Mina reflektioner

Archive for the ‘Museum’ Category

Idag besökte jag och sonen Skansen

Idag besökte jag och sonen Skansen, ingen ovanlig aktivitet om man säger så, jag har ju årskort på Skansen vilket innebär fri entré för såväl mig och sonen under ett helt år.

Sommaren dröjer sig kvar, idag var det +24 á 25, så vädret inbjöd till Skansenbesök, vi började med att besöka det relativa nya Östersjöhuset som öppnades i våras, Östersjöhuset visar havsmiljön i Östersjön, vilken är unik när det kommer till hav p g a sin låga salthalt. Den låga salthalten gör exempelvis att skeppsmasken inte trivs vilket gör att Östersjön att äldre sjunkna träskepp bevaras, vilket inte är fallet i exempelvis Nordsjön och Medelhavet.

Därefter fortsatte vi till de lite större djuren, dagens charmtroll var helt klart lodjursungen som föddes i slutet maj i år, den är m a o drygt tre månader. När jag besökte Skansen för några veckor sedan var lodjursungen något mindre än katten hemmavid, men nu hade lokatten växt till sig så numer är han något större än katten. Om tre månader är lokattsungen sex månader och är då stor nog att fälla ett rådjur, men några rådjur får den inte fälla på Skansen, för man får inte utfodra djuren med levande föda.

Annonser

Gävle, dag 3 (och dag 4) – Tåghallen och Fängelsemuseet

Vår tredje dag i Gävle var vikt åt Järnvägsmuseets temporära utställning i Järnvägsmuseets förråd norr om Gävle, numera benämnt Tåghallen och ett besök på Sveriges fängelsmuseum.

Då varken Fängelsemuseet eller Tåghallen öppnade förrän klockan tolv kunde jag och sonen avnjuta en långfrukost på vårt hotell Scandic CH, det blev bacon och äggröra, matiga smörgåsar med rejält med pålägg och frukt.

Efter att ha slappat på hotellrummet under en å annan timme gick vi ner till Gävle central för att ta rälsbussen upp till Tåghallen (eller järnvägsmagasinet som det benämndes som tidigare). I Tåghallen såg vi många av våra favoriter, ex F1200, som vi åkte med 2014 när södra stambanan firade 150 år. Vi sprang runt och tittade på lok och in i vagnar, det var lyxigare att åka tåg förr i tiden, i alla fall om man åkte första eller andra klass. Efter en och en halv timme återvände vi med rälsbussen in till Gävle central.

Efter ett kortare besök på vårt hotell, Scandic CH, styrde vi stegen mot Sveriges fängelsemuseum, vi har besökt museet årligen sedan 2015, ett museum som behandlar komplexa frågor, 1600 – 1700 talets grymma straff är svårförståeliga för ett barn, men ju äldre sonen blir ju mer förstår han. Sveriges fängelsemuseum är synnerligen värt att besöka om man har vägarna förbi Gävle, pedagogiken är i toppklass.

Efter vårt besök på Sveriges fängelsemuseum promenerade vi in mot centrala Gävle där vi handlade bullar och sugrörsdrickor till sonen innan vi återvände till vårt hotell. På kvällen blev det precis som vanligt middag på Buddys City och en kortare kvällspromenad p g a den rådande väderleken, regn. Dagen avslutades i hotellbaren på Scandic CH precis som vanligt, därefter uppsökte vi vårt hotellrum för en god natts sömn.

Dag 4:

En ganska intetsägande dag, efter en god hotellfrukost packade vi ihop våra saker och gick ner till Gävle central för att återvända hem till Stockholm, men vi kommer absolut att återvända till Gävle, detta var ju inte precis vårt första besök i Gävle.

Idag besökte jag och sonen modelljärnvägens hus

Idag genomförde jag och sonen vårt årliga besök vid Modelljärnvägens hus i Söderby söder om Alunda i nordöstra Uppland.

För oss som bor söder om Stockholm och åker kollektivt innebär detta en resa på 2 1/2 timme till Modelljärnvägens hus och en lika lång resa hem, idag stannade vi hos Modelljärnvägens hus i tre timmar, men det är väl värt restiden.

Sedan vi sist besökte Modelljärnvägens hus, ytterligare en donerad modelljärnväg har driftsatts, en fin bana med vinterlandskap, en annan bana, ”Spår av Uppland” har byggts ut ytterligare och därutöver detaljerats. Detta är dock bara några av de modelljärnvägar som man hittar hos Modelljärnvägens hus, det finns ytterligare 7 á 8 stycken att bese.

Idag blev det ett besök på Naturhistoriska museet

Idag blev det ett besök på Naturhistoriska museet, under natten och morgonen hade det mullrat rejält av åska uppe i skyn, så fortsatte det under större delen av dagen, så idag blev det ett museibesök precis som igår då vi besökte Tekniska museet.

Idag fokuserade vi på basutställningarna såsom Liv i vatten, Natur i Sverige och Polartrakterna, men höjdpunkten var ändå ”Wildlife Photographer of the Year”, en fotoutställning med världens bästa djur- och naturfoton. Den prestigefyllda titeln ”Wildlife Photographer of the Year” delas ut varje år av The Natural History Museum i London. År 2018 skickades totalt över 45 000 bidrag in från 95 länder. I utställningen visas de hundra bästa bilderna som en jury valt ut, de vinnande bidragen i årets tävling visas på Naturhistoriska riksmuseet till och med 23 augusti 2019. Då det av naturliga skäl råder fotoförbud då bilderna upphovsrättsmässigt tillhör de enskilda fotograferna lägger jag inte ut några bilder från fotoutställningen, men man kan få en försmak om man besöker Naturhistoriska museets hemsida.

