Mina reflektioner

Archive for the ‘Utflyktsmål i Stockholmsområdet – lite udda’ Category

Här bodde en Förbundskansler och Nobelpristagare

with 2 comments

Under en promenad i närområdet passerade jag Hammarbyhöjden, ett bostadsområde som byggdes under 1930-talet, lägenheterna bestod av ett eller två rum och kök som höll en för denna tid mycket hög standard.

De hade både badrum och kök, hit flyttade många trångbodda barnfamiljer från innerstaden. Alla hus hade centralvärme, i trappuppgången fanns nymodigheten sopnedkast och på gården en lekplats för barnen, husen av den typen som byggdes i bland annat Hammarbyhöjden, de sk smalhusen, kom därmed att benämnas som barnrikehus.

Området kallades ”den vita staden” på grund av sin ljusa färgsättning, men det var inte bara familjer med många barn som flyttade hit, så gjorde även andra, på Finn Malmgrens väg 23 bodde Willy Brandt under åren 1941-45. Willy Brandt är väl mest känd som Förbundskansler i Tyskland, men han var även borgmästare i Berlin under många år. Han fick Nobels fredspris 1971 för sin Ostpolitik som syftade till att skapa bättre relationer med länder såsom Polen och Östtyskland.

Hur hamnade Willy Brandt då i Hammarbyhöjden? Efter det att nazisterna tagit makten i Tyskland 1933 tog Willy Brandt sin tillflykt till Norge, när Tyskland 1940 ockuperade Norge flydde han vidare till Sverige där han stannade tills kriget var över. Den minnesgode minns nog alla intervjuer i Svensk Radio och TV under hans aktiva tid där han fortfarande på 70-talet talade norska med vissa inslag av svenska.

Willy Brandt bodde i detta hus, Finn Malmgrens väg 23, porten längst bort i bild, närmast Finn Malmgrens plan.

Minnet av Willy Brandts år i Hammarbyhöjden lever kvar, utanför den östra tunnelbaneutgången hittar man Willy Brandts park, där finns bland annat en liten staty föreställande Willy Brandt.

I Willy Brandts park hittar man en mindre staty av Willy Brandt, alla de gånger jag passerat den har han varit iklädd något extra, de må vara halsduk, mössa eller någon annan accessoar.

Jag drömmer om att kunna planera och att slippa att planera

leave a comment »

Många har säkerligen minst en dröm i de flesta fall många drömmar eller tankar på vad dom ska göra när pandemin äntligen är över för denna gång. Jag drömmer om att kunna planera och att slippa att planera, det kan ju tyckas något motsägelsefullt, men det är det inte, det handlar egentligen om två helt skilda saker.

Det jag drömmer om att kunna planera är kulturaktiviteter, museibesök utflykter i Mälardalen, det jag drömmer om att slippa att planera är matinköp. Sedan ett år tillbaka planerar jag i framkant, har relativt stora förråd av mat hemmavid utifall att. Denna strategi gagnade mig väl när vi drabbades av coronaviruset i månadsskiftet mars/april 2020 och nu senast när vi nu har varit förkylda i runt en veckas tid. Sociala aktiviteter såsom bjudningar, fester och middagar tillhör inte det som står högst upp på min att göra lista efter det att pandemin har klingat av.

En gammal fin neonskylt, ”Barnvagnsfabriken”

leave a comment »

I mitt närområde finns en gammal fin neonskylt, ”Barnvagnsfabriken”, skylten lär ha tillkommit under 30- eller 40-talet. Barnvagnsfabriken i sig etablerades i husets källare under 1920-talet och fick snabbt kunder bland de nyblivna föräldrarna i Stockholmsområdet trots att platsen på den tiden var perifert belägen, långt utanför stan, vilket den inte är idag.

Barnvagnsfabriken tillverkade och sålde barnvagnar samt tillbehör, inget som skulle vara möjligt i dag om man samtidigt ville ha ett attraktivt pris. Verksamheten minskade med åren för att helt upphöra någon gång strax efter år 2000. Både skylten och firmanamnet kom därefter att användas under några år av kvarterskrogen Restaurang Barnvagnsfabriken.

Kring torget vid korsningen Sockenvägen och Tyresövägen (numera Gamla Tyresövägen), uppstod ett litet centrum med olika butiker och verksamheter i anslutning till Enskedebanans hållplats Tyresövägen, om detta kan du läsa om i ett tidigare inlägg.

Spännande arkitektur i Sollentuna

with 2 comments

När jag i fredags besökte Edsberg för att titta på ett par busshållplatser bytte jag mellan pendeltåg och buss vid Sollentuna station, jag passade då på att ta en titt på den sk färgskrapan invid Sollentuna station.

