Mina reflektioner

Archive for the ‘Utflyktsmål i Stockholmsområdet – lite udda’ Category

Nu på lördag arrangeras hjulkörningen hos Stockholms modelljärnvägsklubb

leave a comment »

På lördag arrangeras årets hjulkörning hos Stockholms modelljärnvägsklubb, jag och sonen har besökt arrangemanget ett flertal gånger under årens lopp och facinerats av den detaljerade modelljärnvägsanläggningen.

Stockholms modelljärnvägsklubbs medlemmar äger gemensamt anläggningen, de modelltåg som trafikerar banan ägs av de enskilda medlemmarna i föreningen.

Hjulkörningen hos Stockholms modelljärnvägsklubb äger i år rum den 7 december:

  • Öppet mellan 14:00 – 17:00
  • Biljett­pris 50 kr för besö­kare från 16 år och uppåt.
  • Två besökare under 16 år har fri i sällskap med beta­lande besökare.

Mer om arrangemanget kan du läsa på Stockholms modelljärnvägsklubbs hemsida, där finner du även en vägbeskrivning.

På lördag är det Hjulmarknad

leave a comment »

På lördag är det Hjulmarknad, observera stavningen, det handlar med andra ord inte om någon traditionell julmarknad.

På hjulmarknaden hittar man inget med anknytning till jul, snarare böcker, modelljärnvägar och allt annat som hör teknikhobbyn till, besökarna utgörs främst av män till skillnad från de trditionella julmarknaderna där jag antar att kvinnorna är i majoritet. Bland utställarna märks bokförlag, privatpersoner och teknikhistoriska föreningar som ex driver museijärnvägar eller värnar driften av en gammal ångbåt.

Hjulmarknaden äger rum lördagen den 30 november mellan klockan 11:00 – 16:00, den arrangeras i Solnahallen i Solna, adressen är Ankdammsgatan 46, från Solna centrums tunnelbanestation är det gångavstånd till Solnahallen.

En självförhärligande runsten i Uppsala

När jag och sonen igår besökte Uppsala passerade vi Universitetsparken dit ett antal runstenar flyttats från närområdet, en unikum är väl den sten som Vigmund lät resa efter sig själv medans han levde. Den skulle väl idag betraktas som egotrippat eller självförhärligande, att resa ett monument över sig själv gör man ju idag enkom i totalitära stater.

Kanske kände Vigmund sin omgivning väl och insåg att ingen skulle resa en sten till hans minne, så det var lika bra att göra det själv. Stenens inskription lyder på ren svenska: ”Vigmund lät hugga stenen till minne av sig själv, den skickligaste av män”, skriften fortsätter och det framgår tydligt att Vigmund lät resa stenen under sin livstid.

Det tar dock inte slut där, Vigmund´s egotrippade runsten lånades ut till världsutställningen i Paris 1867, men i samband med att den skulle återbördas till Uppsala tappades den i samband med lastningen i hamnstaden Le Havre, efter några decennium på havsbotten bärgades den och återbördades till Uppsala. Förmodligen skulle detta varit helt i Vigmund´s smak, egotrippad som han var ”den skickligaste av män”.

Här avrättade man personer i Stockholm förr i tiden

Ett av de mer morbida inlägg jag skrivit må jag säga, men under mina och sonens stadspromenader har vi nog lyckats passera de flesta platser där de publika avrättningarna i Stockholm ägde rum från medeltiden fram till 1870-talet. Därefter kom avrättningarna att ske inför en begränsad skara på fängelsegårdar intills det att den sista avrättningen i Sverige ägde rum på Långholmen 1910, vilken även var den enda som genomfördes med en sk giljotin. Dödstraffet i fredstid avskaffades 1921, så ytterligare ett antal personer kom att dömas till döden, dessa kom dock av olika skäl dock inte att avrättas.

Stockholm har inte bara haft en avrättningsplats, gemensamt för dessa var att de låg i utkanten av dåtidens stadsbebyggelse, då som nu ville man inte ha en avrättningsplats inpå knuten. Lek med tanken att vi idag skulle ha galgbackar och hur det skulle påverka värdet på de närbelägna bostadsrätterna, förmodligen inte positivt. En bostadsrätt med balkong i söderläge med utsikt mot galgbacken skulle nog inte vara ett drömobjekt om man säger så.

Stockholm har haft ett flertal avrättningsplatser under århundrandena, smärre förseelser bestraffades genom exempelvis piskning på Stortorget centralt i stan, men avrättningar förlades utanför staden, avrättningarna var publika tillställningar som drog publik, avrättningsplatserna kom efterhand som staden växte att flytta längre och längre ut. Stockholms blodbad 1520 är dock ett undantag, då skedde avrättningarna på Stortorget mitt i centrala stan, dessa var dock beordrade av den danska kungen Kristian II, i Sverige omnämnd som Kristian tyrann, vilken ju uppenbarligen saknade känsla för hur fastighetspriserna skulle kunna påverkas i närområdet.

