Posts Tagged ‘Coronaviruset’
Det sista inlägget
Efter att ha funderat ett tag så har jag slutligen bestämt mig för att detta får bli det sista inlägget på denna blogg, i alla fall för överskådlig tid. Skulle inspirationen återkomma så kan det ju hända att jag återigen skakar liv i bloggen, men för stunden känns detta tämligen avlägset, men vem vet, om några månader eller ett år kanske det känns annorlunda.
Framtiden är så att säga svår att sia om, backar man bandet tre år var det få som ens tänkte ordet pandemi, men så tog det några månader, sedan var pandemin på allas läppar. Samma sak om man backar bandet ett år, vem kunde då tänka sig ett fullskaligt krig i Europa och att Sverige skulle ansöka om medlemskap i NATO, inte så många, men idag är vi där.
Så varför inte på återseende?, antingen på denna adress, eller kanske på en helt ny blogg med ett annat upplägg, men tillsvidare blir det Instagram som gäller.
Jag kommer dock fortsatt följa de flesta av er, det är så underbart om läsa om allt från vardagsbestyr till speciella händelser i era liv. Många av er har följt i 12 – 13 år, så saknaden skulle vara enorm om jag slutade med det. Många av er har man till och med kommit betydligt närmare än människor jag umgås med i det verkliga livet.
/ Melker
Idag hävs alla restriktioner
Idag hävs alla restriktioner, för egen del har jag inte påverkats så mycket av restriktionerna, jag har kunnat ta mina promenader och besöka museum. Den enda faktiska påverkan har ju varit distansarbetet, men det har jag trivts med så det kan nog inte ha ansetts påverkat mig negativt.
Jämfört med våra grannländer och stora delar av Europa har restriktionerna inte varit särdeles hårda i Sverige, inga utegångsförbud och inga massiva stängningar av skolor för de yngre barnen. Att införa utegångsförbud i Sverige skulle kräva många lagändringar, då grundlagen innefattas skulle det ta tid då det krävs ett val mellan de två nödvändiga riksdagsbesluten.
För egen del ser jag inte denna dag som något skäl att fira, men det finns säkerligen många som har en annan uppfattning, så låt dom som känner så fira.
När jag igår besökte ICA Nära i Skarpnäck noterade jag att dom hade REA på snabbtest för Covid-19, 39:-/st, så nu har även Covid-19 hamnat på lågprishyllan, låt oss hoppas att detta var det sista vi såg av Covid-19. Jag är dock skeptisk, detta virus kommer på ett eller annat sätt finnas runt om oss i decennium framöver, förmodligen i en mild variant, men vi har inte sett det sista av Covid-19.
Sedan kan man ju fundera över vilka beteenden som kommer att leva kvar, jag hoppas handtvätten, men vet även att tendensen är ett fortsatt distansarbete och e-handel. De två sistnämnda var väl en trend man ändå såg komma, men som fick en extra skjuts på grund av coronapandemin och kom några år tidigare.
Nä, nu börjar dagens första möte och det sker på distans och är förstås digitalt….
En promenad i närområdet
Idag blev det en promenad i närområdet, hade ingen lust att åka in till stan när det skulle vara en demonstration mot vaccinationspass, sådana tillställningar med en salig blandning av deltagare kan sluta i princip hur som helst = kaos.
Så det blev en promenad om 12 – 13 kilometer hemmavid, jag kom bland annat att passera Skogskyrkogården, till min glädje noterar jag att jag ännu inte sett någon åka pulka nedför Almhöjden under denna vinter, hoppas att det fortsätter så.
Under veckan har bortåt 50% av mina kollegor på sektionen insjuknat i den nya virusvarianten omikron, så det är väl bara en tidsfråga innan den hittar hem till mig. Nu fick vi ju här hemma corona tidigt, i mars 2020, ursprungsviruset med andra ord. Vilket skydd vi har på grund av detta har jag ingen aning om, men förhoppningsvis ett hyfsat skydd, i alla fall mot svår sjukdom.
