Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Corona kollektivtrafik

Någon ville sitta bredvid mig

with 3 comments

Sedan i mars 2020 har ingen velat sitta bredvid mig när jag åker buss, pendeltåg eller tunnelbana, de flesta har valt att sitta snett emot mig, men ingen har valt sitta bredvid mig.

När jag idag tog buss 172 hemifrån Skarpnäck till Huddinge sjukhus så fick jag frågan, ”är det okej om jag sitter bredvid dig?”, orädd som jag är svarade jag ”javisst”. Frågan och svaret är naturligtvis helt relaterad till coronapandemin, under 2019 hade hon säkerligen bara slagit sig ner utan att fråga.

Sedan bottennoteringen i april 2020 har resandet i kollektivtrafiken återhämtat sig rejält, Stockholm drabbades inte så hårt av nedgången i resandet om man blickar ut över världen, i april 2020 reste ungefär 50% färre med kollektivtrafiken jämfört med motsvarande månad 2019. I Dublin på Irland reste 97% färre med de två spårvagnslinjerna som benämns som ”Lucas” jämfört med ett år tidigare, i såväl London och New York är resandesiffrorna rent ut sagt katastrofala.

På några års sikt kommer det nog ske en återhämtning, men det kommer nog ta ett tag innan man når 2019 års nivåer, hemarbete kommer att bli det nya normala, bland annat för min del. Det positiva är att kollektivtrafiksystemet kommer att kunna svälja en framtida trafikantökning på grund av ökat byggande och inflyttning utan att större utbyggnader eller andra kapacitetshöjande åtgärder behöver ske.

Fler som reser och känslan av att vara pestsmittad

leave a comment »

På hemvägen från jobbet idag noterade jag att antalet resenärer i tunnelbanan har ökat under den senast tiden, normalt brukar jag få en sk fyrsittsgrupp för mig själv, men idag var vi tre stycken i min fyrsittsgrupp.

Personligen bryr jag mig inte, jag har ju haft corona, så att andra sätter sig nära mig bekommer mig inte det minsta. Det är dock intressant att observera övriga resenärers beteende, hur man flyttar runt för att så långt som möjligt få sitta så mycket för sig själv som det bara går, hur folk undviker kontakt med andra och böjer sig undan eller vänder sig bort när någon annan passerar.

Man känner sig lite som pestsmittad eller en person som bär på spetälska när man ser hur andra människor betraktar en och beter sig när dom möter en i det offentliga rummet. Rädslan för andra människor är dock inte unik, den fanns redan under digerdöden i mitten av 1300-talet, då skyllde man hej vilt på folk som kom från både när och fjärran, precis som alltid drabbades ex judar hårt. I Visby skyllde man exempelvis på judar, en folkgrupp som överhuvudtaget inte förekom i norden under medeltiden, när man kom på att det inte fanns några judar i Visby kom man istället på att man skulle skylla digerdöden på Stockholmare.

Det finns m a o paralleller till situationen i dag, där Finlands president uttalar att svenskar utgör ett problem och där den politiska oppositionen i Danmark säger ungefär detsamma, så som svensk och särskilt som Stockholmare känner man sig lite som de obefintliga judarna i Visby i mitten av 1300-talet, som pestsmittade.

Written by melkerlarsson

3 juni, 2020 at 20:48