Nu införs en skatt på plastpåsar

Den första maj införs det en skatt på de plastpåsar man köper i matbutiker och andra affärer. Under 60-talet och början av 70-talet var dessa gratis, men i och med oljekrisen 1973 började butikerna ta betalt för såväl pappers- som plastkassar.

I och med att skatten på plastkassar i butikerna införs den 1 maj lär kostnaden för dessa hamna på 6 á 7 kronor per styck, men jag kommer inte drabbas, jag har inte köpt en plastkasse under de senaste 10 – 15 åren. Jag fortsätter helt enkelt att använda mina flergångskassar precis som vanligt, jag har mängder med tygkassar och andra typer av flergångskassar exempelvis i återvunnen polyester, eller så använder jag någon av mina tre dramatenvagnar.

Storhandlade på lunchen

Några hundra meter från jobbet ligger det en Stormarknad, ICA Maxi Lindhagen, den enda stormarknaden i Stockholms innerstad, då jag saknar såväl bil och körkort är det underbart att ha en stormarknad nära jobbet, i veckorna handlar jag där i princip dagligen. I början av veckan räcker det med en eller annan tygkasse, men när det börjar närma sig helgen tar jag med mig en ”Dramaten”, jag har flera stycken.

Igår fyllde jag min ”Dramaten” med saker som inte behövde kylförvaras: kattmat, konserver och andra stapelvaror, när arbetsdagen var slut var det bara att hänga på sig ryggsäcken och ta tag i ”Dramaten” och bege sig till tunnelbanan.

Idag handlade jag även kylvaror, dessa hamnade i en tygkasse överst i min ”Dramaten”, tillbaka på jobbet placerades tygkassen i kylskåpet på jobbet, när arbetsdagen var slut hämtade jag tygkassen och placerade den återigen överst i ”Dramaten” och begav mig mot tunnelbanan för att resa hemåt och njuta av helgen, under helgen behöver jag därmed bara kompletteringshandla. Visst skulle jag kunna handla maten på nätet och slippa släpa med mig min Dramaten i tid och otid, men jag gillar att gå i mataffärer, jag blir helt enkelt mer inspirerad av en grönsaksdisk än att se en paprika på bild på nätet.

 

Måste man vara pensionär för att skaffa en dramatenvagn? nej det måste man inte vara..

Det tog ett tag innan jag skaffade min första dramatenvagn, ”pensionärsfaktorn” är ju hög, men när jag för ett tiotal år sedan såg en svart dramaten på designtorget slog jag till – vad som helst men inte en rutig.

Ganska snabbt insåg jag fördelarna för mig som inte är bilburen, äntligen kunde man storhandla utan att knäcka ryggen på hemvägen. Den blev m a o en slitvarg, efter några år var min dramaten lite sliten, jag funderade på att skaffa en ny, men vi skaffade barn och dramaten fick ersättas med en barnvagn. Under liggvagnen kunde man lasta stora mängder varor, när vi övergick till sittvagn blev det sämre kapacitet, de tunga sakerna placerades under vagnen, men det började återigen bli matkassar att släpa hem.

Nu är sonen fem år och vagnen används inte längre, så det var åter dags att börja fundera på en dramaten, för ett år sedan slog jag till på en billig icke rutig dramaten på ICA Maxi på Kungsholmen.

Jag är m a o inne på min andra dramaten trots att jag inte fyller femtio förrän om två år.