Mina reflektioner

Archive for the ‘Utflyktsmål i Stockholmsområdet – lite udda’ Category

Idag besökte jag och sonen modelljärnvägens hus

leave a comment »

Idag genomförde jag och sonen vårt årliga besök vid Modelljärnvägens hus i Söderby söder om Alunda i nordöstra Uppland.

För oss som bor söder om Stockholm och åker kollektivt innebär detta en resa på 2 1/2 timme till Modelljärnvägens hus och en lika lång resa hem, idag stannade vi hos Modelljärnvägens hus i tre timmar, men det är väl värt restiden.

Sedan vi sist besökte Modelljärnvägens hus, ytterligare en donerad modelljärnväg har driftsatts, en fin bana med vinterlandskap, en annan bana, ”Spår av Uppland” har byggts ut ytterligare och därutöver detaljerats. Detta är dock bara några av de modelljärnvägar som man hittar hos Modelljärnvägens hus, det finns ytterligare 7 á 8 stycken att bese.

Annonser

Ett besök på Norrtälje luftvärnsmuseum

leave a comment »

Idag besökte jag Norrtälje å yrkets vägnar, dagen kom dock att avslutas med en privat aktivitet innan jag satte mig på bussen hem till Stockholm, när jag ändå var i stan passade jag på att besöka Norrtäljes luftvärnsmuseum.

Jag älskar de små museerna som drivs av entusiaster på ideell basis, det kan handla om ett hembygdsmuseum, en gammal industri eller som i detta fall, ett förbandsmuseum som väl berättar om såväl förbandets och luftvärnets historia. Museet är beläget inne på det område som idag benämns som Campus Roslagen, vilket i stort består av LV3´s fd kasernområde, LV3 eller Kungliga Roslagens Luftvärnsregemente flyttades från Stockholms innerstad till Norrtälje 1952, regementet avvecklades år 2000.

Norrtälje luftvärnsmuseum är synnerligen välordnat, man välkomnas av engagerad och ideellt arbetande ”personal”, utställningen överraskade mig positivt, med begränsade resurser har man lyckats bygga upp en fin utställning som inte enkom tilltalar nördarna, här finns såväl tidstypiska miljöer som själva hårdvaran, luftvärnskanonerna och luftvärnsrobotarna. Jag kommer absolut att återvända till Norrtäljes luftvärnsmuseum, för trots att jag var där i närmare två timmar han jag inte med allt.

En promenad utefter den nedlagda Eddavägslinjen

Järnvägs- och spårvägsarkeologi är ju något som jag gärna ägnar mig åt, oftast ihop med sonen, men ibland på egen hand, precis som idag.

Eddavägslinjen utgick från Engelbrektsplan vid Humlegården inne i centrala Stockholm, därifrån gick den i gatan precis som en spårvagn upp till Stockholms östra och vidare ut till Djursholms Ösby där den egentliga Eddavägslinjen började. Eddavägslinjens första etapp öppnade 1890 mellan Djursholms Ösby och Djursholms Framnäsviken, 1901 förlängdes linjen upp till Eddavägen för att slutligen nå Svalnäs 1912, sträckan Eddavägen – Svalnäs lades dock ned redan 1934 på grund av dåligt underlag. Eddavägslinjen blev som första svenska järnväg med allmän trafik elektrifierad 1895, den var inte bara den första i Sverige utan även en av de första i världen.

Efter andra världskriget började linjens passagerarunderlag svikta, svaret på frågan varför är enkelt, bilen. Man får komma ihåg att Eddavägslinjen byggdes till ett område som då som nu är ett exklusivt villaområde, de boende i området tillhörde nog en grupp som tidigt kunde skaffa sig en egen bil. Runt 1900 fanns ca 300 bilar i Sverige, varav ca 150 fanns i Stockholmsområdet, så alla Sveriges bilar skulle kunnat fått plats på en parkering vid ett IKEA varuhus. Efter första världskriget ökade antalet bilar kraftigt, efter andra världskriget exploderade antalet bilar.

