En promenad till Ältasjön

Återigen en dag där man kände sig som gasell på savannen, idag styrde jag stegen mot Ältasjön, detta då det finns ganska mycket skugga utefter vägen vilket är skönt när termometern visar +27-28.

Det blev en skön, men långsam promenad i värmen, under vägen betraktade jag fågellivet, såg bland annat större hackspett, nötväcka, trädkrypare och en mindre korsnäbb, en korsnäbb var det ett tag sedan som jag såg.

Precis som under gårdagens promenad på Skogskyrkogården noterade jag att det var torrt i markerna, på Skogskyrkogården börjar gräsmattorna runt Almhöjden bli ganska så brunbrända. Idag noterade jag att framförallt mindre björkar hade antagit höstfärgerna, många gula löv, medans de större björkarna slokade rejält vilket även gällde många andra träd och buskar. Månne det snart komma regn, ett rejält regn, för det behövs verkligen, inte minst för att minska brandrisken i skog och mark.

När jag kommit ner till Ältasjön mötte jag denna larv på vägen, en dag blir den en fjäril, vilken sorts fjäril vet jag dock ej, inser att jag måste och vill lära mig mer om insekter.

Efter att kommit hem efter något över 9 kilometers promenad ägnades eftermiddagen åt allsvensk fotboll, Kalmar – Djurgården och därefter favoritlaget Hammarby som möter IFK Norrköping, självklart hoppas jag på att Bajen vinner.

Annons

En promenad till Ältasjön

Idag på långfredagen tog jag och sonen en promenad till den närbelägna Ältasjön under ivriga diskussioner om såväl den kommande premiären i allsvenskan, startar nästa helg, samt historia och vad som skulle kunna ha hänt om inte…. mao kontrafaktisk historia.

Att det är en annorlunda påsk märktes när vi nådde Nackareservatet, där var det fullt med folk, främst barnfamiljer som grillade eller åt medhavd matsäck, coronaviruset har i alla fört det positiva med sig att folk umgås mer utomhus, en trend som jag hoppas håller i sig även efter att detta elände är över.

Vi passerade under promenaden ett bäverfält träd, där bävern vässat tänderna under några nätter, till slut gav trädet upp och bröts av. Bäver är något man ser frekvent när man promenerar i närområdet. bävern är sedan 90-talet tämligen vanlig i Stockholmsområdet, till och med i innerstaden har bävrar fällt träd eller i alla fall vässat sina tänder på träden. Väl hemma påbörjade jag påskmiddagen, vilken i slutändan blev synnerligen uppskattad, samma mat lär serveras under morgondagen.

En promenad i väntan på den engelska fotbollen

Idag begav jag mig ut tämligen tidigt, den första av fyra matcher i engelska ligan startade nämligen 13:30 och den ville jag absolut se.

Så det fick precis som igår bli en promenad i närområdet, jag promenerade bort mot Ältasjön och Flatensjön, det blev många stopp för att kolla vad som händer i fåglarnas värld och även många stopp för samtal med andra som var ute och promenerade. Att jag kommer i samspråk med ”vilt främmande människor” är i och för sig inget ovanligt, men tycker att det blivit mer av den varan under coronapandemin, framförallt är det äldre personer som gärna stannar till för en pratstund, vilket är trevligt.

Corona är ju något som ofta kommer upp, när jag nämner att jag haft corona så blir pratstunden oftast ganska lång, även om man kan läsa om symptomen på nätet vill många höra om hur man upplevade det.

I och med dagens promenad har jag under de tre senaste dagarna promenerat över 30 kilometer, skönt för såväl kropp som själ.

En promenad i närområdet och årets första myggbett

Idag var det årets första riktiga sommardag i Stockholmsområdet, +20 – 21, ett lagom sommarväder om ni frågar mig, högre temperatur än så efterfrågar i alla fall inte jag, så idag rådde det perfekt sommarväder enligt mig.

Jag promenerade genom Nackareservatet bort mot Ältasjön, det blev många avstickare, så det blev en betydligt längre promenad än vanligt. Underbart att kunna promenera iklädd t-shirt, shorts och sandaler, även om jag haft sandaler och shorts under några dagar i maj. Då detta inte är en modeblogg så avstår jag från att lägga ut några bilder på min klädsel, vilket omvärlden förmodligen tackar för.

