Mina reflektioner

Archive for the ‘Teknik’ Category

En fin gammal SAAB

leave a comment »

När jag i torsdags besökte Ulvsundadepån skådade jag denna mycket välbevarade SAAB 96 De Luxe från 1961 med den hisnande motorstyrkan om 37 hästkrafter.

En sådan modell fast grå hade min familj fram till 1972 då motorn skar ihop utanför Mariestad på väg hem från en semester på västkusten, därefter skaffades ytterligare en SAAB 96 (V4) årsmodell 1972, vilken senare övertogs av min yngre bror. Min pappa blev SAAB trogen för 1982 skaffade han en SAAB 99 och senare såväl en SAAB 9000 samt en SAAB 900, men numera har han övergått till Skoda, en modell som är lätt att kliva in i som lite äldre (fråga mig inte om vilken modell), enligt min pappa blir det hans sista bil. Jag har själv aldrig skaffat mig varken bil eller körkort, men har klarat mig ganska så bra ändå.

Annonser

Written by melkerlarsson

16 september, 2019 at 08:24

Gävle, dag 3 (och dag 4) – Tåghallen och Fängelsemuseet

Vår tredje dag i Gävle var vikt åt Järnvägsmuseets temporära utställning i Järnvägsmuseets förråd norr om Gävle, numera benämnt Tåghallen och ett besök på Sveriges fängelsmuseum.

Då varken Fängelsemuseet eller Tåghallen öppnade förrän klockan tolv kunde jag och sonen avnjuta en långfrukost på vårt hotell Scandic CH, det blev bacon och äggröra, matiga smörgåsar med rejält med pålägg och frukt.

Efter att ha slappat på hotellrummet under en å annan timme gick vi ner till Gävle central för att ta rälsbussen upp till Tåghallen (eller järnvägsmagasinet som det benämndes som tidigare). I Tåghallen såg vi många av våra favoriter, ex F1200, som vi åkte med 2014 när södra stambanan firade 150 år. Vi sprang runt och tittade på lok och in i vagnar, det var lyxigare att åka tåg förr i tiden, i alla fall om man åkte första eller andra klass. Efter en och en halv timme återvände vi med rälsbussen in till Gävle central.

Efter ett kortare besök på vårt hotell, Scandic CH, styrde vi stegen mot Sveriges fängelsemuseum, vi har besökt museet årligen sedan 2015, ett museum som behandlar komplexa frågor, 1600 – 1700 talets grymma straff är svårförståeliga för ett barn, men ju äldre sonen blir ju mer förstår han. Sveriges fängelsemuseum är synnerligen värt att besöka om man har vägarna förbi Gävle, pedagogiken är i toppklass.

Efter vårt besök på Sveriges fängelsemuseum promenerade vi in mot centrala Gävle där vi handlade bullar och sugrörsdrickor till sonen innan vi återvände till vårt hotell. På kvällen blev det precis som vanligt middag på Buddys City och en kortare kvällspromenad p g a den rådande väderleken, regn. Dagen avslutades i hotellbaren på Scandic CH precis som vanligt, därefter uppsökte vi vårt hotellrum för en god natts sömn.

Dag 4:

En ganska intetsägande dag, efter en god hotellfrukost packade vi ihop våra saker och gick ner till Gävle central för att återvända hem till Stockholm, men vi kommer absolut att återvända till Gävle, detta var ju inte precis vårt första besök i Gävle.

När man byggde tunnelbana under Sankt Eriksgatan

Sankt Eriksgatan var fram tills dess att Essingeleden öppnade i sin fulla längd upp till området vid Norra stationsgatan en av Stockholms viktigaste genomfartsgator. Den första etappen av Essingeleden öppnade 1966, men det var först efter det att Essingeledens sträcka över Kungsholmen och upp till Norra stationsgatan öppnade 1970 som Sankt Eriksgatan upphörde att vara det givna stråket genom stan för trafik som skulle passera Stockholm.

Innan Essingeledens tillkomst gick genomfartstrafiken genom Stockholm via Liljeholmsbron – Hornstull – Västerbron – Fridhemsplan – Sankt Eriksgatan till Norrtull, innan massbilismens framväxt var detta nog inget större problem, men när bilen började bli var mans egendom blev detta förstås ohållbart, precis som i andra svenska städer där genomfartstrafiken historiskt letts genom stadskärnan.