Eddavägslinjens hållplatser och stationer: Bragevägen 1924-1975, Djursholms Sveavägen 1890-1975, Auravägen 1890-1952, Djursholms torg (fd Restauranten) 1890-1975, Slottsvägen 1890-1924, Germania 1890-1975, Djursholms Framnäsviken 1890-1975, Vägporten 1901-1924, Vikingavägen 1901-1975, Eddavägen 1901-1975, Svalnäs 1912-1934.

När SL övertog Roslagsbanan från SJ 1972 bestämde man sig ganska så snabbt för att avveckla Eddavägslinjen och ersätta den med busstrafik, de sista två åren kördes bara ett dagligt så kallat koncessionståg i väntan på att staten skulle välsigna beslutet. Jag hann åka på Eddavägslinjen några gånger under de åren, min första promenad utefter Eddavägslinjen gjorde jag våren 1976, då låg spåren fortfarande kvar, de revs upp först 1977, därefter har jag gjort oräkneliga banvallspromenader utefter Eddavägslinjen, man hittar alltid något nytt att titta på. Dock har mycket av det jag såg under mina första banvallspromenader försvunnit under de år som gått.

Sedan min senaste promenad har Danderyds kommun satt upp såväl stations- som informationsskyltar och bänkar vid hållplatserna, dessutom har vissa av de återstående plattformarna röjts från exempelvis sly och annan växtlighet. Rester av plattformar hittar man vid Eddavägen, Djursholms Framnäsviken, Djursholms torg, Djursholms Sveavägen och Bragevägen. Vid Djursholms Sveavägen finns stationshuset kvar, där inryms idag en förskola, hållplatskuren från Germania och är flyttad till Djursholms torg där den tjänstgör som väderskydd vid en busshållplats.

Museirunda i Nynäshamn, del 2 Nynäshamns järnvägsmuseum

Idag tog jag pendeltåget till Nynäshamn och stationen Nynäsgård för företa en museirunda i Nynäshamn, jag började med att besöka Nostalgimuseet Mopedum som jag inte besökt tidigare, därefter fortsatte jag till Nynäshamns järnvägsmuseum som jag besökt många gånger sedan det öppnade 1994.

Järnvägsmuseet i Nynäshamn drivs av helt ideella krafter och kan därför inte jämföras med exempelvis järnvägsmuseet i Gävle, det finns dock mycket intressant att se såvida man är intresserad av järnvägar och då Nynäsbanan i synnerhet. Nynäsbanan öppnades som en privat järnväg 1901, bolaget blev statligt 1957 men först 1962 införlivades banan med SJ, Nynäsbanan kom därmed vara en av de sista järnvägar som förstatligades i enlighet med riksdagsbeslutet 1939 om att i princip samtliga järnvägar skulle förstatligas, med undantag för järnvägar som främst betjänade ett enskilt företag. Idag ingår Nynäsbanan i Stockholms pendeltågssystem och har kraftigt moderniserats med början under 90-talet. Under de kommande åren lär även godstrafiken öka i och med öppnandet av Stockholms hamnars nya hamn i Norvik strax norr om Nynäshamn som kommer få en anslutning till Nynäsbanan.

Nynäshamns järnväg har främst fokus på Nynäsbanans historia, men man hittar även fordon som inte har någon anknytning till Nynäsbanan och Stockholmsområdet, för den järnvägsintresserade är Nynäshamns järnvägsmuseum väl värt att besöka. På Nynäshamns järnvägsmuseum kan exempelvis bese ånglok av litterat B och E, ett tidigt dieselelektriskt lok från 1936, därutöver ett antal av de lokaltågsvagnar som användes i Stockholmsområdet innan pendeltågstrafik kom igång 1968.

Efter att ha vandrat runt i närmare två timmar på Nynäshamns järnvägsmuseum begav jag mig åter hemåt med pendeltåget.

