Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Elsa Beskow Ogräs

Maskrosor…

with 10 comments

Maskrosen är väl att betrakta som ett vårtecken, men jag skulle tro att de är mindre efterlängtad än vad exempelvis blåsippan och gullvivan är, den både är och betraktas som ett ogräs av de flesta. Samtidigt kan man inte låta bli att imponeras av maskrosen, den kan växa och överleva på de mest märkliga platser, finns det bara tillstymmelsen till jord så gror den och växer på platsen. Att begreppet maskrosbarn har uppstått är lätt att förstå, barn som kan växa och bli något i en miljö med dåliga förutsättningar, precis som maskrosen.

Maskrosens kringflygande fröer kan dock ställa till med stora problem, på den tiden jag arbetade med spårfordon såg jag varje vår mängder med filter i ventilationssystem som hade blivit näst intill igenkorkade av maskrosfrön. Men när jag höjder blicken något kan jag faktiskt medge att ett fält som färgas gult av maskrosor är ganska så vackert.

Jag kan inte låta bli att dra mig till minnes ”Ogräsets sång” med text av Elsa Beskow, sången togs upp av gruppen Dag Vag i slutet av 70-talet och fanns med på deras första LP som kom ut 1979. Jag såg Dag Vag många gånger, oftast på de sedan länge insomnade musikscenerna Mariahissen och Musikverket på Götgatan, med tanke på hur många som sjöng med i ”Ogräsets sång” så torde den tillhört de mer populära låtarna på deras repertoar.

Vi äro bara ogräs vi
och kunna aldrig annat bli,
men morska sjunga vi ändå;
hör nu bara på,
ja, hör nu bara på!
Med spett och spjut man hackar oss,
med stora spadar nackar oss;
man rycker, sliter, drar och slår
både höst och vår,
ja, både höst och vår.

Men hur de slå och mota oss,
på nytt vi likväl rota oss
och lyfta käckt mot solen opp
både blad och knopp,
ja, både blad och knopp.
Ni trädgårdsväxter hata oss
och säga, att vi lata oss,
men vi ä´ inte sura vi;
det ä´ ofta ni,
ja, det ä´ ofta ni.

Ej minsta köld fördraga ni;
och bränner solen, klaga ni;
vi ogräs lika morska stå
och må bra ändå,
ja, vi må bra ändå.
Åt all er jämmer skratta vi,
och från ert goda snatta vi;
vi kunna aldrig bättre bli –
vi ä´ ogräs vi,
ja, vi ä´ ogräs vi.