Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Dödsbo album

Vilka är ni?

with 2 comments

Idag besökte jag återigen min fd mammas sambos bostad för att fortsätta att omhänderta album och fotografier på bästa sätt, vilket inte är så lätt när man inte har en aning om vilka de flesta personerna är på bilderna är.

Bilder på min mammas fd sambo som barn och som ung, samt bilder på hans mamma och pappa har jag lärt mig att identifiera, hans pappa gick dessvärre bort tidigt. Han led av det som vi idag skulle beteckna som psykisk ohälsa och tog sitt liv kort efter sin 50-årsdag i början av 50-talet, så det finns ganska få bilder på honom. Däremot har min mammas fd sambo sparat väldigt många bilder på sin mamma, en kvinna som betydde mycket för honom, hon kom väl jämte min mamma vara den kvinna som betydde mest för honom under hans liv.

Men hur värderar man bilder på hans släktingar som man inte har en aning om vilka de är? Jag tar nedanstående två fotografier som ett exempel, är det hans farmor och farfar eller hans mormor och morfar? Jag vet inte, men jag vill veta vilka ni är, hursomhelst så har ni ansträngt er, klätt upp er och åkt till fotografen någonstans i Eksjötrakten under slutet av 1800-talet.

Jag tror knappast att ni då kunde föreställa er att en person år 2021 skulle sitta i en villa i en Stockholmsförort och värdera samt fundera över vad han skulle göra med dessa bilder. Gissningsvis har detta par inte ens besökt Stockholm, man reste inte så långt på den tiden. Mitt val blev slutligen att dessa bilder skulle digitaliseras, skulle inte ens vilja försöka förklara vad det innebär för en person som levde i slutet av 1800-talet.

Written by melkerlarsson

16 augusti, 2021 at 20:48

Nu börjar det bli knepigt

with 4 comments

Idag åkte jag och sonen hem till min fd mammas sambos hus för att fortsätta omhänderta hans kvarlåtenskap, sonen är till en mycket stor hjälp, idag packade han min mammas ”Gröna Anna” servis, jag har samma servis här hemma som jag fick av henne några år efter att jag flyttat hemifrån 1981.

Min mamma tyckte alltid att det var svårt att ge presenter till mig, jag önskade mig aldrig något och ville aldrig ha något, så hon bestämde sig för att ge mig en servis i små portioner. Därefter skaffade hon sig själv samma servis. Så hennes servis kompletterar min, när min mamma gick bort 1996 lät jag hennes sambo behålla denna, sonen lärde sig raskt hur man packar porslin i en flyttlåda, inlindade i tidningspapper. Hur ska man packa porslin i en framtid när det inte finns tidningar? Jag hade delvis det problemet, sparade gratistidningarna som kommer i brevlådan under mer än en månads tid för att ha packningsmaterial.

Servisen Gröna Anna var ursprungligen blå, men den hette ändå Gröna Anna, den blå versionen har jag sett, men det fanns även en lila version, men den har jag inte sett.

Hur hanterar man fotografier och andra minnessaker när någon person avlidit? Man kan ju förstås inte spara mängder med album, särskilt då man som i detta fall inte är det minsta bekant med den avlidnes släkt, vi är bara ytligt orienterad. Hans närmaste släkt var vid hans bortgång kusinbarn, vilket är tämligen avlägset.

Jag har bestämt mig för följande strategi, äldre släktalbum kommer scannas in och bevaras digitalt, såvida någon i efterhand skulle höra av sig och vilja släktforska. Ett antal bilder på min mammas sambo och nära släktningar kommer att bevaras rent fysiskt, men det mesta kommer att kastas. I albumen från 1960 – 80-talet är de flesta färgbilder urblekta, de album som min mamma medverkar i har ett annat problem, fotona har förvarats i plastfickor och dessa har torkat ihop med bilderna., men några har jag kunnat rädda.

Ovanstående är exempel på bilder jag kommer att bevara rent fysiskt, från vänster till höger, en bild på hans mamma tagen under det tidiga 1920-talet, en riktig skönhet om någon frågar mig. Jag har ingen erfarenhet av dejtingsajter men antar att hennes bild skulle dra åt sig ett visst intresse även på en dejtingsajt under 2020-talet, hundra år senare. I mitten min mammas fd sambo som treåring 1939, världen stod i brand, Tyskland hade precis invaderat Polen, bilden längst till höger är tagen när han tog studenten i början av 1950-talet.

Min förhoppning är att min mammas fd sambo, Lennart, tycker att vi omhändertar hans kvarlåtenskap på ett respektfullt sätt när han numera vilar i Görvälns Minneslund tillsammans med min mamma och många andra, alla i en stor gemenskap, ingen nämnd och ingen glömd.