Japan hade helt enkelt inte resurserna för att vinna kriget.

Gällande täcken så skulle jag föredra täcken med Disneyfigurer, typ Kalle Anka eller Nalle Puh till min son framför barn i uniform, numera är dock sonen 14 år och han föredrar mer neutrala täcken.

Written by melkerlarsson

6 januari, 2020 at 18:13

En stadspromenad med museibesök

leave a comment »

Idag blåste det precis som igår, dessutom lite kallare, men det blev en stadspromenad ändå, jag passade dock på att värma upp mig med kultur inne på Östasiatiska museet på Skeppsholmen under ett par timmar.

Östasiatiska museet ingår tillsammans med Etnografiska museet, Medelhavsmuseet och Världskulturmuseet i Göteborg i världskulturmuseerna, fyra museer med olika inriktning, men som tillsammans täcker jordens alla kontinenter och många tusen år av den mänskliga kulturen.

Östasiatiska museet fokuserar på Japan, Kina och Korea, men då även asiatiska religioner såsom buddismen och hinduismen behandlas så täcks även andra delar av Asien. Dock tangerar även Etnografiska museet samma områden, så för en fullständig bild bör man nog besöka båda museerna.

I samlingarna ingår såväl vardagsföremål, konstföremål och föremål med anknytning till religion, då Kina är känt för sin tidiga porslinstillverkning finns det förstås även en stor samling med porslin. Både porslin tillverkat för bruk i Kina som porslin som kom till Sverige under 1700-talet i och med det Svenska ostindiska kompaniet, fint och rikt folk beställde ju gärna porslin från Kina med ex sitt familjevapen.

Idag lärde jag mig verkligen mycket om Koreas tidiga historia, perioden innan Korea ockuperades av Japan 1910 har tidigare varit tämligen okänd för mig, men det blev det ändring på idag. Ett par av föremålen på museet var så intressanta att dom förtjänar ett eget inlägg, så till dessa tänker jag återkomma längre fram.

Idag besökte jag Thielska Galleriet

Idag besökte jag Thielska Galleriet, något som ni som följer min blogg kan konstatera att jag gjort många gånger förr. Dagens besök triggades av utställningen med verk av Karin Frostenson, kusin till den under senare tid kända före detta ledamoten i Svenska akademin Katarina Frostenson.

Idag blev det en ny resväg till Thielska Galleriet, den klassiska busslinjen 69 till Blockhusudden som inrättades 1932 i och med att en privat busslinje övertogs av dåvarande Stockholms spårvägar trafikerar sedan den 15 december inte längre Blockhusudden. Så idag fick jag ”tänka om” och istället åka med busslinje 67 som numera trafikerar Blockhusudden, men den slingrar sig dit på vägar som tidigare aldrig haft busstrafik. Buss 69 finns kvar, men den är numera avkortad till Kaknästornet (som numera är stängt för besökare). Nu är det enkom Blockhusudden som ändhållplats ute på Djurgården som aldrig tidigare ändrats, den centrala ändhållplatsen för linje 69 har under busslinjens 87 åriga historia ändrats ett flertal gånger: Centralen, Humlegården, Norrmalmstorg och Nybroplan är bara några av de ändhållplatser linje 69 frekventerat i centrala stan.

Återigen har Thielska galleriet skapat en utställning med koppling till Ernest Thiel, Karin Frostensons mormor var dotter till Ernest Thiel. Karin Frostensons är för min del främst förknippad med Underground-tidningen Puss som var ett forum för politisk debatt och konst kring skiftet mellan 60- och 70-talet. Serier och samhällskritiska bilder som visar upp en världsbild som präglats av 60-talets vänstervåg. Därefter kom Karin Frostenson att måla natur och årstidernas skiftningar och andra bilder i klara färger. Flera av verken på utställningen är relativt nya, det politiska budskapet finns helt klart kvar även i de sentida verken.

Utställningen pågår till och med den 26 januari 2020.

Jag besökte även utställningen om Hjalmar Söderberg som äger rum i ”Söderbergrummet”, Hjalmar Söderberg var en av Ernest Thiels mest trofasta vänner och en ofta sed gäst hos Ernest Thiel, Ernest kom även att sponsra Hjalmar Söderbergs författarskap.

Jag passade förstås även på att besöka Thielska galleriets fantastiska samling av nordisk måleri. Precis som vanligt bidrog jag till att sänka såväl medelåldern som att bidra till en liten könsutjämning bland besökarna. Idag är det inte ofta man bidrar till att sänka medelåldern i en lokal.

Ett illa maskerat paket

Klockan har passerat 16:00 och Kalle Anka och hans vänner har önskat god jul, inget jag har sett, men de flesta i vårt avlånga har nog sett det, i alla fall de vuxna. Barnen har nog mestadels tittat på något annat i sin mobil eller i sin surfplatta.

Hos många påbörjas nog nu utdelningen av julklapparna nu, när jag i går besökte Skansen och Järnhandlarbostaden noterade jag detta illa maskerade paket, naturligtvis innehåller paketet en kälke. Då det handlar om 1930-tal får vi utgå från att det var sonen i familjen som var mottagaren, han lär inte behövt gnugga geniknölarna allt för länge för att förstå vad paketet innehöll.