Mina reflektioner

Archive for the ‘Utflyktsmål i Stockholmsområdet – lite udda’ Category

En gång i tiden en central plats i förorten

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om Enskedebanan och kom då att beröra hur det såg ut kring hållplatsen Tyresövägen, de flesta vet ju att butikstrukturen var radiaklt annorlunda innan självbetjäningsbutikerna eller snabbköpen gjorde entré efter andra världskriget och korsningen Sockenvägen / Tyresövägen är ett tydligt exempel på hur butiksstrukturen förändrats, idag finns där en enkel närbutik (typ Pressbyrå), en pizzeria och en mäklare.

Om vi nu hade kunnat besöka korsningen kring 1940 hade man kunnat besöka mängder av butiker:

  • I det röda huset till vänster i bild nedan låg Konsum, men butiken var förstås inget snabbköp den bestod av tre butiker med separata ingångar till speceriaffären, charkuteriavdelningen och mjölkavdelning, i huset fanns även en damfrisör och en tobaksaffär. Konsumbutiken lades ner 2013, men då var den förstås sedan länge omvandlad till en ”snabbköpsbutik”.
  • I det gula huset till höger i bild fanns en sybehörsaffär, ett ölkafé, en mjölkaffär och en livsmedelsaffär, där låg även Barnvagnsfabriken vars neonskylt fortfarande pryder fasaden.
  • Till vänster hitom korsningen, men utanför bild, hittade man ytterligare en livsmedelsaffär, en brödbutik, en färgaffär och posten.

Sammanlagt kunde man besöka tretton olika butiker och serviceinrättningar i denna lilla korsning som idag betraktas som en ganska perifer plats i Stockholm, det är få av dagens tunnelbanestationer i Stockholms förorter som idag kan stoltsera med ett motsvarande serviceutbud i anslutning till stationen.

Korsningen Sockenvägen X Gamla Tyresövägen, platsen för Enskedebanans hållplats Tyresövägen

Det fanns flera orsaker till handeln med livsmedel på den tiden var ganska fragmentiserad, dels handlade det om hygien, man fick inte sälja mejeriprodukter i samma lokaler som andra livsmedel, detsamma gällde charkuterivaror och kött, samt i viss mån specerivaror. Man måste komma ihåg att livsmedelshandeln på denna tid hanterade öppna livsmedel, förpackade livsmedel var inte så vanligt förekommande, det mesta köptes i lösvikt. Man ville därmed inte att mjölk, kött och damm från mjöl skulle blandas i samma lokal.

En egen betraktelse är att man därutöver kan se spår av det gamla skråsystemetet, även om detta sedan länge var avskaffat, från myndigheternas sida fanns det under 1900-talets första hälft ett stort intresse att reglera vad som fick säljas var och under vilka förutsättningar detta fick säljas. Även om vi idag kan tycka att samhället är byråkratiskt är det rena västanfläkten mot hur byråkratiskt det var förr i tiden.

Låt mig ta ett exempel, i början av 1900-talet fick man bara anlägga tryckerier i städer och sk köpingar, man fick med andra ord inte anlägga ett tryckeri ute på landsbygden, i början på 1920-talet blev det även möjligt att anlägga ett tryckeri i ett sk municipalsamhälle, man var inte så flexibel på den tiden. Idag har vi bara kommuner, men till de sk municipalsamhällena kanske jag återkommer till i ett framtida inlägg.

Annonser

Spårvägsrester utefter Strömgatan

Spårvägslinje 2 mellan Fredhäll och Karlaplan lades ned i april 1963, men man kan fortfarande hitta en eller annan rest av spårvägslinjen trots att den lades ner för snart 56 år sedan.

På fasaden till fastigheten som ligger granne med det Sagerska huset, statsministerbostaden, hittar man faktiskt en sk murrosett, en murrosett är en fästpunkt i husfasaden för spårvägens kontaktledning, vilka förr ofta var rejäla saker i gjutjärn, vilka senare kommit att ersättas av betydligt enklare krokar.

