Mina reflektioner

Archive for the ‘Utflyktsmål i Stockholmsområdet – lite udda’ Category

Idag tog jag en tur med Saltsjöbanans veterantåg

with 7 comments

Idag tog jag en tur med Saltsjöbanans veterantåg, bestående motorvagn 15 och manövervagn 22, ett tillfälle att träffa bekanta och andra likasinnade, samt en trevlig sommarutflykt.

Normalt brukar jag göra en resa tur och retur med Saltsjöbanans veterantåg, men idag vände jag utefter vägen för att hinna hem till eftermiddagens fotbollsmatcher, Premier League startade ju i går, med en match, men idag sker den riktiga premiären. Den klassiska avsparkstiden för Premier League är ju lördag 15:00 lokal tid, 16:00 svensk tid, dessutom behövde jag förbereda kvällens dessert, saffranspannkaka, huvudrätten i sig kräver i princip ingen förberedelse.

Just saffranspannkaka har under den senaste tiden seglat upp som sonens favoritdessert nummer ett, han har tidigare aldrig ätit någon annan saffranspannkaka än den jag tillagat. Men i samband med en kryssning till Visby och Ystad i somras så hade han ätit saffranspannkaka på ett café i Visby, min saffranspannkaka fick ett mycket högt betyg jämfört med den på caféet i Visby, min saffranspannkaka var uppenbarligen ljusår bättre än den han fått på caféet i Visby, sådant gör en pappa glad. Jag måste väl i sammanhanget medge att jag inte heller ätit någon annan saffranspannkaka än den jag själv tillagat.

Gällande caféet i Visby kan det vara så att dom bytt ut den dyra saffranen mot den betydligt billigare gurkmejan, ett vanligt fusk, man får färgen, men inte doften och smaken.

Veterantåget i väntan på tågmöte i Saltsjö-Duvnäs, de sk slickepinnarna man ser i fronten på motorvagnen markerar slutet på tåget. I detta fall ska tåget efter tågmötet fortsätta mot Saltsjöbaden som ligger till höger i bild. Slickepinnarna var till för att stinsen skulle kunna konstatera att alla vagnar kommit med in till stationen, detta innan han ringde till stinsen vid föregående station och bekräftade att tåget ankommit stationen och att linjen nu var fri.

Tågsättet består av motorvagn 15 som byggdes av ASEA i Västerås 1912 och manövervagn nummer 22 som även den byggdes av ASEA 1912, dessa kom att gå i trafik på Saltsjöbanan fram till 1976, då de nya blåa modifierade tunnelbanevagnarna, C10/C11 tog över, vilka än idag trafikerar Saltsjöbanan och lär göra det under ytterligare många år. Saltsjöbanans veterantåg kör även under morgondagen, den 15:e augusti, tidtabellen hittar man på deras hemsida.

När Finland slog Italien

leave a comment »

Sommaren EM-slutspel är ju det första EM- eller VM-slutspelet som Finland deltagit i, till tidigare slutspel har man aldrig lyckats kvalificera sig, däremot deltog Finland med ett lag i de Olympiska spelen i Stockholm 1912. Finland var ju då inte en självständig nation, Finland tillhörde ju Ryssland på den tiden, men man deltog ändå som en självständig nation under eget namn i OS i Stockholm 1912.

Under ett antal år bodde jag i Traneberg i västra Stockholm, nedanför mitt vardagsrumsfönster fanns en grönyta med ett par fotbollsmål som såg ut att vara utplacerade lite på måfå. Jag hade förstås hört talas om Tranebergs idrottsplats tidigare, men beslöt mig för att jag ville veta mer än så.

Tranebergs IP invigdes 1911 av kronprins Gustaf Adolf, sedermera Gustav VI Adolf, Tranebergs IP kom under många år vara hemmaplan för Djurgårdens IF som dock spelade sina viktigare hemmamatcher på Stockholms stadion, som invigdes 1912. Den sista matchen på anläggningen spelades hösten 1935, därefter revs läktarna och Djurgårdens IF flyttade permanent till Stockholms stadion. På platsen planerade staden för byggandet av bostäder, något som ännu inte blivit av.

För att återvända till inledningen om Finland, under de Olympiska spelen i Stockholm 1912, spelades det fotboll på Tranebergs IP, två av resultaten är värda att uppmärksamma, Finland–Italien 3–2 och Finland–Ryssland 2–1, tänk att Finland har slagit det stora fotbollslandet Italien även om det var länge sedan. Det var dock inga publikfester ca 230 åskådare på dessa båda matcher, Traneberg ansågs nog på den tiden ligga lite väl långt från stan, ungefär på samma tidsavstånd som dagens stora fotbollsarenor Friends i Solna och Tele2 i Slakthusområdet.

