Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Centralbron

Ibland är det tur att det inte blev som det var tänkt

leave a comment »

Under de så kallade rekordåren under 1960-talet fanns det inga begränsningar när det kom till planer på motorvägar och tunnelbanor, befolkningsprognosen pekade rakt uppåt, tre miljoner människor beräknades bo i Stockholm vid millennieskiftet, många av dessa förväntades åka bil till jobbet. Så blev det inte, men idag bor det närmare 2,4 miljoner människor i Stor-Stockholm och någon gång på 2030-talet lär vi vara 3 miljoner, visionerna ledde till en av de mest svårförklarliga broarna i Stockholm, Barnhusbron.

Ovan, vy från Barnhusbron mot Stockholms centralstation

En av de planer som tack och lov inte genomfördes var den tänkta Rådmansleden, en motorväg som var tänkt att gå från Drottningholmsvägen vid Fridhemsplan via en tunnel under Kungsholmen och via en trafikplats ovanför Barnhusviken för att sedan gå i tunnel under Rådmansgatan och på en viadukt över Sveavägen varifrån den skulle fortsätta ovan jord fram till Birger Jarlsgatan, där leden skulle gå ner i en tunnel fram till Valhallavägen, därifrån var Rådmansleden tänkt att fortsätta ut mot Lidingö och över till Bogesundslandet invid Vaxholm.

På SL:s Stockholmskarta från 1975 kan man tydligt se Rådmansledens dragning i tunnel under Kungsholmen, samt den tänkta trafikplatsen mellan Barnhusbron och S:t Eriksbron (de grå streckade linjerna på kartan)

Idag hade Rådmansleden varit omöjlig att genomföra, den hade stannat på ritbordet, detsamma hade förmodligen även Essingeleden och Centralbron gjort i sitt nuvarande utförande, Almstriden 1971 kom att ändra på mycket. För vem skulle idag acceptera en trafikplats med mängder med broar och av- och påfartsramper ovanför Barnhusviken.

Written by melkerlarsson

27 juli, 2019 at 21:36

Södergatan är ett minne blott

leave a comment »

Södergatan är ett minne blott – tack och lov, detta sår i stadsbilden täcktes över och under 80- och 90-talet när det byggdes nya fastigheter på den plats där det under 30-talet rivits flera kvarter.

I början av 1930-talet planerades Södergatan som en nord-sydgående huvudtrafikled som skulle avlasta Götgatan, initialt diskuterades det att Södergatan delvis skulle gå i tunnel. Men 1936 beslöts det att Södergatan skulle anläggas i ett öppet dike mellan Medborgarplatsen och området kring Brännkyrkagatan/Hornsgatan.

1937 började arbeten men vid utbrottet av andra världskriget 1939 var byggarbetena ännu inte slutförda men arbetena fortsatte i förminskad kraft under kriget fram till 1945 då Södergatan öppnades. Initialt benämndes Södergatan som den Södra Kungsgatan, men slutresultatet kom aldrig ens i närheten av den paradgata som Kungsgatan blev under 1920-talet.

De två parallella gatorna Repslagargatan och Skaraborgsgatan försvann i princip under en period, men de kom att återupplivas 1978, i fastigheterna utefter Skaraborgsgatan hade jag många vänner som bodde på sk rivningskontrakt i skiftet mellan 70- och 80-talet, så dessa kvarter besökte jag ofta på den tiden. Under många decennier kom Södergatan vara ett hål i stadsbilden, först i och med invigningen av Söderleden respektive Söderledstunneln 1984 kom diket att överdäckas och stadskvarteren återställdes.

Bilden nedan visar till vänster de upprustade fastigheterna utefter Skaraborgsgatan och till höger de nya kvarter som byggts ovanpå den fd Södergatan.

Södergatan 1968, i bakgrunden ser man Skatteskrapan (idag Studentskrapan), till höger i bild ser man Skaraborgsgatan och till vänster i bild ser man Repslagargatan. Bilarna i norrgående riktning kom efter att dessa framförts på Götgatan att gå tvärs över Medborgarplatsen som var en synnerligen ogästvänlig plats innan Söderledstunneln öppnade i mitten av 80-talet.