Av de fyra statsministrar som hittills bott i det Sagerska huset så är det nog enkom Stefan Löfvén som skulle kunna uppbåda ett intresse för murrosetten på grannhuset. Jag drar den slutsatsen då Stefan Löfvén arbetat på Hägglunds i Örnsköldsvik. ett företag som i skiftet mellan 40- och 50-talet byggde de trettioen spårvagnar av typen A26 och A27 som kom att rulla förbi det Sagerska huset på linje 2 tills den lades ner 1963. Stefan Löfvén deltog naturligtvis inte i produktionen av dessa spårvagnar, men han torde ha arbetat sida vid sida eller ätit lunch med några av de som gjorde det. Jag har svårt att se att Ingvar Carlsson, Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt skulle kunna uppbåda något som helst intresse för denna murrosett.

OBS, detta är inget politiskt inlägg, bara ett konstaterande att en statsminister förmodligen skulle vara mera intresserad av en murrosett än en annan statsminister.

Spårvagn av typen A27 byggd av Hägglunds och söner i Örnsköldsvik, vid hållplats Östersjön på spårvägsmuseet i Malmköping.

En promenad utefter Örbybanan

Idag promenerade jag och sonen utefter Örbybanans nedlagda del mellan Stureby och Örby, via de mellanliggande hållplatserna Örbygränsen och Juliaborg. Resten av Örbybanan (spårvägslinje 19) mellan Slussen och Stureby är sedan 1951 konverterad till tunnelbana.

Örbybanan invigdes i oktober 1930, initialt gick den Slussen – Katarinavägen – Folkungagatan – Götgatan – Skansbron – Enskedefältet – Stureby – Juliaborg – Örby, under linjens första år kom sträckningen på Södermalm att ändras en hel del på grund av ombyggnaden av Slussen och bygget av Södertunneln.
I oktober 1933 kom linjen att trafikera Södertunneln med stationer vid Slussen – Södra Bantorget (dagens tunnelbanestation Medborgarplatsen) – Ringvägen (dagens tunnelbanestation Skanstull) – Skansbron – Enskedefältet – Stureby – Juliaborg – Örby. När Skanstullsbron invigdes 1946 kom linje 19 på sträckan Slussen – Stureby att trafikera exakt den sträcka som än i dag är en del av tunnelbanans linje 19.

1946 hade linje 19 (Örbybanan) följande hållplatser:

  • Slussen
  • Medborgarplatsen (byte namn från Södra Bantorget till Medborgarplatsen under 40-talet när Medborgarhuset öppnade)
  • Ringvägen (dagens Skanstull)
  • Johanneshov (dagens Gullmarsplan)
  • Slakthuset (dagens Globen)
  • Linde (lades ner 1946)
  • Enskede gård
  • Enskedefältet (dagens Sockenplan)
  • Svedmyra
  • Stureby
  • Örbygränsen
  • Juliaborg
  • Örby

När tunnelbanan Slussen – Hökarängen invigdes 1 oktober 1950 blev Örbybanan en matarbana som trafikerade sträckan Gullmarsplan – Örby, spårvagnstrafiken upphörde den 4 juni 1951, den 9 september 1951 invigdes tunnelbanan mellan Gullmarsplan och Stureby. Sträckan Stureby – Juliaborg – Örby revs upp och ersattes med en busslinje.

Idag ägnade sig jag och sonen åt spårvägsarkeologi när vi promenerade utefter den sedan 68 år nedlagda Örbybanan mellan Stureby och Örby, från Sturebys tunnelbanestation följde vi Sågverksgatan man kunde tydligt se var spårvägen gått, bergskärningar och stödmurar kunde ses utefter hela Sågverksgatan.

Den första hållplats vi passerade var Örbygränsen vid korsningen mellan Sågverksgatan, Skönsmovägen och Iggesundsvägen, där kunde man tydligt se att det legat en hållplats, en spårvägshållplats bidrog till stadsutvecklingen genom att exempelvis dra till sig service, att det vid hållplatsen Örbygränsen funnits en koncentration av butiker framgick med önskvärd tydlighet. Hållplatsen lades ner 1951, i samband med att Sveriges affärsstruktur genomgick en smärre revolution i och med introduktionen av snabbköpet, men tidigare återfanns säkerligen såväl en frukt- och grönsaksaffär, en mjölkbutik och en speceriaffär i anslutning till hållplatsen.  

