En stilla promenad i närområdet

Efter gårdagens skolavslutning och firandet av att sonen slutade grundskolan valde jag idag att ta en stilla promenad i närområdet, inte för att firandet i sig var särdeles vilt, snarare för att samla krafter inför den kommande veckan.

Den kommande veckan kommer att innehålla såväl begravningen av min mammas fd sambo som ett första möte gällande bouppteckningen och allt som följer av att en människa avlidit och inte längre finns ibland oss.

Dagens promenad präglades av gräsklippning, inte för att jag själv klippte gräs, men då alla andra klippte gräs. Jag är nämligen gräsallergiker, så under promenader sommartid gör jag alltför att hålla mig borta från platser där gräsklippning pågår. Idag klipptes det gräs i princip överallt när jag var ute och promenerade, såväl på offentliga ytor som i trädgårdar.

Gräsallergi har kommit och gått för min del, som liten kunde jag inte ens sitta barbent på en gräsmatta, jag fick eksem på benen, efter ett tiotal år upphörde de problemen helt. I slutet av 80-talet återkom gräsallergin som den ofta gör när man haft atopiska eksem, men då i form av pollenallergi, så doften av nyklippta gräsmattor är bland det värsta jag vet.