Mina reflektioner

Archive for the ‘Tillgänglighet’ Category

Plötsligt dyker det upp några artiklar om tillgänglighet

Det är relativt sällan man kan läsa en artikel, höra eller se ett inslag som berör det jag arbetar med hos de större medieaktörerna, men plötsligt händer det, under veckan har jag hittat två artiklar/inslag som handlar om tillgänglighet. En artikel i Expressen som handlar om ”räfflor i gatan” = ledstråk för synskadade och ett inslag om tillgänglighetsanpassning av naturreservaten i Sollentuna kommun.

Expressens artikel om Ledstråk förklarar på ett tämligen pedagogiskt sätt hur Ledstråk fungerar och hur de används av de som har ett behov av dessa.

SVTs lokala nyhetssändning berättade om insatserna för att tillgänglighetsanpassa naturreservaten i Sollentuna, det finns flera exempel på goda anpassningar av naturreservat i Stockholmsområdet, det bästa exemplet är nog Fysingen i Sigtuna/Upplands Väsby. Jag hoppas att Sollentuna blir minst lika framgångsrika i sitt tillgänglighetsarbete.

Annonser

I går besökte jag Persontrafikmässan

I går besökte jag Persontrafik på Stockholmsmässan i Älvsjö vilket är en av de viktigaste mötesplatserna för alla som är verksamma inom kollektivtrafikbranschen i Sverige, mässan hålls vartannat år i Stockholm och vartannat år i Göteborg.

Dels besökte jag utställningen, dels höll jag tillsammans med en av mina kollegor ett föredrag på temat ”att göra rätt från början”, men jag började med att strosa runt i utställningen, där hittar man allt från bussar, däck och IT-system, just IT-system tar alltmer plats på alla mässor, IT är ju något som genomsyrar alla branscher idag.

Senare under eftermiddagen var dags att hålla föredraget, det är det inte första gången jag håller ett föredrag på Persontrafiksmässan, tidigare har jag bland annat talat om tunnelbanans historia och en mängd andra saker.

Staden svämmas över av lånecyklar

Under senare tid har det dykt upp mängder med olika former av lånecyklar, eldrivna sparkstöttingar och vanliga cyklar, dom står överallt och svämmar nästan över staden, i alla fall de centrala delarna av staden.

Cyklarna och de eldrivna sparkstöttingarna (elscootrar) har placerats ut av såväl EU-bike och Voi, fler företag lär vara på ingång, därutöver finns City Bikes som är sanktionerade och upphandlade av Stockholms stad. På sikt riskerar vi att få en röra av lånecyklar både här och där i stan, cyklar som ställs både här och där, ex på busshållplatser eller mitt på en trottoar. I Stockholm lämnade exempelvis cykeldelningsbolaget Obike hundratals övergivna cyklar efter sig när de bestämde sig för att lägga ned sin tjänst.

Cyklar som står både här och där är ingen dröm för någon, särskilt inte för personer med en synnedsättning som riskerar att snubbla på något man inte förväntar sig att möta i gatumiljön.

Ett besök i verkligheten

I går var jag ju i Uppsala och reste med Lennakatten som rullar på en del av det som en gång i tiden var en del av det stora smalspåriga järnvägsnätet i Uppland som allmänt benämndes som SRJ, Stockholm Roslagens Järnväg. I dag blev det en resa i tjänsten med Roslagsbanan till Kårsta, även detta en del av det gamla SRJ, som idag ägs av SL. Roslagsbanan är den enda kvarvarande smalspåriga järnvägen i Sverige och i norden som har kommersiell trafik, de övriga återstående smalspåriga järnvägarna är samtliga museijärnvägar.

Orsaken till min resa till Kårsta var en inkommen kundsynpunkt, så istället för att sitta på kontoret och titta på gamla ritningar åkte jag ut till platsen, det är oftast det enklaste. Jag kunde ganska snabbt identifiera problemet och har även klurat ut några alternativa lösningar, nu ska bara mina förslag till lösningar stämmas av innan synpunkten kan åtgärdas.