Jag har i alla fall vidtagit vissa åtgärder och sett till att vi har mat hemma för 14 dagar, mat som i de flesta fall är enkel att tillaga för min del, allt såvida omikron skulle hitta hem till mig.
Covid-19 har härjat under två års tid
Nu har det gått mer än två år sedan man hörde talas om covid-19 för första gången, jag kunde när jag hörde talas om spridningen i Wuhan inte ana att jag ca två månader senare skulle vara smittad av detta virus och att det var jag som kom att dra hem det.
En öde Västerlånggatan den 21 mars 2020, jag och sonen mötte fem personer på Västerlånggatan mitt på dagen en lördag. Dagen efter insåg jag att jag hade covid-19 tänk så det kan gå, men på den tiden testade man bara personer som lades in på sjukhus. Så den 100% bekräftelsen fick jag först under april när jag kom att ingå i en testgrupp för antikroppstester.
Man kan häpnas över hur snabbt spridningen gick, men med dagens rörlighet är det inte så särdeles förvånande. Om man backar tillbaka i tiden till den mest kända och mest dödliga pandemin vi idag känner till, digerdöden, så gick det betydligt långsammare.
Var och när digerdöden uppstod vet ingen säkert, men den kom till Europa 1347 och hade förmodligen uppstått i Asien. Till Europa kom den via en handelsstad som var belägen i den östra delen av Svarta havet. Denna belägrades av asiatiska horder, men innan de drog sig tillbaka sköt dom in sina döda med katapultmaskiner i staden, vilka förstås var smittade. Varpå Genuesare och Venetianer flydde staden, men dom tog med sig smittan, från 1347 kom det att ta närmare tre år innan smittan nådde norden 1350 (Norge), man reste m a o inte så mycket på den tiden och om man reste så reste man långsamt.
Tillbaka till vardagen
Julledigheten är över, så nu är det tillbaka till vardagen som gäller, det var dock inte långt till jobbet, skrivbordet återfinns här hemma.
Vad som fanns i min inkorg i mailen kom inte som någon överraskning, jag har varit inne i min jobbdator och såväl läst som besvarat mail under julledigheten, så fungerar jag, är ledig men kan inte släppa jobbet helt. Undrar hur det ska gå när jag blir pensionär och det inte finns några jobbmail att hålla koll på längre?
Det svåraste med att julledigheten är över är att bryta vanan att gå tillbaka till sängen och somna om ihop med katten efter frukosten och duschen, men det ska nog gå bra, tror jag i alla fall.
Jag mötte en coronaförnekare
I hissen hemmavid mötte jag idag en coronaförnekare, det var ett bud som kom med en leverans till en boende i huset, han frågade om han fick dela hiss med mig, helt okej, jag har haft Corona och har antikroppar sa jag.
Han svarade, att corona inte finns och han tänkte uppenbarligen inte heller vaccinera sig, att inte vilja vaccinera sig är en sak, men att förneka att covid-19/corona finns är ju helt huvudlöst. Hur man kan förneka att det pågår en pandemi, även om den håller på att klinga av, det är ju hur stolligt som helst. Även om han ansåg att covid-19/corona inte finns så var han väldigt intresserad av vilka symptom jag hade haft när jag hade covid-19/corona.
Någon ville sitta bredvid mig
Sedan i mars 2020 har ingen velat sitta bredvid mig när jag åker buss, pendeltåg eller tunnelbana, de flesta har valt att sitta snett emot mig, men ingen har valt sitta bredvid mig.
När jag idag tog buss 172 hemifrån Skarpnäck till Huddinge sjukhus så fick jag frågan, ”är det okej om jag sitter bredvid dig?”, orädd som jag är svarade jag ”javisst”. Frågan och svaret är naturligtvis helt relaterad till coronapandemin, under 2019 hade hon säkerligen bara slagit sig ner utan att fråga.