En sak jag noterade under dagens promenad var att besökstrycket var stort, gott om folk i såväl Nackareservatet som vid Ältasjön, detta ser jag synnerligen positivt på, såvida inte ovana besökare lämnar rester av hämtmat ute i naturen. Så den pågående pandemin har i alla fall fört med sig det positiva att folk ger sig ut i naturen, det uppskattar jag och jag hoppas att det består.

När jag kom fram till Ältasjön stannade jag till nere vid utloppet, det var som att stå mitt i en regnskog, fåglar, främst sångare hördes överallt runt mig. När jag passerat ån så tog jag fram kikaren och spanade in i sumpskogen och jag såg mängder med sångare och det var förmodligen här som myggorna upptäckte mig, för när jag kom hem noterade jag att jag hade gott om myggbett på vaderna.

Sedan jag kom hem har katten tillbringat hela eftermiddagen på balkongen, han njuter av solen och värmen på balkongen, en riktig balkongkisse med andra ord.

En promenad till Ältasjön

Idag blev det en promenad i närområdet, till den närbelägna Ältasjön, efter coronavirusets härjningar här hemma tog det ett tag innan jag vågade bege mig till Ältasjön detta på grund av en ansträngande uppförsbacke. Men under påskhelgen tog jag tjuren vid hornen och besegrade backen.

Idag gick det lättare, men det är bara att inse att jag fortfarande inte har återhämtat mig konditionsmässigt fullt ut trots att mina sista symptom efter coronavirusets härjningar här hemma försvann för ungefär en månad sedan, men jag hade ärligt talat inte väntat mig något annat. Det går dock framåt sakta men säkert.

Målet med dagens promenad till Ältasjön var att få se i alla fall fisktärna och storlom, det lyckades jag med, så när jag styrde stegen hemåt var jag ärligt talat ganska så nöjd. Efter något över åtta kilometers promenad håller jag nu på att förbereda plockmat här hemma, vilken delvis består av rester från gårdagen.

Idag promenerade jag till Ältasjön

Under en tid har jag avstått från att promenera till Ältasjön, en promenad jag normalt företar tämligen frekvent. Orsaken är enkel, coronaviruset, på vägen till Ältasjön finns en rejäl uppförsbacke, jag har på goda grunder inte trott mig att mäkta med denna förrän idag.

Jag blickade upp mot backen, det är egentligen två backar, detta klarar jag av tänkte jag, å det gjorde jag, men med mycket kortare steg och det tog längre tid än vad det normalt tar för mig att besegra denna backe. Så coronaviruset sätter fortfarande sina spår trots att jag och alla här hemma är friska.

Efter att ha besegrat backen fick jag min belöning, mängder med sjungande fåglar, jag såg bland annat många rödhakar, men även många andra vårglada fåglar, naturen vaknar till liv helt enkelt. Därutöver såg jag mycket aktiva myror och fjärillar, så underbart att naturen inte tog paus under denna synnerligen unika påskhelg.

Bilden ovan på en påsklilja liggande i en vattenpöl som jag tog under dagens promenad får på något sätt symbolisera denna märkliga och sorgliga påskhelg som vi haft i år.

En promenad i närområdet – till Ältasjön och Flatensjön

Hade det inte varit för blåsten så hade dagen bjudit på ett underbart vårväder med 7 – 8 plusgrader, men då vi fortfarande befinner oss i februari ska man knappast klaga.

Det var fler än mig och sonen som inspirerats till en promenad av solen och den blå himmeln med dekorativa små vita moln, inledningsvis var det nästan trångt, men ju längre ut i skogen vi kom så tunnades det ut med folk. Att det blivit vår märks inte minst på fåglarna, var vi än gick så omgavs vi av en ljudtapet med intensiv fågelsång.

Som vanligt blev det långa samtal om ett antal skiftande ämnen, inledningsvis om Coronaviruset och dess utbredning i världen, men sedan övergick vi till det betydligt trevligare ämnet fåglar. Idag talade vi om fåglar som ökat respektive ökat i antal, om nya fåglar i Sverige, för det dyker då och då upp nya arter som etablerar sig i Sverige, dessvärre försvinner även vissa arter och människan är ofta boven i dramat. Oftast handlar det om indirekt påverkan, förändrat jordbruk och utdikning av våtmarker som får vissa arter att minska och i värsta fall försvinna helt.

