Mina reflektioner

Archive for the ‘Tillgänglighet’ Category

Idag blev det en tur med pendelbåten till Ekerö

with 2 comments

Idag blev det en tur med linje 89 till Ekerö å tjänstens vägnar, vädret visade sig inte från sin bäst sida, det milt uttryckt grått och åter grått.

Gråvädret och att löven fallit ner från träden bidrog till att lyfta fram de många fina och ofta färggranna äldre trävillorna som finns utefter pendelbåtens rutt, de flesta går nog att sortera in i kategorin snickarglädje. Såväl utefter stränderna kring Mälarhöjden och på Kungshatt finns det många sevärda äldre hus, en del skulle nästan kunna kategoriseras som små träpalats.

Idag reste jag med M/S Sunnan, en upprustad båt från 1968, i samband att Sunnan låg på varv för upprustning besökte jag varvet och kom med idéer och tips på hur tillgängligheten kunde förbättras, resultatet blev onekligen ganska så bra.

En taktil modell kan ge en bra bild av det man har framför sig

with 2 comments

På Nordiska museet har man framför vissa objekt taktila modeller, så att en blind eller synskadad person kan känna på modellen och därmed få en uppfattning om hur objektet ser ut, i nedanstående bild en byrå från 1700-talet.

Det finns fler exempel på liknande lösningar på Nordiska museet och andra museum runt om i Stockholm och i övriga Sverige. Ett bra exempel på hur man kan tillgängliggöra den Svenska kulturskatten för grupper som idag har svårt att ta del av den.

En dag ute i verkligheten på jakt efter en lösning på ett problem

Idag arbetade jag ute i verkligheten, allt i syfte att lösa ett problem, nåja problemet löste jag inte idag, det kommer att ta tid att lösa, men idag tog jag ett litet steg på vägen.

I pendeltågstrafiken har vi såväl korta som långa tåg, ett kort tåg är 214 meter långt och ett kort tåg är 107 meter långt. För de flesta är detta inget problem, på den digitala skylten ser man att nästa tåg är kort och man kan då positionera sig rätt på plattformen utifrån skyltarna på plattformen, men för en synskadad eller blind person uppstår ett problem, var ska man ställa sig på plattformen? En plattform är minst 225 meter lång men kan även vara runt 300 meter lång, så var positionerar man sig? och hur hittar en synskadad person den positionen??

Det kommer att ta tid att hitta en lösning, för att informationen ska nå en synskadad måste informationen vara antingen hörbar eller taktil (kännbar), dessutom måste man hitta en lösning som fungerar på alla de stationer där den behövs för att en igenkänningsfaktor ska uppstå. Det jag gjorde idag var att titta på ett antal av de stationer där problemet är som störst, det handlar främst om stationer med flera utgångar eller där utgången är lokaliserad mitt på plattformen. Med andra ord, ett litet steg på vägen för att finna en lösning, vilken lösning det än blir kommer den säkerligen gagna oss alla.

Jag positionerar mig på plattformen utifrån sk U-tavlor eller tavlor som för föraren anger var ett tåg med en viss längd ska stanna, men utöver förarna är vi ganska få som förstår dessa skyltar.

Ett möte på Cirkus

Idag var det medarbetarmöte på jobbet, fem- sexhundra personer samlades på Cirkus i Stockholm, inte i den gamla fina cirkusbyggnaden på bilden utan i en nybyggd byggnad bakom den gamla byggnaden.

Egentligen är jag inte så särdeles förtjust i stora medarbetarmöten, men dagens möte tillhörde ett av de klart bästa jag varit på, ett relativt rappt tempo mötet igenom. Gällande möteslokalen har jag dock funderingar när det kommer till tillgängligheten, var finns platserna för eventuella rullstolsburna deltagare? Jag gick runt och tittade, de enda möjliga platserna jag identifierade låg precis framför scen, synnerligen dåliga platser, som att sitta i ett orkesterdike och titta upp på scenen. (Allt med reservation för att jag inte observerat eller sett alla de möjligheter konferenslokalen möjligen har att erbjuda).

Written by melkerlarsson

4 september, 2019 at 21:16

Idag promenerade jag på arbetstid

Idag arbetade jag ute på stan, besökte ett stort antal bryggor som trafikeras av SLs pendelbåtar i Stockholms inre vatten, orsaken till besöken är att jag under hösten ska börja ta fram riktlinjer för Ledstråk på bryggor och kajer. För att kunna föra en diskussion med personer som är synsvaga eller blinda kommer jag ta fram taktila modeller av ett antal typbryggor, ett arbetssätt som jag tillämpat förut med gott resultat.

