Mina reflektioner

Archive for the ‘Utflyktsmål i Stockholmsområdet – lite udda’ Category

Galgbacken i Hammarbyhöjden

with 3 comments

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om ett par av Stockholms galgbackar, denna morbida serie av inlägg avslutar jag med ett inlägg om den sista galgbacken i Stockholm. I samband med att galgbacken avvecklades kom avrättningarna att fortsätta under något mer än 50 år, men då skedde dom inte längre publikt.

Avrättningarna hade fram till mitten/slutet av 1600-talet ägt rum på Stigberget på Södermalm, men kom i och med att staden växte att flytta längre i från bebyggelsen. Vem vill ha en galgbacke som närmste granne? Det höjer ju inte direkt värdet på bostaden.

Den sista avrättningsplatsen som användes i Stockholm hittar man i dagens Hammarbyhöjden, uppe på berget låg galgbacken, där hängdes man, nedanför berget låg avrättningsplatsen, där halshöggs man. Samtliga avrättningar skedde publikt, ibland kunde antalet åskådare uppgå till 4 – 5000 personer, i en stad som då hade färre än 100 000 invånare betyder det att mer än 5% av stadens befolkning valde att ta sig omaket att promenera ut till Hammarbyhöjden som då låg ganska långt från stadens bebyggelse.

Den sista hängningen ägde rum 1818 och den sista offentliga avrättningen på platsen genomfördes 1862, då en soldat blev halshuggen som straff för våldtäkt och mord på en butiksföreståndarinna.

Till vänster i bild, höjden där galgbacken var belägen, till höger i bild platsen där avrättningsplatsen var belägen.

En teckning föreställande galgbacken, utförd 1856, vid denna tidpunkt hade dock galgbacken inte nyttjats under ett par decennier.

De sista offentliga avrättningarna i Sverige ägde rum 1876, därefter skedde alla avrättningar ”inom mur”, m a o på fängelsegårdarna. Samtidigt kom antalet personer som dömdes till döden och som slutligen avrättades att sjunka kraftigt, under perioden 1870 – 1910 avrättades enkom 12 personer trots att fler än så dömdes till döden, ungefär 10-15% av de dödsstraff som utdömdes resulterade i en avrättning. Att jämföra med 1800-talets första halva då runt 600 avrättningar genomfördes. Den sista avrättningen i Sverige ägde rum 1910 på Långholmens fängelse i Stockholm, dödstraffet i fredstid avskaffades 1921 och i krigstid 1973.

Tur att det fanns en instruktion

with 3 comments

När jag i måndags tog en lunchpromenad passerade jag det nya bostadsområdet Lilla Sköndal, i en park fann jag nedanstående installation/konstverk.

Jag hade vissa problem att förstå installationen, men efter en stund fann jag en instruktion på en metallplatta i anslutning till den. Tydligen ska man sätta sig på stenen till höger i bild och lyssna in ljuden från den bakomliggande skogen. Därefter ska man stega fram till megafonen och framföra sin tolkning av skogens budskap, förklaringen var tämligen övertydlig med pictogram och allt, så jag kan inte ha misstolkat det. Jag valde dock att inte testa, hade helt enkelt inte någon lust att skämma ut mig i det kvarteret, vill kunna ta en promenad i området även i framtiden.

Märkliga hållplatsnamn – Norrby centrum

leave a comment »

Det finns en rad märkliga hållplatsnamn i Stockholmsområdet, en del finner sin förklaring om man gör vissa efterforskningar, men till hållplatsnamnen ”Norrby centrum” och ”Norrby torg” finns det ingen som helst rimlig förklaring.

Området Norrby som ligger i Haninge är ett mycket glest bebyggt villaområde med stora och därmed generösa tomter, inte precis en metropol i Stockholmsområdet. Här hittar man dock några av de konstigaste och svårförklarligaste namnen på hållplatser i Stockholmsområdet.

Norrby centrum är inte plats där butikerna trängs och ingen plats som badar i neonljus om kvällarna, här finns i princip ingenting, om man ska vara generös i sitt omdöme så finns det faktiskt en viss service, den utgörs av en anslagstavla och en brevlåda.

Strax till vänster om bildens mitt ser man busshållplatsen ”Norrby centrum”, en bit till vänster om denna ser man anslagstavlan och brevlådan.

Fortsätter man några hundra meter söderut hamnar man vid hållplatsen ”Norrby torg”, här förväntar man sig ju en öppen plats där det i de bästa av världar idkas torghandel, men icke sa nicke. Det finns inte ens en antydan till en torgbildning, men det finns en anslagstavla i alla fall.

I vissa fall kan man förklara hållplatsnamn med något som aldrig blev av, men det kan man inte när det kommer till Norrbyområdet, det har aldrig funnits några storskaliga planer för Norrbyområdet. Så dessa udda hållplatsnamn som jag klurat på i en evighet är och förblir en gåta för mig.