Finalen i OS turneringen mellan Storbritannien och Danmark spelades dock på Stockholms stadion inför 13 865 åskådare, matchen vanns av Storbritannien med 4-2. Nu måste man komma ihåg att fotboll var en relativt ny sport i Sverige 1912, populariteten var störst i Göteborgstrakten dit sporten kommit via stadens frekventa kontakter med Storbritannien på grund av sjöfarten.

Runt sekelskiftet 1800/1900 spelades dessutom två varianter av fotboll i Sverige, dels den form av fotboll som vi idag benämner som fotboll, som härstammar från Storbritannien, dels en variant som kallades svensk fotboll. Den sistnämnda fick ett relativt kort liv och var enkelt beskrivet en kombination av dagens fotboll och rugby.

Tranebergs IP, bildkälla Wikipedia

Idag finns inte så många spår kvar av Tranebergs IP, några nutida fotbollsmål, dock ingen fotbollsplan, där finns även ett utegym, en lekplats och en liten skatepark.

Ansökan om att få arrangera OS i Stockholm 1912 lär ha varit tämligen kortfattad, av vad jag förstått ungefär två A4 sidor. När Stockholm sökte vinter OS 2026, spelen gick sedermera till Milano, fick jag i uppgift att beskriva tillgängligheten i kollektivtrafiken, detta främst inför Paralympics som skulle hållas några veckor efter de Olympiska spelen, men på samma plats. Så bredde jag ut mig rejält, totalt tre A4 sidor blev det, jag var själv synnerligen skeptisk till att Stockholm/Sverige skulle söka arrangemanget, men det påverkade inte min beskrivning av tillgängligheten i kollektivtrafiken.

Idag blev det en utflykt till Köping

with one comment

Idag blev det en utflykt till Köping, en inte helt obekant stad för min del, familjen skaffade 1966 en sommarstuga ca 20 kilometer från Köping, den finns kvar i min brors ägo. För mig var det aldrig aktuellt att vara delägare i sommarstugan efter vår mammas död 1996, dels vill jag inte samäga saker med syskon, dels kan jag inte ta mig dit då jag saknar såväl bil och körkort.

Sist jag besökte sommarstugan var för exakt 20 år sedan, den 3 juli 2001, när min brors näst äldsta dotter fyllde 1 år, idag är hon 21 och studerar i Lund. Under 60- och 70-talet besökte jag Köping tämligen ofta, inledningsvis tillsammans med mina föräldrar, när man blev äldre så cyklade jag på egen hand de 20 km till Köping för att exempelvis låna böcker på biblioteket, även om det fanns en bokbuss som hade ett uppehåll ett hundratal meter från sommarstugan. Men när man var i den så kallade slukaråldern under det tidiga 70-talet räckte det inte med en bokbuss varannan vecka, böckerna tog helt enkelt slut. Då blev det en cykeltur till Köping för att fylla cykelväskorna med spännande böcker.

Idag återsåg jag Köping, huvudsyftet var att besöka Bil- och Teknikmuseet i Köping, vilket jag inte besökt tidigare, detta då det inte fanns på den tiden jag vistades frekvent i stan, till mitt besök på Bil- och Teknikmuseet återkommer jag i ett senare inlägg.

Det blev förutom museibesök en promenad på stan, utefter Köpingsåns nedre del finns det vackra äldre industribyggnader där Köpings mekaniska verkstad tidigare huserade, Köpings mekaniska verkstad tillverkade växellådor åt Volvo. Volvo övertog 1942 Köpings mekaniska verkstad, men nu sker tillverkningen i modernare lokaler än de som idag återfinns utefter Köpingsån.

Till och från Köping reste jag förstås med SJs regionaltåg, denna varma dag fungerade luftkonditioneringen perfekt i de två X40 fordon jag reste med på såväl dit- som hemresan.

Nu är det dags att fokusera på fotbolls EMs återstående kvartsfinaler.

Här bodde en Förbundskansler och Nobelpristagare

with 2 comments

Under en promenad i närområdet passerade jag Hammarbyhöjden, ett bostadsområde som byggdes under 1930-talet, lägenheterna bestod av ett eller två rum och kök som höll en för denna tid mycket hög standard.

De hade både badrum och kök, hit flyttade många trångbodda barnfamiljer från innerstaden. Alla hus hade centralvärme, i trappuppgången fanns nymodigheten sopnedkast och på gården en lekplats för barnen, husen av den typen som byggdes i bland annat Hammarbyhöjden, de sk smalhusen, kom därmed att benämnas som barnrikehus.

