Mina reflektioner

Archive for the ‘Teknik’ Category

Sankt Eriksbron – en udda men framsynt lösning

Den ursprungliga Sankt Eriksbron var en bågbro som uppfördes mellan 1903 -1906, dagens bro tillkom genom en ombyggnad av den ursprungliga bron som genomfördes mellan 1934 – 1937.

I samband med ombyggnaden var man synnerligen framsynt, man beslutade att förbereda bron för en kommande tunnelbana genom att skapa utrymme för en ”undre våning”, även om varken bygget av en tunnelbana eller dess sträckning var beslutad vid denna tidpunkt. Beslutet om den nuvarande gröna linjens dragning genom stan togs först i juni 1941, bara några dagar innan Tyskland inledde operation Barbarossa och anföll Sovjetunionen.

Arbetet med tunnelbanan mellan Kungsgatan (nuvarande station Hötorget) och Vällingby inleddes i samband med krigsslutet, de förberedelser som gjorts i samband med Sankt Eriksbron ett tiotal år tidigare kom nu till nytta, efter sju års byggnation öppnade tunnelbanelinjen mellan Kungsgatan (nuvarande station Hötorget) och Vällingby i oktober 1952. Så alla vi som dagligen åker tunnelbanan mellan stationerna Fridhemsplan och S:t Eriksplan får en kort passage i dagsljus när tåget kör över, eller kanske rättare sagt under, Sankt Eriksbron.

På bilden syns tydligt tunnelbanan stålbalkskonstruktion som löper under Sankt Eriksbrons körbana, Sankt Eriksbron är än idag Stockholms enda bro som har trafik i två plan.

Annonser

På lördag är det hjulmarknad

Nu på lördag, den 24 november, är det hjulmarknad i Solnahallen, ej att förväxla med julmarknad, på hjulmarknaden med ”hj” hittar man inga halmbockar eller tomtar.

På hjulmarknaden hittar man allt mellan himmel och jord, dock med den gemensamma nämnaren hjul eller transporthistoria, en mängd ideella föreningar visar upp sig och marknadsför sin verksamhet, men man hittar även bokförlag med böcker på hjultemat och försäljare av exempelvis modelljärnvägar och tillbehör.

Årets hjulmarknad äger rum i Solnahallan lördagen den 24 november mellan klockan 11:00 – 16:00, för mer information se Hjulmarknadens hemsida.

Plötsligt händer det

Jag har inte lyssnat på en skiva på evigheter, i alla fall inte på en fysisk skiva, jag har många LP och CD skivor, dessa har jag dock numera digitaliserat och de finns m a o som MP3 filer på datorn och i mobilen (alla får dock inte plats i mobilen).

Nu ska jag väl erkänna att jag inte lyssnar så mycket på musik numera, det blir mestadels podcasts, men då och då gör jag det, igår kväll plockade jag dock fram en fysisk skiva och satte in den i den lilla stereoanläggningen som jag har kvar och det var säkerligen en 7 – 8 år sedan jag gjorde det. Det blev Bruce Springsteens ”The River” som enligt mig var höjdpunkten på hans karriär, de skivor som kom därefter är jag inte lika förtjust i, ”The River” köpte jag förstås som vinylskiva (lp) när den kom, men efter att ha slitit ut den köpte jag den på CD i början av 90-talet.

Written by melkerlarsson

18 november, 2018 at 10:16

Windows 10

Idag är det dags, jobbdatorns operativsystem ska uppgraderas till Windows 10, jag har skjutit på uppgraderingen ett tag, men nu hoppas jag att alla barnsjukdomarna har identifierats och åtgärdats.

Det finns två alternativ att välja på, antingen lämnar man in datorn till vår IT support och får tillbaka den efter tre á fyra timmar, eller så gör man det själv. Jag väljer att göra det själv, balansgång på slak lina med andra ord, vad kan gå fel?

Written by melkerlarsson

4 oktober, 2018 at 07:52

Idag var jag i Mariefred och åkte ångtåg på längden, tvären och bredden

Idag begav jag mig till Mariefred och Östra Södermanlands järnvägs säsongsavslutning, museibanans dag, dom kommer förvisso köra ångtåg till julmarknaden på Taxinge och i samband med julmarknaden i Mariefred, men museibanans dag sätter ändå punkt för säsongen.

Jag tog SJs moderna tåg till Läggesta där jag bytte till det lilla smalspåriga tåget, jag åkte först till Taxinge Näsby, därefter följde jag med tåget mot Mariefred via Läggesta, det var tågmöten vid samtliga stationer och om jag räknade rätt var det fyra ånglok och en motorvagn (en rälsgående bil) i trafik idag. En festdag som denna träffade man förstås många andra järnvägsintresserade bekanta, järnvägsnördar kanske någon säger, å så förhåller det sig nog.

I Mariefred traskade jag runt på bangårdsområdet, besökte verkstaden och uppställningshallarna innan jag åter äntrade ett ångtåg för att återvända till Läggesta varifrån jag tog SJs tåg hem till Stockholm igen. Museibanans dag blev precis som vanligt en underbar dag i septembersolens sken, en perfekt höstdag med andra ord.

