Ett kontor med en fästning i källaren

Under den senaste tiden har jag ofta varit på möten hos WSP i Stockholm, WSP tillhör en av de större konsultfirmorna i Sverige och bedriver konsultverksamhet inom anläggning, byggnation, miljö och transport mm.

På en punkt skiljer sig WSPs kontor från alla andra kontor jag besökt, dom har nämligen resterna av en fästning i källarvåningen, Johanneshovs skans, ett befästningsverk som påbörjades 1859, bygget avbröts dock redan 1860, så fästningen färdigställdes aldrig, detta av såväl ekonomiska skäl och då den ansågs omodern kort efter att bygget påbörjats.

När det för en 15 – 20 år sedan blev aktuellt att bygga ett kontorshus på platsen kom resterna av fästningen att införlivas i källarplanet, allmänheten kan besöka och bese resterna av befästningsverket under kontorstid, passera dock förbi receptionen och presentera dig innan du går ner i källarvåningen, där hittar du även en liten men informativ utställning och befästningsverket. (Adressen är Arenavägen 7)

Spår efter en industriepok

När jag och sonen i söndags promenerade från Henriksdal via Finnboda och Henriksdal till Nacka Forum noterade jag att det i Finnboda fanns många rester kvar från tiden då Finnboda var ett av Sveriges största varv.

Dels är stapelbädden bevarad, den ligger mitt i bebyggelsen som någon form av stadspark i sten, skateboardåkare torde älska den, även om jag inte såg några, dom kanske inte hittat dit ännu. Mellan husen hittar man rester av varvets hamnanläggning och ser man sig omkring ser man mängder med byggnader från den tiden då Finnboda var ett varv, vilka i dag omvandlats till butiker, caféer och kontor. Jag gillar gamla industrimiljöer, Finnboda är en av de bättre i Stockholm, men ingen annan industrimiljö i Sverige kan mäta sig med industrilandskapet i Norrköping.

En sedan länge övergiven vindsnurra

När jag och sonen i lördags promenerade i Orlångens naturreservat sprang vi nere vid Balingsholm på denna sedan länge övergivna vindsnurra, ett primitivt vindkraftverk. Jag har sällan sett sådana i Sverige, däremot vid var och varannan gård i amerikanska filmer som utspelar sig i en lantlig miljö, kan tänka mig att man kunde se en och annan i exempelvis ”Broarna i Madison County” om man tittade noga.

Biologiska museet i Stockholm stängs

Till hösten, den 31 augusti, kommer Biologiska museet i Stockholm att stängas, åtminstone för renovering, men kanske för alltid.

Museet har ca 20 000 besökare per år, vilket ger ett snitt om 50 – 60 besökare per dag, så det är väl inte så konstigt att en diskussion om att stänga museet uppkommit.

Det vore dock tråkigt om detta museum från 1893, som dessutom ser ut som när det invigdes, skulle slå igen. Förutom att det är ett Biologiskt museum är det museum som visar hur ett museum såg ut förr i tiden, med vändkors i entrén och med en total avsaknad av moderniteter, där belysningen till stor del utgörs av det naturliga dagsljuset. Vilket gör att öppettiderna över året styrs av dagsljuset, museet stänger tidigare under vinterhalvåret.

Jag och sonen får väl göra ett kanske sista besök på Biologiska museet innan det stänger, sedan kan vi bara hoppas att det öppnar igen.

I Uppsala har man gjort tvärtom och valt att satsa på sin motsvarighet, Biologiska museet i Uppsala har moderniserat och heter numera Biotopia, till skillnad från Biologiska museet i Stockholm som tillhör Stockholms minst besökta museum är Biotopia stadens mest besökta museum med runt 100 000 besökare under ett år varav en stor del utgörs av barnfamiljer. Jag och sonen besökte Biotopia under höstlovet och det var ett besök som gav mersmak, vi kommer absolut att åka dit igen.

 

 

 

Biosafari i stan?

Det finns många skäl att promenera i stan, ibland blir det t o m en temapromenad, en del tittar på arkitektur, en del går i författares fotspår och andra tittar på skulpturer, med eller utan guidebok eller karta.

Så varför inte ta en biopromenad eller en biosafari utefter några av 40-talets biograftäta gator, såsom S:t Eriksgatan, Götgatan eller Hornsgatan, man hittar många rester/spår efter sedan länge försvunna biografer, ex den klassiska baldakinen eller en entré som på annat sätt antyder att det en gång i tiden torde det ha legat en biograf på adressen.

När vi under semestern besökte Malmö hittade sonen till hans och min stora glädje boken ”Stockholms alla biografer” av Kurt Berglund på Stenvalls.

På Wikipedia kan man hitta en utmärkt karta som visar var biograferna i Stockholms innerstad låg under 40-talet, en bra utgångspunkt för en biosafari.

För muspekaren över respektive bild för att se var bilden är tagen.

 

Övergivna platser – Kockums mekaniska verkstad

När jag och sonen besökte Malmö för någon vecka sedan vandrade vi vår vana trogen runt i stan, det gör vi var vi än kommer, man ser mer när man går.

Vi hittade då denna underbara gamla industrimiljön i Västra hamnen, Kockums mekaniska verkstad som uppenbarligen är på väg att försvinna till förmån för något mer modernt.

Ruinsafari i Sigtuna

När vi somras besökte Visby fastnade sonen för stadens ruiner, så till den milda grad att han och jag ägnade en dag åt att promenera runt ringmuren och besöka Visbys alla ruiner.

Så sonen hade en viss förväntan när vi idag reste till Sigtuna, vilket är ju den stad i Sverige som näst efter Visby har flest medeltida ruiner (detta är mitt eget antagande).

Sigtunas ruiner motsvarade sonens högt ställda förväntningar även om dessa inte kan mäta sig med Visbys ruiner gällande antal och storlek.

Vi inledde ruinsafarin med att besöka S:t Olofs kyrkoruin, kyrkan byggdes förmodligen omkring år 1100.

Man kan allt som oftast gå in i ruinen och betrakta de magnifika valven medans man försöker föreställa sig hur den kunde ha sett ut för 900 år sedan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Därefter fortsatte vi till S:t Lars kyrkoruin, vilken är den minsta av de tre ruinerna i Sigtuna, endast en del av tornet återstår.

Även denna kyrka byggdes omkring år 1100. S:t Lars är inte lika välbevarad som S:t Olof och S:t Per och kittlar därmed inte fantasin på samma sätt.

 

Vi avslutade vår ruinsafari med ett besök i S:t Pers kyrkoruin, även denna byggdes omkring år 1100 och var förmodligen säte för biskopen och därmed en domkyrka, men i och med att biskopssätet omkring år 1140 flyttade till Uppsala upphörde S:t Per att vara Domkyrka.

Även i S:t Per kan man allt som oftast gå in i ruinen, precis som i S:t Olofs kyrkoruin kan man försöka föreställa sig hur det kunde ha sett ut för 900 år sedan.