Det femton våningar höga huset sticker verkligen ut när det kommer till färg och form, en mycket spännande byggnad. Man får dock känslan av att någon gått in i en färgbutik och bett om att få en köpa en burk av alla tillgängliga kulörer, men vad gör det, byggnaden sticker verkligen ut och det gillar jag.

Idag är det 500 år sedan Stockholms blodbad inleddes

leave a comment »

Såvida man vill högtidlighålla detta på något sätt, exempelvis genom en stadspromenad så föreslår jag följande promenadrunda:

  • Promenaden startar vid Stockholms slott, det var här kröningsfesten ägde rum, men det var ett annat slott på den tiden, ett slott med tinnar och torn, men slottet tre kronor brann ned 1697.
    • En del var sena till festen och bankade på porten för att bli insläppta, så gjorde Gustav Vasas pappa, men hade han anat hur festen skulle sluta hade han nog inte varit så ivrig att knacka på då han i slutändan tillhörde de avrättade.
  • När väl ”rättegången” var avslutad släpades de ”dömda” ut på Stortorget den 8 november 1520 för att avrättas, på platsen för dagens börshus låg på den tiden Stockholms rådhus.
    • De adliga och biskoparna avrättades med svärd, tjänare och lågadliga avrättades genom antingen hängning eller med bila (yxa)
    • Hur många som avrättades är tämligen oklart, bödeln anger 82, men det avrättades även en hel del personer lite så där apropå, ex en barberare, så antalet är sannolikt något högre.
  • Därefter fraktades kropparna upp till Södermalm där dom brändes, detta skedde på den plats där Katarina kyrka idag är belägen.
    • För att fullborda processen grävde danskarna upp den avlidna riksföreståndaren Sten Stures grav och slängde även honom och hans avlidna minderåriga son på bålet.

Med andra ord, allt var inte bättre förr…

I veckan har flera poddar släppt avsnitt som handlar om Stockholms blodbad, exempelvis ”Historiepodden”, ”Kungar och krig” samt ”Vetenskapsradion Historia” alla avsnitten är väl värda att lyssna på, i alla om man som jag är en historienörd.

Guldbron har öppnat

leave a comment »

Igår öppnade Guldbron vid Slussen för trafik, den invigdes ju i söndags av kungen och kronprinsessan, invigningen skede ju digitalt så jag brydde mig inte om att åka in till Slussen på söndagen.

Igår besökte jag dock Slussen i ett tjänsteärende och passade på att ta min premiärpromenad över guldbron, vi fotgängare har fått första parkett med en fin vy över saltsjön. Det kommer dock att ta tid innan guldbron kommer att se ut som arkitekterna tänkt sig då bron i sin helhet inramas av ytor där det fortfarande pågår arbeten, Slussen kommer inte stå färdig i sin helhet förrän tidigast 2025.

Guldbron sedd från Skeppsbron (Gamla stan)

Igår gick sonen på lovskola, höstlovet till trots, när han kom hem frågade jag hur många av hans klasskamrater som varit där, uppenbarligen var det bara en handfull som inte var där. Vilket överraskade mig, men det är underbart att fortfarande bli överraskad när man närmar sig sextio, det finns m a o hopp om dagens ungdom när dom till och med dyker upp i skolan under ett skollov. Det skulle aldrig hänt när jag var ung om jag säger så. Jag missade dock såväl potatislovet som höstlovet, så allt var inte bättre förr.

Galgbacken i Hammarbyhöjden

with 3 comments

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om ett par av Stockholms galgbackar, denna morbida serie av inlägg avslutar jag med ett inlägg om den sista galgbacken i Stockholm. I samband med att galgbacken avvecklades kom avrättningarna att fortsätta under något mer än 50 år, men då skedde dom inte längre publikt.

Avrättningarna hade fram till mitten/slutet av 1600-talet ägt rum på Stigberget på Södermalm, men kom i och med att staden växte att flytta längre i från bebyggelsen. Vem vill ha en galgbacke som närmste granne? Det höjer ju inte direkt värdet på bostaden.

Den sista avrättningsplatsen som användes i Stockholm hittar man i dagens Hammarbyhöjden, uppe på berget låg galgbacken, där hängdes man, nedanför berget låg avrättningsplatsen, där halshöggs man. Samtliga avrättningar skedde publikt, ibland kunde antalet åskådare uppgå till 4 – 5000 personer, i en stad som då hade färre än 100 000 invånare betyder det att mer än 5% av stadens befolkning valde att ta sig omaket att promenera ut till Hammarbyhöjden som då låg ganska långt från stadens bebyggelse.

Den sista hängningen ägde rum 1818 och den sista offentliga avrättningen på platsen genomfördes 1862, då en soldat blev halshuggen som straff för våldtäkt och mord på en butiksföreståndarinna.

Till vänster i bild, höjden där galgbacken var belägen, till höger i bild platsen där avrättningsplatsen var belägen.