På lördag är det museibanans dag på Östra Södermanlands järnväg

Nu på lördag, den 29 september, är det museibanans dag och därmed säsongsavslutning hos Östra Södermanlands järnväg i Mariefred, museibanans dag bjuder på intensiv trafik och härliga upplevelser med många ånglok i trafik.

Tidtabellen för museibanansdag hittar du på Östra Södermanlands järnvägs hemsida.

En djungel av spårvidder

I järnvägens barndom fanns det en ren djungel av spårvidder, ju smalare spårvidd ju lägre kostnader för anläggningen, att man därmed behövde lasta om gods mellan olika järnvägar med olika spårvidder spelade på 1800-talet inte så särdeles stor roll då arbetskraften var billig på den tiden. Sedermera har man kommit att bygga om ett antal av de fd smalspåriga järnvägar till normalspår (1435 mm) för att b l a slippa omlastningen av gods som på 1900-talet blev väsentligen dyrare p g a stigande lönekostnader.

Spårvidden på järnvägen mäts mellan rälernas innersidor, dessa spårvidder var de vanligaste på banor med allmän trafik i Sverige:

1435 mm, 4′ 8½, även kallad ”normalspår”, är den vanligaste spårvidden. De flesta större järnvägar i Sverige har byggts med normalspår, detsamma gäller de flesta spårvägssystemen i Sverige, med undantag av Roslagsbanan är idag samtliga järnvägar med kommersiell/reguljär drift normalspåriga. Normalspår används i Sverige även i Stockholms tunnelbana, samt på spårvägarna i Göteborg, Norrköping och Stockholm.

891 mm, tre svenska fot, Sveriges vanligaste smalspårvidd, Roslagsbanan har fortfarande reguljär trafik på 891 mm spårvidd, övriga banor som finns kvar med denna spårvidd är museijärnvägar. Spårvidden 891 mm är väldigt svensk, den finns bara i Sverige, när SL nu har beställt nya motorvagnar till Roslagsbanan så kommer dessa enkom kunna provköras på Roslagsbanan, det finns m a o ingen annan plats i världen där dessa kan köra.

1067 mm, 3 ½’, fanns i Sverige huvudsakligen i Blekinge, samt även i delar av Småland och Halland. Järnvägen mellan Kristianstad och Karlskrona som ursprungligen byggdes med 1067 mm kom sedermera att breddas till normalspår. I b l a Australien och Japan har denna spårvidd näst intill betraktats som den normala, trots detta byggs numera de flesta nya järnvägar med normalspår, 1435 mm.

600 mm, två ”internationella” fot. Mycket vanlig spårvidd på industribanor vid tegelbruk, torvmossar m fl, men har också förekommit på sju ”riktiga” banor i Sverige. Spårvidden har haft stor en användning och förekommer i även dag på torvmossar och för interntransporter inom industrier.

Därutöver fanns det mängder med udda spårvidder i Sverige, ex 1217 mm och 802 mm, men en är särskilt intressant:

1093 mm, fanns på järnvägen från Köping till Riddarhyttan och Uttersberg, har förmodligen tillkommit genom missförstånd huruvida engelska eller svenska fot skulle tillämpas. Från början byggdes banan med spårvidden 1067 mm, man beställde såväl lok och vagnar, men sen gick det snett, dom skriftliga källorna är ganska få, man dokumenterar ju inte gärna sina misstag.

Det gick dock förmodligen till så här: den mekaniska verkstaden som hade fått beställningen på ångloken hörde av sig till beställaren och frågade huruvida spårvidden var räknad utifrån engelska eller svenska fot. Beställaren svarade, men svarade fel, så när loken kom fram till Köping passade de inte på spåren, loken gick inte att bygga om, så man fick om såväl vagnarna som spåren och sedan försökte man mörka alltihop. Efter ett par år upptäcktes dock detta i samband med en inspektion som myndigheterna gjorde av banan. Engelska och Svenska fot skilde sig åt, tack och lov fick sedermera meterreformen.

3,5 engelska fot (1067 mm) motsvarade 3,59 svenska fot, man förväxlade uppenbarligen foten och nämnde 3,59 engelska fot i stället för 3,59 svenska fot.

Några vanliga spårvidder utomlands:

1000 mm, har i Sverige bara använts på stadsspårvägen i Kiruna och på den aldrig öppnade spårvägen i Ulricehamn, samt på hästspårvägen i Göteborg, men är vanlig i ex Schweiz, Spanien och på många spårvägssystem, ex i Helsingfors.

1524 mm (idag även 1520 mm), används på järnvägarna i Ryssland och i forna ryska stater, ex Finland.

1600 mm, på Irland, det är märkligt att Irlands järnvägar byggdes med en annan spårvidd än de engelska med tanke på hela Irland på den tiden var engelskt.

1664 – 1674 mm, änvänds i Portugal och Spanien

 

Written by melkerlarsson

18 september, 2018 at 19:46