Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Eddavägslinjen Slottsvägen

En promenad utefter den nedlagda Eddavägslinjen

with 2 comments

Järnvägs- och spårvägsarkeologi är ju något som jag gärna ägnar mig åt, oftast ihop med sonen, men ibland på egen hand, precis som idag.

Eddavägslinjen utgick från Engelbrektsplan vid Humlegården inne i centrala Stockholm, därifrån gick den i gatan precis som en spårvagn upp till Stockholms östra och vidare ut till Djursholms Ösby där den egentliga Eddavägslinjen började. Eddavägslinjens första etapp öppnade 1890 mellan Djursholms Ösby och Djursholms Framnäsviken, 1901 förlängdes linjen upp till Eddavägen för att slutligen nå Svalnäs 1912, sträckan Eddavägen – Svalnäs lades dock ned redan 1934 på grund av dåligt underlag. Eddavägslinjen blev som första svenska järnväg med allmän trafik elektrifierad 1895, den var inte bara den första i Sverige utan även en av de första i världen.

Efter andra världskriget började linjens passagerarunderlag svikta, svaret på frågan varför är enkelt, bilen. Man får komma ihåg att Eddavägslinjen byggdes till ett område som då som nu är ett exklusivt villaområde, de boende i området tillhörde nog en grupp som tidigt kunde skaffa sig en egen bil. Runt 1900 fanns ca 300 bilar i Sverige, varav ca 150 fanns i Stockholmsområdet, så alla Sveriges bilar skulle kunnat fått plats på en parkering vid ett IKEA varuhus. Efter första världskriget ökade antalet bilar kraftigt, efter andra världskriget exploderade antalet bilar.

Eddavägslinjens hållplatser och stationer: Bragevägen 1924-1975, Djursholms Sveavägen 1890-1975, Auravägen 1890-1952, Djursholms torg (fd Restauranten) 1890-1975, Slottsvägen 1890-1924, Germania 1890-1975, Djursholms Framnäsviken 1890-1975, Vägporten 1901-1924, Vikingavägen 1901-1975, Eddavägen 1901-1975, Svalnäs 1912-1934.

När SL övertog Roslagsbanan från SJ 1972 bestämde man sig ganska så snabbt för att avveckla Eddavägslinjen och ersätta den med busstrafik, de sista två åren kördes bara ett dagligt så kallat koncessionståg i väntan på att staten skulle välsigna beslutet. Jag hann åka på Eddavägslinjen några gånger under de åren, min första promenad utefter Eddavägslinjen gjorde jag våren 1976, då låg spåren fortfarande kvar, de revs upp först 1977, därefter har jag gjort oräkneliga banvallspromenader utefter Eddavägslinjen, man hittar alltid något nytt att titta på. Dock har mycket av det jag såg under mina första banvallspromenader försvunnit under de år som gått.

Sedan min senaste promenad har Danderyds kommun satt upp såväl stations- som informationsskyltar och bänkar vid hållplatserna, dessutom har vissa av de återstående plattformarna röjts från exempelvis sly och annan växtlighet. Rester av plattformar hittar man vid Eddavägen, Djursholms Framnäsviken, Djursholms torg, Djursholms Sveavägen och Bragevägen. Vid Djursholms Sveavägen finns stationshuset kvar, där inryms idag en förskola, hållplatskuren från Germania och är flyttad till Djursholms torg där den tjänstgör som väderskydd vid en busshållplats.