En taktil modell är något man kan känna på, jag har tidigare skapat sådana av grov kartong, där man kan känna hur bryggan ser ut, var det finns staket och var fartygen lägger till. När man kommit längre i diskussionen adderar man ledstråken till modellen, tidigare har jag använt piprensare för att markera ett ledstråk och glasspinnar för att markera övergångsställen. Istället för att åka båt mellan bryggorna promenerade jag mellan bryggorna och i slutändan vann jag nog tid på detta, dessutom fick jag röra på mig, dessutom på arbetstid, men genom att jag promenerade fick min arbetsgivare ut mer av mig under dagen, jag var m a o en effektiv medarbetare idag. Dessutom lär arbetsgivaren glädja sig över att jag ägnar mig åt friskvård och därmed höjer min frisknärvaro som är extremt hög – sedan jag började arbeta för närmare 40 år sedan har jag enkom skrapat ihop 14 sjukdagar, de fyra senaste 2004.

Stockholms stad börjar äntligen försöka bringa lite ordning i ”elscotterdjungeln”

Antalet elsparcyklar har verkligen exploderat under det senaste året, jag är inte säker på hur många aktörer som hyr ut elscottrar/elsparkcyklar i Stockholm vet jag inte, men under en av helgens promenader kunde jag konstatera att det är minst tre företag som hyr ut elscottrar/elsparkcyklar i Stockholm.

Jag blir allt mer irriterad på dessa elscottrar/elsparkcyklar, dels framförs dessa i hög hastighet på trottoarer och de som framför ”fordonet” verkar mer betrakta och hantera detta som en leksak, inte som det fordon det defacto är, skulle en bilförare framföra sin bil på samma sätt skulle det förmodligen sluta med fängelse. Ett annat problem är hur de parkeras eller rättare sagt slängs på gatan lite här och där, för oss som kan se och röra oss obehindrat innebär detta bara en irritation. För personer som är blinda, synskadade eller rörelsehindrade är dessa parkerade/slängda elsparkcyklar ett mycket stort problem, de förstör framkomligheten och för en blind person är dessa ett helt okänt hinder i en annars invand miljö där man tryggt kan röra sig mellan sin bostad och affären eller tunnelbanestationen.

Nu har Stockholms stad börjat försöka bringa lite ordning i ”elscotterdjungeln”, ett grepp är särskilda p-platser för elscottrar/elsparkcyklar, med tiden får vi se hur det går. Företagen som hyr ut elsparkcyklarna måste nog dra sitt strå till stacken genom att ex hyran blir lägre om man parkerar den på de avsedda p-platserna, annars lär de fortsätta att stå huller om buller ute på stan.

Nedan en p-plats för elscottrar/elsparkcyklar utanför Stockholms stadshus.

Idag blev det en tur till Ekerö

Idag reste jag i tjänstens vägnar med Blidösundsbolagets nya fartyg M/S Lux från stadshuset till Tappström på Ekerö, målet var resan i sig, jag ville helt enkelt se hur det jag enkom sett på ritningar blev i verkligheten.

M/S Lux levererades till Blidösundsbolaget i maj 2019 och går sedan en månad i trafik på linje 89 mellan Tappström och Klara Mälarstrand i centrala Stockholm. M/S Lux är byggt av Oy Kewatec Aluboat Ab i Finland, fartygets längd är 23,90 meter och har en kapacitet om 190 passagerare, toppfarten ligger på 18,5 knop, vilket för oss landkrabbor motsvarar ca 34 km/timme.

Det jag framförallt tittade på ombord var tillgängligheten, men då jag har ett personligt intresse för fartyg tittade jag förstås även på en massa annat. En av de viktigaste sakerna när det kommer till tillgänglighet är möjligheten att ta sig ombord och av, detta är lika viktigt på ett fartyg som när det kommer till bussar och spårfordon, på de sistnämnda påverkas dessa av fordonets utformning och hållplatsens eller stationens utformning. När det kommer till fartyg handlar det om ungefär samma saker, bryggans och fartygets utformning, men sedan tillkommer en faktor, nämnligen vattenståndet som kan variera, vattenståndets variation gör att landgångens lutning kan variera från tid till annan, särskilt i saltsjön, men även i Mälaren.

Efter att ha strosat runt i fartyget kunde jag njuta en stund av resan innan M/S Lux ankom Tappström, särskilt betraktade jag alla de äldre trävillorna utefter stränderna kring Mälarhöjden. Området började bebyggas under slutet av 1800-talet, det var främst förmöget folk som inledningsvis kom att bygga sommarhus, men snart tillkom alltfler villor för åretrunt boende. In till staden fick man inledningsvis åka båt, men då befolkningen i området ökade blev det med tiden underlag för en spårvägslinje till Mälarhöjden, vilken öppnade 1913.