Därefter fortsatte vi ner mot Juliaborg utefter Skönsmovägen som är byggd på den gamla banvallen, vi passerade den före detta hållplatsen Juliaborg vid korsningen mellan Örby slottsväg och Huddingevägen, därefter fortsatte vi till ändhållplatsen intill Örby skola. Vi tog ungefärligen samma väg tillbaka, men vi styrde stegen mot Svedmyra och ICA BEA i Svedmyra, en av de få butiker i Stockholmsområdet som fortfarande kan titulera sig som ett varuhus, ett Mecka för oss varuhusromantiker som är uppväxta på 60-talet.

Slutstationen låg invid Örbyskola, på den yta som idag tas i anspråk för en bollplan, för att se hur det såg ut på den tiden spårvägen vände här följ denna länk.

Idag åkte jag och sonen med de självkörande bussarna i Barkarbystaden

Idag besökte jag och sonen Barkarbystaden och provåkte med de självkörande bussarna på linje 549 som går från Stora torget och upp till Barkarby handelsplats.

Inför trafikstarten i oktober 2018 besökte jag Barkarbystaden för att titta på de tänkta hållplatslägena ur ett tillgänglighetsperspektiv, idag ville jag se hur det slutligen blev, busstrafik kräver nämligen att många aktörer samarbetar, väghållaren (oftast kommunen eller Trafikverket) som ska bygga hållplatserna, SL och operatören som utför trafiken i området.

För sonen blev detta hans första resa med ett autonomt/självkörande fordon, men förmodligen kommer han få åka betydligt fler gånger med autonoma/självkörande fordon under sin livstid än vad jag kommer att få göra. Men å andra sidan, när rymdfärder var heta när jag växte upp på 60-talet trodde jag att alla och envar skulle få ta sig en tur ut i rymden med tiden, men så blev det aldrig. Så vi får se hur det blir med självkörande fordon på sikt.

Under nästa år, 2020, kommer två självkörande fullängdsbussar att börja köra mellan Barkabystaden och tunnelbanan i Akalla, i ett särskilt busskörfält kommer två bussar att köra en femkilometer lång sträcka med fyra hållplatser, men tills dess får vi hålla till goda med de små självkörande minibussarna med plats för upp till tolv passagerare. Nobina som är operatören för busstrafiken i Järfälla och därmed även i Barkarbystaden planerar även tester av autonoma/självkörande bussar i Vegastaden i Haninge.

Här var det trångt för spårvagnarna

Fram till 1927 gick det spårvagnstrafik på sträckan Ragvaldsgatan – S:t Paulsgatan – Götgatan förbi dagens Medborgarplatsen ner till korsningen Folkungagatan/Götgatan, när man idag promenerar utefter linjesträckningen förstår man att det var trångt och varför sträckan inte var särdeles uppskattad av varken Stockholms stad eller Spårvägsbolaget SS (som till största delen ägdes av staden).

Under 1920-talet blev denna trånga linjesträckning ett stort problem då Stockholms spårvägar i början av 1920-talet beställt en större serie om 80 stycken boggiemotorvagnar av typen A11 och A12, vilka inte kunde användas på sträckan, nedan en bild på en spårvagn av typen A12 no 335 vid hållplats Skansen på Djurgårdslinjen.

Låt oss dock backa tillbaka till 1880-talet, 1887 inleddes spårvägstrafiken på Södermalm, inledningsvis gick hästspårvägslinjen (Katarinalinjen) som anslöt till ångspårvagnarna som kom från Slussen från Adolf Fredriks torg (dagens Mariatorget), men för att reducera restiden för resenärerna flyttades linjens anslutningspunkt till korsningen Hornsgatan/Ragvaldsgatan. Därmed var den trånga linjesträckningen Ragvaldsgatan – S:t Paulsgatan – Götgatan född. Sträckan kom delvis att vara enkelspårig utefter S:t Paulsgatan och Götgatan fram till den slutligen lades ner, vilket var en utmaning med tanke på att sträckan kom att trafikeras av två linjer med en turtäthet om en vagn ca var 6:e minut på båda linjerna. För att vagnar inte skulle mötas på den enkelspåriga sträckan med sina mötesspår reglerades trafiken med ljussignaler.