Området kallades ”den vita staden” på grund av sin ljusa färgsättning, men det var inte bara familjer med många barn som flyttade hit, så gjorde även andra, på Finn Malmgrens väg 23 bodde Willy Brandt under åren 1941-45. Willy Brandt är väl mest känd som Förbundskansler i Tyskland, men han var även borgmästare i Berlin under många år. Han fick Nobels fredspris 1971 för sin Ostpolitik som syftade till att skapa bättre relationer med länder såsom Polen och Östtyskland.

Hur hamnade Willy Brandt då i Hammarbyhöjden? Efter det att nazisterna tagit makten i Tyskland 1933 tog Willy Brandt sin tillflykt till Norge, när Tyskland 1940 ockuperade Norge flydde han vidare till Sverige där han stannade tills kriget var över. Den minnesgode minns nog alla intervjuer i Svensk Radio och TV under hans aktiva tid där han fortfarande på 70-talet talade norska med vissa inslag av svenska.

Willy Brandt bodde i detta hus, Finn Malmgrens väg 23, porten längst bort i bild, närmast Finn Malmgrens plan.

Minnet av Willy Brandts år i Hammarbyhöjden lever kvar, utanför den östra tunnelbaneutgången hittar man Willy Brandts park, där finns bland annat en liten staty föreställande Willy Brandt.

I Willy Brandts park hittar man en mindre staty av Willy Brandt, alla de gånger jag passerat den har han varit iklädd något extra, de må vara halsduk, mössa eller någon annan accessoar.

Jag drömmer om att kunna planera och att slippa att planera

leave a comment »

Många har säkerligen minst en dröm i de flesta fall många drömmar eller tankar på vad dom ska göra när pandemin äntligen är över för denna gång. Jag drömmer om att kunna planera och att slippa att planera, det kan ju tyckas något motsägelsefullt, men det är det inte, det handlar egentligen om två helt skilda saker.

Det jag drömmer om att kunna planera är kulturaktiviteter, museibesök utflykter i Mälardalen, det jag drömmer om att slippa att planera är matinköp. Sedan ett år tillbaka planerar jag i framkant, har relativt stora förråd av mat hemmavid utifall att. Denna strategi gagnade mig väl när vi drabbades av coronaviruset i månadsskiftet mars/april 2020 och nu senast när vi nu har varit förkylda i runt en veckas tid. Sociala aktiviteter såsom bjudningar, fester och middagar tillhör inte det som står högst upp på min att göra lista efter det att pandemin har klingat av.

En gammal fin neonskylt, ”Barnvagnsfabriken”

leave a comment »

I mitt närområde finns en gammal fin neonskylt, ”Barnvagnsfabriken”, skylten lär ha tillkommit under 30- eller 40-talet. Barnvagnsfabriken i sig etablerades i husets källare under 1920-talet och fick snabbt kunder bland de nyblivna föräldrarna i Stockholmsområdet trots att platsen på den tiden var perifert belägen, långt utanför stan, vilket den inte är idag.

Barnvagnsfabriken tillverkade och sålde barnvagnar samt tillbehör, inget som skulle vara möjligt i dag om man samtidigt ville ha ett attraktivt pris. Verksamheten minskade med åren för att helt upphöra någon gång strax efter år 2000. Både skylten och firmanamnet kom därefter att användas under några år av kvarterskrogen Restaurang Barnvagnsfabriken.

Kring torget vid korsningen Sockenvägen och Tyresövägen (numera Gamla Tyresövägen), uppstod ett litet centrum med olika butiker och verksamheter i anslutning till Enskedebanans hållplats Tyresövägen, om detta kan du läsa om i ett tidigare inlägg.

Spännande arkitektur i Sollentuna

with 3 comments

När jag i fredags besökte Edsberg för att titta på ett par busshållplatser bytte jag mellan pendeltåg och buss vid Sollentuna station, jag passade då på att ta en titt på den sk färgskrapan invid Sollentuna station.

Det femton våningar höga huset sticker verkligen ut när det kommer till färg och form, en mycket spännande byggnad. Man får dock känslan av att någon gått in i en färgbutik och bett om att få en köpa en burk av alla tillgängliga kulörer, men vad gör det, byggnaden sticker verkligen ut och det gillar jag.

