En förmiddag med möten – sedan ut i naturen

Under förmiddagen blev det några digitala möten innan det blev halvdagsledigt, min arbetsgivare tillämpar halvdag dag före röd dag. Det är nog första gången på länge som jag deltar i ett möte på förmiddagen en halvdag, de flesta brukar undvika att boka in ett möte under en halvdag.

Nu ser jag fram emot en ledig eftermiddag och helg som inte kräver så mycket av mig, i alla fall inte matlagningsväg, då jag bara har mig själv att tänka på. När mötena var över promenerade jag bort emot Ältasjön, ville verkligen komma ut och njuta av dagsljuset, om man nu kan kalla det dagsljus, det var riktigt grått idag.

På vägen mot Ältasjön kändes det alltmer som att naturen håller på att stänga ner inför vintern, när jag in i Nackareservatet flög nio sångsvanar över mig i en perfekt v-formation, i Ältasjön såg jag ett knölsvanspar med tre årsungar, även dom kommer snart dra vidare. Nu flyttar svanar inte så långt, när isen lägger sig flyttar de ut till öppet vatten i skärgården och om isen lägger sig även där så beger dom sig till nästa öppna vattenyta, dom följer iskanten precis som många andra fåglar.

Idag fick naturen bestämma kvällens meny, på hemvägen hittade jag slumpmässigt 60 – 70 trattkantareller, så kvällens planerade besök på den lokala Thai restaurangen avblåstes, i kväll blir det i stället spaghetti med höstsvamp och chilli.

En promenad bort mot Ältasjön förbi Flatenbadet och hem igen är standardpromenad som jag kan variera lite grand och därmed göra den längre eller lite kortare beroende på vad jag måste hinna hem till, idag var det tvättstugan som ”lockade”. Jag tvättar det mesta uppe i lägenheten, men lakan, badlakan och lite annat tvättar jag gärna i tvättstugan, det går snabbt och det är skönt att bära hem torr tvätt och bädda sängen med sängkläderna som låg där i morse.

Annons

En promenad till Ältasjön

Idag på långfredagen tog jag och sonen en promenad till den närbelägna Ältasjön under ivriga diskussioner om såväl den kommande premiären i allsvenskan, startar nästa helg, samt historia och vad som skulle kunna ha hänt om inte…. mao kontrafaktisk historia.

Att det är en annorlunda påsk märktes när vi nådde Nackareservatet, där var det fullt med folk, främst barnfamiljer som grillade eller åt medhavd matsäck, coronaviruset har i alla fört det positiva med sig att folk umgås mer utomhus, en trend som jag hoppas håller i sig även efter att detta elände är över.

Vi passerade under promenaden ett bäverfält träd, där bävern vässat tänderna under några nätter, till slut gav trädet upp och bröts av. Bäver är något man ser frekvent när man promenerar i närområdet. bävern är sedan 90-talet tämligen vanlig i Stockholmsområdet, till och med i innerstaden har bävrar fällt träd eller i alla fall vässat sina tänder på träden. Väl hemma påbörjade jag påskmiddagen, vilken i slutändan blev synnerligen uppskattad, samma mat lär serveras under morgondagen.

Citybävrar

När jag växte upp var bävrarna ännu ganska så ovanliga i Sverige, på 60-talet åkte vi vid ett tillfälle fler mil från vår sommarstuga i Västmanland till Värmland bara för att titta på bävrar och deras imponerande fördämningar.

Idag behöver man inte anstränga sig så särdeles mycket för att få syn på en bäver eller i alla fall spår efter bävern ens om man bor i Stockholm, på mängder av platser hittar man spår efter bävern i form av fällda träd eller nästan fällda träd, på vissa platser har den nedre delen av träden nätats in för att förhindra att bävern fäller dom.

Bävern utrotades i Sverige på 1870-talet, men den återinplanterades 1922, i början spred bävrarna sig ganska så långsamt, men antalet har på senare år näst intill kommit att explodera, till Stockholm kom bävern på 90-talet då de etablerades sig i Nackareservatet. Under senare år har den spritt sig därifrån, idag kan man möta bävrar i Alvik, på Djurgården, i Hammarby sjöstad och på allehanda andra centrala platser. För ett par år sedan upptäckte man en bäver på Karlavägen, mitt på Östermalm hundratals meter från närmaste vattendrag i full färd med att fälla ett träd. I Nacka lyckades en bäver en gång fälla ett träd tvärsöver Saltsjöbanans kontaktledning som därmed revs ner vilket ledde till stopp i trafiken och att ersättningsbussar fick sättas in.

En kul detalj: Bäverns stora framtänder slutar aldrig växa – därför måste de gnaga på träd för att slipa ned tänderna, så det är inte bara byggnadsmaterial och mat dom är ute efter när dom gnager på träden.

 

 

Idag skådade vi fåglar vid Lissmasjön

Idag skådade jag och sonen fåglar vid Lissmasjön i Huddinge, till Lissmasjön tar man sig ganska enkelt kollektivt, vi åkte med buss 865 från Handen till ”Lissma skola”, någon skola finns dock numera inte i Lissma, byggnaden är numera en motorcykelklubb.

Fågelskådningen vid Lissmasjön började på bästa sätt, bland det första vi såg var en brun kärrhök som kretsade över vassen i jakt på lunch, därefter såg vi ett sångsvanspar och många tofsvipor. Den bruna kärrhöken återkom ständigt i jakt på byten, varje gång han visade sig lyfte skrattmåsarna likt jaktplan för att jaga bort honom, men en gång dök kärrhöken ner mot vattenytan och försvann sedan bort med sitt byte, vad bytet bestod av såg vi ej.

Efter en fler timmar lång promenad runt sjön, där vi förutom fåglar betraktat blommor och tittat på spindlar, återvände vi till busshållplatsen, i väntan på bussen delade vi på en påse med torkade tranbär, vilket är sonens nya favorit sedan vår vistelse i Eskilstuna.

 

En fantastisk oktoberdag i Nackareservatet

Idag begav vi oss åter ut i Nackareservatet för att leta efter orienteringskontroller, vi har några veckor på oss innan Naturpassets kontroller plockas ner för säsongen. 

Jag och sonen tog bussen från Skarpnäck till Älta, där bytte vi till bussen som tog oss till Hellasgården, varifrån vi promenerade runt Källtorpssjön, vi tappade snabbt fokus på kontrollerna och njöt av oktobersolen och promenaden i största allmänhet. Under promenaden runt sjön såg vi mängder av spår efter bävrarna i form av avgnagda träd, men vi såg inga bäverhyddor.