Sedan bottennoteringen i april 2020 har resandet i kollektivtrafiken återhämtat sig rejält, Stockholm drabbades inte så hårt av nedgången i resandet om man blickar ut över världen, i april 2020 reste ungefär 50% färre med kollektivtrafiken jämfört med motsvarande månad 2019. I Dublin på Irland reste 97% färre med de två spårvagnslinjerna som benämns som ”Lucas” jämfört med ett år tidigare, i såväl London och New York är resandesiffrorna rent ut sagt katastrofala.
På några års sikt kommer det nog ske en återhämtning, men det kommer nog ta ett tag innan man når 2019 års nivåer, hemarbete kommer att bli det nya normala, bland annat för min del. Det positiva är att kollektivtrafiksystemet kommer att kunna svälja en framtida trafikantökning på grund av ökat byggande och inflyttning utan att större utbyggnader eller andra kapacitetshöjande åtgärder behöver ske.
Fler och fler i min närhet har blivit vaccinerade
Fler och fler i min närhet har blivit vaccinerade, min pappa och hans fru var förstås först ut med ålderns rätt, därefter följde bekanta som nyligen gått i pension eller snart kommer att göra det.
Under den senaste veckan har alltfler i min egen åldersgrupp börjat vaccineras, jag ser dagligen att ett antal av mina vänner som har Facebook berättar att dom fått sin första spruta, detsamma hör jag från kollegor och de vänner som jag träffar rent fysiskt i verkligheten. När jag är ute och promenerar hör jag att människor som jag passerar talar om vaccinationen, förstås inte alla, men väldigt många.
Det är fantastiskt att vaccinationen nu verkligen rullar på, för många har ju detta varit en lång och lite tröstlös väntan, men nu vänder det. Själv avvaktar jag, har ju fortfarande antikroppar och har därmed inget behov av att vaccinera mig just nu, jag är inte det minsta orolig för att bli smittad igen, så då kan någon som är desto mer orolig få ta den tiden och därmed förhoppningsvis få en lugnare och behagligare tillvaro.
Coronasäker sittning på Nationalmuseum respektive Livrustkammaren
Idag är det åter till skolan för sonens del
Idag är det slut på distansundervisningen för sonens del, det är med andra ord dags att återvända till skolan. Orsaken till att dom haft distansundervisning sedan i slutet av februari är den stora smittspridningen av cornaviruset på skolan, av 22 lärare var 17 sjuka, flera lärare har dessutom legat på sjukhus. Även smittspridningen bland eleverna var omfattande.
Vi klarade oss dock från cornoaviruset denna gång, inte så förvånande då vi hade det här hemma på besök för snart ett år sedan är vi uppenbarligen fortsatt immuna och det känns ju skönt. En konsekvens av distansundervisningen är att vårens PRAO ställs in, dels behöver dom ta igen saker som missats under distansundervisningen, men det finns även andra orsaker, få arbetsplatser vill ta emot PRAO elever under rådande omständigheter, ungdomar betraktas ju lite som en paria när det kommer till smittspridning.
Folktomt i stan
Idag var jag inne i centrala Stockholm i ett tjänsteärende, där var det relativt folktomt, såväl i butikerna som på gatorna. Inte så konstigt, de flesta som arbetar i centrala Stockholm arbetar på kontor och då har man oftast möjligheten att arbeta hemma.
Nu finns det dock andra som arbetar i Stockholms city, ex butiksanställda som inte har möjligheten att arbeta hemma, dock har hemarbetet dragit undan benen för lunchrestauranger och därmed folklivet i områden där kontoren dominerar, få går ut på lunchen för att äta eller handla. Idag såg jag betydligt fler stadsduvor på Sergels torg än jag såg lunch- och shoppingsugna människor på Drottninggatan, må denna tid snart vara över.
Mina reflektioner 