Idag är det 500 år sedan Stockholms blodbad inleddes

leave a comment »

Såvida man vill högtidlighålla detta på något sätt, exempelvis genom en stadspromenad så föreslår jag följande promenadrunda:

  • Promenaden startar vid Stockholms slott, det var här kröningsfesten ägde rum, men det var ett annat slott på den tiden, ett slott med tinnar och torn, men slottet tre kronor brann ned 1697.
    • En del var sena till festen och bankade på porten för att bli insläppta, så gjorde Gustav Vasas pappa, men hade han anat hur festen skulle sluta hade han nog inte varit så ivrig att knacka på då han i slutändan tillhörde de avrättade.
  • När väl ”rättegången” var avslutad släpades de ”dömda” ut på Stortorget den 8 november 1520 för att avrättas, på platsen för dagens börshus låg på den tiden Stockholms rådhus.
    • De adliga och biskoparna avrättades med svärd, tjänare och lågadliga avrättades genom antingen hängning eller med bila (yxa)
    • Hur många som avrättades är tämligen oklart, bödeln anger 82, men det avrättades även en hel del personer lite så där apropå, ex en barberare, så antalet är sannolikt något högre.
  • Därefter fraktades kropparna upp till Södermalm där dom brändes, detta skedde på den plats där Katarina kyrka idag är belägen.
    • För att fullborda processen grävde danskarna upp den avlidna riksföreståndaren Sten Stures grav och slängde även honom och hans avlidna minderåriga son på bålet.

Med andra ord, allt var inte bättre förr…

I veckan har flera poddar släppt avsnitt som handlar om Stockholms blodbad, exempelvis ”Historiepodden”, ”Kungar och krig” samt ”Vetenskapsradion Historia” alla avsnitten är väl värda att lyssna på, i alla om man som jag är en historienörd.

Guldbron har öppnat

leave a comment »

Igår öppnade Guldbron vid Slussen för trafik, den invigdes ju i söndags av kungen och kronprinsessan, invigningen skede ju digitalt så jag brydde mig inte om att åka in till Slussen på söndagen.

Igår besökte jag dock Slussen i ett tjänsteärende och passade på att ta min premiärpromenad över guldbron, vi fotgängare har fått första parkett med en fin vy över saltsjön. Det kommer dock att ta tid innan guldbron kommer att se ut som arkitekterna tänkt sig då bron i sin helhet inramas av ytor där det fortfarande pågår arbeten, Slussen kommer inte stå färdig i sin helhet förrän tidigast 2025.

Guldbron sedd från Skeppsbron (Gamla stan)

Igår gick sonen på lovskola, höstlovet till trots, när han kom hem frågade jag hur många av hans klasskamrater som varit där, uppenbarligen var det bara en handfull som inte var där. Vilket överraskade mig, men det är underbart att fortfarande bli överraskad när man närmar sig sextio, det finns m a o hopp om dagens ungdom när dom till och med dyker upp i skolan under ett skollov. Det skulle aldrig hänt när jag var ung om jag säger så. Jag missade dock såväl potatislovet som höstlovet, så allt var inte bättre förr.

Galgbacken i Hammarbyhöjden

with 3 comments

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om ett par av Stockholms galgbackar, denna morbida serie av inlägg avslutar jag med ett inlägg om den sista galgbacken i Stockholm. I samband med att galgbacken avvecklades kom avrättningarna att fortsätta under något mer än 50 år, men då skedde dom inte längre publikt.

Avrättningarna hade fram till mitten/slutet av 1600-talet ägt rum på Stigberget på Södermalm, men kom i och med att staden växte att flytta längre i från bebyggelsen. Vem vill ha en galgbacke som närmste granne? Det höjer ju inte direkt värdet på bostaden.

Den sista avrättningsplatsen som användes i Stockholm hittar man i dagens Hammarbyhöjden, uppe på berget låg galgbacken, där hängdes man, nedanför berget låg avrättningsplatsen, där halshöggs man. Samtliga avrättningar skedde publikt, ibland kunde antalet åskådare uppgå till 4 – 5000 personer, i en stad som då hade färre än 100 000 invånare betyder det att mer än 5% av stadens befolkning valde att ta sig omaket att promenera ut till Hammarbyhöjden som då låg ganska långt från stadens bebyggelse.

Den sista hängningen ägde rum 1818 och den sista offentliga avrättningen på platsen genomfördes 1862, då en soldat blev halshuggen som straff för våldtäkt och mord på en butiksföreståndarinna.

Till vänster i bild, höjden där galgbacken var belägen, till höger i bild platsen där avrättningsplatsen var belägen.

En teckning föreställande galgbacken, utförd 1856, vid denna tidpunkt hade dock galgbacken inte nyttjats under ett par decennier.

De sista offentliga avrättningarna i Sverige ägde rum 1876, därefter skedde alla avrättningar ”inom mur”, m a o på fängelsegårdarna. Samtidigt kom antalet personer som dömdes till döden och som slutligen avrättades att sjunka kraftigt, under perioden 1870 – 1910 avrättades enkom 12 personer trots att fler än så dömdes till döden, ungefär 10-15% av de dödsstraff som utdömdes resulterade i en avrättning. Att jämföra med 1800-talets första halva då runt 600 avrättningar genomfördes. Den sista avrättningen i Sverige ägde rum 1910 på Långholmens fängelse i Stockholm, dödstraffet i fredstid avskaffades 1921 och i krigstid 1973.