Efter det att spårvägen på Södermalm elektrifierats 1901 kom sträckan efter att utbyggnad skett av linjenätet på Södermalm att trafikeras av linjerna 8 och 9:

  • 8. Slussen – Ragvaldsgatan – Enskede
  • 9. Slussen – Ragvaldsgatan – Danvikstull

Efter det att spårvägsnätet på Norrmalm och Södermalm knutits ihop 1922 kom sträckan under perioden 1922 – 1927 att trafikeras av linjerna 4 och 9:

  • 4. Skanstull – Ragvaldsgatan – Slussen – Östermalm – Odenplan – Kungsholmen – Slussen – Katarinavägen – Hornstull
  • 9. Karlberg – Slussen – Ragvaldsgatan – Danvikstull

I april 1927 lades spårvägen ned på sträckan Ragvaldsgatan – S:t Paulsgatan – Götgatan, spårvägstrafiken ersattes med busslinje 4, spårvägslinjerna 4 och 9 fick i stället ta sig upp på Söders höjder via Katarinavägen. Men trots att det gått 92 år sedan sträckan lades ner kan man fortfarande hitta spår efter spårvägen på sträckan i form av en murrosett i korsningen Götgatan/S:t Paulsgatan, se bild nedan. En murrosett är en fästpunkt i husfasaden för spårvägens kontaktledning, vilka förr ofta var rejäla saker i gjutjärn, vilka senare kommit att ersättas av betydligt enklare krokar.

Idag är det svårt att förstå att det gått spårvagnar på sträckan Ragvaldsgatan – S:t Paulsgatan – Götgatan, särskilt Ragvaldsgatans backe upp från Hornsgatan känns idag omöjlig att forcera för en spårvagn, men man måste komma ihåg att Hornsgatan låg betydligt högre på den tiden och naturligtvis är trappan man idag hittar utefter Ragvaldsgatan ner mot dagens nivå på Hornsgatan sentida.

På söndag öppnar Nynäshamns lilla järnvägsmuseum för säsongen

Nynäshamns järnvägsmuseum är ett litet men intressant järnvägsmuseum, i alla fall för den järnvägsintresserade, en kategori som jag tillhör. För den järnvägsintresserade är det väl värt en omväg, för övriga är det värt ett besök om man har vägarna förbi.

Museet är beläget i Stockholm-Nynäs järnvägs före detta huvudverkstad, till skillnad från många andra järnvägsmuseer visas fordonen och vagnarna i en verkstadsmiljö, inte i en prydlig utställningshall. De fordon som visas har i de flesta fall en anknytning till Nynäsbanan, b l a tankvagnar som användes av Nynäs petroleum i Nynäshamn.

Då stora delar av samlingarna visas utomhus så avvaktar jag nog med ett besök tills våren verkligen har gjort sin entré.

Under 2019 är museet öppet:

  • Söndag 24 febr kl 13-16
  • Söndag 31 mars kl 13-16
  • Söndag 28 april kl 13-16
  • Söndag 26 maj kl 13-16
  • Söndag 30 juni kl 13-16
  • Söndag 7 juli kl 13-16
  • Söndag 14 juli kl 13-16
  • Söndag 21 juli kl 13-16
  • Söndag 28 juli kl 13-16
  • Söndag 4 augusti kl 13-16
  • Söndag 11 augusti kl 13-16
  • Söndag 18 augusti kl 13-16
  • Söndag 25 augusti kl 13-16
  • Lördag 31 augusti kl 12-16 (i samband med Skärgårdsdagen)
  • Söndag 1 september kl 13-16
  • Söndag 29 september kl 13-16
  • Söndag 27 oktober kl 13-16
  • Söndag 24 november kl 13-16

 

Öppet hus i Alkärrshallen

Nu på söndag, trettondagen den 6 januari är det traditionellt öppet hus hos Stockholms spårvägar i Alkärrshallen. Museala vagnar rullar ca varje kvart kl 12:00 – 15:00 mellan Norrmalmstorg och Alkärrshallen intill Liljevalchs konsthall.

Ur programmet:

  • Hobby och teknikmarknad
  • Böcker, filmer mm
  • Spårvägscafé
  • Filmvisning
  • Visning gamla och nya spårvagnar
  • Möjlighet för barn med föräldrar att få provköra spårvagn med diplom. Kostnad 40:- som går vidare till Rädda Barnen
  • Virtuell spårvagnskörning
  • Visning av modellspårväg

Djurgårdslinjen, vagn 76 vid Alkärrshallen på Djurgården