Grand Prix Raggarbil 2017, Vegabaren

Grand Prix Raggarbil

Idag besökte jag och sonen Grand Prix Raggarbil vid Vegabaren, att jag som saknar såväl bil som körkort ens åker dit är en riktig högoddsare, men jag beundrar engagemanget och entusiasmen som finns bakom dessa välhållna veteranbilar.

Man kan säkerligen ha synpunkter på den sk raggarkulturen, men raggare är idag inte var de en gång i tiden var, ägarna av de välhållna bilarna vi såg idag är i de flesta fall äldre än mig, de är m a o 55+. Bilden av raggaren, som jag har från 70-talet, som den bilburna rebelliska och ibland våldsamma ungdomen gäller inte längre, dagens ungdomar verkar varken ha lust eller råd att hålla på med denna hobby.

Jag är ingen expert på bilar, så jag har valt att inte ange några som helst uppgifter om: märke, modell eller årsmodell, vi bara njöt av detaljerna, färgerna och kromen.

Grand Prix Raggarbil, fina bilar, krom och instrumentering

 

Grand Prix Raggarbil, råttsoffor

Råttsofforna är inte lika eländiga och sunkiga som dom ser ut, trafiksäkerheten tummas det inte på, granskar man dessa i sömmarna så finns det förstås skivbromsar och säkerhetsbälten även om dessa är väl dolda, men råttsofforna är ett roligt inslag som inte minst sonen uppskattar.

 

Annons

Grand Prix Raggarbil 2016 – Vegabaren

Jag har ingen bil, inget körkort, men ändå besöker jag och sonen Grand Prix Raggarbil vid Vegabaren för tredje gången. Såväl jag och sonen gillar historia och äldre tider, så vad kunde då passa bättre än en lördagsutflykt till Vegabaren för att kolla på bilar som ser ut som bilar borde göra.

När jag växte upp under 60-talet, kunde man på avstånd se vilket bilmärke det var, en Ford, en SAAB, en Volvo eller en Volkswagen, det kan man inte idag.

På 70-talet blev bilarna tristare, energiförbrukningen kom i fokus, med tiden kom alla bilar att se näst intill likadana ut, för att se vilket bilmärke det är får man numera näst intill ta på sig läsglasögonen.

Att köra runt med en gammal bensinslukande bil är väl i och för sig miljömässigt inte särdeles korrekt, men en veteranbil rullar inte många mil per år, så miljömässigt är påverkan minimal. Vi kunde m a o med gott samvete njuta av såväl bilarna som det enorma engagemang som ligger bakom varje bil som förevisades vid Vegabaren.

Fantastiska bilar

Detaljer, krom och instrumentering

Designen var onekligen bättre förr, idag är säkerligen instrumenteringen bättre rent synergonomiskt, men den var vackrare förr, detsamma gäller alla andra detaljer.

Råttsoffor

Råttsofforna är inte lika eländiga som dom ser ut, trafiksäkerheten tummas det inte på, granskar man dessa i sömmarna så finns det förstås skivbromsar mm, men råttsofforna är ett roligt inslag som inte minst sonen uppskattar.

Antikladan

Innan vi åkte hem tittade vi in i Antikladan som ligger mitt emot Vegabaren, tre våningar med möbler, husgeråd och allehanda kuriosa, dit kommer vi absolut att återvända.

 

Raggarbil Grand Prix 2015 – krom och andra detaljer

När jag och sonen igår besökte Grand Prix Raggarbil i Vega kunde vi spegla oss i kromen på de välputsade bilarna och jag har aldrig sett bilar som är så rena och fina under motorhuven, inga oljefläckar så långt ögat nåde.

Grand Prix Raggarbil 2015 – vackra bilar

Idag besökte jag och sonen Grand Prix Raggarbil 2015, ett evenemang som sedan länge arrangerats vid Vegabaren den sista lördagen i augusti.

Jag saknar körkort och därmed även bil, men äldre bilar gillar såväl jag som sonen, så när det inte visade sig möjligt att med tåg och buss åka till Malmköping och museispårvägens dag tog vi i stället bussen till Vegabaren för att njuta av såväl glänsande 50-talare som de så kallade råttsofforna.

Då mina kunskaper om bilar är synnerligen begränsade har jag valt att inte ange märke, modell eller årsmodell, det hade jag kunna göra om det handlade om lok, vagnar, spårvagnar eller bussar, men inte när det kommer till bilar. Jag kan bara beundra det engagemang som finns hos bilarnas ägare och glädjas över att dom vill visa upp sina klenoder för oss andra.