Kårsta station är sedan sträckan Kårsta – Rimbo lades ner 1981 ändstation för en av Roslagsbanans tre linjer, stationen har inte så många resenärer, ca 200 påstigande per dygn, men det är inte så dåligt för en tätort som har ca 500 invånare. Stationshuset på bilden är numera inte upplåtet för resenärer, där huserar i dag en firma som erbjuder ex fotvård och massage.

Det äldsta fordonet (fartyget) i Stockholms kollektivtrafik

Ett fartyg är väl egentligen inte att betrakta som ett fordon, men M/S Gurli är det äldsta fordonet/fartyget som används i reguljär kollektivtrafik i Stockholm.

Fartyget levererades 1871 från Bergsunds mekaniska verkstad, inledningsvis hette hon S/S Nya Åkers kanal, namnet Gurli fick hon 1897, i och med att Gurli i år fyller 147 år är hon med råge det äldsta fordonet/fartyget i Stockholms kollektivtrafik, hon trafikerar dagligen den sk Sjövägen från Nybroplan via Nacka till Lidingö. Det näst äldsta fordonet/fartyget är Djurgården 4 från 1897 som dagligen trafikerar sträckan Kungsholmen – Södermalm. De kaptener som var först på bryggan i dessa fartyg skulle nog knappast känna igen sig idag då det numera finns en hel del elektronik på bryggan, såsom dataskärmar och radarskärmar, något som förmodligen skulle vara fullständigt obegripligt för 1800-talets sjökaptener. Nu finns det i Stockholm äldre fartyg än Gurli, ex M/S Enköping från 1868, men till skillnad från Gurli är M/S Enköping ett fartyg som används i turisttrafik, inte ett fartyg som dagligen fraktar pendlare till och från arbete och skola.

De äldsta spårfordonen Stockholms kollektivtrafik hittar man på tunnelbanans röda linje, fordonen av typen C6, som levererades mellan 1970-74, de äldsta bussarna är från 2002, en buss i lokaltrafik i Stockholm får nämligen inte vara äldre än 16 år.

Idag besiktigade jag fartyg

Idag ägnade jag mig under förmiddagen åt besiktning av fartyg, vilka från och med hösten ska gå på pendelbåtslinjen mellan Tappström (Ekerö) och Klara Mälarstrand (Stadshuset).

Det finns mycket att titta på när man är på ett fartyg, även om jag gärna skulle ägnat timmar åt maskinrummet, vem gillar inte en marindiesel, så fick jag fokusera på det jag var där för, passagerarutrymmet och då med fokus på tillgängligheten för personer med en funktionsnedsättning, vilket innebär att jag kollade på bland annat lutningar och kontraster.

Ett mindre varv ger lätt ett kaotiskt intryck, det känns som att det drivs av barnboksfiguren Skrot-Nisse och hans vänner, men det där finns även professionell personal som är lösningsorienterade, så Skrot-Nisse är inte ensam.

Eftermiddagen ägnades åt ett möte om de många nya tunnelbanestationer som kommer att byggas i Stockholm under de närmaste 10 – 15 åren, en minst sagt omväxlande dag.

 

Det händer saker vid Angarnsjöängen

När jag och sonen för ett par veckor sedan vandrade runt Angarnsjöängen kunde vi konstatera att det hänt mycket sedan förra året, allt till det positiva.

Sedan i höstas pågår en restaurering av sjöängen, i den första etappen har man grävt i sjön för att skapa en våtmarksmosaik. Tanken är att detta ska ge säkrare häckningsöar och på så sätt gynna skrattmåsarna då deras tidigare häckningsöar varit alltför lättåtkomliga för exempelvis rävar. Skrattmåsarna är en viktig art i en fågelsjö då den med sitt beteende vid kolonin kan skydda och varna andra fåglar för rovfåglar och andra rovdjur. En annan tanke med våtmarksmoasiken är att binda fosfor och kväve för att hindra övergödningen av sjöängen och på så sätt minska igenväxningen. I en senare etapp planeras det även för en observationsplattform i anslutning till våtmarksmoasiken.

2018-05-11, Angarnsjöängen (86) (640x242)

Det har även tillkommit en ny observationsplattform, som med tiden även ska bli tillgänglighetsanpassad, men en del arbeten återstår, förhoppnings blir det klart under året.