Stockholms avrättningsplatser, omnämner dock inte alla som historiskt har förekommit:

  • 1200-talet, Norrbro, ungefär där riksdagshuset idag är beläget
  • Senare under medeltiden avrättades folk på Brunkeberg, vid dagens Brunkebergstorg, här halshöggs bland annat Jöran Persson, Erik XIV:s rådgivare, år 1568. Han inte bara halshöggs utan torterades dessförinnan, en tortyr som Amnesty idag hade reagerat kraftigt på, så bestialisk var den. Erik XIV kunde om han så ville bevittna avrättningen från Stockholms slott då Brunkebergs torg på den tiden låg ca 17 meter högre än idag.

Brunkebergstorg

  • Under 1500-talets senare del kom de flesta avrättningar att ske på Stigberget på Södermalm, denna avrättningsplats var i bruk fram till 1600-talets mitt då galgbacken återigen kom att flyttas, denna gång till dagens Hammarbyhöjden. Här kom bland annat Anckarström att avrättas efter att ha dömts för mordet på Gustav III år 1792. Orsaken till flytten var att stadsbebyggelsen började närma sig galgbacken på Stigberget, även om närområdet främst kom att bebos av fattiga och utslagna människor valde man ändå att flytta galgbacken till Hammarbyhöjden.

Stigberget, galgbacken var belägen ungefär på den plats där navigationsskolans torn ligger idag

Idag blev det en promenad i närområdet

Idag blev det en promenad i närområdet, det fanns två orsaker till det, dels var det extremt blåsigt och jag ville hinna hem till matchen mellan Hammarby och IFK Göteborg som började klockan tre.

Via Bagarmossen promenerade jag utefter Sockenvägen och in på Skogskyrkogården, de trogna läsarna börjar nog ”tröttna” på mina hyllningar av detta världsarv, men jag ger mig inte, Skogskyrkogården är fantastisk på alla de sätt, som besöksmål, som park eller bara för en promenad. Idag fastnade även Skogskyrkogårdens ”egen busslinje” 183 på bild.

Därefter promenerade jag genom Skarpnäcks koloniområde, kolonilotternas träd dignade av plommon, röda äpplen och päron, i trädgårdslanden såg jag mängder med morötter, vitkål och andra rotsaker. Kolonisterna har verkligen skördetid nu, jag avslutade dock min promenad med att skörda hos Hemköp i Skarpnäck innan jag promenerade hemåt för att avnjuta matchen mellan Hammarby och IFK Göteborg som slutade med en storseger för Hammarby (6-2).

En promenad från Norrmalm via söders höjder till Skanstull

Att det börjar bli höst kändes idag, det blåste och temperaturen låg runt plus 15, men septembersolens sken värmde gott, ett väder som gjort för en stadspromenad.

Jag och sonen påbörjade promenaden uppe på Norrmalm, vid Rådmansgatan, via kringliga och krokiga vägar kom vi till slut att avsluta promenaden nere vid Skanstull på Södermalm. Ett av de första stoppen gjorde vi vid en av de tre snubbelstenar som placerades ut i Stockholm under försommaren, denna snubbelsten hittar man utanför porten till Apelbergsgatan 36 till minne av Hans Eduard Szybilski som var tysk jude och som vistades i Sverige under två perioder under åren 1936–38 och ansökte om uppehållstillstånd flera gånger. Under en tid bodde Hans Szybilski på Apelbergsgatan 36 i Stockholm. Hans Szybilski tvingades lämna landet innan den första januari 1939, då hamnade han i Finland varifrån han utlämnades till Tyskland, han kom slutligen att dö i det ökända koncentrationslägret i Auschwitz i februari 1943. Snubbelstenen ska inte tas bokstavligt, den ska inte få en på fall, men däremot få en att stanna upp och tänka till och ägna en tanke åt Förintelsens offer.

Utöver snubbelstenen på På Apelbergsgatan 36 hittar man övriga snubbelstenar:

  • På Kungsholmstorg 6 har en minnessten placerats till minne av Erich Holewa som utvisades 1938 och som deporterades till Auschwitz 1942.
  • På Gumshornsgatan 6 har en sten placerats till minne av Curt Moses som utvisades 1937 och som troligen dödades i Riga 1941 i samband med den tyska ockupationen.