En art som återkommit med människans hjälp är ju den vita storken, på 1700-talet fanns ca 5000 par vita storkar i Skåne och den var även rikligt förekommande utefter västkusten upp till Göteborgsområdet. Därefter började en nedgång, främst berodde den nog på utdikningen av våtmarker där storkarna fångade ex grodor, den sista häckningen i Sverige skedde 1953. Därefter var den vita storken försvunnen, nu finns det dock åter fritt häckande vita storkar i Sverige, allt tack vare storkprojektet som föder upp storkar i ett antal hägn i Skåne.

Samma motiv under olika årstider

Vid ett stort antal tillfällen har jag lagt upp bilder med samma motiv tagna under olika årstider, Ältasjöns utlopp Ältaån som leder vattnet vidare till Söderbysjön i Nackareservatet.

Ån omges inledningsvis av en sumpskog som under vår och sommar är synnerligen fågelrik, i denna sumpskog har jag observerat mängder med olika sångare. Dessvärre brukar myggen upptäcka mig efter en stund och då är det bättre att fly än att stanna och illa fäkta.

Idag blev det återigen en promenad i närområdet

Idag blev det återigen en promenad i närområdet, vädret skilde sig dramatiskt från gårdagens ljumma och härliga septemberdag när jag besökte Mariefred, då var det +18 á 19 och strålande sol, idag var det runt +12 och molnigt, m a o ett ganska trist höstväder.

Det blev en lugn start på dagen, lyssnade på God morgon Världen i P1, ett program som jag normalt brukar lyssna på i efterhand, men idag blev det i direktsändning istället. Därefter blev det en promenad i närområdet, in i Nackareservatet och utefter Ältasjöns södra strand innan jag styrde tillbaka hemåt. Under promenaden letade jag efter hösttecken, höstdagjämningen infaller ju i morgon, den 23 september, då ska hösten normalt ha kommit till Norrland, stora delar av Svealand och även det inre av Småland. Till västkusten och sydvästra Skåne anländer hösten normalt i först i mitten av oktober. Definitionen av höst är att dygnsmedeltemperaturen ska vara lägre än 10°C fem dygn i följd, då anses det att hösten anlänt det första av dessa fem dygn.

Jag hittade dock väldigt få hösttecken, förutom när det kom till fåglarna, några enstaka gula eller röda blad, men mest på träd och växtlighet på riktigt torra platser, så jag misstänker att det är torkan istället för hösten som ligger bakom. De riktiga hösttecknen sågs dock när det kommer till fåglarna, de långflyttande fåglarna är sedan länge utflugna, de som flyttar medellångt, ner till medelhavet har i stor utsträckning flyttat, kvar är enkom kortflyttarna och de som övervintrar. Idag såg jag enkom fåglar ur de två sistnämnda grupperna, såsom blåmes, bofink, korp, rödhake, spillkråka, större hackspett, talgoxe, de sångare som brukar vara så vanliga på denna skådningsrunda har sedan länge lämnat oss, men nästa år ses vi igen.

Efter promenaden blev det mathandling hemmavid innan jag gick hem och slog på TVn för att se dagens Stockholmsderby mellan Hammarby och AIK, jag håller förstås på Hammarby, det har jag gjort sedan barnsben och håller ännu mer på Hammarby nu då man faktiskt bor i äkta bajenland, söder om söder. Hur matchen slutar får vi se, än så länge är det bara försnack inför matchen.

Idag blev det en promenad i närområdet

Idag blev det en promenad i närområdet, genom Nackareservatet och utefter Ältasjöns södra strand, syftet var att få röra på sig, men jag spanade även in händelserna i naturen.

Till och börja med att konstatera att det inte blir något bra år för bär, ex blåbär, i mitt område, det är i princip tomt på bär i blåbärsriset, än så länge är det dessutom obefintligt med svamp, de få icke matsvamparna man hittar är små och mycket torra. För att det ska bli en fin svamphöst krävs rejält med regn i närtid. Däremot var det glädjande att betrakta fågellivet, såg mängder med årsungar av nötväckor och större hackspett, såg även många sångare men kom inte tillräckligt nära för att kunna artbestämma dom. Många fåglar har redan flyttat och andra är på gång att flytta, vi börjar onekligen närma oss hösten – sagt i början av augusti.