En promenad i Enskede och Hammarbyhöjden

leave a comment »

Idag blev det återigen en promenad, jag startade hemmavid och gick i mål vid Ringens köpcentrum vid Skanstull, promenaden förde mig via bland annat Enskededalen och Hammarbyhöjden innan jag gick i mål vid Ringens köpcentrum.

Idag kan man tycka att det är ganska märkligt att Stockholms äldsta förorter, de som ligger närmast innerstaden utgörs av villabebyggelse i ett så bra kommunikationsläge, men när dessa växte fram under 1910- och 20-talet låg de ganska långt från stadens centrum och byggdes upp utefter dåtidens förortsspårvägar, dagens tunnelbanelinjer. Idag skulle man aldrig bygga villor i tunnelbanans omedelbara närhet, där bygger man tät och högt, men man tänkte annorlunda innan bilen blev var mans egendom.

Under promenaden upplevde jag något nytt, i Hammarbyhöjden upptäckte jag flera platser varifrån man kan njuta av vyer med Södermalm i fonden, jag kommer absolut att återvända för att leta efter de absolut bästa utsiktsplatserna, de utsiktspunkter jag fann i dag var inte helt optimala. Jag passerade även Stockholms sista avrättningsplats som ligger i Hammarbyhöjden, men det får bli ett särskilt inlägg i framtiden.

När jag gick i mål vid Ringens köpcentrum hade jag promenerat nästan 12 kilometer, vilket jag är mycket nöjd med.

Idag tog jag en tur med Saltsjöbanans veterantåg

with 2 comments

Idag tog jag en tur med Saltsjöbanans veterantåg, det var ungefär det jag orkade när termometern visade +28, på ett gammalt tåg kan fönsterna dras ner rejält, så det fläktar skönt när tåget rullar.

Saltsjöbanans veterantåg rullar normalt ett par lördagar varje sommar, i år blir det dock endast två lördagar. Det är alltid lika roligt att betrakta resenärernas beteende, äldre personer skiner upp, de minns de gamla tågen, från yngre personer blir det två typer av reaktioner, antingen plockar de fram mobilen och börjar fotografera eller så går dom bara in och sätter sig i tåget och stirrar i mobilen, vissa märker därmed inte alls att de sitter i ett tåg som är 108 år gammalt.

Bilden ovan är tagen vid Saltsjö-Duvnäs när veterantåget inväntar ett tågmöte med en något yngre kollega från 1976.

Låt oss ta en titt in i förarhytten, där hittar jag mycket intressanta saker att titta på som förmodligen inte är så intressanta för den breda allmänheten. Men ta en titt på den vänstra bilden, där ser man en svastika, mer känt som ett hakkors, symbolen för nazismen, men betänk att vagnen är byggd 1912 långt innan nazismen ens var uppfunnen och långt innan Hitler fick makten i Tyskland 1933.

Tittar man noga på bilden ser man bokstäverna ASEA (Allmänna Svenska Elektriska AB) som fram till 1933 märkte sina produkter med en svastika, men då bestämde man sig raskt för att sluta med detta. Svastikan har även använts av bryggeriet Carlsberg, se på elefanterna vid elefantporten vid Carlsbergs bryggerier i Köpenhamn, samt av det finska flygvapnet som nationalitetsbeteckning, bara för att ta några exempel.

Tågsättet består av motorvagn 15 som byggdes av ASEA i Västerås 1912 och manövervagn nummer 22 som även den byggdes av ASEA 1912, dessa kom tillsammans med sina kollegor i samma generation att gå i trafik på Saltsjöbanan fram till 1976, då de nya blåa modifierade tunnelbanevagnarna tog över trafiken.

Saltsjöbanans veterantåg trafikerar Saltsjöbanan även den 15 augusti 2020, tidtabellen hittar du på föreningen Stockholm-Saltsjöns Museiförenings hemsida.

Idag promenerade jag till Djurgårdens lite mer okända delar

with 4 comments

Idag tog jag tunnelbanan in till stan och klev av vid T-centralen och styrde stegen ut mot Djurgårdens lite mindre välfrekventerade delar, Djurgårdsstaden och Beckholmen.

Beckholmen är ett gammalt men fortfarande aktivt varvsområde, medans Djurgårdsstaden är en fantastisk oas mitt i Djurgårdens nöjesliv, där relativt få människor promenerar.

Till vänster Strandvägen sedd från Djurgårdsbron, till höger Djurgårdsstaden sedd från Beckholmen, till vänster i bild ser man det fortfarande stängda Gröna Lund.