Museirunda i Nynäshamn, del 1 Mopedum

Idag tog jag pendeltåget till Nynäshamn och stationen Nynäsgård för företa en museirunda i Nynäshamn, jag började med att besöka Nostalgimuseet Mopedum som jag inte besökt tidigare.

Mopedum drivs av en privatperson med ett passionerat intresse och ligger ca 300 meter från Nynäsgårds pendeltågsstation i källarvåningen i den fd simhallen i Nynäshamn som lades ned 1993. Museet levererar verkligen nostalgi för den som minns 50-, 60- eller 70-talet, redan i den första montern skulle jag gett upp försöket att räkna saker jag använt, sett eller ägt om jag nu skulle haft några sådana planer. Under en och en halvtimme strosade jag runt och betraktade såväl montrarna som uppbyggda tidstypiska miljöer från 50-, 60- och 70-talen, det fanns väldigt många objekt som framkallade minnen hos mig. Det finns saker jag saknar, men det finns saker som jag definitivt inte saknar, de bruna och orangea möblerna och tapeterna från 70-talet framkallar inga ljuva minnen, dessa kan jag vara utan. Jag kommer absolut att återvända till Mopedum, dagens besök gav helt klart mersmak, det finns så många saker att granska och titta närmare på.

Efter besöket på Mopedum fortsatte jag till Nynäshamns järnvägsmuseum, så det blev med andra ord två museibesök idag.

Idag blev det bangolf i Tyresö

Idag spelade jag och son bangolf (minigolf) i Tyresö, där hittar man några av de bästa filtbanorna i Stockholmsområdet, ett bevis på detta är att klubben då och då står som värd för elitserien i bangolf, senast nu i maj. Då Sverige är en framstående nation inom bangolf innebar det att några av världens bästa spelare var på plats.

När jag och sonen spelade idag tillhörde vi inte världens bästa spelare, men vi spelar bättre och bättre för varje runda, framförallt har sonen utvecklat sig sedan vi första gången spelade minigolf i Akalla 2014. En pappa som börjar närma sig 60 har väl inte så stor potential när det kommer till utveckling, men kul är det med minigolf Efter två rundor över 18 hål, stegade vi mot Tyresö centrum för att handla, jag hade min dramaten med mig då det bland annat skulle inhandlas kattsand vilken väger en hel del.

 

Igår besökte jag Södertälje och Marcus Wallenbergshallen

Igår besökte jag Södertälje å tjänstens vägnar, istället för att söka upp en restaurang för att äta lunch ägnade jag denna tid åt att besöka Scanias företagsmuseum, Marcus Wallenberg hallen.

I Marcus Wallenberghallen blandas på ett smakfullt sätt Scanias historia med Scanias senaste produkter, Marcus Wallenberghallen är inte bara ett museum, det är även en plats där man presenterar sina senaste produkter. I museet bedrivs även representation, när jag besökte museet åt en grupp Japaner lunch med personal från Scania i museets representationsdel. Det finns ganska få företagsmuseum kvar i Sverige, de flesta företag har avvecklat dessa då de inte ansetts tillhöra kärnverksamheten, så det är glädjande att se att Scania vårdar sin historia, idag såg jag hur Scanias personal förevisade en av deras tidigaste produkter för den Japanska gruppen, en cykel. Idag säljer Scania inga cyklar, men däremot ca 88 000 lastbilar och ca 8 500 bussar per år över hela världen.

Jag kan verkligen rekommendera alla som har det minsta intresse för teknik, såsom bilar, bussar, lastbilar, motorer samt järnvägsvagnar att besöka Marcus Wallenberg hallen, museet är enkom öppet under vardagar, men passa på under sommarsemestern eller under ett skollov, kontrollera dock öppettiderna på Scanias hemsida innan du besöker museet. Om du åker kollektivt precis som jag så är närmaste busshållplatsen ”Scania Centralkontor”, därifrån är det några hundra meters promenad till Marcus Wallenberg hallen.