Sommarlovet avslutades i Gävle, dag 2

Vår andra dag i Gävle var vikt åt Furuviksparken, vi började med att besöka djuren och hemliga fortet, ett numera avvecklat kustartilleribatteri från 1950-talet.

Vi dröjde oss kvar ganska så länge hos schimpanserna, dom är så underbara att titta på, riktiga posörer, i Furuvik är dessutom schimpansernas anläggning väl tilltagen, så det känns som att dessa har det riktigt bra, vilket fö alla djur verkar ha det i Furuvik.

Efter att ha tittat på djuren under några timmar fortsatte vi till nöjesfältet, här var det till skillnad från vad vi, sonen är van vid, relativt långa köer, ca 10 minuter för att åka med en berg- och dalbana, vilket jämfört med köerna på Gröna Lund och Liseberg är att betrakta som ingenting. Sonen är dock van vi att köerna är kortare i Furuvik, så för hans del var detta en viss besvikelse, men han åkte ändå en hel del.

Efter att ha besökt Furuvik i sex timmar tog vi Upptåget åter till Gävle, för sonens del blev det återigen ett skumbad på hotellet innan vi gick ut och åt på samma ställe som vi brukar, Buddys City.

På kvällen blev det en promenad i Gävles hamnkvarter, vilka delvis har omvandlats till ett luxuöst bostadsområde (Gävle strand), men tack och lov har en hel del av de gamla hamnmagasinen bevarats vilket tilltalar mig som har en stor svaghet för gamla hamn- och industrimiljöer.

 

Sonen kommer vilja åka till Furuvik även nästa år

Idag besöker jag och sonen Furuvik, vilket vi traditionellt brukar göra varje sommar, vi börjar alltid med djuren och avslutar på nöjesfältet. En av Furuviks stora fördelar är att köerna vid åkattraktionerna är rimliga eller mer korrekt obefintliga jämfört med Gröna Lund och Liseberg. 

En av sonens favoriter på nöjesfältet är berg- och dalbanan ”Rocket”, under en normaldag på Furuvik hinner sonen med 25 – 30 åk, jag kan i lugn och ro stå i skuggan och titta på, för åka skulle jag inte ens göra om jag fick betalt.

Nästa säsong, 2017, kommer Furuviks tivoli få ytterligare en berg- och dalbana, ”Fireball”, den första i Norden där man åker både framlänges och baklänges och den är Furuviks största investering hittills.

”Fireball” kommer att bli den högsta och snabbaste berg- och dalbanan i parken, en 23 meter hög berg- och dalbana där passagerarna både åker framlänges och baklänges i 60 kilometer i timmen. Inget för mig, men sonen kommer att få ytterligare skäl att vilja åka till Furuvik nästa år och jag kommer att få en ny attraktion att stå och titta vid.

Attraktionsfakta Fireball:

• Topphastighet: 60 km i timmen
• Banans höjd: ca 23 meter
• Banans längd: ca 210 meter
• G-kraft: 3
• Längdgräns: 95 cm.
• Kapacitet per åktur: 20 pers.
• Kapacitet per timme: ca 750 pers
• Investering: 30 mkr

Sommarledigheten avslutades i Gävle

Jag och sonen inledde sommarledigheten med ett besök i Gävle, vi kom även att avsluta sommarledigheten med ett besök i Gävle, så var det inte planerat, det blev bara så.

Efter att vi checkat in på hotellet tog vi som vanligt en promenad på stan, vi passerade gamla favoriter såsom den forna stationen Gävle södra och Gamla Gefle innan vi återvände till hotellet för en stunds avkoppling innan kvällens middag.

Som vanligt åt vi på Buddy´s på Nygatan, där finns något för såväl mig och sonen, den dag sonen vidgar sina vyer när det gäller mat skulle jag gärna besöka några av de alla restauranger man finner utefter Södra Kungsgatan, från Slottstorget och söderut, där finns ett flertal ställen som kan rekommenderas.

Efter middagen tog vi en promenad genom Brynäs, främst för att leta efter rester efter Gävles spårvägar, vi fann en och annan murrosett efter vägen, så vi var nöjda med första dagen.

Den andra dagen ägnade vi åt Furuviksparken, en perfekt kombination, djur och nöjesfält, vi började som vanligt med djuren, sonen älskar aporna, som verkligen spelade apa precis framför honom.  Därefter fortsatte vi till nöjesparken där sonen lyckades slå sitt rekord i antal åk i berg- och dalbanan ”Rocket” från förra gången, denna gång blev det 22 åk jämfört med 21 åk förra gången. Jag som inte uppskattar varken farter eller höjder stod bara vid sidan av och tittade på.

Dagen avslutades med middag på Buddy´s på Nygatan, därefter blev det en promenad i Gävles fantastiska hamnkvarter.

Sista dagen ägnade vi åt Järnvägsmuseet, minitåget var trasigt, men sonen är numera så stor att han kan ta sådant. Vi ägnade några timmar åt utställningarna innan vi tog rälsbussen från Järnvägsmuseet upp till Fordonsmagasinet, där vi ägnade ytterligare någon timme åt de fordon som normalt inte visas i museet.

Därefter återvände vi till Gävle central med rälsbussen, hämtade våra väskor på hotellet och satte oss tillrätta på tåget hem till Stockholm.

Sveriges Järnvägsmuseum Fordonsmagasinet: DM3, ånglok och rälsbuss

I veckan besökte jag och sonen Gävle

Efter det att sonen slutat skolan i onsdags satte sig jag och han på tåget till Gävle för några dagars ledighet, en försmak på semestern om man säger så.

I torsdags besökte vi Furuviksparken, vilket verkligen är en park, lummigt och mycket skugga, precis som jag och sonen vill ha det.

Vi inledde med att titta på djuren, Furuvik har inte så många djur, dom har koncentrerat sig på vissa djur, främst apor men dom djur dom har är mycket sevärda och man kommer nära dom. Utöver aporna finns b l a ett fint tropikarium med en regnskog, möjlighet till närkontakt med lemurer, flodfärd och kängurusafari vilka alla tillhör sonens favoriter och därmed ett måste vid ett besök i Furuviksparken, i år fick han dessutom för första gången åka flodfärden på egen hand.

Vi avslutade besöket på nöjesfältet, sonen njöt till fullo, jag följde bara med mellan alla åkattraktioner, sonen åkte tjugoen åk i berg- och dalbanan ”Rocket”, samt mängder med åk i de andra attraktionerna.

 

I fredags besökte vi Järnvägsmuseet, där har vi precis som i Furuvik varit många gånger förr, sonen blir mer och mer fokuserad på föremålen för varje år som går, så Järnvägsmuseet är det paradis för oss båda. Enda plumpen i protokollet var att minitåget inte börjat gå för säsongen, men det var vi båda medvetna om i förväg, så vi tog en promenad utefter banan istället.

Under vistelsen i Gävle upplevde vi förstås en massa annat, men det återkommer jag till i framtida inlägg.