Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Begravning

Idag begravdes min mammas fd sambo

with one comment

Idag begravdes min mammas före detta sambo i Pilgrimskapellet på Görvälns griftegård i Järfälla nordväst om Stockholm, i samma kapell som min mamma begravdes den 14 november 1996.

Jag är glad över att det i slutändan blev vi som fick arrangera begravningen och på så sätt fick sätta vår prägel på den, vi hade ju trots allt känt honom i över trettio år. Jag är dessutom nöjd med begravningen och tycker att den väl speglade min mammas sambos liv, där musiken var ett av hans största intressen, han spelade såväl dragspel, gitarr och piano och Evert Taube var en stor favorit hos honom. Hans intresse för musiken kom att prägla begravningen och den efterföljande minnesstunden, på minnesstunden spelade några av hans vänner dragspel och sjöng, dessutom kunde vi välja psalmer utifrån de förslag han själv lämnat efter sig.

Så kan man vara nöjd med en begravning så är jag väldigt nöjd med denna begravning, det var med ljusa minnen och lätt i sinnet jag åkte därifrån.

Written by melkerlarsson

15 juni, 2021 at 19:36

Nu är det utrett

with 7 comments

I slutet av april nåddes jag av budet att min mammas fd sambo som hon bodde tillsammans med när hon själv gick bort 1996 hade avlidit, han hade hittades avliden vid köksbordet av hemtjänstens matleverantör.

Då han saknade nära anhöriga, rent juridiskt sett, så uppstod direkt en del problem, vem hade rätt att arrangera begravningen? Det fanns dessutom då inget känt testamente eller någon känd sista vilja att utgå ifrån, så det har blivit en del myndighetskontakter, men nu är det löst och begravningen är bokad.

Jag måste säga att kommunen och övriga myndigheter har hanterat detta på ett mycket bra sätt, dessutom gick processen betydligt snabbare än vad jag vågade hoppas på.

Written by melkerlarsson

21 maj, 2021 at 12:15

Publicerat i Stockholm

Tagged with

Barn på begravning?

Rosor, begravningI fredags var det begravning, sonens gammelmormor skulle följas till den sista vilan och den åttaårige sonen ville delta.

Att människor inte varar för evigt är han väl medveten om efter alla besök vid Görvälns minneslund där hans farmor, som han aldrig träffade, vilar sedan närmare tjugo år.

Sonen hade dock aldrig bevistat en begravning med allt vad det innebar, men på det hela taget gick det dock mycket bra, naturligtvis grät han, men det hör ju till. I sammanhanget bör man nog nämna att det var en relativt lättsam begravning, där det till och med utbröt skratt under begravningsakten, vilket inte ens en van begravningsdeltagare som jag varit med om särdeles ofta.

Ska man ta med sitt barn på en begravning? Ja, det kan man göra, men det beror på omständigheterna.