Därefter promenerade vi via Brunkebergs torg och Skeppsbron ner mot Slussen, på Skeppsbron var det riktigt varmt och skönt i solen må jag säga, vi följde Katarinavägen upp mot Söders höjder där klev vi in på Soda Nation på Renstiernasgatan, jag är inte så mycket för läsk, har ex bara druckit max 2 dl Cola i mitt snart sextioåriga liv. Sonen har dock upptäckt detta med kolsyrade drycker, tack och lov dröjde det tretton år innan han gjorde det. På Soda Nation hittar man läsk från jordens alla hörn, till sonen köpte vi idag en läsk från Japan! och en från México!, till kvällens mat kommer sonen att testa läsken från México.

Efter besöket på Soda Nation fortsatte vi ner mot Katarina Bangata och Bondens Egen marknad, på vägen passerade vi det ”pittoreska” och ”trendiga” Nytorget mitt i ”Sofo”, just ”Sofo” är ett begrepp som jag inte gillar, på Nytorget satt det mängder av människor på uteserveringarna och åt brunch i septembersolens sken, man blev nog onekligen lite sugen. Slutligen kom vi fram till Bondens Egen marknad, jag var ju där förra lördagen, men nu var även sonen med, han gick runt mellan stånden och provsmakade ostar, renkött, rökt skinka och sidfläsk, en riktig gottegris.

Jag passar på att precis som förra lördagen göra lite reklam för Bondens Egen marknad, följ nedanstående länkar för ytterligare information:

Såväl Bondens egen marknad på Södermalm som på Östermalm arrangeras varje lördag mellan klockan 10:00 – 15:00 till och med den 26 oktober, väl värda ett besök oavsett om man köper något eller bara ögonshoppar.

Vi avslutade promenaden med ett besök på ICA Supermarket i Ringen, en mycket fin mataffär, sonen spanade snabbt in smakproven vid delikatessdisken, han hittade ost att smaka på, därefter fick jag med honom runt i butiken. Vi avslutade dagen med ett besök på Picard på Götgatan, där köpte vi fryst Wienerschnitzel vilken vi kommer att kalasa på i kväll.

Kändistätt på Katarina kyrkogård

När jag i lördags tog en långpromenad i stan passerade jag Katarina kyrka och dess kyrkogård, på kyrkogården vilar en hel del kända individer så det är väl värt att stanna till och betrakta gravstenarna.

På kyrkogården hittar man bland annat följande personer, jag har medvetet valt bort historiska personer och valt att enkom lista personer som gravsatts på Katarina kyrkogård i närtid.

  • Michael Nyqvist, skådespelare
  • Cornelis Vreeswijk, behöver väl ingen närmare presentation
  • Gösta Ekman, behöver väl ingen närmare presentation, jag uppskattade hans rollfigurer i Hasse och Tages filmer och för att inte säga Papphammar som håller ännu, jag vet inte i hur många timmar jag skrattat åt dessa. En annan favorit är den scen i Morrhår och Ärtor där han fullständigt demolerar ett vardagsrum.
    • Gösta Ekmans gravsten är något särskilt, har aldrig sett något liknande, ett fönster med två fåglar som sitter på fönsterblecket – fantastiskt fint.
  • Anders Carlberg, grundare av fryshuset
  • Anna Lindh, behöver väl ingen närmare presentation, hennes man som avled ett antal år efter Anna Lindh ligger dock begravd i Ångermanland som han kommer ifrån.
  • Jan O Karlsson, biståndsminister, migrationsminister och under en kort tid efter mordet på Anna Lindh tf utrikesminister. Hans eftermäle har väl i mångt och mycket kommit att handla om två uttalanden som väckte medial uppmärksamhet som när han kallade George W. Bush för ”den där jävla Texasgubben” och då han tröttnade på RFSLs frågor under en presskonferens och mumlade något om att ”Nu får det vara slut på alla bögfrågor”. Ett lite orättvist eftermäle för en person som tjänat som tjänsteman under många år.
  • Per Anders Fogelström, författare och Stockholmsskildrare
  • Lasse Strömstedt, författare och fd ”kåkfarare”
  • Kim Anderzon, skådespelare
  • Per Ahlmark, partiledare för Folkpartiet under 70-talet (nuvarande Liberalerna)
  • Tomas Tranströmer, nobelpristagare, poet och psykolog

Förutom ”kändisarnas” gravar finns det en annan grav som jag alltid stannar till vid när jag besöker Katarina kyrkogård, ett barns grav, där gravstenens vänstra hörn är utförd i Lego, av respekt för föräldrarna och andra efterlevande har jag valt att inte lägga upp någon bild på denna mycket annorlunda, berörande och vackra gravsten. Hade jag fattat en annorlunda beslut hade jag valt att editera bort namnuppgifter etc då barnet till skillnad från Gösta Ekman inte var en offentlig person.