Mina reflektioner

Posts Tagged ‘DC3

Min senaste och kanske sista flygresa

with 2 comments

Flygbranschen befinner sig i kris, vilket för övrigt gäller hela besöks- och turistnäringen, flygbolag och hotell varslar personal och förmodligen kommer det att ta åratal för branschen att återhämta sig.

Jag har dock inte bidragit så mycket till flygets nedgång då jag inte flugit särdeles mycket under senare åren, det har i dagarna slagit mig att jag inte flugit alls under de senaste tio åren. Att min senaste och kanske därmed min sista flygresa genomfördes med en DC3-a från 1943 känns därför tämligen osannolikt.

Att jag mer eller mindre slutat att flyga handlar inte om några miljöhänsyn eller någon flygskam, det handlar helt enkelt om att jag tröttnat på att resa, vilket jag tänker återkomma till i ett framtida inlägg. Detta drabbar dock inte resor inom Sverige eller norden, där kan man resa med såväl båt som tåg, men jag har tröttnat på att flyga. Jag är helt enkelt trött på att köa vid incheckningen, vid gaten och vid bagagebandet, men i grunden handlar det om att jag tröttnat på att resa.

DC3 án Daisy´s historia beskrivs ingående på flygande veteraners hemsida

Flygvapenmuseum, ett museum i världsklass

leave a comment »

Flygvapenmuseum, Linköping, AJ37 ViggenI onsdags besökte jag och sonen Flygvapenmuseum i Linköping, jag var där för ca 25 år sedan, sonen har aldrig varit där, det vi såg var något som imponerade på oss båda, vi såg ett museum i världsklass.

Jag och sonen hade besökte Norrköping dagen innan, på morgonen tog vi pendeltåget från Norrköping till Linköping och därefter bussen till Flygvapenmuseum, vi var dock ute i lite väl god tid, 45 minuter innan dom öppnade, så vi sökte skydd från regnet under vingen på Caravelle som stod uppställd utanför museet innan vi ställde oss vid entrén och därmed hamnade vi först i kön till Flygvapenmuseum denna regniga dag.

Flygvapenmuseum, Linköping, CatalinaSedan mitt senaste besök har Flygvapenmuseum uppgraderats från att vara en byggnad för ”förvaring av flygplan” till ett museum av allra högsta klass, från att ha varit ett museum för de flyg- och militärintresserade till ett museum för alla, hela familjen, utan att man för den skullen glömt bort oss inbitna.

Jag och sonen inledde besöket i utställningshallen med de historiska flygplanen, de tidigaste flygplanen kan jag inte så mycket om, men när det börjar närma sig perioden före andra världskriget kunde jag utan problem beskriva de enskilda flygplanen för den intresserade sonen.

Flygvapenmuseum, Linköping, J34 Hawker HunterDärefter fortsatte vi in den hall som handlade om ”Kalla kriget”, för min nioårige son fick jag förklara de stämningar som rådde under kalla kriget, vilket var något jag växte upp med under 60-talet. När jag på somrarna på landet såg flygvapnet öva och jaktplanen (J35 ”Draken”) svepa över trädtopparna på andra sidan åkern, det var en period då det inte handlade ”om kriget kommer” utan snarare om ”när kriget kommer”.

50-talskök

50-talskök

Sonen fascinerades av utställningen, särskilt av de tidstypiska lägenheterna från 50-, 60-, 70- och 80-talet, jag tyckte dock att 50-talsköket var lite väl tilltaget i storlek, kök var inte särskilt stora under 50-talet. Allra mest fascinerades dock sonen av DC3:an i källaren, vi gick igenom och diskuterade såväl händelsen som flygplanet i detalj.

Efter fyra timmar på Flygvapenmuseum var det dags för oss att ta bussen in till Linköping för att därifrån ta tåget hem till Stockholm, men jag och sonen kommer återvända många gånger till Flygvapenmuseum.