Idag besökte jag och sonen Tekniska museet

Idag besökte jag och sonen Tekniska museet för första gången på ett par år, mycket har ändrats sedan vårt senaste besök och ännu mer har ändrats sedan mitt första besök på Tekniska museet 1966, några månader efter att familjen flyttat upp till Stockholm från Malmö.

På 60-talet älskade jag tekniska museet, så gör jag även idag, men misstänker att en nydaning behövdes för att locka de stora besöksskaror man gör idag, på 60-talet bestod besökarna främst av äldre män, som barnfamilj kände man sig nog lite udda på den tiden. I dag är det barnfamiljerna som dominerar museet, de äldre männen är relativt få och så bör det vara, ska ett museum överleva måste man inrikta sig mot den framtida generationen, barnen. (Idag tillhör jag nog gruppen äldre män)

Idag såg vi dels utställningen Robots från de tidigaste mekaniska skapelserna till de allra senaste humanoiderna, sonen var inte lika begeistrad som jag, tror att det beror på att robotar under min uppväxt var fantasi och framtidsvisioner, idag finns det robotar både här och där, även om de inte är så människolika som man trodde att de skulle bli på 60-talet. Trots det är vårt samhälle tämligen robotiserat, vi har sk industrirobotar som svetsar ihop bilar och allt möjligt, vi möter en robot när vi ringer en kundtjänst som frågor oss om vad vi vill och kan ge svar på enklare frågor, detta är bara början.

Det finns numera en stor avdelning med datorer och dataspel att betrakta, sonen spelade med stor förtjusning några gamla sk arkadspel, grafiken går väl inte riktigt hem hos dagens ungdomar, men han gillade det ändå. En attraktion från min barndom återstår dock, modelljärnvägen som skapades av Uno Milton under 40- och 50-talet, modelljärnvägen är i sig ett mästerverk, allt är hemmabyggt förutom motorerna i loken. Uno Milton gick bort under 2018 vid 90 års ålder, men jag har träffat honom många gånger under mina besök på Tekniska museet under 60- och 70-talet, så har även sonen gjort på 2010-talet.

Ett besök på Norrtälje luftvärnsmuseum

Idag besökte jag Norrtälje å yrkets vägnar, dagen kom dock att avslutas med en privat aktivitet innan jag satte mig på bussen hem till Stockholm, när jag ändå var i stan passade jag på att besöka Norrtäljes luftvärnsmuseum.

Jag älskar de små museerna som drivs av entusiaster på ideell basis, det kan handla om ett hembygdsmuseum, en gammal industri eller som i detta fall, ett förbandsmuseum som väl berättar om såväl förbandets och luftvärnets historia. Museet är beläget inne på det område som idag benämns som Campus Roslagen, vilket i stort består av LV3´s fd kasernområde, LV3 eller Kungliga Roslagens Luftvärnsregemente flyttades från Stockholms innerstad till Norrtälje 1952, regementet avvecklades år 2000.

Norrtälje luftvärnsmuseum är synnerligen välordnat, man välkomnas av engagerad och ideellt arbetande ”personal”, utställningen överraskade mig positivt, med begränsade resurser har man lyckats bygga upp en fin utställning som inte enkom tilltalar nördarna, här finns såväl tidstypiska miljöer som själva hårdvaran, luftvärnskanonerna och luftvärnsrobotarna. Jag kommer absolut att återvända till Norrtäljes luftvärnsmuseum, för trots att jag var där i närmare två timmar han jag inte med allt.

En udda produkt – mynt TV

När jag i söndags besökte Nynäshamn och Mopedums nostalgimuseum såg jag mängder med saker jag kände igen, har använt och en del har jag fortfarande kvar, men jag såg även saker jag varken sett eller hört talas om tidigare. Den sistnämnda kategorin går nog till stor del att hänföra till prylar som inte gick hem eller lanserades för sent eller för tidigt.

Ett av de föremål jag aldrig sett eller hört talas om tidigare var mynt TVn, istället för att köpa en TV kunde man få hem en TV med tillhörande myntbox, man stoppade in en krona och sedan kunde man titta på TV en viss tid, när tiden gått ut slocknade TVn och man fick stoppa in en ny enkrona om man ville titta vidare. Myntboxen ses till höger om TVn på bilden nedan, en tidig variant av hyr TV, en bransch som torde vara utdöd i dag, har inte sett en Thorn butik på evigheter (Thorns affärsidé var att hyra ut hemelektronik).

Det infinner sig många frågor, vem/vilka var målgruppen? och vad gjorde man när myntboxen var full? En annan misslyckad produkt, som jag däremot inte såg på Mopedum, måste onekligen vara den fyrkanaliga stereon (quadrophonic) som lanserades strax efter att stereon hade lanserats. Till skillnad från en vanlig stereo hade man fyra högtalare, ljudet kunde därmed vandra runt i rummet, visst var det häftigt, jag har dock bara varit hemma hos en person som hade en sådan, så det slog aldrig. Den lanserades nog för snabbt efter att stereon hade lanserats och antalet skivor som spelades in för fyrkanalig stereo var ganska så få. Jag har dock två i min ägo, de gick att spela på en vanlig skivspelare också, men då utan quadrophonic effekterna.