På Beckholmen råder det i dag fortfarande aktiv varvsverksamhet, jag har besökt området i tjänsten ett par gånger i samband med ombyggnader av de fartyg som Trafikförvaltningen äger. Beckholmen är en av de få äkta hamn- eller varvsmiljöer som idag finns kvar i Stockholm. Under promenaden tillbaka till T-centralen tornade mörka moln upp sig över staden och mycket riktigt kom eftermiddagen att präglas av regnskurar, men då var jag redan hemkommen efter en nio kilometers promenad på stan.

Europas nordligaste valnötsträd?

with one comment

På Kungsholmen i Stockholm, lite i skymundan inne på en gård, hittar man vad som kanske är Europas nordligaste valnötsträd. (Samuel Owens gata 5 är adressen)

Nu kanske man ska vara lite skeptisk, Europas nordligaste valnötsträd kanske inte är helt korrekt, vem vet, man har ständigt hört norra Europas största etc etc. Men fakta är dock att valnötsträd i Sverige sällan bär frukt, valnötterna mognar sällan beroende på klimatet. Oavsett vilket är det underbart att betrakta detta mer än 70 åriga träd inne på Kungliga myntets område på Kungsholmen.

Valnötsträd på Kungsholmen, inne på Kungliga myntets område

Idag blev det minigolf på TolvStockholm

leave a comment »

Idag var det ett skumt väder, regn och åska, så jag och sonen begav oss till TolvStockholm för att spela minigolf inomhus.

En dag med ett hotande regn trodde jag skulle generera trängsel på TolvStockholm, men icke så, jag fick verkligen leta efter personal som ville ta betalt för våra minigolfrundor å besökarna i övrigt lös med sin frånvaro. Först när vi var inne på vår tredje runda dök ett ungt par upp (tonåringar).

Minigolfbanan på TolvStockholm är av karaktären äventyrsgolv, där man spelar sig igenom och runt ett antal landmärken i Stockholm, på bilden ovan ser man exempelvis fontänen på Sergels torg med glasobelisken.

Under denna sommar som kommer att bli en hemester så kommer vi säkerligen att besöka TolvStockholm många gånger, då varken jag eller sonen är några värmefreaks lär det framförallt under heta dagar man kommer att hitta oss på TolvStockholm under Tele2 Arena.

Slutligen är det bara att erkänna, sonen dominerade idag, han vann alla de tre rundorna.

Får vi ett svar?

leave a comment »

Idag ska det uppenbarligen komma någon form av besked från Palmeutredningen, tyvärr tror jag inte att jag kommer veta mer än när jag för fyra år sedan besökte mordplatsen i samband med att det var trettio år sedan Olof Palme mördades. Jag kanske får veta mer, kanske får jag se ett rykande vapen eller ingenting, men frågan är om det rättar ut frågetecken eller skapar nya frågetecken.

För trettio år sedan, den 1 mars 1986 besökte jag korsningen Sveavägen – Tunnelgatan, det var dagen efter mordet på Olof Palme, att mördaren snabbt skulle identifieras och gripas trodde nog de flesta.

När jag idag, trettio år senare återvände dit och till gravplatsen på Adolf Fredriks kyrkogård vet jag inte mer än jag för trettio år sedan visste om vad som verkligen hände, jag vet fortfarande egentligen ingenting.

Idag var det många som uppmärksammade och högtidlighöll minnet av Olof Palme, de flesta sökte sig naturligen till hans grav, även om en liten hög med blommor växte fram även på mordplatsen.

Minna minnen av händelserna är starka, den första nyhetssändningen i radion 01:10 kommer för alltid vara fastetsad i mitt minne, därefter var jag klarvaken hela natten och såg den första nyhetssändningen i TV 04:00, men jag vet egentligen inte mer än jag då fick reda på och lär aldrig få reda på mer.

Idag spelade jag och sonen minigolf i Tyresö

with 2 comments

Idag tog jag och sonen bussen till Tyresö för att spela bangolf (minigolf), säsongspremiären för bangolf för vår del var dock redan för en månad sedan då vi besökte Golfbaren i Aspudden, men att spela på en klassisk filtbana som vi gjorde i dag i Tyresö känns mer som äkta bangolf.

Då denna sommar lär komma att tillbringas i närområdet lär det bli en hel del bangolf (minigolf) för min och sonens del, det finns en hel del spännande banor som bara ligger och väntar på vårt besök. Tyresös bangolfklubb ligger dock närmast och dessutom kan man kombinera några varv på minigolfbanan med inköp av mat i Tyresö centrum, precis som vi gjorde idag.

Idag testade vi något nytt, digital notering av poängen via en app i mobilen, jag var dock lite skeptisk till denna nymodighet, så sonen förde parallellt ett traditionellt protokoll på papper, men det digitala protokollet fungerade väldigt bra och man kunde få ut en hel del spännande statistik. Så från och med nästa besök kommer vi att föra protokollet helt digitalt.

När vi kom hem upptäckte vi båda att vi var lite småröda i ansiktet, vi hade med andra ord ådragit oss säsongens första antydan till solbränna.