Det händer saker vid Angarnsjöängen

När jag och sonen för ett par veckor sedan vandrade runt Angarnsjöängen kunde vi konstatera att det hänt mycket sedan förra året, allt till det positiva.

Sedan i höstas pågår en restaurering av sjöängen, i den första etappen har man grävt i sjön för att skapa en våtmarksmosaik. Tanken är att detta ska ge säkrare häckningsöar och på så sätt gynna skrattmåsarna då deras tidigare häckningsöar varit alltför lättåtkomliga för exempelvis rävar. Skrattmåsarna är en viktig art i en fågelsjö då den med sitt beteende vid kolonin kan skydda och varna andra fåglar för rovfåglar och andra rovdjur. En annan tanke med våtmarksmoasiken är att binda fosfor och kväve för att hindra övergödningen av sjöängen och på så sätt minska igenväxningen. I en senare etapp planeras det även för en observationsplattform i anslutning till våtmarksmoasiken.

Det har även tillkommit en ny observationsplattform, som med tiden även ska bli tillgänglighetsanpassad, men en del arbeten återstår, förhoppnings blir det klart under året.

Årets första besök i Angarn

Idag åkte jag och sonen till Angarnsjöängen för första gången detta år, det är en resa som tar närmare en och halv timme och som kräver tre byten, men det är det värt.

Vi kom fram till Angarnsjöängen, under tidig förmiddag och vandrade sedan runt sjöängen, med alla avstickare blev det en promenad på något över en mil i ett ljuvligt vår- försommarväder. När vi väl kommit hem kändes det att solen tagit under dagen, framförallt för mig som hade en kortärmad t-shirt, sonen som bar en långärmad tunn sommarskjorta klarade sig betydligt bättre, men vi båda har fått rejält med färg i ansiktet.

Det blev många fåglar idag, även om variationen i själva sjöängen inte var så stor, skrattmåskolonin lös med sin frånvaro, vi såg enkom enstaka skrattmåsar, i vattnet och i omgivningen dominerade grågässen. Men vi höjde blicken och såg många fåglar under dagen, bland annat brun kärrhök, duvhök, fasan, gulärla, lärkfalk, ormvråk, trana, tornfalk, och törnskata. Så det var två nöjda killar som avslutade dagen med en promenad upp till busshållplatsen vid Örsta för att anträda den långa resan hem till södra Stockholm.

Tur att det inte blev som det var tänkt

När jag och sonen under veckan blickade ut över Angarnsjöängen slog det mig hur annorlunda det hade kunnat sett ut om de storvulstiga planerna under de så kallade rekordåren under 60-talet hade blivit verklighet.

I fonden, bortom träden hade vi då sett Angarnstaden, förmodligen hade vi sett en lång rad av monotona höghus sticka upp ovanför trädtopparna, kanske hade det sett ut ungefär som vid Flemingsbergsviken.

Flemingsbergsvikens våtmarksanläggning, Flemingsberg i bakgrunden

Under 50- och 60-talet rådde det i princip en ständig högkonjunktur, Sveriges ekonomi växte så det knakade och därmed framtidstron, vilken var extra stark i våra storstäder, i Stockholm började man planera för Bogesundsstaden på Bogesundslandet, en massiv bebyggelse på det idag orörda norra Järvafältet och för Angarnstaden eller Össebystaden i Vallentuna.

I Angarnstaden eller Össebystaden siktade man på att bygga bostäder för 50 000 – 100 000 invånare, såväl motorvägar och pendeltåg eller tunnelbana var tänkt att försörja Angarnstaden, men sedan hände något, oljekrisen bromsade ekonomin och under 70- och början 80-talet upphörde Stockholm att växa, tillväxten tog dock som vi alla vet rejäl fart igen. Den skisserade tunnelbanan kortades av till Täby centrum, men även dessa planer skrinlades efter valet 1982 till förmån för en satsning på Roslagsbanan, hade inte så skett hade tunnelbanan till Täby centrum invigts i slutet av 80-talet.

Om det nu hade blivit som det på 60-talet var tänkt, hur hade det då sett ut vid Angarnsjöängen idag? Då bebyggelsen inte var planerad att ligga direkt inpå sjöängen hade man säkerligen kunnat skåda en eller annan fågel även om Angarnstaden byggts, men artrikedomen hade det nog varit lite si och så med då många av de fåglar vi i dag kan se i Angarn är beroende av omgivningens jordbrukslandskap och skogar. Dessutom hade förmodligen besökstrycket ökat kraftigt, gångvägar hade byggts och med tiden asfalterats, vilket förmodligen skulle bidragit till att ytterligare arter valt andra häcknings- och rastlokaler än Angarn.

En blåsig men underbar dag vid Angarnsjöängen

I veckan besökte jag och sonen Angarnsjöängen för första gången denna säsong, vi har inte varit där sedan oktober, det var rejält blåsigt, mulet och tidvis duggregn, så våra förhoppningar var inte så stora, men när dagen summerades kunde vi konstatera att vi sett 48 olika fågelarter under vår promenad runt sjöängen.

Vattennivån var tämligen hög, vilket kommer att gynna fågellivet senare under våren och sommaren, men vi lyckades ta oss runt sjöängen helt torrskodda även om det på vissa kortare sträckor var ganska så lerigt.

Det var många höjdpunkter under dagen, lågt över sjöängens vass kretsade 3 – 4 Bruna kärrhökar likt papperssvalor i jakt på sitt byte, vi såg även b l a fiskgjuse, ormvråk och skogsnäppa, vände vi blicken in mot skogen såg vi bofinkar, nötväckor, trädkrypare och en mängd andra småfåglar, på de fuktiga ängarna såg vi mängder med sädesärlor. Den art som dominerade i såväl i sjöängen som i omgivningen var förstås de många grågässen.

