Mina reflektioner

Posts Tagged ‘Göteborgsmustang

En spårvagn med ratt?

leave a comment »

Jag har skrivit ett antal inlägg om de spårvagnar som gemensamt kom att benämnas som mustanger: Göteborgsmustangen, Helsingsborgsmustangen, Malmömustangen (nästan identisk med Stockholmsmustangen), Norrköpingsmustangerna och Stockholmsmustangen.

Mustangerna skilde sig såväl exteriört som tekniskt från varandra, men de hade en gemensam nämnare, de hade en ratt i förarhytten. Vän av ordning undrar nog lite över detta med en ratt i en spårvagn, den går ju på räls, ratten i mustangerna hade dock en annan funktion än i en bil eller i en buss. Med ratten reglerade man såväl farten som bromsverkan, i dagens moderna spårvagnar (och för den delen alla andra moderna spårfordon) hanteras fart och broms med en körspak/Joystick.

Det fanns även en annan lösning på styrning av spårvagnar under 50- och 60-talet, sk pedalvagnar, där fart och broms reglerades med pedaler, dessa är fortsatt allmänt förekommande i Göteborg (M28, M29 och tidigare M25), men förekom i viss utsträckning även i Gävle, Norrköping (M58 och M67) och i Stockholm (A28).

Man kan anta att båda lösningarna var tämligen uppskattade av personalen då de ersatte de tidigare ganska tröga och tungmanövrerade körkontrollerna.

Veckans fordon – Göteborgsmustangen

with 3 comments

I Göteborg var man tidigt ute med moderna spårvagnar, redan innan andra världskriget hade man insett att såväl spårvägsnätet som fordonen behövde moderniseras. I Stockholm hade man vid samma tidpunkt börjat förbereda avvecklingen av spårvägsnätet, till förmån för trådbussar och tunnelbana, men det andra världskriget kom emellan och spårvagnarna kom att rulla i Stockholms innerstad ända fram till högertrafiksomläggningen 1967. I Göteborg var det dock aldrig aktuellt att lägga ned spårvägsnätet, det har fortsatt att utvecklas sedan dess och är idag nordens största spårvägsnät och även ett av de större i Europa, för att inte säga i världen.

Göteborgsmustangerna levererades i två serier:

  • M22, 15 st fordon levererades av ASEA mellan 1943-1944, vilka togs ur trafik i samband med övergången till högertrafik 1967, M22 kan nog anses vara Sveriges första moderna spårvagn.  Man kan notera att vagnarna levererades under en period när världen stod i brand, när det rådde brist på material och det i princip var omöjligt att köpa något från omvärlden. Nu är inte dessa spårvagnar unika i det avseendet, trots avspärrningen från omvärlden lyckades man i Sverige under andra världskriget bygga mängder med spårvagnar, stridsflygplan, stridsvagnar, trådbussar och fortsätta med att elektrifiera järnvägsnätet.
  • M23, 60 st fordon levererades av Hägglund & Söner mellan 1948-1952, därutöver köptes tre fordon av en liknande typ från Gävle 1956, samtliga fordon byggdes om och anpassades för högertrafik i samband med övergången till högertrafik 1967.

Inför öppnandet av museispårvägen Djurgårslinjen 1991 köptes ett antal Göteborgsmustanger av typen M23 in, de fick en lättare upprustning innan de trafiksattes på Djurgårdslinjen och de har därefter under många år utgjort stommen i museitrafiken tillsammans med de museala Stockholmsvagnarna.

Spårvagn av typ M23 på Strandvägen i Stockholm 2016

Djurgårdslinjen 25 år, Spårvagnens dag 2016, A31 no 333 på Strandvägen

Veckans fordon – Stockholmsmustangen

leave a comment »

Under andra världskriget blev spårvägen i Stockholm kraftigt nedsliten, på grund av brist på såväl drivmedel som gummi hade många busslinjer drabbats av stora inskränkningar så spårvagnarna användes näst intill bristningsgränsen. Ursprungligen hade man tänkt lägga ned spårvägen under 1940-talet och ersätta den med trådbussar, men krigsutbrottet omöjliggjorde detta, det stod snart klart att spårvagnar skulle rulla i Stockholm många år till, men det behövdes en ny spårvagnstyp med bättre kapacitet än de gamla vagnarna.

Under 1944 beställde Stockholms spårvägar totalt 80 spårvagnar hos General Motors i Stockholm, av dessa var 70 avsedda för Stockholm och 10 för Malmö. Senare beställdes trettioen motorvagnar av liknande typ från Hägglund & Söner i Örnsköldsvik. Att General Motors byggde spårvagnar kan nog te sig något märkligt, men deras monteringsfabrik för bilar i Södra Hammarbyhamnen i Stockholm var under och direkt efter andra världskriget tämligen sysslolösa då den inte fick några bildelsleveranser under kriget. Dessutom var bilar i praktiken osäljbara under kriget då man som privatperson knappast skulle få någon tilldelning av vare sig drivmedel eller gummi till däcken.

När kriget upphörde började GM återigen montera bilar varför Hägglund & Söner fick tillverka de återstående mustangerna, sammanlagt byggdes mustangerna i tre olika serier:

  • A25, 70 st, byggdes av GM (därutöver byggdes 10 st till Malmö spårvägar)
  • A26, 20 st, byggdes av Hägglunds
  • A27, 11 st, byggdes av Hägglunds

På grund av materialbrist, vilket var ett vanligt problem i samband med krigsslutet kunde de första vagnarna sättas i trafik först 1946, ursprungligen skulle de levererats 1945. En leveranstid på lite över två år från beställning är dock med dagens mått mätt en snabb leverans. Från början var det tänkt att mustangerna skulle gå som enkelvagnar utan släpvagnar, men man insåg snart att detta blev allt för dyrt, kopplade man på en släpvagn sparade man helt enkelt personal- och underhållskostnader jämfört med om man satt ut en motorvagn till i trafik. Så Stockholms spårvägar beställde 70 st släpvagnar från Hägglunds, vilka kom att betecknas B25.

Mustangerna utrangerades vid högertrafikomläggningen den 3 september 1967. De blev därmed de sista vagnarna som gick i trafik i Stockholms innerstad, två av Stockholms mustanger klarade sig undan skrotning: vagn 410 (A25), som återfinns i Spårvägsmuseets samlingar, samt vagn 500 (A27), som finns på museispårvägen Malmköping.

På Djurgårdslinjen, linje 7N, kan man ibland åka med en Malmömustang, vilken är målad i Stockholms Spårvägars himmelsblå färg, i Malmö behöll man en spårvägslinje efter övergången till högertrafik, vagnarna byggdes därför om för högertrafik, spårvägen i Malmö lades dock ner redan 1973.

Bilden nedan visar A27 no 500 på tillfälligt besök i Stockholm i samband med att Djurgårdslinjen firade 25 år (i vänstertrafikutförande)