Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Cancer

Idag för tjugofem år sedan

with 6 comments

Idag för tjugofem år sedan gick min mamma bort, 1996 var den 2 november allhelgonadagen, så det blev en bra dag att gå bort på om nu så ska ske, en dag man förknippar med minnet av de som avlidit eller gick i förtid som en del säger.

Min mamma fick i början av juli 1996 en cancerdiagnos, lungcancer, då min mamma var icke rökare trodde man först att hon drabbats av en annan form av lungcancer, vilken hon skulle kunna leva med under flera år. Men vid närmare kontroll visade det sig att hon drabbats av den form av lungcancer som främst drabbar rökare, prognosen blev då betydligt sämre.

Jag hade tjatat på min mamma sedan hösten -95 att söka läkare för sin envisa hosta, men tjat hjälpte inte, försökte skrämma henne med att det kanske var astma, vilket jag hade på den tiden. Men det hjälpte inte det heller, hon sökte inte vårdkontakt förrän i maj -96, för utgångens skull kom detta i slutändan inte att spela någon större roll.

Efter ca en månad på Thorax på Karolinska sjukhuset flyttades hon över till Stockholms sjukhem, där kom hon att bo fram till sin bortgång. Hon erbjöds behandling med cellgifter trots att det inte skulle ha någon större effekt eller inverkan på utgången, jag följde med henne vid de två första behandlingarna. När jag en tidig morgon kom in till Stockholms sjukhem för att följa med henne på den tredje behandlingen så bad hon mig avboka den, samt de därpå följande behandlingarna, det var inte värt besväret enligt henne, dessutom var hon trött.

Under oktober hade cancern förmodligen spridit sig, jag som kände min mamma väl noterade att hon blev kraftigt personlighetsförändrad, så förmodligen hade sk dottersvulster spridit sig till hjärnan, vilket dock inte var något vi grottade ned oss i då utgången vid det här laget var mer än given.

Hennes personlighetsförändring var så här i efterhand lite komisk, min mamma som var livrädd för alla former av djur, från storleken av en mus och uppåt, ville helt plötsligt köpa en häst, den skulle tydligen förvaras i vedboden på landet, detta kändes inte så särdeles genomtänkt, snarare förvirrat.

Den 2 november 1996 klockan 14:10 gick min mamma bort på Stockholms sjukhem, som jag nämnt ovan var den 2 november 1996 allhelgonadagen, bättre dag att gå bort på kan man ju knappast hitta.

Veckan innan min mamma gick bort hade hon knappast ätit eller druckit något, men som Platon lär ha sagt – ”Man dör inte för att man slutar äta, man slutar äta för att man ska dö”.

Den 14 november 1996 ägde begravningen rum, en begravning jag var mycket nöjd med, min mamma hade föreskrivit att jag som äldste son skulle ha bestämmanderätt över såväl begravningen samt hur bouppteckning och allt annat skulle hanteras, jag skulle dock efterhöra min yngre brors och hennes sambos åsikt. På begravningen kom det diplomatiskt uttryckt väldigt många gäster, begravningsbyrån ringde mig efter några dagar och undrade lite, ”det är redan över 200 personer som anmält sig”. I slutändan blev det fler, folk stod och satt i mittgången i kapellet, stod och satt utefter väggarna och satt på golvet runt kistan, jag minns än idag denna dag med stor värme.

Numera är detta inte något jag tänker på så särdeles ofta, noterade dock i somras, strax före min mammas fd sambos begravning att jag nu har överlevt min mamma, m a o har jag blivit äldre än hon blev. När jag och sonen röjde hemma hos min mammas fd sambo så hittade jag dödsrunan över min mamma som publicerades i Dagens Nyheter. Den minns jag först inte alls, men sedan vaknade minnet, det var uppenbarligen mycket då med allt som följer av att någon går bort, men den publiceras nedan, hon som författade dödsrunan gick bort några år efter min mamma:

Idag skulle min mamma ha fyllt 75

Bukett, Görvälns griftegårdIdag skulle min mamma ha fyllt 75 år, men hon blev inte så gammal, hon gick bort vid 58 års ålder, 1996.

Idag fick hon dock en fin och passande bukett på sin födelsedag på den plats hon vilat i snart 17 år, i minneslunden på Görvälns griftegård. Jag och sonen kommer att besöka henne igen på allhelgonadagen, då vill han rita en teckning och ha med sig till sin farmor som han aldrig fick träffa (han är sju år) så han föddes långt efter hennes bortgång.

Barncancerfondens reklam är lite väl påträngande

Barncancerfondens ändamål är behjärtansvärt, men deras reklam är lite väl påträngande och skapar situationer där jag som förälder tvingas att diskutera döden med sonen när jag minst anar det.

Barncancerfonden, reklam, Slussen tunnelbanaNär man väntar på tunnelbanan, med såväl son som matkassar är det väl knappast döden man vill diskutera med honom, men har man en vetgirig sjuåring, som dessutom har kunnat läsa sedan han var tre har man inget val efter att han läst Barncancerfondens ”reklam” vid Slussen, vilken informerade honom om att den vanligaste dödsorsaken för barn mellan 1 – 14 år är cancer.

Att människor kan dö är ingen nyhet för honom, han frågar då och då vad som hände med hans farmor, hon dog i just cancer 1996, då han är född 2005 har han förstås aldrig träffat henne. Jag förklarar så gott jag kan, att hon fick en sjukdom som man inte kunde göra något åt, vi har även hälsat på henne i minneslunden på Görvälns griftegård, å han älskar att besöka Görvälns griftegård, särskilt under allhelgonahelgen då det nästan råder karnevalsstämning på kyrkogården.

Jag tycker att Barncancerfondens reklam är lite väl påträngande, den är effektiv och budskapet går fram, men den är väl påträngande om man står framför affischen med den tomma stolen med ett barn i handen. Som förälder kan jag tolka budskapet, dessutom kan jag tolka fakta, å fakta säger mig att väldigt få barn får cancer och ännu färre går bort i cancer. För de som drabbas är det naturligtvis fruktansvärt och naturligtvis ska kampen mot barncancer och all annan cancer fortsätta. Dock bör man fundera över hur budskap formuleras för att inte i onödan skapa oro hos de som har svårt att fullt ut tolka budskap och fakta.

Tyvärr, jag kommer inte att ge något, jag ogillar reklam som jag upplever som moralisk utpressning.