Ett annat glädjeämne är att den smala och bräckliga spången över det norra utloppet har bytts ut mot en bredare och betydligt säkrare bro.

Det var två nöjda killar, nåja en gubbe (jag) och en kille (sonen) som efter fem timmars fågelskådning styrde stegen mot busshållplatsen.

Kylig fågelskådning i Angarn

Idag blev det en blåsig, kylig men underbar fågelskådning för mig och sonen vid Angarnsjöängen i Vallentuna, med tanke på vädret hade vi inga höga förväntningar, i slutändan kunde vi dock notera nästan trettio arter.

Invid vägen ner till Angarnsjöängen har solrosorna som är planterade på fältet börjat vissna, till småfåglarnas stora glädje, för dom uppskattar solrosfröna mer än blomsterprakten, men dom är ju planterade för fåglarnas skull. Genom skogen drog små sk meståg med blåmesar, entitor och talgoxe, men ute i vattnet såg vi enkom en grupp enkelbeckasiner, vi såg även förmodligen årets sista gulärla, lärka och svala, i alla fall för vår del.

Förutom av fåglarna njöt vi av trädens höstfärger innan vi återvände till busshållplatsen och påbörjade färden hemåt, det var ganska skönt att öppna dörren hemmavid och komma in i ”stugvärmen”.

Inga problem att locka ut sonen i skogen

På tunnelbanan på väg till jobbet lyssnade jag precis som vanligt på en podcast, idag lyssnade jag på Naturmorgon i P1 från i lördags morse, idag var temat barn och natur, hur lockar man barnen att släppa blicken från surfplattan och följa med ut i skogen.

Tack och lov har jag inga problem att få med sonen ut i naturen, en tur till Angarnsjöängen, Sandemar eller Ågestasjön för att skåda fåglar lockar, detsamma gör en långpromenad i Nackareservatet. Sonen promenerar utan att klaga en mil, en och en halv mil eller mer, han till och med klagar om han anser att vi gått för lite.

En grundförutsättning för att få med sig barnen ut i naturen eller på en promenad i stan är nog att man själv är intresserad, jag har själv alltid gillat att promenera, så uppenbarligen faller inte äpplet så långt i från trädet, sonen har gillat att gå ända sedan han klev ur barnvagnen.

Angarnsjöängen levererar

Idag besökte jag och sonen återigen Angarnsjöängen i Vallentuna, vi har varit där många gånger i år. Idag hade vi inte så höga förväntningar, men sonens och min lycka var total när dagen summerades.

Vi såg en mängd rovfåglar, b l a duvhök, ormvråk, brun kärrhök, fiskgjuse, tornfalk och lärkfalk, därutöver såg vi ca 500 grågäss och ca 200 tofsvipor på fälten på den västra sidan om Angarnsjöängen.

Precis som vanligt vandrade vi runt sjöängen, totalt blev det en promenad om ca 12 – 13 km med avstickare in i skogen och ut på ängarna där vi b l a såg stora mängder med törnskator. Efter fem timmar var det dock dags att återvända hemåt, så vi styrde våra steg mot busshållplatsen vid ”Örsta” för att invänta bussen som skulle ta oss på den första etappen hemåt.

 

 

En het dag i Angarn

Idag besökte jag och sonen återigen Angarnsjöängen, det var hett och varmt, men vi njöt av vistelsen, vi såg b l a fem rovfåglar: Brun kärrhök, Fiskgjuse, Havsörn, Ormvråk och Tornfalk.

Vi anlände tidigt till Angarn, innan värmen gjorde sig påträngande,  200 – 300 grågäss flög i flock över Angarnsjöängen, många Tofsvipor, uppskattningsvis 50 – 100, hade samlats på åkrarna på Angarnsjöängens västra sida.

Det blev sammantaget en underbar dag i Angarn, trots att det normalt råder stiltje i sjöängen under juli.

På väg till Angarn

Jag och sonen sitter på Roslagsbanan på väg till Vallentuna, där ska vi byta till buss 665 som ska ta oss vidare till Örsta och den underbara Angarnsjöängen.

Idag ska det skådas fåglar, vad vi får se är skrivet i stjärnorna, juli är väl kanske inte den bästa månaden för fågelskådning.

Oavsett var vi kommer att få se vet vi en sak, vi kommer i alla fall att få en fin naturupplevelse.

 

Sommarstiltje vid sjöängen

Idag var jag på ett tjänsteärende utefter Roslagsbanan, mot slutet av dagen fick jag lite tid över och passade då på att besöka Angarnsjöängen för att se vad som händer i fåglarnas värld så här mitt i sommaren.

Precis som jag förväntade mig rådde en viss sommarstiltje vid sjöängen, häckningssäsongen lider ju mot sitt slut för många arter, så det var ont om fåglar i såväl ”luftrummet” som i vattnet och på den omgivande sjöängen.

Dagen bjöd dock på en del fina observationer, såsom Bivråk, Brun kärrhök samt en stor flock med 60 – 80 Tofsvipor som flög lite planlöst fram och tillbaka, det kändes lite som ett hösttecken fast inte ens halva sommaren har gått. Ett annat glädjeämne var att det rensats runt fågeltornet, ett antal träd har tagits ner vilket påtagligt förbättrat sikten från fågeltornet.

Angarnsjöängen är väl värd att besöka oavsett årstid, glöm inte bort omgivningarna, det är lätt att blicken bara riktas mot sjöängen, men vänd gärna blicken mot omgivningarna och gör gärna en avstickare in i skogen eller ut på de omgivande ängarna.