När den första tunnelbanan, dagens gröna linje, började byggas genom stan 1945 kom den att byggas i öppna schakt, man grävde helt enkelt upp gatan, byggde tunnlar och stationer några meter under markytan, därefter återställdes gatan, denna metod som benämns ”cut and cover” kom man sedermera att överge till förmån för tunnlar och stationer som byggda i urberget 20 – 40 meter under markytan.

När man kom till Sankt Eriksgatan var man tvungen att ta hänsyn till att det var en viktig genomfartsgata, några alternativa vägar för biltrafiken, busstrafiken och spårvägstrafiken fanns inte. Därför kom man att bygga tunneln i två etapper, i ett första skede gjöt man betongtunneln från ytan, i ett andra skede grävde man ur jordmassorna från tunnelkroppen. Trafiken på gatan kunde därför fortgå relativt ostört under byggtiden, samma byggmetod tillämpades även på andra platser.

Man måste komma i håg att när tunnelbanebygget inleddes, precis efter krigsslutet var biltrafiken tämligen blygsam, under krigsåren var det militärens behov och därefter kollektivtrafik samt lastbilarna som prioriterades när de knappa resurserna i form av exempelvis importerat gummi skulle fördelas, någon privatbilism förekom i princip inte. Efter krigsslutet tog det ett bra tag innan biltrafiken var tillbaka till de nivåer som gällde innan kriget, men man ville i samband med tunnelbanebygget inte störa genomfartstrafiken genom stan alltför mycket, även om den under 40-talet med dagens mått var relativt begränsad.

Sankt Eriksgatsmetoden.jpg

Nedanstående bild visar hur tunnelbana byggdes i ett öppet schakt i London på 1860-talet, ja, du läste rätt, världens första tunnelbana öppnades i London 1863, dragkraften var förstås ånglok så miljön vid stationerna var väl inte den bästa tänkbara. Tekniken var ungefär densamma när Stockholms första tunnelbana, gröna linjen, byggdes genom stan under 1940-talet.

 

 

 

Idag besökte jag och sonen modelljärnvägens hus

Idag genomförde jag och sonen vårt årliga besök vid Modelljärnvägens hus i Söderby söder om Alunda i nordöstra Uppland.

För oss som bor söder om Stockholm och åker kollektivt innebär detta en resa på 2 1/2 timme till Modelljärnvägens hus och en lika lång resa hem, idag stannade vi hos Modelljärnvägens hus i tre timmar, men det är väl värt restiden.

Sedan vi sist besökte Modelljärnvägens hus, ytterligare en donerad modelljärnväg har driftsatts, en fin bana med vinterlandskap, en annan bana, ”Spår av Uppland” har byggts ut ytterligare och därutöver detaljerats. Detta är dock bara några av de modelljärnvägar som man hittar hos Modelljärnvägens hus, det finns ytterligare 7 á 8 stycken att bese.

Idag besökte jag och sonen Tekniska museet

Idag besökte jag och sonen Tekniska museet för första gången på ett par år, mycket har ändrats sedan vårt senaste besök och ännu mer har ändrats sedan mitt första besök på Tekniska museet 1966, några månader efter att familjen flyttat upp till Stockholm från Malmö.

På 60-talet älskade jag tekniska museet, så gör jag även idag, men misstänker att en nydaning behövdes för att locka de stora besöksskaror man gör idag, på 60-talet bestod besökarna främst av äldre män, som barnfamilj kände man sig nog lite udda på den tiden. I dag är det barnfamiljerna som dominerar museet, de äldre männen är relativt få och så bör det vara, ska ett museum överleva måste man inrikta sig mot den framtida generationen, barnen. (Idag tillhör jag nog gruppen äldre män)

Idag såg vi dels utställningen Robots från de tidigaste mekaniska skapelserna till de allra senaste humanoiderna, sonen var inte lika begeistrad som jag, tror att det beror på att robotar under min uppväxt var fantasi och framtidsvisioner, idag finns det robotar både här och där, även om de inte är så människolika som man trodde att de skulle bli på 60-talet. Trots det är vårt samhälle tämligen robotiserat, vi har sk industrirobotar som svetsar ihop bilar och allt möjligt, vi möter en robot när vi ringer en kundtjänst som frågor oss om vad vi vill och kan ge svar på enklare frågor, detta är bara början.