En teckning föreställande galgbacken, utförd 1856, vid denna tidpunkt hade dock galgbacken inte nyttjats under ett par decennier.

De sista offentliga avrättningarna i Sverige ägde rum 1876, därefter skedde alla avrättningar ”inom mur”, m a o på fängelsegårdarna. Samtidigt kom antalet personer som dömdes till döden och som slutligen avrättades att sjunka kraftigt, under perioden 1870 – 1910 avrättades enkom 12 personer trots att fler än så dömdes till döden, ungefär 10-15% av de dödsstraff som utdömdes resulterade i en avrättning. Att jämföra med 1800-talets första halva då runt 600 avrättningar genomfördes. Den sista avrättningen i Sverige ägde rum 1910 på Långholmens fängelse i Stockholm, dödstraffet i fredstid avskaffades 1921 och i krigstid 1973.

Tur att det fanns en instruktion

with 3 comments

När jag i måndags tog en lunchpromenad passerade jag det nya bostadsområdet Lilla Sköndal, i en park fann jag nedanstående installation/konstverk.

Jag hade vissa problem att förstå installationen, men efter en stund fann jag en instruktion på en metallplatta i anslutning till den. Tydligen ska man sätta sig på stenen till höger i bild och lyssna in ljuden från den bakomliggande skogen. Därefter ska man stega fram till megafonen och framföra sin tolkning av skogens budskap, förklaringen var tämligen övertydlig med pictogram och allt, så jag kan inte ha misstolkat det. Jag valde dock att inte testa, hade helt enkelt inte någon lust att skämma ut mig i det kvarteret, vill kunna ta en promenad i området även i framtiden.

Märkliga hållplatsnamn – Norrby centrum

leave a comment »

Det finns en rad märkliga hållplatsnamn i Stockholmsområdet, en del finner sin förklaring om man gör vissa efterforskningar, men till hållplatsnamnen ”Norrby centrum” och ”Norrby torg” finns det ingen som helst rimlig förklaring.

Området Norrby som ligger i Haninge är ett mycket glest bebyggt villaområde med stora och därmed generösa tomter, inte precis en metropol i Stockholmsområdet. Här hittar man dock några av de konstigaste och svårförklarligaste namnen på hållplatser i Stockholmsområdet.

Norrby centrum är inte plats där butikerna trängs och ingen plats som badar i neonljus om kvällarna, här finns i princip ingenting, om man ska vara generös i sitt omdöme så finns det faktiskt en viss service, den utgörs av en anslagstavla och en brevlåda.

Strax till vänster om bildens mitt ser man busshållplatsen ”Norrby centrum”, en bit till vänster om denna ser man anslagstavlan och brevlådan.

Fortsätter man några hundra meter söderut hamnar man vid hållplatsen ”Norrby torg”, här förväntar man sig ju en öppen plats där det i de bästa av världar idkas torghandel, men icke sa nicke. Det finns inte ens en antydan till en torgbildning, men det finns en anslagstavla i alla fall.

I vissa fall kan man förklara hållplatsnamn med något som aldrig blev av, men det kan man inte när det kommer till Norrbyområdet, det har aldrig funnits några storskaliga planer för Norrbyområdet. Så dessa udda hållplatsnamn som jag klurat på i en evighet är och förblir en gåta för mig.

En promenad i Enskede och Hammarbyhöjden

leave a comment »

Idag blev det återigen en promenad, jag startade hemmavid och gick i mål vid Ringens köpcentrum vid Skanstull, promenaden förde mig via bland annat Enskededalen och Hammarbyhöjden innan jag gick i mål vid Ringens köpcentrum.

Idag kan man tycka att det är ganska märkligt att Stockholms äldsta förorter, de som ligger närmast innerstaden utgörs av villabebyggelse i ett så bra kommunikationsläge, men när dessa växte fram under 1910- och 20-talet låg de ganska långt från stadens centrum och byggdes upp utefter dåtidens förortsspårvägar, dagens tunnelbanelinjer. Idag skulle man aldrig bygga villor i tunnelbanans omedelbara närhet, där bygger man tät och högt, men man tänkte annorlunda innan bilen blev var mans egendom.

Under promenaden upplevde jag något nytt, i Hammarbyhöjden upptäckte jag flera platser varifrån man kan njuta av vyer med Södermalm i fonden, jag kommer absolut att återvända för att leta efter de absolut bästa utsiktsplatserna, de utsiktspunkter jag fann i dag var inte helt optimala. Jag passerade även Stockholms sista avrättningsplats som ligger i Hammarbyhöjden, men det får bli ett särskilt inlägg i framtiden.

När jag gick i mål vid Ringens köpcentrum hade jag promenerat nästan 12 kilometer, vilket jag är mycket nöjd med.