Det finns numera en stor avdelning med datorer och dataspel att betrakta, sonen spelade med stor förtjusning några gamla sk arkadspel, grafiken går väl inte riktigt hem hos dagens ungdomar, men han gillade det ändå. En attraktion från min barndom återstår dock, modelljärnvägen som skapades av Uno Milton under 40- och 50-talet, modelljärnvägen är i sig ett mästerverk, allt är hemmabyggt förutom motorerna i loken. Uno Milton gick bort under 2018 vid 90 års ålder, men jag har träffat honom många gånger under mina besök på Tekniska museet under 60- och 70-talet, så har även sonen gjort på 2010-talet.

Idag blev det en resa med Saltsjöbanans museitåg

Idag tog jag och sonen en tur med Saltsjöbanans museitåg eller veterantåg om man så vill. Tågsättet består av motorvagn 15 som byggdes av ASEA i Västerås 1912 och manövervagn nummer 22 som även den byggdes av ASEA 1912, dessa kom att gå i trafik på Saltsjöbanan fram till 1976, då de nya blåa modifierade tunnelbanevagnarna tog över, vilka än idag trafikerar Saltsjöbanan och lär göra det under ytterligare många år.

Vi tog tunnelbanan till Gullmarsplan, för de som inte är Stockholmare kan jag nämna att detta är en stor knutpunkt för kollektivtrafiken i Stockholm med såväl mängder med busslinjer, spårväg och tunnelbana. Därifrån tog vi Tvärbanan (spårväg) till Sickla där vi inväntade museitåget. Vi valde därmed bort Prideparaden, men när vi rullade in på Gullmarsplan var det fullt med folk på perrongen varvid föraren fullt förståeligt körde extra långsamt, att de flesta skulle antingen delta i Prideparaden eller titta på den var uppenbart med tanke på alla prideflaggor och annan utstyrsel. Trots att det arrangerats prideparader i Stockholm under mer än tjugo år har jag än så länge inte varit inne i stan och tittat. Vilket främst handlar om att jag inte gillar trängsel, Prideparaden drar hundratusentals åskådare och därutöver deltagare, så denna dag undviker jag gärna Stockholms centrala delar.

Så istället blev det en stilla tur med Saltsjöbanans museitåg, vilka jag även rest med när de gick i ordinarie trafik fram till 1976. Det blev ett tillfälle att resa som man gjorde förr i tiden och även ett tillfälle att träffa gamla bekanta och komma i samspråk med helt obekanta personer.

Saltsjöbanans veterantåg kommer att trafikera Saltsjöbanan även lördagarna den 10 och 17 augusti, ombord på veterantåget gäller den vanliga SL-taxa. Tåget gör tre tur- och retur resor mellan Henriksdal och Saltsjöbaden de aktuella dagarna, tidtabellen hittar du på Stockholm-Saltsjöns Museiförenings hemsida.

Saltsjöbanans veterantåg kommer rulla under juli och augusti

Saltsjöbanans veterantåg kommer att trafikera Saltsjöbanan lördagarna den 3, 10 och 17 augusti, ombord på veterantåget gäller den vanliga SL-taxa. (Saltsjöbanans veterantåg gick även i trafik den 27 juli, men det datumet är ju redan passé)

Tåget gör tre tur- och retur resor mellan Henriksdal och Saltsjöbaden de aktuella dagarna, tidtabellen hittar du på Stockholm-Saltsjöns Museiförenings hemsida.

Tågsättet består av motorvagn 15 som byggdes av ASEA i Västerås 1912 och manövervagn nummer 22 som även den byggdes av ASEA 1912, dessa kom att gå i trafik på Saltsjöbanan fram till 1976, då de nya blåa modifierade tunnelbanevagnarna tog över, vilka än idag trafikerar Saltsjöbanan och lär göra det under ytterligare många år.